Hysterisk hund bortskänkes!

[mian1]

Nu är jag så trött på henne!!!
Ester blir bara mer och mer mammig och hysterisk. Hon brukar vara lite småknäpp i början av löpet, men nu är det tre månader kvar tills nästa löp.
Hon är som ett plåster på mig. Husse duger inte. Nu ligger hon på mina fötter efter ungefär tusen försök att få komma upp i knät. Så fort jag sätter mig ner så börjar hon hysteriskt hoppa för att få vara i knät. Hon gnäller och ynkar och försöker klättra på mig. Om jag sätter mig i soffan, där det är tillåtet att komma upp i knät, så kastar hon sig och har Doris eller någon av katterna redan lagt sig i mitt knäså lägger sig Ester ovanpå dem eller försöker knuffa sig in mellan mig och det andra djuret.
Halva natten ligger hon utanför sovrummet och gnäller med nosen i dörrspringan och hon somnar av utmattning. Går jag ut så ylar hon, går jag på toa och stänger dörren så ylar hon, duschar jag så ligger hon med huvudet innanför duschdraperiet och stänger jag grinden mellan henne och mig för att ge hästarna mat så ylar hon som ett flyglarm trots att hon ser mig.
Hon är inte sjuk, det är inget fel på henne. Det enda som ändrat sig det senaste är att jag varit hemma mycket. Och ju mer jag är hemma desto värre blir hon. Men vart ska jag ta vägen? Hon är så jobbig att jag inte vet vad jag ska göra med henne!

 

[martha]

Huua....förstår din frustration.....sådär kan min hane vara mot husse, inte så han skall var i knät eller så men så fort han rör sig är hunden efter o gnyr...Det VET jag beror på att husse är alldeles för snäll och inte kan säga ifrån när det skall vara nog...det låter typ...men peppe lilla, hussepusse ska titta på tv'n med en patetisk barnslig röst som den lilla vovven blir bara ÄNNU ivrigare , men detta förstår inte husse , utan han sliter sitt hår för denna hunden
När hunder börjar med mig så säger jag bara till honom så han vet att det är allvar, och det köper han....annars hade man ju en flåsande hund i nacken varje sekund som vill att man ska Sparka boll med honom(hans livsöde)
Man ÄR inte elak när man ger dom regler, och jag tror hundarna kan slappna av bättre om man menar vad man säger....

 

[mian1]

Här är husse också snällare och han brukar fungera som djurmadrass i soffan. Han låter hundarna sitta i knät vid bordet ibland också, när jag inte är hemma.
Ester kan jag säja ifrån till, lyfta i nackskinnet och bråka med, slänga ut på verandan som straff osv. Hon slutar bara inte.
Nu får hon ligga med huvudet på mina fötter bara hon ligger still och slutar försöka krypa upp i knät. Först då hon fick in en nos inne i min toffla så vart hon lugn. Även när hon får vara i knät så räcker inte det utan hon vill in under tröjan. I sängen (de får sova i sängen när husse är bortrest) så ska hon vara under täcket och helst ligga uppe på mig. Och jag bråkar med henne varje gång och hon får INTE sin vilja igenom.
Nu ska jag gå och sanda vägen och då kan jag inte ha hunden med mig eftersom hon inte kan gå lös. Då kommer flyglarmet ljuda här hemma och hon skriker sig hes för att matte har övergivit henne.

 

[KaZa]

Min ponny har tuggat sönder sin fotboll, vill du kanske skänka något som han kan leka med?

 

[Milosari]

ska vi byta djur? mina hundar har tuggat i sig sopor och lyckats få upp locket till fodertunnan och ätit massor av foder så de såg högdräktiga ut. säg det hundägande som är helt problemfritt.

nej men allvar, hade ester varit min hund så hade jag funderat skarpt på kastrering. även om hon skulle vara väldigt fin så är det väl inte fair att låta henne ha det så?

 

[Druvan]

Så där är båda mina tikar, VARJE dag året runt! Gå på toa och stänga dörren är bara att glömma än mindre sova i sängen utan en hund på varje arm :smirk:. Känner igen det där med dushen också; helst ska det sitta och kika genom dushdraperiet *ler*. Men jag tycker om att ha dem runt mig så jag besväras inte så mycket av det. Skicka henne till oss, en toka till i mängden märks kanske inte . Vet allvarligt talat inte hur man råder bot på allvarlig matte-sjuka!

 

[mian1]

Varför kastrering? Hon löper inte och det är inget löp på gång. Hon har heller inga problem med löpet utan första veckan kan hon vara lite gnällig och se olycklig ut.
Det är inget hormonellt utan hon är sån, även om det är värre just nu. Som valp gick det inte att lämna henne alls utan hon tjöt och ylade jämt. Hon är inte osäker utan bara väldigt mamma-bunden och hon håller stenhårt på att detär HON som är nr 2 i flocken, direkt efter matte i rang.

 

[Milosari]

jaha, jag fick det intrycket att det var i anslutning till ett löp. men kan man inte få någon annan (sambo eller god vän) att hitta på roligheter med henne? om du samtidigt ignorerar henne lite mer så kanske hon inser att det finns andra än du som är ganska spännande?

 

[HEXE]

Jag tog över min gammla tik när hon var vuxen och hade bytt hem ett par gånger, det sista året stod hon i hundgård.
När hon kom till oss så knöt hon an till mig på ett nästan maniskt vis hon gick efter varenda steg jag tog och tittade på mig med bedjande ögon och om jag inte tittade på henne så fick jag genast en nos i handen när jag promenerade omkring på gårdsplanen i godan ro.
Först så blev jag lite smickrad och tänkte att det går nog över när hon har insett att hon har kommit för att stanna men till slut så höll jag på att få hybris av hennes stirrande och förföljande, så jag mer eller mindre sköt bort henne och då nästan kröp hon efter mig och när hon inte fick respons på det så började hon förfölja husse i stället så då fick han göra samma procedur.
Det tog flera veckor men till slut så lärde hon sig att slappna av och lita på att vi blir kvar och att vi inte går här och glömmer bort henne, men det är jobbigt att ha en sådan hund för man känner sig ofta som en skurk som putter bort henne men när dom andra hundarna kommer fram för att få lite kel så går dom när dom fått vad dom ville ha men hon ger sig ALLDRIG utan det är alltid jag som fåt avbryta.
Men nu är hon i alla fall lugnare för det blir ju jobbigt för henne också att ständigt vara på hugget för att följa efter och hålla full koll.