hur lång tid ska det ta...

[IsaIrina]

... att sluta sakna någon så ?

Han va ju min dammtuss...

Det va den 7 maj i år som det hände...
mamma ropade på mej på morgonen... hon hade varit hos kaninerna och gett dom mat... men Linus hade bara legat ner och inte kommit till maten sa hon...

jag sprang ner för den lilla backen som är till stallet, som kaninerna bor i...

när ja kommer in där så går jag till linus bur, där ligger han brevid sitt hus... han föröker resa sej upp, men det går liksom inte... han bara rullar...

jag tar upp honom i famnen och ser att hans ena öga liskom "pulserar" av blodet, och han är helt stel... och ser ut som man kan göra med handukar... någon som liksom hade "vridit ur" honom...

Usch... det var inte den roligaste dagen i mitt liv kan jag säga...
att se någon som man tycker så mkt om, lida...

 

[_Runaway_]

Usch, jag vet vad du menar! Mitt lilla marsvin Doris lämnade jordelivet den 14/1 det här året. Hon hade lunginflammation och dog i min famn . Jag sörjer henne än och börjar nästan gråta när jag tänker på de sista andetagen, de sista vingliga stegen, dom sista oinken... Jag skickar massor av *tröstkramar*!

 

[IsaIrina]

okej... tack...



linus va tvungen och avlivas... han fick hjärnhinneinflammation...

Tycker att det är så konstit att man inte kan se något dagen innan... Eller märka något överhuvetaget dagen innan... Han var precis som vanligt...

 

[eyz]

Mitt marsvin dog också helt utan att man kunde ana det. I november förra året var hon bara död i sin bur på morgonen. Kvällen innan hade hon varit pigg och glad som vanligt (vilket var underlig eftersom hennes kompis hade dött en dryg månad innan.. Agda visade aldrig nånting att hon skulle sakna Asta)

Saknar mina marisar något fruktansvärt än..
Men det är ju värt att leva med sorgen med tanke på allt skoj man haft med dom... hemskt men sant!

*kram för att muntra upp*

 

[IsaIrina]

tack...

man tycker ju att det är så konstit...
Dagen innan var han ju precis som vanligt...