Hur länge är det normalt

[Azalea]

För mig tog det ett år innan det släppte. Varje månad utan henne var en ny upplevelse men när året passerat började det kännas lättare, även om jag fortfarande tänker på henne varje dag.

Tillåt dig att sörja, prata om sorgen och saknaden, eller skriv om den. Den är inte oändlig om man släpper ut den.

 

[Lavinia]

Hej!

Jag tog bort min förra häst för ca 6.5 år sen. I somras var första gången jag medvetet orkade titta på bilder på henne (nu finns hon i ram i köket).

Jag tror sorg ser olika ut för olika människor och därmed också tiden man sörjer. Jag saknar henne fortfarande och undrar ibland om det funnits något mer jag kunnat göra även om jag vet att så inte var fallet.

/Lavinia

 

[Geysir]

Förutom perioderna när jag fortfarande gråter helt okontrollerat är nog det jobbigaste att jag liksom aldrig kan känna glädje. Det och att jag ofta får tungt att andas. Men det kanske hänger ihop med ett par rediga förkylningar, ska kanske ta och boka mej en tid och kolla så det inte är lunginflammation på gång

 

[Korven]

Förutom perioderna när jag fortfarande gråter helt okontrollerat är nog det jobbigaste att jag liksom aldrig kan känna glädje. Det och att jag ofta får tungt att andas. Men det kanske hänger ihop med ett par rediga förkylningar, ska kanske ta och boka mej en tid och kolla så det inte är lunginflammation på gång

Eller astma

 

[Geysir]

Det går absolut längre mellan gångerna inser jag nu när det kom ett ordentligt skov igen. Tack för alla snälla svar, sitter och storgråter och känner omtanken

 

[iNHALE]

Min häst dog i kolik i november 2014. Jag tänker på honom varje dag, jag kan prata om honom i allmänna samtal, i stil med "Ja Buster hade en likadan grimma" osv, men att verkligen prata om honom och tänka på honom på ett djupare plan går inte utan att jag blir helt tårögd och får en gråtklump i halsen.

Den akuta chocken och akuta sorgen tog nog minst en månad att lägga sig, men den långvariga saknaden och sorgen sitter i betydligt längre. Att ens skriva det här får det nästan att sticka lite i ögonen.

 

[Korven]

Min häst dog i kolik i november 2014. Jag tänker på honom varje dag, jag kan prata om honom i allmänna samtal, i stil med "Ja Buster hade en likadan grimma" osv, men att verkligen prata om honom och tänka på honom på ett djupare plan går inte utan att jag blir helt tårögd och får en gråtklump i halsen.

Den akuta chocken och akuta sorgen tog nog minst en månad att lägga sig, men den långvariga saknaden och sorgen sitter i betydligt längre. Att ens skriva det här får det nästan att sticka lite i ögonen.

Nov 2014 tog jag bort min och det känns som det var förra veckan