Hur mycket stöd kan man förvänta sig från sitt jobb i obehagliga situationer?

[Hedblomster]

De senaste veckorna har jag börjat få obehagliga brev från en man (dubbelt så gammal som jag) som är kund på mitt jobb. Han kommer ofta in på kvällar och då jobbar vi ensamma på arbetsplatsen. Det är speciellt jag som känner mig obekväm eftersom breven har varit till mig och jag tror inte att mina kollegor känner så mycket oro. Breven handlar om kärlek och speciellt tysta kärlekshistorier som enbart går ut på att blickar möts och ingen vågar ta steget osv. Den enda kontakt jag haft förut med denna man är att jag tex visat honom något han letat efter. Det första brevet kom efter ett inlägg jag skrev på vår facebooksida som var riktat till alla men jag förstår i breven att han tagit det som väldigt personligt till sig själv. Breven är väldigt långa, handskrivna och igenklistrade med guldfärgat sigill, adresserade till "Fröken *mitt namn*". Det låter kanske inte så konstigt för er men min känsla är inte bra.

Jag har ont i magen över möjligheten att han kanske kommer ikväll när jag är ensam mellan 16 och 19. Min chef har varit på semester i två veckor och har inte vetat något om det men jag skickade ett mail och väntar på att hon ska ringa mig idag.

Kan man förvänta sig att arbetsplatsen stöttar en i en sån situation? Och i så fall hur? Jag vill helst inte jobba ensam, men tror inte att det går att lösa så att jag slipper. Vad ska jag säga om min chef bara säger att "det var ju konstigt, vi får se vad som händer" eller liknande? Hur hade ni reagerat? Ska jag kommentera breven för mannen om han kommer eller låtsas som ingenting?

 

[Görel]

Det kan man absolut förvänta sig. Arbetsgivaren ska göra vad den kan för att skydda sina anställda. Även om det är en missanpassad man som inbillar sig att ni har en hemlig kärlekshistoria och det är synd om honom så har han gått över din gräns.

Det enda rätta är att din chef tar upp med honom att hans brev inte är önskvärda. Har han skickat dem hem till dig är han en stalker.

 

[Hedblomster]

Det kan man absolut förvänta sig. Arbetsgivaren ska göra vad den kan för att skydda sina anställda. Även om det är en missanpassad man som inbillar sig att ni har en hemlig kärlekshistoria och det är synd om honom så har han gått över din gräns.

Det enda rätta är att din chef tar upp med honom att hans brev inte är önskvärda. Har han skickat dem hem till dig är han en stalker.

Vad bra, då ska jag försöka säga att jag behöver hjälp med detta. Är dålig på att stå upp för mig själv. Vore bra om min chef kunde kontakta honom för jag känner att det kan bli fel om jag gör det samt att jag känner mig ju rädd. Han har som tur är inte skickat hem till mig, utan lämnat face to face samt skickat ett okänt barn med det senaste brevet (såg honom utanför när vi precis hade stängt så han hann väl inte in, men vi skulle ha ett event för barn som släpptes in)... En gång innan breven började komma körde han dock efter mig från jobbet och körde om, svängde av, kom upp bakom och körde om igen osv några gånger. Det var lite konstigt.

 

[Stefffie]

Det låter kanske inte så konstigt för er men min känsla är inte bra.

Det later APKONSTIGT och ar absolut inget du ska acceptera!
Jag skulle vagra att jobba i en miljo dar jag riskerar att vara ensam med denna man

 

[Hedblomster]

Det later APKONSTIGT och ar absolut inget du ska acceptera!
Jag skulle vagra att jobba i en miljo dar jag riskerar att vara ensam med denna man

Vad skönt att du tycker det! Det är lätt att inbilla sig att man gör en höna av en fjäder... Mina kollegor tycker ju det är lite märkligt men i slutändan är det ju inte deras problem så känner mig inte stå stärkt därifrån. Vet inte hur jag ska kunna kräva något sådant just idag dock. I så fall får vi ha stängt. Men kanske i framtiden, om någon kan tänka sig att jobba extra kvällar.

 

[Görel]

Vad bra, då ska jag försöka säga att jag behöver hjälp med detta. Är dålig på att stå upp för mig själv. Vore bra om min chef kunde kontakta honom för jag känner att det kan bli fel om jag gör det samt att jag känner mig ju rädd. Han har som tur är inte skickat hem till mig, utan lämnat face to face samt skickat ett okänt barn med det senaste brevet (såg honom utanför när vi precis hade stängt så han hann väl inte in, men vi skulle ha ett event för barn som släpptes in)... En gång innan breven började komma körde han dock efter mig från jobbet och körde om, svängde av, kom upp bakom och körde om igen osv några gånger. Det var lite konstigt.

Det låter som att du har fått en stalker efter dig. Hade jag varit du skulle jag be arbetsgivaren prata med honom och händer det en endaste sak till skulle jag polisanmäla honom för stalking.

 

[Seabaz]

Ta upp det med din chef. Överväg polisanmälan men framförallt be din chef att porta honom. Att han inte är välkommen till er butik längre

 

[Snubbelfot]

Utan att vilja förringa obehaget som TS beskriver, så tror jag inte att en polisanmälan för ofredande eller olaga förföljelse är ett konstruktivt första steg innan personen ifråga faktiskt har uppmanats att upphöra med kontaktsökandet. Fortsätter det däremot sedan, så är det en annan sak.
Jag tycker absolut att chefen ska kunna ta hand om den uppmaningen.

 

[Unafraid]

Har haft en kollega som fick en stalker på jobbet (matbutik). Han blev nog polisanmäld några gånger. Av olika anledningar, han var även alkoholist och hade andra störningar. (hade dock tidigare i sitt liv varit fullt fungerande). Han kunde ringa hem till henne massor med gånger och en gång väntade han när hon slutade och hoppade in i hennes bil.

Det kan eskalera väldigt fort, så jag rekommenderar att ni tar tag i det ordentligt genast.

Min kollega blev fri från honom efter många år, men det krävdes att hon och hennes sambo först gifte sig för att han skulle förstå.

 

[Hedblomster]

Utan att vilja förringa obehaget som TS beskriver, så tror jag inte att en polisanmälan för ofredande eller olaga förföljelse är ett konstruktivt första steg innan personen ifråga faktiskt har uppmanats att upphöra med kontaktsökandet. Fortsätter det däremot sedan, så är det en annan sak.
Jag tycker absolut att chefen ska kunna ta hand om den uppmaningen.

Jag håller med dig! Det är absolut rimligt att först be honom sluta men jag vill inte göra det själv. Hoppas att min chef hör av sig snart så vi kan prata.

 

[Halfrek]

Jag håller med dig! Det är absolut rimligt att först be honom sluta men jag vill inte göra det själv. Hoppas att min chef hör av sig snart så vi kan prata.

Vad obehagligt! Hoppas din chef är lyhörd för din situation. Tycker inte det låter som du ska jobba ensam och om chefen inte går med på det så lyft det med ditt skyddsombud.

 

[Hedblomster]

Vad obehagligt! Hoppas din chef är lyhörd för din situation. Tycker inte det låter som du ska jobba ensam och om chefen inte går med på det så lyft det med ditt skyddsombud.

Ärligt talat vet jag inte ens vem som är skyddsombud... Det är en väldigt väldigt liten arbetsplats men någon måste väl vara det ändå.

 

[Halfrek]

Ärligt talat vet jag inte ens vem som är skyddsombud... Det är en väldigt väldigt liten arbetsplats men någon måste väl vara det ändå.

Ja om ni är fler än fem anställda så är det lag på det.

 

[Hedblomster]

Ja om ni är fler än fem anställda så är det lag på det.

Vi är bara 3 plus chefen! Är dock sammankopplade med en annan arbetsplats med fler anställda då kanske gäller deras skyddsombud även för oss. Får kolla upp det om det behövs.

 

[Eloise]

Jag har haft en stalker på ett tidigare jobb där jag arbetade i butik. Inget "farligt" hände, mer än det var obehagligt. Jag bad väktarna på köpcentret ha ett snack med stalkern, och meddelade både regionchef, och högre chef om problemet samt vilka åtgärder som redan vidtagits. De anställde dessutom egen väktare vid låsning som följde med mig till bilen och såg till att stalkern inte fanns i närheten eller följde efter mig.
Kändes oerhört tryggt och efter några månader slutade stalkern följa efter mig.

Se till att din chef tar det på största allvar, berätta om obehaget och säg att du inte vill arbeta ensam och att chefen får ta tag i olägenheten, det är trots allt chefen som har arbetsmiljöansvaret.

 

[Henbane]

Jag har varit chef på arbetsplatsen när två sådana incidenter hände mina anställda.

Ena gången var det en socialt utsatt man som brukade komma in och fråga om vi hade pantburkar. Vi brukade spara dem och ge till honom, vilket funkade bra.
Tills han fick för sig att en av de anställda var "extra snäll" mot honom, och frågade henne om han inte kunde få en kram. Hon gick med på det, om än ovilligt. När hon berättade detta för mig kom han in i butiken flera gånger i veckan för att få en kram, och hade börjat berätta snuskiga historier för henne.
Eftersom jag visste vem det var, så konfronterade jag honom nästa gång han var inne och letade efter henne. Jag sa att det han höll på med var sexuella trakasserier och att ingen på arbetsplatsen uppskattade det. Han försökte försvara sig, men försvann sedan och dök aldrig upp igen.

Andra gången var jag ny chef, och en av de anställda hade berättat att en äldre man frågat om hennes nummer samt varit fysisk på ett sätt hon inte uppskattar upprepade gånger.
Jag är rätt brötig, så nästa gång han dök upp så höll jag mig i närheten av den anställde och markerade tydligt att jag inte tänkte lämna henne ensam.
Andra åtgärder vi vidtog var ett schema där det är väldigt svårt för en utomstående att avgöra när någon är ensam i butiken och vem som är ensam. Samt att man även i serviceyrken ska säga ifrån när kunderna beter sig olämpligt. Det är vårt jobb att vara trevliga och tillmötesgående i yrkesfrågor, men det är aldrig okej när gubbslem får för sig att utnyttja det när det går utanför yrkesområdet.

 

[athena_arabians]

De senaste veckorna har jag börjat få obehagliga brev från en man (dubbelt så gammal som jag) som är kund på mitt jobb. Han kommer ofta in på kvällar och då jobbar vi ensamma på arbetsplatsen. Det är speciellt jag som känner mig obekväm eftersom breven har varit till mig och jag tror inte att mina kollegor känner så mycket oro. Breven handlar om kärlek och speciellt tysta kärlekshistorier som enbart går ut på att blickar möts och ingen vågar ta steget osv. Den enda kontakt jag haft förut med denna man är att jag tex visat honom något han letat efter. Det första brevet kom efter ett inlägg jag skrev på vår facebooksida som var riktat till alla men jag förstår i breven att han tagit det som väldigt personligt till sig själv. Breven är väldigt långa, handskrivna och igenklistrade med guldfärgat sigill, adresserade till "Fröken *mitt namn*". Det låter kanske inte så konstigt för er men min känsla är inte bra.

Jag har ont i magen över möjligheten att han kanske kommer ikväll när jag är ensam mellan 16 och 19. Min chef har varit på semester i två veckor och har inte vetat något om det men jag skickade ett mail och väntar på att hon ska ringa mig idag.

Kan man förvänta sig att arbetsplatsen stöttar en i en sån situation? Och i så fall hur? Jag vill helst inte jobba ensam, men tror inte att det går att lösa så att jag slipper. Vad ska jag säga om min chef bara säger att "det var ju konstigt, vi får se vad som händer" eller liknande? Hur hade ni reagerat? Ska jag kommentera breven för mannen om han kommer eller låtsas som ingenting?

Du ska INTE acceptera eller hantera det här själv! Jag fick en stalker efter mig när jag jobbade i affär. Chefen (i övrigt rätt värdelös) tog det på stort allvar och vi stramade upp säkerhetsrutinerna vid stängning.

Personen hade kontaktat mig via sms (oreggat kontaktkort...) och jag gjorde klart för denne att jag inte ville ha kontakt och att det hela var polisanmält. Det här var länge sedan och innan stalkinglagen men polisen var glad att jag hade anmält även om det blev nedlagt pga inget spaningsuppslag. Polisen var mycket klar över att det var bra att anmäla och att jag skulle ringa dem igen om kontakten inte upphörde (vilket den gjorde).

 

[Hedblomster]

En kollega stannar och jobbar med mig ikväll även om hon får jobba typ 11 h, mycket tacksam. Min chef var lite handfallen men förstod att jag känner obehag. Om mannen dyker upp ikväll tycker hon att jag och kollegan ska lämna tillbaka breven och vänligt men bestämt tacka nej till fler och hoppas att han slutar. Om han inte kommer idag vet jag inte hur vi gör nästa gång. Om det fortsätter kommer vi försöka byta kvällar så att jag är här när det är mer liv och rörelse. Just tisdagar brukar det av någon anledning vara ganska dött.

 

[AraSlei]

Fy vad obehagligt, jag förstår verkligen att du får en olustig känsla över det!

 

[Görel]

En kollega stannar och jobbar med mig ikväll även om hon får jobba typ 11 h, mycket tacksam. Min chef var lite handfallen men förstod att jag känner obehag. Om mannen dyker upp ikväll tycker hon att jag och kollegan ska lämna tillbaka breven och vänligt men bestämt tacka nej till fler och hoppas att han slutar. Om han inte kommer idag vet jag inte hur vi gör nästa gång. Om det fortsätter kommer vi försöka byta kvällar så att jag är här när det är mer liv och rörelse. Just tisdagar brukar det av någon anledning vara ganska dött.

Så skönt att din chef tog dig på allvar!