hjärter_dam
Trådstartare
Min häst är ju, som jag skrivit i åtskiliga trådar tidigare, rätt så skarp i huvudet och har en vilja av stål. Innan vintervilan var hon förmodligen väldigt trött mentalt, och då hittade hon på en hel massa dumheter, men efter vintervilan har hon gått väldigt bra, bla. har vi börjat träna hoppning i ett nytt ridhus tillsammmans med andra, dock med samma tränare som känner både mig och hästen. Första gånen var jag rejält nervös för hur hon skulle reagera, mot de andra hästarna, hindren, ridhuset etc., men hon tog det hela med en otrolig ro, som jag kanppt trodde hon var kapabel till. Det enda hon var tveksam till var ett av hörnen, och när hon inte får som hon vill så löser hon det genom att resa sig på bakbenen. Inte speciellt högt, men jag tycker ändå att det är väldigt onödigt. Jag har testat att liksom "morra" på henne och, om hon ändå inte skärper sig, gå på henne lätt med spöet på bogen, men det löser inga problem, hon blir mer skärrig när man går på henne. Ska dessutom tillägga att jag inte går på henne när hon är rädd, utan när hon bara "dummar" sig för att slippa jobba.
Andra gången hade hon helt glömt bort det där hörnet, men nu blev det problem med slutan istället. Vi red sluta från mitt på kortsidan till en bit in på långsidan, och min tränare står en bit längre fram på spåret och tittar framifrån. På kortsidan och genom hörnet går hon jättebra, men när hon ska gå rakt fram mot min tränare så börjar hon konstra, småstegra och försöka vända runt etc. Hon tycker inte om min tränare, det är helt klart, men hon kan ju inte få vinna hela tiden, hon måste ju förstå att dit jag vill att hon ska gå, dit SKA vi också gå. Eftersom hon bara blir jobbigare om man skäller på henne så brukar jag bara "låtsas som om det regnar" och rida på henne, och bara tänka framåt, framåt, och till slut så går hon ju fram, och när vi gått förbi min tränare så kan hon plötsligt göra jättefina slutor igen. Problemet kommer bara fram i vänstervarvet, i den slutan som hon i vanliga fall har lättast för.
Vad ska jag göra åt problemet med att hon reser sig för minsta lilla? I onsdags gick det så långt att jag flög av medan hon bråkade som värst, men när jag kom upp igen gick hon jättefint, tom när vi red rakt emot min tränare, men jag kan ju inte gärna kasta mig av varje gång hon bråkar. Borde jag ändå säga åt henne, jag försöker vara väldigt tydlig med min ridning och mitt kroppsspråk, alltså hård och bestämd tills hon går åt rätt håll, och därefter mjukna, lätta och berömma när hon gör rätt. Just den här situationen hade ju kunnat lösas genom att min träbnare klev ett par steg in i banan, men jag skulle vilja lösa grundproblemet, vilket såvitt jag förstår är att hon inte litar tillräckligt mycket på mig, samtidigt som hon testar hur mycket hon kan bestämma och hur mycket arbete man kan tänkas slippa ifrån.
Suck, det tar rätt så hårt på självförtroendet det här. Vad tycker ni att jag ska göra? Det är en mycket komplex häst det här, hon är inte alldeles lätt att ha och göra med. Det positiva är ändå att när hon har bråkat färdigt så går hon väldigt, väldigt bra och de två sista träningarna har hon hoppat mer avspänt än hon nånsin gjort tidigare. Men man vill ju att markarbetet ska sitta det med...
/S.
Andra gången hade hon helt glömt bort det där hörnet, men nu blev det problem med slutan istället. Vi red sluta från mitt på kortsidan till en bit in på långsidan, och min tränare står en bit längre fram på spåret och tittar framifrån. På kortsidan och genom hörnet går hon jättebra, men när hon ska gå rakt fram mot min tränare så börjar hon konstra, småstegra och försöka vända runt etc. Hon tycker inte om min tränare, det är helt klart, men hon kan ju inte få vinna hela tiden, hon måste ju förstå att dit jag vill att hon ska gå, dit SKA vi också gå. Eftersom hon bara blir jobbigare om man skäller på henne så brukar jag bara "låtsas som om det regnar" och rida på henne, och bara tänka framåt, framåt, och till slut så går hon ju fram, och när vi gått förbi min tränare så kan hon plötsligt göra jättefina slutor igen. Problemet kommer bara fram i vänstervarvet, i den slutan som hon i vanliga fall har lättast för.
Vad ska jag göra åt problemet med att hon reser sig för minsta lilla? I onsdags gick det så långt att jag flög av medan hon bråkade som värst, men när jag kom upp igen gick hon jättefint, tom när vi red rakt emot min tränare, men jag kan ju inte gärna kasta mig av varje gång hon bråkar. Borde jag ändå säga åt henne, jag försöker vara väldigt tydlig med min ridning och mitt kroppsspråk, alltså hård och bestämd tills hon går åt rätt håll, och därefter mjukna, lätta och berömma när hon gör rätt. Just den här situationen hade ju kunnat lösas genom att min träbnare klev ett par steg in i banan, men jag skulle vilja lösa grundproblemet, vilket såvitt jag förstår är att hon inte litar tillräckligt mycket på mig, samtidigt som hon testar hur mycket hon kan bestämma och hur mycket arbete man kan tänkas slippa ifrån.
Suck, det tar rätt så hårt på självförtroendet det här. Vad tycker ni att jag ska göra? Det är en mycket komplex häst det här, hon är inte alldeles lätt att ha och göra med. Det positiva är ändå att när hon har bråkat färdigt så går hon väldigt, väldigt bra och de två sista träningarna har hon hoppat mer avspänt än hon nånsin gjort tidigare. Men man vill ju att markarbetet ska sitta det med...
/S.
