Efter att ha suttit och läst om russen som har ingått i ett forskningsprojekt utanför Uppsala så börjar jag fundera på mina egna tjockisar. Russen går på stora marker, men stödfodras inte en enda gång. På sommaren blir de feta och på vintern tappar de det mesta.
Jag har 4 ponnys i varierande storlek, alla av den sorten som blir tjocka på luft.
Förra året höll jag på och slet med finmaskiga hönät flera gånger per dag. Maten i dessa räckte inte länge alls, max 1 h. De går på ca 5 ha mark, varierad träng och har en halmad ligghall. Jag gör höanalyser och räknar, ger minimibehovet och inget mer, två av dem tränas. Ingen täckas mer än vid kraftig nederbörd. Uppenbarligen ger jag dem för mycket mat eftersom alla är feta, inte fyrkantigt feta, inga nackar, men fett ordentligt över revben och rumpa och bog. Ena shettisen varierar ca 30kg på våg mellan vinter och senvår/sommar (260-290kg). Han skulle nog behöva ligga på max 240kg i vikt för att vara fin. Så han tappar alltså på vintern, något i alla fall.. Bara han dock eftersom han är sist i matkön..
Vet inte riktigt vart jag vill med inlägget. Russen i forskningsprojektet klarar sig uppenbarligen på det de hittar under vintern. Skulle jag våga vänta med att börja stödfodra mina egna tills jag ser att de böjar tappa i vikt/äter upp allt för mycket halm i ligghallen eller visar på något annat sätt att de behöver mer mat?
Om det räcker att de har något att pilla med hela tiden (halm, träd, sly, nyponbuskar, gammalt gräs m.m.) så borde de klara sig på färre och mindre mål hö bara för att ge dem den näring som pillet inte ger dem som de behöver? Tänker jag fel? Hur kan då dessa unga russ klara sig så bra?
Jag har 4 ponnys i varierande storlek, alla av den sorten som blir tjocka på luft.
Förra året höll jag på och slet med finmaskiga hönät flera gånger per dag. Maten i dessa räckte inte länge alls, max 1 h. De går på ca 5 ha mark, varierad träng och har en halmad ligghall. Jag gör höanalyser och räknar, ger minimibehovet och inget mer, två av dem tränas. Ingen täckas mer än vid kraftig nederbörd. Uppenbarligen ger jag dem för mycket mat eftersom alla är feta, inte fyrkantigt feta, inga nackar, men fett ordentligt över revben och rumpa och bog. Ena shettisen varierar ca 30kg på våg mellan vinter och senvår/sommar (260-290kg). Han skulle nog behöva ligga på max 240kg i vikt för att vara fin. Så han tappar alltså på vintern, något i alla fall.. Bara han dock eftersom han är sist i matkön..
Vet inte riktigt vart jag vill med inlägget. Russen i forskningsprojektet klarar sig uppenbarligen på det de hittar under vintern. Skulle jag våga vänta med att börja stödfodra mina egna tills jag ser att de böjar tappa i vikt/äter upp allt för mycket halm i ligghallen eller visar på något annat sätt att de behöver mer mat?
Om det räcker att de har något att pilla med hela tiden (halm, träd, sly, nyponbuskar, gammalt gräs m.m.) så borde de klara sig på färre och mindre mål hö bara för att ge dem den näring som pillet inte ger dem som de behöver? Tänker jag fel? Hur kan då dessa unga russ klara sig så bra?