Hur ska jag kunna sälja?

Jojo

Trådstartare
Hej. Jag köpte min första egna häst för lite mer än ett och ett halvt år sedan, efter att ha ridit och hållit på med hästar i 15 år. En häst att utvecklas med inom hoppning och ha roligt med på fartfyllda uteritter. Men vi har haft allt annat än tur ihop. Skador har avlöst varandra och perioderna som varit bra har gjort att vi sakta tagit oss framåt i ridningen men också haft de bästa stunderna någonsin när vi tagit oss över nya höjder och klarat av nya utmaningar. Men nu är jag rädd att det är stopp. En röntgenförändring i ena framkotan gör att hon nu står vilandes sedan april (hade inte blivit bättre av 4 veckors vila och kortison, så blev därför ordinerad vila över sommaren). Planerat ÅB i september för att se om inflammationen i leden har gått bort eller ej. Men även om hon inte har ont längre vid återbesöket så kommer jag aldrig vilja rida henne mot ett hinder eller länga galoppen så mycket det bara går. Jag kommer ständigt vara rädd att hon ska bli dålig igen. Och jag själv vill ju ha en häst att hoppa och ha roligt med.

Enda sedan senaste vet-besöket har jag försökt att inte tänka på framtiden. Bara tagit dagarna som de kommer och låtsas som att det regnar. Men nu går det inte längre. Verkligheten har kommit ikapp och jag har börjat tänka på vad som händer sen. Jag saknar ridningen för mycket nu och jag är inte riktigt hel som människa när jag inte kan utöva denna fantastiska sport.

Jag älskar den här hästen mer än något annat, och hon har en personlighet som gör att varje gång jag övertygat mig om att jag ska sälja henne (efter återbesöket såklart), så ändrar jag mig när jag kommer till hagen och ser att hon kommer travandes emot mig med spetsade öron och gnäggar över att matte är här. Jag tror innerst inne att det bästa är att sälja, för jag kommer nog gråta ännu mer över den här hästen om jag behåller henne pga eventuella nya skador och att hon aldrig kommer bli den fina hopphäst hon skulle bli. Men jag vill ju inte sälja iväg min bästa kompis heller.

Hästägandet har kommit till en punkt när det är för jobbigt. Jag klarar av att det är jobbigt med häst, men jag saknar det roliga för mycket nu för att det ska vara värt det. Snart närmar sig installningen och då blir det ännu jobbigare. Jag kan inte se att hon kommer bli helt frisk och hålla för vanlig ridningen igen och hoppet börjar lämna mig, om det inte redan har gjort det... :(

Usch... jag orkar inte detta. Vad skulle ni gjort i min sits? Är det okej att sälja sin absoluta favorithäst för att hon inte längre duger för det jag vill ha ut av hästägandet? :cry:
 
Självklart är det hur jobbigt som helst, men det verkar ju inte alls som du trivs i situationen som den är nu, och det kanske kommer att gå ut över henne så småningom i form av bitterhet och frustration.
Mitt tips är att börja kika runt lite och se om någon i närheten vill ha en häst för hobbyridning/promenadridning. Det finns många, många som "nöjer" sig med den nivån, och som inte lägger mindre kärlek på sin häst för det! Ingen kategori ryttare är liksom mindre passionerade än de andra, utan bara på olika sätt. Kanske börja med att sätta ut på foder, så att du kan stämma av att allt går bra?
Du ska absolut inte ha dåligt samvete för att du känner så här. Självklart blir det ett antiklimax när din häst inte passar för det du vill göra. Men om du inte har möjlighet att ha kvar henne och köpa en till så tror jag att det bästa alternativet är att försöka hitta ett nytt hem åt henne.

Jag gav bort min hund nyligen på grund av nya förutsättningar (tidsbrist pga. arbetet) som gjorde att hon inte alls trivdes och fick det hon behövde. Jag grät som ett barn i en vecka.. Men hon har det fantastiskt där hon är nu, med en familj som kan ge henne all tid och kärlek hon behöver. Jag kunde inte det, så jag var tvungen att släppa henne. Det gör ont fortfarande, men hon har det bra och jag får hälsa på när jag vill. Det är såklart en annan situation än din, men ändå ett exempel på när man får vara lite rationell och skjuta undan sina egna känslor en sekund och tänka på djuret.

Bara för att hästen flyttar, så försvinner hon inte från jordens yta (även om det känns så först!). Och tänk att hitta en fin, ödmjuk människa som också får uppleva din fantastiska häst! Den känslan är ganska häftig den också, mitt i all sorg.
 
Tack @tara och @holymary .
Jag trivs som du skriver inte med den sits jag är i nu. Har också haft tankar på att lämna ut henne på foder, men samtidigt som det känns skönt att ha koll på vad som händer med henne så kan det sluta med att hon plötsligt måste komma tillbaka till mig igen och det går ju inte om jag skulle hittat en ny häst under tiden. Jag har tyvärr inte möjlighet att ha två hästar pga ekonomin, så på så vis är det bättre att sälja. :(
Den negativa sidan av att sälja dock är ju att jag har noll kontroll över vad som händer med henne. De som köper henne kanske hittar på att börja rida och hoppa och så blir hon skadad igen innan jag vet ordet av. Hon har den mentaliteten att hon gör vad som helst för sin ryttare, så ber man henne att hoppa så gör hon det även om det gör ont.

Jag önskar hitta den hästmänniska som du beskriver, fin och ödmjuk. Men hur ska man veta att man hittat en person man kan lita på och inte rider hästen för hårt?
 
Håller med @holymary - det finns säkerligen en promenad/hobbyryttare som skulle ösa över kärlek på din häst. Och lämnar du på foder till att börja med kan det vara den tankepaus du behöver utan att känna sticket i hjärtat varje dag du är i stallet. Om du lånar ut henne till någon som bor i ditt län kan du ju också hälsa på henne.

En bekant till mig lånade precis ut sin häst på foder, men av tvärtemot anledningar till dina. Både ägare och medryttare hade tampats med skador och sjukdomar en längre tid, och hästen är en jättefin tävlingshäst som förtjänar att få träna och tävla och ridas ordentligt för att må bra. Nu hade hon sån tur att fodervärden valde att stå kvar i hemmastallet med hästen.

Om du känner att du har hittat rätt så tror jag inte att den fodervärden plötsligt skulle rida för hårt bakom din rygg. Det skulle vara väldigt märkligt. Kanske låta fodervärden vara medryttare en tid först?
 
Hej. Jag köpte min första egna häst för lite mer än ett och ett halvt år sedan, efter att ha ridit och hållit på med hästar i 15 år. En häst att utvecklas med inom hoppning och ha roligt med på fartfyllda uteritter. Men vi har haft allt annat än tur ihop. Skador har avlöst varandra och perioderna som varit bra har gjort att vi sakta tagit oss framåt i ridningen men också haft de bästa stunderna någonsin när vi tagit oss över nya höjder och klarat av nya utmaningar. Men nu är jag rädd att det är stopp. En röntgenförändring i ena framkotan gör att hon nu står vilandes sedan april (hade inte blivit bättre av 4 veckors vila och kortison, så blev därför ordinerad vila över sommaren). Planerat ÅB i september för att se om inflammationen i leden har gått bort eller ej. Men även om hon inte har ont längre vid återbesöket så kommer jag aldrig vilja rida henne mot ett hinder eller länga galoppen så mycket det bara går. Jag kommer ständigt vara rädd att hon ska bli dålig igen. Och jag själv vill ju ha en häst att hoppa och ha roligt med.

Enda sedan senaste vet-besöket har jag försökt att inte tänka på framtiden. Bara tagit dagarna som de kommer och låtsas som att det regnar. Men nu går det inte längre. Verkligheten har kommit ikapp och jag har börjat tänka på vad som händer sen. Jag saknar ridningen för mycket nu och jag är inte riktigt hel som människa när jag inte kan utöva denna fantastiska sport.

Jag älskar den här hästen mer än något annat, och hon har en personlighet som gör att varje gång jag övertygat mig om att jag ska sälja henne (efter återbesöket såklart), så ändrar jag mig när jag kommer till hagen och ser att hon kommer travandes emot mig med spetsade öron och gnäggar över att matte är här. Jag tror innerst inne att det bästa är att sälja, för jag kommer nog gråta ännu mer över den här hästen om jag behåller henne pga eventuella nya skador och att hon aldrig kommer bli den fina hopphäst hon skulle bli. Men jag vill ju inte sälja iväg min bästa kompis heller.

Hästägandet har kommit till en punkt när det är för jobbigt. Jag klarar av att det är jobbigt med häst, men jag saknar det roliga för mycket nu för att det ska vara värt det. Snart närmar sig installningen och då blir det ännu jobbigare. Jag kan inte se att hon kommer bli helt frisk och hålla för vanlig ridningen igen och hoppet börjar lämna mig, om det inte redan har gjort det... :(

Usch... jag orkar inte detta. Vad skulle ni gjort i min sits? Är det okej att sälja sin absoluta favorithäst för att hon inte längre duger för det jag vill ha ut av hästägandet? :cry:

Nu kommer jag vara tråkig.

Vem köper en sådan häst? Även de som promenadrider vill ha friska hästar.
Vad kan den människan som eventuellt köper? Kan du leva med att hästen kanske rids för hårt, köparen är för ouppmärksam för att märka det, hästen går och har ont?

JAG skulle aldrig sälja en häst som är begränsad på det viset. Jag skulle vara konstant orolig.

Har varit i lite samma sits som du, min dåvarande tävlingshäst fick en skada pga trauma som satte stopp för någon vidare träning. Hon var då tävlad med placeringar i flera discipliner under ca 10 år, inget fel på hållbarheten alltså. Jag har själv föl undan henne men eftersom jag verkar behålla allihop (:angel:) fick jag begränsa mitt avlande. Först lånades hon ut via kontakter till en människa som flera andra kunde gå i god för, där visste jag att hon absolut inte skulle ridas för hårt utan skötas som en prinsessa. När livssituationen förändrades för den människan lånades hon ut till en annan, också via kontakter, där hon nu går i avel. Någon försäljning kommer det aldrig att bli tal om, jag vill ha kontroll på vad som händer henne, det känns som min skyldighet.
 
Tack @tara och @holymary .
Jag trivs som du skriver inte med den sits jag är i nu. Har också haft tankar på att lämna ut henne på foder, men samtidigt som det känns skönt att ha koll på vad som händer med henne så kan det sluta med att hon plötsligt måste komma tillbaka till mig igen och det går ju inte om jag skulle hittat en ny häst under tiden. Jag har tyvärr inte möjlighet att ha två hästar pga ekonomin, så på så vis är det bättre att sälja. :(
Den negativa sidan av att sälja dock är ju att jag har noll kontroll över vad som händer med henne. De som köper henne kanske hittar på att börja rida och hoppa och så blir hon skadad igen innan jag vet ordet av. Hon har den mentaliteten att hon gör vad som helst för sin ryttare, så ber man henne att hoppa så gör hon det även om det gör ont.

Jag önskar hitta den hästmänniska som du beskriver, fin och ödmjuk. Men hur ska man veta att man hittat en person man kan lita på och inte rider hästen för hårt?

Veta helt säkert kan man väl aldrig göra, men det går alltid att göra förutsättningarna så bra som möjligt. Var tydlig med vad hästen klarar av och att det matchar den potentiella ägarens ambitioner, hälsa på flera gånger innan hästen flyttar, sitt ner i lugn och ro och gå igenom skadehistoriken, undersök hur stallmiljön är (inkl. människor, hästar), stäm av den första tiden att allt fungerar, hälsa på och se det med egna ögon. Lämna inte ifrån dig hästen om du inte känner dig helt trygg med situationen.

Jag har inte ekonomin att ha en egen häst för tillfället, men hade jag det så hade jag velat ha en häst i den stilen du beskriver som jag kan mysa med. Så vi finns, jag lovar. Men vi är kanske inte de som är ute och "jagar" mest, så vi är antagligen inte de som syns i första läget.

Angående att lämna ut på foder och risken att sitta med två hästar - kan du tänka dig att vara hästlös under en period till foderavtalet övergått i köp? Eller kanske du kan ta en häst på foder under tiden?
 
Hej. Jag köpte min första egna häst för lite mer än ett och ett halvt år sedan, efter att ha ridit och hållit på med hästar i 15 år. En häst att utvecklas med inom hoppning och ha roligt med på fartfyllda uteritter. Men vi har haft allt annat än tur ihop. Skador har avlöst varandra och perioderna som varit bra har gjort att vi sakta tagit oss framåt i ridningen men också haft de bästa stunderna någonsin när vi tagit oss över nya höjder och klarat av nya utmaningar. Men nu är jag rädd att det är stopp. En röntgenförändring i ena framkotan gör att hon nu står vilandes sedan april (hade inte blivit bättre av 4 veckors vila och kortison, så blev därför ordinerad vila över sommaren). Planerat ÅB i september för att se om inflammationen i leden har gått bort eller ej. Men även om hon inte har ont längre vid återbesöket så kommer jag aldrig vilja rida henne mot ett hinder eller länga galoppen så mycket det bara går. Jag kommer ständigt vara rädd att hon ska bli dålig igen. Och jag själv vill ju ha en häst att hoppa och ha roligt med.

Enda sedan senaste vet-besöket har jag försökt att inte tänka på framtiden. Bara tagit dagarna som de kommer och låtsas som att det regnar. Men nu går det inte längre. Verkligheten har kommit ikapp och jag har börjat tänka på vad som händer sen. Jag saknar ridningen för mycket nu och jag är inte riktigt hel som människa när jag inte kan utöva denna fantastiska sport.

Jag älskar den här hästen mer än något annat, och hon har en personlighet som gör att varje gång jag övertygat mig om att jag ska sälja henne (efter återbesöket såklart), så ändrar jag mig när jag kommer till hagen och ser att hon kommer travandes emot mig med spetsade öron och gnäggar över att matte är här. Jag tror innerst inne att det bästa är att sälja, för jag kommer nog gråta ännu mer över den här hästen om jag behåller henne pga eventuella nya skador och att hon aldrig kommer bli den fina hopphäst hon skulle bli. Men jag vill ju inte sälja iväg min bästa kompis heller.

Hästägandet har kommit till en punkt när det är för jobbigt. Jag klarar av att det är jobbigt med häst, men jag saknar det roliga för mycket nu för att det ska vara värt det. Snart närmar sig installningen och då blir det ännu jobbigare. Jag kan inte se att hon kommer bli helt frisk och hålla för vanlig ridningen igen och hoppet börjar lämna mig, om det inte redan har gjort det... :(

Usch... jag orkar inte detta. Vad skulle ni gjort i min sits? Är det okej att sälja sin absoluta favorithäst för att hon inte längre duger för det jag vill ha ut av hästägandet? :cry:

Jag är i samma sits, men har varit där i 1,5 år. Köpte en ung häst för hopp och FT, men står nu med en dressyrhäst och knappt det, han har förändringar i kotor o knän fram. Jag har inte hjärta att hoppa honom alls, han har knappt hållt att hobbyridas sedan han fick sin diagnos för ett år sedan, eftersom han är känslig för underlag, har tränat en hel del dressyr men det är ju inte alls vad jag vill hålla på med.
Nu har han precis blivit behandlad igen ett par omgångar då han inte bjöd i dressyren. Jag är uppgiven och less, hästen är helt fantastisk och rör sig fantastiskt när han är fräsch. När han går och drar som nu har jag knappt ork att hälsa på, han har det ju bra på bete med sina kompisar men blir rastlös, så fort jag kommer dit vill han mysa och går till grinden för att vi ska göra något.

Jag kommer inte kunna sälja honom då jag vet hur mycket energi jag lägger ned för att hålla honom fräsch utan blir han inte tipp topp nu när han sätts igång så kommer jag att ta bort honom.
Det är rätt mycket jobb med att hålla hovar i schack och sko ofta, åka in och ut på klinik för att hålla koll så han är fräsch och byta underlag flera gånger per vecka för att han inte ska överbelastas. Utöver det är han inte en individ som gillar att hobbyridas och vila, utan är mer träningsinriktad än så, finns inte så många alternativ då :(.

Har inga råd egentligen, mer säga att det finns fler som är i samma situation och vet hur jobbigt och tråkigt det är.
 
Hej!

Det finns folk som vill ha en sällskapshäst till en annan häst, vissa av dessa kan tänka sig en skadad häst. Har man en att rida på kan man inbland nöja sig med att ha en promenad/sällskapshäst. Det finns ju mycket man kan göra även om man inte kan hoppa högt eller galoppera fort och många skulle inte ens drömma om att hoppa eller galoppera fort.

Jag hade väl varit tveksam till att lämna bort min skadade häst, just för att man aldrig vet vad som händer. En foderhäst kan ju lätt komma tillbaka och när hästen är såld har du ju inte längre kontrollen över den (och då kan köparens situation ändras och hästen hamna fel). Det är tokigt svårt med skadade hästar man inte kan ha kvar och inte vill ta bort...

Hoppas du hittar en bra lösning!

/Lavinia, vars kompis har sin skadade häst på foder hos en jättegullig familj som inte vill rida på hästen.
 
Svara alla här...
Tack för era ord. De har gjort mig lite klokare, lite gladare och lite ledsnare på samma gång. Det känns skönt att skriva av sig i alla fall och bra att få lite idéer. Jag har tänkt mycket idag, fram och tillbaka, och jag kan inte bestämma mig hur jag ska göra. Drömmen vore ju att hitta den perfekta familjen som vill ha en ursnäll häst att pyssla med och ta på lugna turer i skogen. Men som @Equilina skriver, vem vill ha en skadad häst? :(

Jag har inte hjärta att ta bort henne då hon fortfarande verkar trivas med livet. Hon är glad och älskar livet som "vildhäst" på sommarbetet och att leka med sina hästkompisar. Hon har inte ont så länge hon inte tränas och hon skiner upp som en sol varje gång hon hör att jag kommer ut till hagen. Jag kan inte ta bort en sådan livsgladhäst bara för att jag är självisk och vill ha en häst som går att hoppa med. Men skulle beskedet från veterinären vara värre än jag tror och hoppas så måste jag nog tänka om.

Jag hoppas att den fantatiska hästmänniskan som vill ha just min häst dyker upp... får börja fila på en annons och höra efter om någon i bekantskapskretsen kan vara intresserad. :(
 
@Jojo Jag har också en konvalescent, inte med samma diagnos som din men som pga sitt lynne inte direkt varit lättsam att ha som konvalescent. Så vi får väl se om hon blir friskförklarad eller om det helt enkelt varit lite för dåliga förutsättningar för att komma dit.
I mitt fall finns dock inte möjligheten att låna ut som sällskap/promenadhäst då hon inte alls skulle trivas som det om det nu visar sig att hon inte håller.

Är din häst snäll att rida som promenadhäst och trivs med att bara gå och skrota i hage så är ju förutsättningarna lite bättre :) Jag skulle i ditt läge avvakta veterinärens utlåtande för att se hur prognosen ser ut. sedan sätta igång henne i egen regi tills hon är i "full" träning i förhållande till vad hon tål. Först då kan du veta om hon lämpar sig för enbart promenadridning.
Min häst kan ju tex vara snäll när hon går i hagen, men blir ett monster att sedan lullrida på. Så risken borde ju vara större om du lånar ut henne nu som promenadhäst, att få tillbaka henne ifall hon visar lite humör under igångsättningen.

Du kanske kan rida någon annan häst under tiden flr att hålla igång din egen ridning?
 
@Jojo Jag har också en konvalescent, inte med samma diagnos som din men som pga sitt lynne inte direkt varit lättsam att ha som konvalescent. Så vi får väl se om hon blir friskförklarad eller om det helt enkelt varit lite för dåliga förutsättningar för att komma dit.
I mitt fall finns dock inte möjligheten att låna ut som sällskap/promenadhäst då hon inte alls skulle trivas som det om det nu visar sig att hon inte håller.

Är din häst snäll att rida som promenadhäst och trivs med att bara gå och skrota i hage så är ju förutsättningarna lite bättre :) Jag skulle i ditt läge avvakta veterinärens utlåtande för att se hur prognosen ser ut. sedan sätta igång henne i egen regi tills hon är i "full" träning i förhållande till vad hon tål. Först då kan du veta om hon lämpar sig för enbart promenadridning.
Min häst kan ju tex vara snäll när hon går i hagen, men blir ett monster att sedan lullrida på. Så risken borde ju vara större om du lånar ut henne nu som promenadhäst, att få tillbaka henne ifall hon visar lite humör under igångsättningen.

Du kanske kan rida någon annan häst under tiden flr att hålla igång din egen ridning?

Hoppas att din häst blir frisk. Det är ju grymt jobbigt att hålla en häst i vila som inte vill vila! :(

Det låter klokt att sätta igång henne själv innan jag skickar iväg henne på foder eller vad som nu händer. Då är ju dessutom den blivande fodervärden medveten om vad hästen håller för. Jag är bara rädd för att hon ska gå sönder igen under igångsättningen, men det är ju då lättare att upptäcka varningssignalerna och stoppa inflammationen i tid i så fall.
Jag tror att min häst passar bra för promenadridning då hon är väldigt lugn av sig. Hon gillar att gå i skogen och är trygg i alla lägen så länge hon har en ryttare hon litar på på ryggen. :)

För att hålla igång min egen ridning kan jag såklart rida någon annan häst. Det finns gott om hästar runt ikring, men jag känner inget sug efter att rida någon annans häst. Jag gjorde det i början av konvalescensen, men efter några veckor har jag tröttnat och slutat.
 
@Jojo Visst är det så att hon kan gå sönder under igångsättningen. Men se det som att det är bättre att det kommer fram hos dig, än att hon ska slussas runt i olika hem och du ska fundera på om du kunde ha gjort nåt annorlunda...
 
Med tanke på hur mycket pengar man lägger på sina hästar varje månad så tycker faktiskt jag att man ska vara lite egoistisk när det gäller sina hästar. Det ska vara roligt att ha häst, självklart kommer det motgångar då och då men varför behålla en häst som aldrig kommer kunna uppnå de förväntningar man har på sitt hästägande?

Hade det varit jag så hade jag faktiskt försökt fått hästen utdömd. Visst finns det människor som kan tänka sig att ta an skadade hästar som tex. sällskap men de är svåra att hitta. Och en död häst lider inte.
 
Delvis knapplån

Jag håller helt med dig.
Jag red en väns häst väldigt mycket. Världens snällaste häst, man kunde göra allt med honom. Men nånting störde honom så han fixade inte lite mer ridning i längre perioder. Efter div utredningar och röntgen så valde ägaren att avliva, trots att han var pigg o glad. Han hade funkat utmärkt som sällskapshäst och lite lättare ridning, men tänk om nån får för sig att rida honom mer? Sälja vidare så att sjukdomshistorien "kom bort"? Han hade gladeligen tuffat på lite lätt haltandes med öronen framåt.
Han var bara 7 år så det kan ju hända så hemskt mycket med ägare osv. Skillnad om man kan låna ut till någon man litar på eller så.
 
Ja, visst finns alternativet att få henne utdömd, men då lånar jag hellre ut henne till sällskap och promenader om jag hittar ett lämpligt hem i första taget. Att döma ut är den absolut sista utvägen för min del.
 
Ja, visst finns alternativet att få henne utdömd, men då lånar jag hellre ut henne till sällskap och promenader om jag hittar ett lämpligt hem i första taget. Att döma ut är den absolut sista utvägen för min del.
Tyvärr är det nog väldigt få som är intresserade av att ta kostnaden för en stor häst med skador i bagaget och hålla den som sällskapshäst, inte ens friska varmblodstravare brukar vara intressanta utan det är oftare ponnyer. Varför? De äter mindre och är helt enkelt rent generellt billigare att hålla jämfört med en stor häst. Jag skulle i första hand leta efter fodervärd och ev senare köp, funkar inte det så avliva. Då har du fortfarande kontrollen och är hon en liten olycksfågel så behöver hon en ägare som tar hela ansvaret och inte bara dumpar det vidare.
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Fy vilken jobbig sits jag har satt mig i. För två år sedan köpte jag en unghäst då min andra häst var skadad och det verkade inte som...
Svar
16
· Visningar
2 092
Hästmänniskan hejhej, ursäkta för mycket text 🥲Jag har precis tagit studenten och ska flytta ganska långt bort i början på nästa år. Ponnyn som jag...
Svar
8
· Visningar
822
Hästmänniskan Jag behöver hjälp! Det är en lång text men om någon orkar läsa och ge mig lite stöttning så skulle det uppskattas enormt! För er...
2
Svar
28
· Visningar
3 650
Senast: Lavinia
·
Hästmänniskan Hej! Jag är 14 år och älskar hästar över allt annat (förstås);) Jag behöver tips och råd om hur vida jag ska göra med en svårhanterlig...
2
Svar
25
· Visningar
1 932
Senast: ameo
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp