Hur ser ni på det här?

[Magnum]

Hästen följer och lyder sin ägare på alla plan, följer/stannar/ och ffa går inte på några villkor över ägaren.
Ganska ranglåg med övriga hästar, tar dock gärna över andra människor (eftersom de inte tänker tillräckligt "häst" i sitt kroppssråk/beteende)
än ägaren + stabila hästmänniskor som inte-låter-nån-trampa-den-på-tårna-typen

Men här är två olika situationer men med samma "problem":

1. på ridturen med sällskap, om hästen i fråga går först och ser nåt så "farligt" längre fram på vägen att den vägrar gå förbi/närma sej. Om den andra hästen(ranghögre!) då går före går det jättebra. Så länge denne håller sig lite före alltså, annars tvärtstopp! Han står alltså till tills den andra hästen går före, följer då snällt efter.

2. Ridturen -ute själv, ser nåt farligt (kanske en ny skylt vid vägen eller såna saker)och vägrar gå förbi, ryttaren hoppar av och leder förbi, Samma sak där som det var när den andra hästen var med. Så länge hästen inte beh gå först går det jättebra. Hamnar man däremot aningen för långt bak när man leder är det tvärtstopp , MEN följer villigt med så fort man går vid huvudet alt lite före.

Så:
Litar inte hästen på sin ryttare tillräckligt för att kunna gå förbi "först". Eller vill den helt enkelt låta ledaren gå först för att "kolla läget".
När hästen leds, leds den alltid i positionen "snett bakom", kan det påverka? Eller är det bara så att det är naturligt för hästen att reagera på detta sättet eftersom det inte är en ranghög individ?

Saken är den att hästen alltid följer med, oavsett hur farligt det än kan ha vart. Är det tvärtstopp när man sitter på, går det alltid att leda förbi. Iofs med en ngt tvekande häst men aldrig aldrig ovillig, den fryser aldrig om man står på backen liksom, utan bara i situationer där hästen är s a s "först".
Hur ser ni på det här? Är det bra eller dåligt att hästen reagerar på det här sättet? VAD gör det bra/dåligt?
--------------------------------------------------------------

Som ni kanske förstått är det min häst som jag beskrivit. :smirk: För det är bara Ibland som det helt enkelt inte går. 9 gånger av 10 kommer vi alltid förbi, bara han får stanna och titta ordentligt först. I övrigt är det en orädd mkt självsäker och självständig häst men det är endast i situationer där han verkligen är RÄDD som det här händer.

 

[Alexandra_W]

Sv: Hur ser ni på det här?

JAG skulle tolka det som att hästen är osäker och vill att någon 'ranghögre' ska gå före och visa/bevisa att det är okej. Min valack var EXAKT likadan på just det där med stanna och inte gå förbi utan någon att 'hålla i handen'. Ranglåg i hagen, väldigt lätthanterlig dock men ganska lätt att bli 'skvättig' och reagerade på allt nytt. INGA tendenser dock att 'ta över' ens med ett barn i andra ändan grimskaftet.

Jag ledde förbi när han behövde det ett bra tag. Gjorde ingen affär av det, satt av, ledde förbi, satt upp och fortsatte ridturen. Sen efter ett litet tag började jag med att sitta av, leda förbi, sitta upp, RIDA förbi (åt andra hållet), vända och rida förbi igen. Med milt uppmuntran. Gick det inte så leda igen och göra om. När jag ridit förbi saken åt 'rätt håll' fortsatte jag bara ridturen. Och berömde ALLTID när han vågade gå förbi 'monstret' hur töntigt fjantig jag egentligen tyckte att han var.

Efter ett tag började jag sätte lite mer press på att han skulle våga gå/kasta sig/på något sätt ta sig förbi det läskiga med mig på ryggen. MASSOR med beröm när han inte klarade det. Och fick den tid han behövde att våga, jag bara satte mild press och bad. Om jag märkte att det inte fungerade och att han blev för uppstressad satt jag bara av, ledde förbi, red förbi etc och fortsatte. Med tiden försvann det, han är fortfarande tittig, men nu tittar han, frågar mig om vi ska gå förbi, jag säger ja och han går förbi,. Och det är 1% kanske av den tidigare tittigheten kvar.

Jag tycker varken eller ang bra elelr dåligt faktiskt, för mig är det ett problem av övergående natur. Det jag tycker är BRA i sammanhanget är dock att hästen villigt följer ryttaren förbi det läskiga, dvs den har TILLIT till sin ryttare och söker stöd där. Och att den dessutom inte blockar i sin rädsla utan stannar, talar om att 'det här är för mycket för mina nerver', men är övertalbar om man håller i handen. Så SKA de vara tittiga och skeptiska så är det där en av de bättre varianterna på det anser jag. I övrigt själva beteendet lägger jag inga värderingar i. Det är måhända en rätt kass egenskap hos en fälttävlanshäst, men för hobbyhästen så känns det ganska oväsentligt i det stora hela. Och är bortarbetbart.

 

[lillamyggan]

Sv: Hur ser ni på det här?

Min ena pålle är ungefär likadan. Med trygga kompisen framför kan han gå genom eld och när han är säker kan han gå först men blir det lite läskigt viker han in bakom den andra hästen och sen är det bra. Samma om vi är ute själva. Blir han rädd för nått kan jag hoppa av och leda förbi och då är det inte farligt.

jag brukar göra på lite olika sätt. Ibland hoppar jag av och leder och så är det bra med det. Ibland leder jag fram och tillbaka ett par ggr och sen rider förbi ett par ggr. Ibland rider jag förbi direkt. Det tar ju längst tid eftersom det vanligtvis innebär en del övertalning. Efter mycket tvekande brukar min pålle lyckas övervinna sin rädsla och gå förbi och då får han alltid massa beröm. Det riktigt märks på honom att han är stolt över sig själv när han har klarat av det.

 

[skuggi]

Sv: Hur ser ni på det här?

*hugger en knapp*

Min häst kan göra precis som ni beskriver, jag upplevde det som ett stort problem dock, mycket eftersom han vägrade på ställen där han förut gått. Jag fick prata med en i trakten erkänt duktig hästkarl, och han förklarade för mig att det hästen gör är att dominera mig! Han menade att i naturen är det den mest RANGLÅGE som får gå först vid fara, kanonmaten liksom... Och när hästen vägrar gå först så låter jag honom vinna genom att kliva av! För mig lät detta klockrent, och det fungerade bättre när jag inte gav mig och satt av utan bara envisades tills han blev less på att vägra...

 

[scarlettlady]

Sv: Hur ser ni på det här?

Det låter som en typisk "mitt i flocken häst" dvs en häst som är i medelrang. Inte rädd och nervös som en riktigt ranglåg, men ändå inte orädd. När vi är ute och rider så kan hästarna stanna, och oftast vågar Lady gå förbi, men vissa gånger får jag hoppa av. Den andra hästen går inte alls om inte Jag, Lady eller hennes ryttare går först. Hon skulle aldrig gå förbi något som Lady singnalerar som "farligt" (typ järnvägen )

 

[scarlettlady]

Sv: Hur ser ni på det här?

*hugger en knapp*

Min häst kan göra precis som ni beskriver, jag upplevde det som ett stort problem dock, mycket eftersom han vägrade på ställen där han förut gått. Jag fick prata med en i trakten erkänt duktig hästkarl, och han förklarade för mig att det hästen gör är att dominera mig! Han menade att i naturen är det den mest RANGLÅGE som får gå först vid fara, kanonmaten liksom... Och när hästen vägrar gå först så låter jag honom vinna genom att kliva av! För mig lät detta klockrent, och det fungerade bättre när jag inte gav mig och satt av utan bara envisades tills han blev less på att vägra...

Studera en hästflock. Jag vill inte skriva att han har fel, men min erfarenhet har lärt mig att vid fara går ledaren först, och de andra följer. Är det riktigt otäckt springer ledaren åt andra hållet, och alla följer med.

 

[Alexandra_W]

Sv: Hur ser ni på det här?

*hugger en knapp*

Min häst kan göra precis som ni beskriver, jag upplevde det som ett stort problem dock, mycket eftersom han vägrade på ställen där han förut gått. Jag fick prata med en i trakten erkänt duktig hästkarl, och han förklarade för mig att det hästen gör är att dominera mig! Han menade att i naturen är det den mest RANGLÅGE som får gå först vid fara, kanonmaten liksom... Och när hästen vägrar gå först så låter jag honom vinna genom att kliva av! För mig lät detta klockrent, och det fungerade bättre när jag inte gav mig och satt av utan bara envisades tills han blev less på att vägra...

Precis som Scarlett-Lady säger så om man studerar iaf de flockar mina hästar gått i så vid fara går den som är högst i rang först fram/förbi.

 

[Magnum]

Sv: Hur ser ni på det här?

Många anser ju att om man leder förbi har hästen vunnit. Men jag tror nog att det finns två olika "sidor" för det.

Det ena att hästen är rädd. Börjar den konstra för att den är rädd, spec om det är en ranglägre häst så är det bättre att leda.

Det andra är om hästen verkligen bråkar, för att den inte vill alt testar.. Då ska man nog däremot försöka sitta kvar och försöka reda ut det.

Man måste ju försöka lära känna sin häst så man vet om det är rädsla (nog så liten) eller om den bråkar.

Om man leder förbi ,vänder och sen rider förbi, så är det aldrig några problem med min häst. Bara han fått komma nära en gång, se att det inte var farligt och fått undersöka och nosa på, då är det lugnt sen.
Tycker inte det är något problem dock, men tycker det vore intressant att höra vad ni tänker om saken!

 

[Septicemia]

Sv: Hur ser ni på det här?

Många anser ju att om man leder förbi har hästen vunnit. Men jag tror nog att det finns två olika "sidor" för det.

Det ena att hästen är rädd. Börjar den konstra för att den är rädd, spec om det är en ranglägre häst så är det bättre att leda.

Det andra är om hästen verkligen bråkar, för att den inte vill alt testar.. Då ska man nog däremot försöka sitta kvar och försöka reda ut det.

Man måste ju försöka lära känna sin häst så man vet om det är rädsla (nog så liten) eller om den bråkar.

Om man leder förbi ,vänder och sen rider förbi, så är det aldrig några problem med min häst. Bara han fått komma nära en gång, se att det inte var farligt och fått undersöka och nosa på, då är det lugnt sen.
Tycker inte det är något problem dock, men tycker det vore intressant att höra vad ni tänker om saken!

Håller helt med dej!

 

[skuggi]

Sv: Hur ser ni på det här?

Jag håller med, det är såklart olika för olika hästar...
Det kanske är för att jag känner min häst såpass bra som jag tyckte det hästgubben sa verkade vettigt, för det är inte en rädd häst han är stentuff och nuförtiden har vi aldrig *pepparpeppar* sådana problem. Han testade mig helt enkelt, och jag kände nog att det var att låta honom vinna när jag klev av.

Fast nu slår mig en annan tanke... jag läste (i hästfocus tror jag) att det fanns s.k aktiva och passiva hanterare, och att en aktiv hanterare ställer till mer liv när den blir rädd medan den passiva kanske är lika rädd men bara står och vägrar och VERKAR inte rädd... Ibland funderar jag på om vi kan känna skillnaden där? VET jag med säkerhet att han inte är rädd, eller har han bara ett sådant sätt att hantera rädsla att jag inte fattar att han är rädd?? Nu blev det kanske flummigt och virrigt.. någon som är med på hur jag tänker?

 

[Magnum]

Sv: Hur ser ni på det här?

Menar du att du kanske inte med säkerhet vet om hästen bara bråkar eller om den helt enkelt hanterar sin rädsla genom att inte helt visa den?

 

[scarlettlady]

Sv: Hur ser ni på det här?

Många anser ju att om man leder förbi har hästen vunnit. Men jag tror nog att det finns två olika "sidor" för det.

Det ena att hästen är rädd. Börjar den konstra för att den är rädd, spec om det är en ranglägre häst så är det bättre att leda.

Det andra är om hästen verkligen bråkar, för att den inte vill alt testar.. Då ska man nog däremot försöka sitta kvar och försöka reda ut det.

Man måste ju försöka lära känna sin häst så man vet om det är rädsla (nog så liten) eller om den bråkar.

Det håller jag med om, jag tänkte skrivit precis det, men jag hade inte tid.
Rädsla och tjurighet är så skilda saker att man lätt ser skillnaden om man känner hästen.

 

[scarlettlady]

Sv: Hur ser ni på det här?

Jag håller med, det är såklart olika för olika hästar...
Det kanske är för att jag känner min häst såpass bra som jag tyckte det hästgubben sa verkade vettigt, för det är inte en rädd häst han är stentuff och nuförtiden har vi aldrig *pepparpeppar* sådana problem. Han testade mig helt enkelt, och jag kände nog att det var att låta honom vinna när jag klev av.

Fast nu slår mig en annan tanke... jag läste (i hästfocus tror jag) att det fanns s.k aktiva och passiva hanterare, och att en aktiv hanterare ställer till mer liv när den blir rädd medan den passiva kanske är lika rädd men bara står och vägrar och VERKAR inte rädd... Ibland funderar jag på om vi kan känna skillnaden där? VET jag med säkerhet att han inte är rädd, eller har han bara ett sådant sätt att hantera rädsla att jag inte fattar att han är rädd?? Nu blev det kanske flummigt och virrigt.. någon som är med på hur jag tänker?

Jag tror att du försöker skriva såhär:
En häst blir rädd för en blinkande lampa. Han slänger sig bakåt, och visar med hela sin kropp att den är jätteläskig. Vägrar gå förbi och bara steppar runt. = aktiv hanterare. Rädd.
Den andra hästen ställer sig och tittar, vägrar gå, och om du svänger den för att ta en volt och försöka igen, så stannar den igen. Inte en min mer än att den tittar och klipper med öronen.=Passiv hanterare. Hon är osäker, men inte rädd.
Jag har båda dessa, och ledaren är den passiva, men det gäller kanske inte för alla.

 

[Alexandra_W]

Sv: Hur ser ni på det här?

Jag tror att du försöker skriva såhär:
En häst blir rädd för en blinkande lampa. Han slänger sig bakåt, och visar med hela sin kropp att den är jätteläskig. Vägrar gå förbi och bara steppar runt. = aktiv hanterare. Rädd.
Den andra hästen ställer sig och tittar, vägrar gå, och om du svänger den för att ta en volt och försöka igen, så stannar den igen. Inte en min mer än att den tittar och klipper med öronen.=Passiv hanterare. Hon är osäker, men inte rädd.
Jag har båda dessa, och ledaren är den passiva, men det gäller kanske inte för alla.

Flockledaren här är synnerligen aktiv hanterare

Sen tycker jag inte nödvändigtvis att en osäker men inte rädd häst är en passiv hanterare, den kan lika gärna vara 'bara tveksam' och inte så rädd. Jag har haft en riktig passiv hanterare som frös fast, 'stängde av' och SÅG mest tjurig ut. Men man kunde se hjärtat slå på långt håll och pulsen var rejält förhöjd. Och det är stor skillnad mot unghästen som helt enkelt är en cool sak (aldrig sett henne rädd), stannar, tittar (nyfiket) och tittar endera klart och går förbi eller så ber man henne gå förbi innan hon tittat klart och hon går förbi med ett vakande öga på vad det nu är.

 

[Korven]

Sv: Hur ser ni på det här?

Precis som Scarlett-Lady säger så om man studerar iaf de flockar mina hästar gått i så vid fara går den som är högst i rang först fram/förbi.

Hos oss är det den ranglåge som går först, leder sas. Den ranghöga är inte alltid ledaren. Men det är bara när det är läskigt. Den som bestämmer är inte alltid den tuffaste.