Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Jag förstår vad du menar, och jag försökte verkligen vara tydlig mot veterinären. Exempelvis sade jag under vilka villkor som jag vill behandla och under vilka jag inte vill det, och då sade hon att hon förstod hur jag tänkte. När jag fråga HUR LÄNGE kan jag räkna med boxvila fick jag svaret "Veckor, månader..." vilket inte hjälper mig ett dugg. För mig är det stor skillnad på 2 v och 2 månader. När jag frågade om jag någonsin kommer kunna ha honom på bete var svaret "Det är svårt att säga" etc etc. Jag fick inte ut någonting om vad som är rimligt att förvänta sig, och att jag sedan inte fick veta att det förmodligen är Cushings de testade för (vilket jag börjar förstå nu, och vilket hästen testades för i höstas så det hade jag kunnat berätta för dem), och fick ringa tillbaka för att jag inte fått med mig recept hem blev jag lite matt. Det känns ärligt talat som att de vill behandla hästen för att dra in pengar.
Vi har bara fyra hästar på gården, och de har fyra hagar som de växlar mellan och ingen av dessa är särskilt magra betesmässigt.
Nu har jag bestämt mig för att avsluta min fina hästs liv. Ett tufft beslut, men magkänslan säger mycket tydligt att detta är det snällaste mot honom.
Ja, för mig var tiden före avlivningen den jävligaste. Sedan har det känts fridfullt, och jag är så glad att jag tog beslutet. Min häst var nöjd med livet in i det sista, och jag ville inte låta honom ha tuffa sista år. Men sorgligt och tufft är det, att besluta. Önskar dig all styrka!
Det är skitjobbigt!!
Ringde precis företaget som ska hämta honom när han är avlivad. Efter det bröt jag ihop och nu vet jag inte hur jag ska kunna prata med chauffören som ska ringa och bestämma dag.
Ena stunden känns det helt ok och i nästa är allt skitjobbigt! Usch!
Livet blir lite lättare när jag tagit mig igenom detta.
Det är skitjobbigt!!
Ringde precis företaget som ska hämta honom när han är avlivad. Efter det bröt jag ihop och nu vet jag inte hur jag ska kunna prata med chauffören som ska ringa och bestämma dag.
Ena stunden känns det helt ok och i nästa är allt skitjobbigt! Usch!
Livet blir lite lättare när jag tagit mig igenom detta.
Ja, för mig var tiden före avlivningen den jävligaste. Sedan har det känts fridfullt, och jag är så glad att jag tog beslutet. Min häst var nöjd med livet in i det sista, och jag ville inte låta honom ha tuffa sista år. Men sorgligt och tufft är det, att besluta. Önskar dig all s
Det blir definitivt lättare efteråt. Jag grät en himla massa när jag ringde alla de där skitjobbiga samtalen- till grävaren till veterinären till försäkringsbolaget... jag kan trösta dig med att de verkar vana och många jag pratade med var supergulliga.
Ett tips till dig är att ta bort havren. Det är alldeles för mycket stärkelse i det och det finns annat att ge som är SÅ mycket säkrare och bättre. Gräs plus havre för en fånghäst låter livsfarligt i mina öron. Vi har gjort samma val för vår gamla fångponny, d v s att om han inte kan gå på lite gräs så har han inte ett bra liv längre. Men då har vi plockat bort ALLT annat som är riskabelt, såsom havre och betfor, och ger honom istället ett speciellt fångfoder.Min 27-åring fick fång förra sommaren, när hon var 26. Jag behandlade henne då och rehabiliterade på grund av att det kom så plötsligt och oväntat att jag inte hade någon annan plan, och veterinärerna trodde att hon skulle repa sig. Hon har under vintern kunnat äta fri tillgång på hösilage och går i gräshage nu utan problem, men vi gjorde en väldigt långsam invänjning. Om hon får fång igen nu så kommer jag ta bort henne, jag tycker inte att det är värt det med en så gammal häst vars livs nöje är att äta. Hon har dock fina tänder och kan äta havre och mineraler som vanligt igen, men jag har tagit bort all betfor och annat onödigt socker. Hon kommer inte få gå på bete utan vi släppte i denna hagen för en månad sedan innan gräset började växa ordentligt så det inte kommer bli riktigt tjockt med gräs någon gång.
Bra gjort av dig. Jag råkade ut för exakt samma scenario för ett par år sedan. En 22-årig häst med fång och hovbensrotation. Första gången (mig veterligen) hon fick fång. Inga andra skador tidigare. Då hästen älskade att gå på bete bestämde jag mig snabbt för att hon inte skulle ha ett liv där hon inte kunde göra det hon gillade bäst. Beslutet var enkelt att ta, men att ringa de jobbiga samtalen är förstås riktigt jäkligt Men det kändes ändå helt rätt.Ja, för mig var tiden före avlivningen den jävligaste. Sedan har det känts fridfullt, och jag är så glad att jag tog beslutet. Min häst var nöjd med livet in i det sista, och jag ville inte låta honom ha tuffa sista år. Men sorgligt och tufft är det, att besluta. Önskar dig all s
Det blir definitivt lättare efteråt. Jag grät en himla massa när jag ringde alla de där skitjobbiga samtalen- till grävaren till veterinären till försäkringsbolaget... jag kan trösta dig med att de verkar vana och många jag pratade med var supergulliga.
Ja, det är tufft. Det är ett stort och stundtals tungt ansvar att vara hästägare, men man får ge tillbaka lite för alla de fina stunder man fått av de fina djuren.Bra gjort av dig. Jag råkade ut för exakt samma scenario för ett par år sedan. En 22-årig häst med fång och hovbensrotation. Första gången (mig veterligen) hon fick fång. Inga andra skador tidigare. Då hästen älskade att gå på bete bestämde jag mig snabbt för att hon inte skulle ha ett liv där hon inte kunde göra det hon gillade bäst. Beslutet var enkelt att ta, men att ringa de jobbiga samtalen är förstås riktigt jäkligt Men det kändes ändå helt rätt.
Ja, det är tufft. Det är ett stort och stundtals tungt ansvar att vara hästägare, men man får ge tillbaka lite för alla de fina stunder man fått av de fina djuren.