Hur vet man när det är dax?

[Hexo]

Har en lite jobbig fråga. Hur vet man att det är dax att avliva sin gamla hund??

Vi har en gammal dalmatiner på 13½ år. Han är pigg och glad, men kroppen hänger inte riktigt med! Han har ofta svårt att komma upp och ner för trappor (trots att det bara är 4 steg), vinglar och har ibland svårt att "hålla emot" med bakbenen. Han har dessutom periodvis svårt att hålla sig, dvs kissar ner sig inne. Att han dessutom börjar att både se och höra dåligt hjälper inte till.

Tycker detta är jättejobbigt med tanke på att han är så pigg och vill vara med hela tiden. Vet att det är svårt att svara men hur skulle du ha gjort? Ta bort nu eller vänta tills han blir "sämre"? (det kan ju bara gå åt ett håll lixom)

Ska väl tillägga att han äter Metacam dagligen sedan ca ett år, då han började bli lite halt och vinglig.


Tacksam för synpunkter

Hexo

 

[boccia]

Sv: Hur vet man när det är dax?

Jag hade tagit bort hunden nu. Visst är det ett tufft beslut att ta, men jag resonerar som så att det är dels det mest humana mot hunden, dels så blir ju inte beslutet lättare att ta om ytterligare några dagar, veckor, månader eller år.

 

[Minerva]

Sv: Hur vet man när det är dax?

efter det du skrivit skulle jag ha tagit bort honom för länge sen.
Det är jobbigt, men i sånna här fall så kan man inte vara egoistisk.

 

[Tora]

Sv: Hur vet man när det är dax?

Jag tycker man brukar se ganska så tydligt när djuren tappar livsgnistan. Många gånger så tror jag att man själv tycker det är jobbigt att se sin kompis bli gammal. Djur brukar vara så anpassningsbara och lägger inga värderingar i vad de har "förlorat".

Så om hunden är pigg och fortfarande vill vara med och har livsglädje så hade jag väntat.

Vet att många har förfasat sig över våran första hund som var döv och såg väldigt dåligt. Men han var så lycklig bara han kunde ligga nära och mjukt. De få trapporna vi hade löste vi med en bräda som han kunde gå uppför. Att han kissade på sig inne hände då och då men det var ju inte värre än att man torkade upp det.

Vi fick dock inte möblera om eller ställa något ivägen då fanns risken att han gick in i det. Att komma upp i soffan själv var svårt så det fick vi hjälpa honom med.

Visst var han stel och hade ont lite här och var men han var ändå lycklig och levnadsglad ända till slutet. Då blev han väldigt dålig bara över en natt. Det var hjärtat som inte orkade med riktigt. Han fick somna in stilla hemma på sängen.

Mvh

Tora

 

[Gnist]

Sv: Hur vet man när det är dax?

Ledsen att behöva säga det, men jag skulle ha tagit bort hunden för länge sedan.

 

[Hexo]

Sv: Hur vet man när det är dax?

Tack för era ärliga och uppriktiga svar!

Hade det varit bara för mig hade jag tagit bort honom, men jag har en sambo som är av en annan åsikt. Eller framförallt så är dessa två de bästa vänner man kan hitta. De sitter lixom ihop! Jag förstår att det är jättesvårt för honom att ta beslutet, jag har flera gånger försökt ta det åt honom men han bara slår det ifrån sig. "Han kan ju inte lida när han är så pigg och busig". Men jag vet inte, kanske är hunden nöjd och glad trots krämporna. Hur kan man veta det?

Oj! vad svamligt det blev..

Hur som helst tack för svaren, nu skall jag försöka prata med sambon igen, för ca 100e gången om detta...

MVH

Hexo

 

[Miao]

Sv: Hur vet man när det är dax?

Usch, jag lider med er i ert svåra beslut, jag tog själv bort min ena hund för tre veckor sedan . Det är jättesvårt att veta "när det är dags". Särskilt då hunden fortfarande visar pigghetstecken och att vilja vara med.

Men jag lever efter devisen: hellre ta bort lite för tidigt än lite för sent, för det hade varit så otroligt mycket värre om man lät hunden gå och må dåligt. Och jag tror nog att man innerst inne vet när det är dags, om man bara ser förbi sig själv och ser helt till hunden.

Det är sjukt svårt, det är det. Men i ert fall så hade jag nog tagit bort er gamle vän. Att inte ens klara fyra trappsteg, vingla och att kissa ner sig, det tar jag som stora tecken på att det är dags att säga farväl....

 

[Jessling]

Sv: Hur vet man när det är dax?

Vi har en mastifftik på 10 1/2 år, vilket är en aktningsvärd ålder för en sådan jätteras. I somras började hon bli halt bak och kunde ibland ramla ihop bak när hon försökte leka med de andra hundarna. I början av hösten blev hon dålig, drack stora mängder vatten, kissade inne och matlusten försvann. Vi fick en akuttid hos veterinär och var inställda på att vi nog inte skulle ha med oss tiken hem igen. Hos veterinären konstaterades livmoderinflammation och jag sa karskt att tiken är för gammal för att läggas på ett operationsbord, så vi ville att det skulle behandlas med antibiotika istället. När veterinären sa att operation var det enda som skulle hjälpa så mjuknade vi och sa att om veteribären ansåg att det var försvarbart att operera tiken, så skulle det göras. Hon fick en tid två dagar senare och redan kvällen efter operationen var hon mycket piggare. Efter ett par dagar var hon i stort sett som innan hon blev dålig och t o m hältan bak var nästa borta (för första gången på nästan ett halvår kunde hon utan hjälp ta sig upp i vår säng). Det har nu gått en dryg månad efter operationen och tiken är pigg och glad. Visst är hon lite stel bak pga ålder, men livslusten lyser i hennes ögon och hon äter med god aptit.
Hon får gå kvar så länge hon tycker att livet är kul och som det ser ut nu så blir det nog ett bra tag till.

Jag tror inte på att avliva en hund i förebyggande syfte. När hunden inte tycker att det är gott att äta längre eller att det inte är roligt att gå på promenad, så har den nog inte så mycket att leva för längre och då är det dags. Varför ta bort en livsglad hund bara för att man är rädd att den ska bli sämre?
Goda vänner åkte till veterinären för att ta bort en gammal och sjuk hund. Under hela färden till veterinären satt hunden och stirrade på sina ägare i backspegeln. När de kom fram konsterade veterinären att det inte var dags än och hunden fick följa med hem. Fyra månader till fick de och när de då åkte till veterinären för avlivning så var hunden med på det, för då var det dags.

 

[Wysiwyg]

Sv: Hur vet man när det är dax?

Jag hade tagit bort hunden.

Vi tog bort vår blandrastik för ungefär 2 månader sedan. I början av sommaren (juni) -08 började hon känna av de dåliga höfterna och kunde inte gå alls. Efter besök till veterinär och sjukgymnastik fungerade hon jättebra hela sommaren. Simmade, hoppade och hade det jättebra. Dock märkte vi att hon inte var lika glad som vanligt och förlorade mycket av glansen i ögonen.

Trots att hon inte alls hade särskilt ont och var glad och fräsch valde vi att ta bort henne innan det blev värre. Just då kändes det verkligen vedervärdigt eftersom hon blommade upp sista veckorna och var lika glad som innan. Vi visste att hon kunde få "anfall" igen och vi ville inte att det skulle behöva gå så långt.

Nu när jag har hunnit smälta sorgen så känner jag att vi gjorde rätt. Hade vi haft kvar henne hade det varit av egoistiska skäl och det hade jag haft svårt att leva med senare.

När man är djurägare har man ett ansvar att ta bort djuret. Man får aldrig se sig själv i första hand.

Läste ett jättebra citat som faktiskt har hjälpt mig mycket; "När man tar bort en hund avslutar man hundens lidande för att påbörja sitt eget"

 

[inverterad]

Sv: Hur vet man när det är dax?

Det är ju egentligen omöjligt att råda någon i sådana svåra saker. Vi känner inte din hund, det gör bara du, och bara du kan avgöra om det är dags.

Jag har själv en 12-åring som börjar bli lite stel, men som fortfarande är pigg och glad. För mig är det viktigaste att hennes ögon fortfarande är fulla av bus och livslust, att hon inte har uppenbart ont, och att hon fortfarande kan och vill vara med i det dagliga livet, precis som förut. Den dagen det förändras, den dagen hon inte kan röra sig med oss, inte kan gå promenader, inte har lust att nosa omkring ute, inte njuter av sin middag - då är det dags för oss att ta farväl.

 

[Suuz]

Sv: Hur vet man när det är dax?

Samtidigt som man inte vill att hunden ska lida måste man själv känna att man fattat rätt beslut. Jag hade aldrig en tanke på att avliva min gammeltant förstän hon blev dålig, en frisk hund reflekterar man aldrig över hälsotillståndet. Det finns inga råd i världen som kan hjälpa er att fatta ett beslut, dock blir det oundvikligt.

 

[Suuz]

Sv: Hur vet man när det är dax?

Goda vänner åkte till veterinären för att ta bort en gammal och sjuk hund. Under hela färden till veterinären satt hunden och stirrade på sina ägare i backspegeln. När de kom fram konsterade veterinären att det inte var dags än och hunden fick följa med hem. Fyra månader till fick de och när de då åkte till veterinären för avlivning så var hunden med på det, för då var det dags.

Helt sant En hund som tappat gnistan kan man inte ta miste på.

 

[Hexo]

Sv: Hur vet man när det är dax?

Nu är han borta.

Vi tog bort honom igår morse, efter att han blev tydligt sämre på torsdag. Helt plötsligt blev det väldigt enkelt beslut, det var som att han själv sa att nu är jag klar, nu är det dax.

Jag är glad att vi inte tagit bort honom tidigare då han har varit full av glädje och liv.

Tänk att något som är så fruktansvärt jobbigt också kan kännas så helt rätt!

Tack Nixon för alla dessa år!

Hexo

 

[Aliide]

Sv: Hur vet man när det är dax?

Jag hade tagit bort honom för längesedan. När hunden inte längre klarar av att leva ett normalt liv (4 trappsteg, kissa inne osv) så tycker jag det gått för långt. Hunden har förlorat sin värdighet!

Självklart får hundar också åldras, men någonstans måste man som ägare sätta ner foten och avsluta det.

 

[Aliide]

Sv: Hur vet man när det är dax?

Varför ska man vänta så länge? Varför ska man vänta tills hunden förlorat all sin värdighet? Jag vet att jag iallafall vill avsluta mina hundars liv när dom fortfarande har livsgnistan kvar. Och dom ska kunna uträtta sina dagliga behov!