Hur ta hand om gammal häst med dåliga tänder och skimmelknölar på bästa sätt?

[ztsu]

I början av sommaren fick jag ta bort min bästa vän. Jag har sedan dess letat efter en ny kompis, hittade en som inte gick igenom besiktningen och sedan dess har det stått still. Har provridit massor men inte hittat rätt. Förrän i fredags. Det var kärlek vid första ögonkastet och direkt kände jag att honom skall jag ha. Det måste bli han. Så det blev det. Nu står han i mitt stall och jag undrar vad tusan jag har gett mig in på..

Jag hade en liten lista med kriterier som var mer eller mindre viktiga inför köpet. Det skulle vara helst ett sto, lagom ålder (11-14år), dressyrhäst, max 163cm hög, och framför allt skulle den ha en hållbar kropp, vara frisk och sund. Jag skulle liksom inte köpa mig problem en gång till. Och gärna en fux ;-)

Men vad kommer jag hem med?
En valack, 20 år gammal, hopphäst (tävlat 140-150-hoppning), 170cm hög, en häst med urkassa tänder och massvis (och då menar jag verkligen massvis) med skimmelknölar. Och skimmel då, inte alls fux (även om färgen ju såklart egentligen inte är viktig).

Jag har ingen aning om hur jag skall sköta om den här gentlemannen på bästa sätt. Hur tar man hand om en gammal häst? Vad skall jag vara uppmärksam på? Hur mycket kan jag rida på? Han är i god fysisk form och har inga problem med att gå ett hårdare pass på banan (blir inte flåsig) eller en längre runda i skogen. När jag provred honom red vi en lite längre runda där vi travade och galopperade ganska mycket och han var inte ens svettig när vi kom tillbaka (trots att det var sol och 14 grader).

Att jag skall hålla koll på hullet och att han får i sig sin mat (med tanke på tänderna) förstår jag ju. Men är det något annat man behöver tänka på med gamla hästar?
Och hur sköter jag om hans skimmelknölar på bästa sätt? Han har väldigt många och stora i hela svansroten och analen (jag var tvungen att titta när han bajsade första dagen för att se var öppningen var), puttekulestora i vid manen och på halsen och jag känner även "bulor" under skinnet på honom här och där.

Inser ju att vi kanske inte får så lång tid tillsammans. Eller så får vi det. Tre månader eller tre år, jag kommer vara nöjd i vilket fall som helst för jag älskar verkligen den här herren. Det är nästan så att jag skäms gentemot min förra häst för att jag blivit så förälskad i denna häst så snabbt.

 

[Dandylinn]

I början av sommaren fick jag ta bort min bästa vän. Jag har sedan dess letat efter en ny kompis, hittade en som inte gick igenom besiktningen och sedan dess har det stått still. Har provridit massor men inte hittat rätt. Förrän i fredags. Det var kärlek vid första ögonkastet och direkt kände jag att honom skall jag ha. Det måste bli han. Så det blev det. Nu står han i mitt stall och jag undrar vad tusan jag har gett mig in på..

Jag hade en liten lista med kriterier som var mer eller mindre viktiga inför köpet. Det skulle vara helst ett sto, lagom ålder (11-14år), dressyrhäst, max 163cm hög, och framför allt skulle den ha en hållbar kropp, vara frisk och sund. Jag skulle liksom inte köpa mig problem en gång till. Och gärna en fux ;-)

Men vad kommer jag hem med?
En valack, 20 år gammal, hopphäst (tävlat 140-150-hoppning), 170cm hög, en häst med urkassa tänder och massvis (och då menar jag verkligen massvis) med skimmelknölar. Och skimmel då, inte alls fux (även om färgen ju såklart egentligen inte är viktig).

Jag har ingen aning om hur jag skall sköta om den här gentlemannen på bästa sätt. Hur tar man hand om en gammal häst? Vad skall jag vara uppmärksam på? Hur mycket kan jag rida på? Han är i god fysisk form och har inga problem med att gå ett hårdare pass på banan (blir inte flåsig) eller en längre runda i skogen. När jag provred honom red vi en lite längre runda där vi travade och galopperade ganska mycket och han var inte ens svettig när vi kom tillbaka (trots att det var sol och 14 grader).

Att jag skall hålla koll på hullet och att han får i sig sin mat (med tanke på tänderna) förstår jag ju. Men är det något annat man behöver tänka på med gamla hästar?
Och hur sköter jag om hans skimmelknölar på bästa sätt? Han har väldigt många och stora i hela svansroten och analen (jag var tvungen att titta när han bajsade första dagen för att se var öppningen var), puttekulestora i vid manen och på halsen och jag känner även "bulor" under skinnet på honom här och där.

Inser ju att vi kanske inte får så lång tid tillsammans. Eller så får vi det. Tre månader eller tre år, jag kommer vara nöjd i vilket fall som helst för jag älskar verkligen den här herren. Det är nästan så att jag skäms gentemot min förra häst för att jag blivit så förälskad i denna häst så snabbt.

Vetcheckades hästen något innan du tog hem den?

Om inte kan det vara ett läge att utgå från, så får du något att ställa dig till vad gäller tandstatus och knölarna.

Om man ska gå in på lite orosmoment.. :

Skimmelknölar är ju melanom, dvs tumörer. Det man bör vara observant på är att de kan utvecklas till elakartade och spridas i kroppen..hästen har då inte så goda odds och de brukar bli sjuka/man behöver ta bort dem då man brukar anse att operation inte är så hjälpligt.
Har hästen knölar vid analen måste du vara uppmärksam på att de inte stör eller orsakar smärta.
Sitter knölarna på ställen där sadel, sadelgjord eller träns ska ligga kan det innebära att man inte kan rida mer iom att det kan skapa ett obehag om de är i vägen

Tänder, om de är i illa skick kanske det krävs att hästen matas med specialföda flera gånger per dygn för att få i sig näring på ett vettigt sätt. Ibland kan de bara äta gröt resterande tid av sitt liv vilket medför ett himla merjobb de allra flesta inte står ut med tillslut. Dåliga tänder brukar också innebära koliker eller foderstrupsförstoppning.

I övrigt ska en gammal häst skötas som vanligt och de brukar utan problem klara av att motioneras som vanligt om de har god kondition. Man kanske inte hoppar så ofta som förut eller rider mycket böjda spår däremot. Men vardaglig ridning och träningspass brukar sällan vara ett hinder.
Extra mat kan behövas, analyserat är viktigt (sämre näringsupptag) och de är ofta i större behov av täckning vid dåligt väder. Hagmiljön bör man också se över ifall den går i flock, så att den får vara i flocken i så fall och att den får äta ifred, dvs inte blir utstött eller runtjagad.
Gamla hästar brukar behöva extra av allt..tätare munkontroller tex

 

[Mia_R]

I början av sommaren fick jag ta bort min bästa vän. Jag har sedan dess letat efter en ny kompis, hittade en som inte gick igenom besiktningen och sedan dess har det stått still. Har provridit massor men inte hittat rätt. Förrän i fredags. Det var kärlek vid första ögonkastet och direkt kände jag att honom skall jag ha. Det måste bli han. Så det blev det. Nu står han i mitt stall och jag undrar vad tusan jag har gett mig in på..

Jag hade en liten lista med kriterier som var mer eller mindre viktiga inför köpet. Det skulle vara helst ett sto, lagom ålder (11-14år), dressyrhäst, max 163cm hög, och framför allt skulle den ha en hållbar kropp, vara frisk och sund. Jag skulle liksom inte köpa mig problem en gång till. Och gärna en fux ;-)

Men vad kommer jag hem med?
En valack, 20 år gammal, hopphäst (tävlat 140-150-hoppning), 170cm hög, en häst med urkassa tänder och massvis (och då menar jag verkligen massvis) med skimmelknölar. Och skimmel då, inte alls fux (även om färgen ju såklart egentligen inte är viktig).

Jag har ingen aning om hur jag skall sköta om den här gentlemannen på bästa sätt. Hur tar man hand om en gammal häst? Vad skall jag vara uppmärksam på? Hur mycket kan jag rida på? Han är i god fysisk form och har inga problem med att gå ett hårdare pass på banan (blir inte flåsig) eller en längre runda i skogen. När jag provred honom red vi en lite längre runda där vi travade och galopperade ganska mycket och han var inte ens svettig när vi kom tillbaka (trots att det var sol och 14 grader).

Att jag skall hålla koll på hullet och att han får i sig sin mat (med tanke på tänderna) förstår jag ju. Men är det något annat man behöver tänka på med gamla hästar?
Och hur sköter jag om hans skimmelknölar på bästa sätt? Han har väldigt många och stora i hela svansroten och analen (jag var tvungen att titta när han bajsade första dagen för att se var öppningen var), puttekulestora i vid manen och på halsen och jag känner även "bulor" under skinnet på honom här och där.

Inser ju att vi kanske inte får så lång tid tillsammans. Eller så får vi det. Tre månader eller tre år, jag kommer vara nöjd i vilket fall som helst för jag älskar verkligen den här herren. Det är nästan så att jag skäms gentemot min förra häst för att jag blivit så förälskad i denna häst så snabbt.

Som @Dandylinn redan svarat så har äldre hästar en sämre upptagningsförmåga och behöver mer än en yngre häst, jag brukar jämföra dem med en unghäst i näringsbehov, även när det gäller mineral och vitaminer. Se för allt i världen till att ha en tandutbildad veterinär som kollar upp och sköter tänderna på honom då det händer att felaktigt raspade tänder i yngre ålder kan bli det som gör att en häst får tas bort i förtid. Krossad havre istället för hel, finare hö är lättare att tugga än grövre osv.

I övrigt så önskar jag lycka till med den nya älsklingen, regelbunden motion så han håller konditionen och gott om mat så han håller hullet är det viktigaste. Det är svårare att bygga upp äldre hästar så enklast är att underhålla, i övrigt så ett bra täcke så han inte behöver förbruka en massa energi på att hålla värmen när det blir kallt och/eller mycket regn.

 

[johanssk]

Till att börja med lycka till till nya hästen! Dandylinn och Mia R har fått med det bra. Själv köpte jag min första ponny när han var 23 och idag är han 29... Gamlingar har massor att ge!

Tyvärr kan jag inget om skimmelknölar men desto mer om gammelsoppor! För det första, låt inte någon rasp komma in i munnen på hästen nu när han börjat tugga dåligt. Det provade jag i min okunskap och har ångrat sedan dess. Om man raspar på en tand som börjar få kort tandrot är risken stor att tanden börjar lossna och då finns såklart risk att det blir inflammerat och att den senare åker ut. Lägg tiden och pengarna på att åka/eller ta ut en tandisveterinär som har maskin som slipar ner ojämnheter. Risken är då mindre att tanden lossnar. Det kostar men är definitivt värt besväret inför framtiden. Sen finns det gott hopp vad gäller foder så länge han inte är alltför kräsen. Det vanliga brukar vara att ge fri tillgång på hö/silage och komplettara upp hullet och musklerna med en soppa av lusern/betfor/korn- eller havrekross och olja i vatten. Eventuellt kan någon typ av pellets ersätta korn/havre om man ser att de går rakt igenom kroppen utan att sönderdelas. Är han sockerkänslig finns melassfri lusern hos vissa märken och även melassfri betfor. Tänk på att gamlingar behöver tillräckligt med protein för att behålla muskelmassan, men inte heller för mycket protein då faller dom ur. Tandisvetten brukar ha bra tips att komma med också. Man kan lockas att ge lusernhack för att det är smidigt att inte behöva blöta men min erfarenhet av det är lite dålig då den innehåller en del lite grövre strån som lätt fastnar mellan tänderna och förvärrar problemen.

Utöver detta är mitt råd att hellre motionera lite och ofta än intensivt och sällan. Min gamling rör på sig minst 40 min varje dag utöver hagvistelsen för att vara mjuk. De dagar jag inte rider så tar vi en hundprommis. Enda gången han vilar helt är de varmaste dagarna på sommaren då han istället får komma in så mycket som möjligt från betet och vila och om jag verkligen inte får till att åka till honom alls. Viktigast med motionen är det när det varit regnigt och kallt för då rör dom sig sällan självmant i hagen utan står spänner sig. Och så täcke på i tid och otid... Känn dig inte jobbig i stallet när ju lägger på täcket redan i september precis när flugtäcket åker av om du märker att han blir stel i bakkärran annars. Sen ska han ju inte vara svettig förstås...

Gamlingar är som sagt känsligare i det mesta; kyla, blåst, regn, värme, flugor, stillastående, tung träning, tvära svängar, nedförsbackar, landningar, oregelbunden träning, foderbyte, flockbyte, boxstorlek you name it! Men man lär sig snart att anpassa användningen efter hästens förutsättningar i stället för det man själv skulle vilja funkade.
Hoppas att du får många långa år!