Hur mycket ska en häst behöva gå igenom?

[Amk]

Min underbare arabvalack på 22 år har idag konstaterats ha fång, med måttlig till kraftig hovbensrotation på båda fram. Han har varit kärnfrisk fram till nu, och det känns för jävligt att få denna diagnos, då min häst går på lösdrift med sina hästkompisar, och är otroligt nöjd med livet där. Det innebär förstås att han behöver äta ordentligt för att hålla värmen vintertid, och förutom hösilage får han därför kraftfoder för att hålla hullet. På somrarna går hela gänget på bete, och det har han klarat sig fint på hittills.

Jag är nyss hemkommen från veterinärbesöket, som egentligen mest handlade om hur läget är nu. Han är tydligt smärtpåverkad, han har hovbensrotation, han ska behålla skorna på en vecka till för att inte provocera fram mer smärta än han redan har. När jag försökte diskutera prognos och framtida liv, hade jag svårt att riktigt få ut något tydligt från veterinären. Hon tog blodprovet för att se om det är något hormonellt som orsakat detta, och i så fall är det livslång medicinering som gäller. Om inte, vet vi inte vad orsaken är, och det är ju inte heller lysande...

Summa summaru är att min fina åldring har fått en skitdiagnos, och veterinären kunde inte säga varken bu eller bä. Själv är jag av åsikten att han ska förskonas från lidande, och det som på kort och lång sikt är det bästa för honom är det som ska ske. Nu undrar jag om ni bukefalister kan bolla med mig- hur ska jag tänka nu?

 

[Shaggy]

Det där är skräcken.
Trist att veterinären inte kan säga något om prognos. Fick du någon klarhet i vilken tidsrymd som minst gäller för tillfrisknande? Fång är verkligen en skitdiagnos och när hästen är så gammal så hamnar man givetvis i ett läge där man måste fråga sig om rehabiliteringen är försvarbar för individen.
Jag har bestämmt mig för att om min vackra vita får fång så är det slut. Hon är iofs bara 17 men hon är hosthäst, insulinresistent och har en elak pålagring i ett framknä. Det finns liksom inget liv att rehabilitera tillbaks henne till.

 

[doleron]

Det är ju jättesvårt att säga.. Men har själv funderat på när det är dags att dra gränsen och tror att jag nog kommer att känna när det räcker. Fjordingen är 22 år, historia av hosta och fång, dock inte uppvisat något på flera år men däremot börjar tänderna vackla lite..
Tror att man helt enkelt får känna efter själv. Är ju extra svårt om inte veterinären kan säga något.

 

[Amk]

Det där är skräcken.
Trist att veterinären inte kan säga något om prognos. Fick du någon klarhet i vilken tidsrymd som minst gäller för tillfrisknande? Fång är verkligen en skitdiagnos och när hästen är så gammal så hamnar man givetvis i ett läge där man måste fråga sig om rehabiliteringen är försvarbar för individen.
Jag har bestämmt mig för att om min vackra vita får fång så är det slut. Hon är iofs bara 17 men hon är hosthäst, insulinresistent och har en elak pålagring i ett framknä. Det finns liksom inget liv att rehabilitera tillbaks henne till.

Nej, veterinären sade mest att det inte är en lysande prognos, och att han troligtvis kommer behöva hållas borta från bete och socker. I hans fall kan han då inte gå med sin flock, och jag vet inte hur han ska kunna hålla hull på vintern eftersom hans tänder inte är på topp längre...

 

[trassel]

Min gamling fick fång som 20-åring, var skapligt smärtfri efter 2 veckor, liten hage, små promenader i typ ett halvår. Red honom nästan som innan fången efter 9-10 månader. På hösten som 21-åring var han knackig, halt till jul och vet kunde inte hitta var det satt (någonstans mellan överarm och manke). Han blev bättre med en (eller två) metacamkur och jag promenadred försiktigt fram till midsommar (då 22 år), då han var uppenbart halt i skritt och då bestämde jag mig på en gång att det fick vara slut.

Han kunde gå med de andra hästarna halva dygnet, OM han kunde motioneras, när han blev halt så hade det betytt box/hagvila och hård diet för att inte få tillbaka fången också. Hältan spolierade att hålla fången stången. Nu var han mycket lättfödd, och var fet i hela sitt liv, hur mycket jag än försökte.

Fång kan ju bli och vara hur som helst, det är väl det enda man kan vara säker på "/. Jag tror aldrig jag har hört att någon som fått fångdiagnos på sin häst fått någon prognos tidigt, utan det är vänta och se vad som händer i det aktuella fallet som gäller.

Fång är en skitsjukdom, som de kan få av typ "vad som helst", i stallet här, ett smärt halvblod (med fblmamma) som blev skodd för första gången som femåring och fick jordens fångreaktion. De kämpade som tusan, men den var utom räddning.

/AA

 

[AmyPond]

Min 27-åring fick fång förra sommaren, när hon var 26. Jag behandlade henne då och rehabiliterade på grund av att det kom så plötsligt och oväntat att jag inte hade någon annan plan, och veterinärerna trodde att hon skulle repa sig. Hon har under vintern kunnat äta fri tillgång på hösilage och går i gräshage nu utan problem, men vi gjorde en väldigt långsam invänjning. Om hon får fång igen nu så kommer jag ta bort henne, jag tycker inte att det är värt det med en så gammal häst vars livs nöje är att äta. Hon har dock fina tänder och kan äta havre och mineraler som vanligt igen, men jag har tagit bort all betfor och annat onödigt socker. Hon kommer inte få gå på bete utan vi släppte i denna hagen för en månad sedan innan gräset började växa ordentligt så det inte kommer bli riktigt tjockt med gräs någon gång.

 

[Lovisaleonora]

Jag hade nog tagit det tunga beslutet. Det liv som din häst verkar gilla, är svårt att få till. Vad är alternativet? Hålla liv i en häst bara för att?

Själv vill jag ta bort dem medan den fortfarande har livskvalité. När det finns förändringar som inte går att göra något åt och de har ont av dem, då drar jag min personliga gräns.

Har själv haft äldre häst som fick fång och vi beslutade omgående att ta bort när vi såg plåtarna. Det var inget värdig liv, med sådana förändringar, ålderns höst och bästa i livet att vara ute och äta.

 

[Amk]

Min gamling fick fång som 20-åring, var skapligt smärtfri efter 2 veckor, liten hage, små promenader i typ ett halvår. Red honom nästan som innan fången efter 9-10 månader. På hösten som 21-åring var han knackig, halt till jul och vet kunde inte hitta var det satt (någonstans mellan överarm och manke). Han blev bättre med en (eller två) metacamkur och jag promenadred försiktigt fram till midsommar (då 22 år), då han var uppenbart halt i skritt och då bestämde jag mig på en gång att det fick vara slut.

Han kunde gå med de andra hästarna halva dygnet, OM han kunde motioneras, när han blev halt så hade det betytt box/hagvila och hård diet för att inte få tillbaka fången också. Hältan spolierade att hålla fången stången. Nu var han mycket lättfödd, och var fet i hela sitt liv, hur mycket jag än försökte.

Fång kan ju bli och vara hur som helst, det är väl det enda man kan vara säker på "/. Jag tror aldrig jag har hört att någon som fått fångdiagnos på sin häst fått någon prognos tidigt, utan det är vänta och se vad som händer i det aktuella fallet som gäller.

Fång är en skitsjukdom, som de kan få av typ "vad som helst", i stallet här, ett smärt halvblod (med fblmamma) som blev skodd för första gången som femåring och fick jordens fångreaktion. De kämpade som tusan, men den var utom räddning.

/AA

Tack för att du delar med dig, och intressant att det ofta dröjer innan man får en prognos. Det passar inte mig alls egentligen, jag behöver hitta en plan att hålla mig till.

 

[Amk]

Min 27-åring fick fång förra sommaren, när hon var 26. Jag behandlade henne då och rehabiliterade på grund av att det kom så plötsligt och oväntat att jag inte hade någon annan plan, och veterinärerna trodde att hon skulle repa sig. Hon har under vintern kunnat äta fri tillgång på hösilage och går i gräshage nu utan problem, men vi gjorde en väldigt långsam invänjning. Om hon får fång igen nu så kommer jag ta bort henne, jag tycker inte att det är värt det med en så gammal häst vars livs nöje är att äta. Hon har dock fina tänder och kan äta havre och mineraler som vanligt igen, men jag har tagit bort all betfor och annat onödigt socker. Hon kommer inte få gå på bete utan vi släppte i denna hagen för en månad sedan innan gräset började växa ordentligt så det inte kommer bli riktigt tjockt med gräs någon gång.

Det låter som att ni hittat en väg att hålls fången i schack, tyvärr utan bete vilket jag känner behövs för att min häst ska kunna gå med sin flock. Vi har bara fyra hästar på gården, och de har fyra hagar som de växlar mellan och ingen av dessa är särskilt magra betesmässigt.

 

[Amk]

Jag hade nog tagit det tunga beslutet. Det liv som din häst verkar gilla, är svårt att få till. Vad är alternativet? Hålla liv i en häst bara för att?

Själv vill jag ta bort dem medan den fortfarande har livskvalité. När det finns förändringar som inte går att göra något åt och de har ont av dem, då drar jag min personliga gräns.

Har själv haft äldre häst som fick fång och vi beslutade omgående att ta bort när vi såg plåtarna. Det var inget värdig liv, med sådana förändringar, ålderns höst och bästa i livet att vara ute och äta.

Jag tycker mig resonera precis som du, men det som är svårt är att jag inte fått några klara besked om ifall detta går att åtgärda utan att tumma på hans livskvalitet. Han måste kunna gå på bete, och han måste kunna följa sin flock. Därtill måste han kunna äta proteinfoder och havre på vintern för att behålla hull. Kanske är detta en omöjlighet, Jag Vet ärligt talat inte.

 

[trassel]

Ja, fy tusan, en plan hade varit trevlig att ha!

Det ska sägas att trots att min var lättfödd och ständigt fet (bantades så hårt jag vågade, men gick jag för långt åt han grus och rötter och fick istället kolik, så det var en avvägning jag gjorde åratal innan fången), inte var sockerkänsklig (som jag tror då), så han kunde gå på gräs, bara det inte blev för mycket. Om din är svårfödd borde det ju inte vara belastning som triggat fången, är det en förgiftning/magstörning är det ju lättare att hoppas att man kan råda bot på orsaken och få en ok häst som kan äta mer eller mindre som vanligt igen.

 

[Lovisaleonora]

Det känns inte som ekvationen kan gå ut på ett vettigt sätt.

 

[Amk]

Nej, jag får inte heller ihop det. Jag har nu pratat med en stor klinik, och en lokal veterinär. Kliniken var positiv till behandling och sa att det "oftast är hästägaren som har problem med rehabilitering, inte hästen". Min lokale vet tyckte att det lät som en dålig prognos och att jag skulle gå på magkänslan vad som är bäst för min häst. Antingen väntar jag in blodprovsresultatet eller så tar jag beslut om avlivning innan dess.

 

[DarkInNight]

En såpass gammal häst som fått fång hade jag låtit somna in faktiskt.
Fång är verkligen ett h-vete...

 

[Forest Autumn]

Till ts
Det är nog inte så lätt för veterinärer att göra någon slags prognos på hur lång tid en rehabilitering tar och hur det blir sedan. Det är det nog ingen som vet. Du skulle antagligen bara få flera helt olika svar om du frågade några olika veterinärer och de svarade. För att överhuvudtaget ha en aning så bör man veta vad som orsakade anfallet. Jag förstår det som att hästen är svårfödd vilket minskar sannolikheten för insulinresistent även om det finns sådana hästar också. Vad var det för blodprov? Var det för cushing? Jag hade kanske inte hakat upp mig på att den måste gå med sin flock. Det brukar gå att lösa på något sätt. Det går också att hitta lämpliga foder till svårfödda fånghästar.

Sedan kan man undra om det är värt det. Klarar hästen av boxvila och att stå inne? Orkar du som ägare lägga ner all den tid det tar med rehabilitering och sedan fortsatt vård av en fånghäst?

Det låter som en jättejobbig situation att hamna i. Utan att känna till hela situationen så är jag ändå inte säker på att jag hade valt att behålla hästen. Om det var en häst som kunde vara ensam, inte hade problem med gamla tänder eller hosta, som mår bra annars så hade jag kanske, i alla fall om hästen betydde mkt för mig, valt att behålla den. Men jag är inte övertygad om det.

Inget roligt beslut. Det är verkligen baksidan av att ha djur.

 

[mackan]

@Amk
alltså jag vet ingen vet som skulle ge en "prognos" på en häst med fång - det går liksom inte, allt beror (som med alla andra skador/sjukdomar) på så många variabler i sammanhanget, i fråga om vad som blir utkomsten. Utöver det så råder aldrig en veterinär i sig kunden regelrätt att ta bort hästen om det inte föreligger otroligt starka skäl dvs det går inte att smärtlindra bort smärta eller ur etisk aspekt beroende på grav sjukdom/skada osv, att förespråka fortsatt vård osv. Oftast i såna här fall är det hästägaren som måste vara otroligt tydlig i sina frågeställningar om hästens situation och vad rehab innebär och troliga odds hur det blir sen att hålla den osv. För att få ett bättre svar från veterinären osv. De KAN inte råda hästägaren att regelrätt ta bort hästen om det som sagt inte föreligger ännu betydligt starkare skäl!

Jag hade sett till faktumet att hästens tillvaro kommer ändras drastiskt i fråga om vård nu och en lång tid framöver innan du ens vet hur resten kommer se ut. Utifrån det hade jag tagit beslut om det känns humant eller vettigt utifrån hästens väl och ve, fysiskt och mentalt. Jag vet hur jag själv hade valt, men jag är inte du.

 

[Amk]

Till ts
Det är nog inte så lätt för veterinärer att göra någon slags prognos på hur lång tid en rehabilitering tar och hur det blir sedan. Det är det nog ingen som vet. Du skulle antagligen bara få flera helt olika svar om du frågade några olika veterinärer och de svarade. För att överhuvudtaget ha en aning så bör man veta vad som orsakade anfallet. Jag förstår det som att hästen är svårfödd vilket minskar sannolikheten för insulinresistent även om det finns sådana hästar också. Vad var det för blodprov? Var det för cushing? Jag hade kanske inte hakat upp mig på att den måste gå med sin flock. Det brukar gå att lösa på något sätt. Det går också att hitta lämpliga foder till svårfödda fånghästar.

Sedan kan man undra om det är värt det. Klarar hästen av boxvila och att stå inne? Orkar du som ägare lägga ner all den tid det tar med rehabilitering och sedan fortsatt vård av en fånghäst?

Det låter som en jättejobbig situation att hamna i. Utan att känna till hela situationen så är jag ändå inte säker på att jag hade valt att behålla hästen. Om det var en häst som kunde vara ensam, inte hade problem med gamla tänder eller hosta, som mår bra annars så hade jag kanske, i alla fall om hästen betydde mkt för mig, valt att behålla den. Men jag är inte övertygad om det.

Inget roligt beslut. Det är verkligen baksidan av att ha djur.

Hästen har alltid varit lättfödd, men i takt med att tänderna blivit sämre och sämre har han behövt få i sig extra kraftfoder utöver hösilage. Inga mängder dock, han får väl 1/2 l havre och protein special per dag. Han har för några år sedan haft problem med hosta, men det har inte varit något bekymmer de senaste tre åren ca. Han klarar boxvila rent fysiskt, men psykiskt känns det grym för honom. Han mår bra av rutiner och blir orolig och stressad när något ändras eller när han får vara ensam längre perioder.

Vad gäller min ork är det en relevant fråga. Jag orkar om det är det bästa för honom, men just nu känns det som att han skulle behöva gå igenom en tuff rehab för att sedan få, i bästa fall, leva ytterligare några år men då förmodligen med betydligt sämre livskvalitet än vad han har haft fram tills nu. Och då känns det omänskligt att varje dag se honom kämpa, och hela tiden vara orolig för hu han mår.

 

[Amk]

@Amk
alltså jag vet ingen vet som skulle ge en "prognos" på en häst med fång - det går liksom inte, allt beror (som med alla andra skador/sjukdomar) på så många variabler i sammanhanget, i fråga om vad som blir utkomsten. Utöver det så råder aldrig en veterinär i sig kunden regelrätt att ta bort hästen om det inte föreligger otroligt starka skäl dvs det går inte att smärtlindra bort smärta eller ur etisk aspekt beroende på grav sjukdom/skada osv, att förespråka fortsatt vård osv. Oftast i såna här fall är det hästägaren som måste vara otroligt tydlig i sina frågeställningar om hästens situation och vad rehab innebär och troliga odds hur det blir sen att hålla den osv. För att få ett bättre svar från veterinären osv. De KAN inte råda hästägaren att regelrätt ta bort hästen om det som sagt inte föreligger ännu betydligt starkare skäl!

Jag hade sett till faktumet att hästens tillvaro kommer ändras drastiskt i fråga om vård nu och en lång tid framöver innan du ens vet hur resten kommer se ut. Utifrån det hade jag tagit beslut om det känns humant eller vettigt utifrån hästens väl och ve, fysiskt och mentalt. Jag vet hur jag själv hade valt, men jag är inte du.

Jag förstår vad du menar, och jag försökte verkligen vara tydlig mot veterinären. Exempelvis sade jag under vilka villkor som jag vill behandla och under vilka jag inte vill det, och då sade hon att hon förstod hur jag tänkte. När jag fråga HUR LÄNGE kan jag räkna med boxvila fick jag svaret "Veckor, månader..." vilket inte hjälper mig ett dugg. För mig är det stor skillnad på 2 v och 2 månader. När jag frågade om jag någonsin kommer kunna ha honom på bete var svaret "Det är svårt att säga" etc etc. Jag fick inte ut någonting om vad som är rimligt att förvänta sig, och att jag sedan inte fick veta att det förmodligen är Cushings de testade för (vilket jag börjar förstå nu, och vilket hästen testades för i höstas så det hade jag kunnat berätta för dem), och fick ringa tillbaka för att jag inte fått med mig recept hem blev jag lite matt. Det känns ärligt talat som att de vill behandla hästen för att dra in pengar.

 

[Alexandra_W]

Jag tycker mig resonera precis som du, men det som är svårt är att jag inte fått några klara besked om ifall detta går att åtgärda utan att tumma på hans livskvalitet. Han måste kunna gå på bete, och han måste kunna följa sin flock. Därtill måste han kunna äta proteinfoder och havre på vintern för att behålla hull. Kanske är detta en omöjlighet, Jag Vet ärligt talat inte.

Låt honom gå. Det du beskriver är en ren utopi med en fånghäst. Du kommer höra solskenshistorier om fångisar som går på bete och lever på betfor utan problem men det ÄR solskenshistorier. Ytterst få fånghästar kan det. Lösdrift och fritt grovfoder med låg sockerhalt kan gå utmärkt om han inte blir tjock av det, anpassat proteinfoder går också bra - men det övriga ska du INTE räkna med han någonsin kommer kunna. Och det är och förblir en stor risk att ens försöka, det är som att ge en diabetiker godis, det kan gå bra men när som helst kan det gå åt helvete, och det är liksom "dumt att göra med en diabetiker". Bete är "dumt" för en fångis, havre är dumt osv.

Tyvärr har av någon anledning äldre hästar dessutom lättare att få fång, vilket gör det än mer angeläget försöka förhindra ett återfall. Äldre hästars svårigheter att hålla hull gör det dessutom svårare än vanligt att hålla en bra diet på dem, när tänderna sviker.

Så, det du har som krav är inte realistiskt att räkna med ens om din häst blir helt återställd. BLIR den det så har du i alla fall en konvelascens på ungefär ett år att se fram emot. Största delen av den kommer vara på box/mycket liten hage. Han kommer INTE kunna gå med flocken den här sommaren, kanske inte förrän till nästa sommar. Den kommer kräva massor av dig och hästen. Och prognosen är tyvärr avvaktande, högst avvaktande, med såpass mycket rotation.

Med erfarenhet av fång, och att ha gjort resan så är mitt helt ärliga och innerliga råd att ta farväl, tacka för lång och trogen tjänst och låt honom somna. För bådas skull.

 

[Alexandra_W]

Jag förstår vad du menar, och jag försökte verkligen vara tydlig mot veterinären. Exempelvis sade jag under vilka villkor som jag vill behandla och under vilka jag inte vill det, och då sade hon att hon förstod hur jag tänkte. När jag fråga HUR LÄNGE kan jag räkna med boxvila fick jag svaret "Veckor, månader..." vilket inte hjälper mig ett dugg. För mig är det stor skillnad på 2 v och 2 månader. När jag frågade om jag någonsin kommer kunna ha honom på bete var svaret "Det är svårt att säga" etc etc. Jag fick inte ut någonting om vad som är rimligt att förvänta sig, och att jag sedan inte fick veta att det förmodligen är Cushings de testade för (vilket jag börjar förstå nu, och vilket hästen testades för i höstas så det hade jag kunnat berätta för dem), och fick ringa tillbaka för att jag inte fått med mig recept hem blev jag lite matt. Det känns ärligt talat som att de vill behandla hästen för att dra in pengar.

Det ÄR jättesvårt svara på exakt konvalescens och så, för det beror på hur snabbt man lyckas häva anfallet, OM man lyckas häva anfallet, hur snabbt man med en duktig hovslagare lyckas vända rotationerna, OM man lyckas med det osv. Boxvilan kvarstår tills hästen är symptomfri utan medicinering. Vilket skiljer sig åt hur lång tid det tar. Efter det ska det gå ytterligare en period innan hästen kan börja få stå i liten sjukruta. Det är ganska normalt med 5 veckors intervaller mellan kollerna. Dvs först boxvila 5 v, sedan kontroll, beslut, nya 5 veckor, kontroll, beslut osv osv. Ibland får man bakslag då och får backa. Osv osv.

Men generellt så är konvalescensen 9-12 månader innan hästen är tillbaka till fullt normalt liv, dvs kan ridas och gå i normalstor hage med polarna. Det behöver växa ut en "ny hov" och det tar den tiden.