Hur klarar ni av det?

[Jagochwille]

Hur klarar hästmänniskor av att sälja sina hästar? Många vänner som tävlar byter hästar som trosor nästan, de tävlar dem och när de inte duger så byter de.. kruxet är att de inte blir ledsna utan ser det som att det är så det är bara, det har varit väntat och kan inte utveckla känslor för hästen på ett känslomässigt plan..bara "affärsmässigt"

Jag säljer min första häst som jag bara haft i 8 månader.. jag säljer då han gått som familjehäst i 8 av 9 år... mellanlandat sen till mig som har relativt höga krav att nå inom AR..köpte häst med ögonen och hjärtat istället för vad jag verkligen ville ha och få ut av ridningen. Han hatar helt enkelt arbete på banan och dressyr framförallt. Jag är ingen som tvingar en individ till något den inte är.. jag har lärt mig nu som första gångens hästägare vad det är jag vill ha ut av min ridning, hästägandet.. tyvärr räcker det inte med fin kontakt i stallet.. men det gör likförbannad ONT att sälja idag..jag undrar om jag gör rätt för mig och häst, kommer jag ångra mig, tänk om det skulle bli bra en dag..jag vet att 8 månader är ingenting men att försöka utbilda en 9 åring som bara är grundriden när allt den gör är att protestera på olika sätt( har kollat kroppen osv) han vill inte in från sin hage utan trivs bäst med flocken.. trivs att lalla runt i skogen..

Hur gör folk.. hur tänker ni när ni säljer. Och hur resonerar ni när ni ska köpa ny?

Behövde skriva av mig.. Han får ett underbart hem med en underbar lösdrift och som familjehäst. likt det han är van vid Men f-n.. tänk om.... tänk om det kunde "bli vi"... men jag vill som inte vänta flera år tills vi ens kan tävla i WE för att han knappt kan Lc nivå dressyr.. och så tycker han inte ens att det är kul.. Är det bara att inse att man inte klickar med vissa individer, känslomässigt(det låter fel men ni fattar?!) eller för vad man vill göra.. alla vill inte hoppa, dressyr, western.. både hästar och människor..

Köpte honom som en relativt otrevlig individ, så det avr en chansning, efter mkt markarbete har han blivit en charmig och mysig individ. Men med sin egen vilja och talar tydlit om vad han gillar och inte..

Jag ska börja plugga till hösten och resonerade lite som att det blir tajt i ekonomin, det hade gått.. men ska jag offra allt annat så vill jag få ut mer, finna det kul att åka till stallet, vilket det inte gör idag.. jag längtar ut till myset.. men inte att rida eller träna eftersom det bara blir en "fajt".. känner mig dum mot honom som säljer.. jag förstår inte mina egna tankar..

 

[Freeride]

Sv: Hur klarar ni av det?

Jag var i en liknande situation för några år sedan, hade en 8 årig häst som jag köpt som oinriden unghäst och vi tränade dressyr, hopp o FT ihop, han utvecklades mycket och var framförallt en väldigt snygg och charmig häst, men saknade vilja att tävla, blev spänd etc
Jag insåg ju att vi inte alls delade samma intresse, träna funkade fint men inte tävla.
Han hade verkligen blivit en stabil individ förövrigt även om han blev riktigt spänd emellanåt, så jag valde att sälja honom, för bådas skull.
Tycker fortfarande det är jobbigt, tänker på honom då och då, men någonstans får man ju försöka känna att han har det bra med sin nya ägare och de är glada åt de vardagliga uteturerna

 

[Görel]

Sv: Hur klarar ni av det?

Man får fatta ett beslut och stå för det, även om det känns, och försöka se det positiva med beslutet.

Jag har sålt två egna uppfödningar och försöker nu sälja en tredje. Det känns och givetvis saknar jag dem, men de har kommit till bra hem som älskar dem och är intresserade av att utveckla dem. Den jag försöker sälja nu hade jag planerat att behålla men har insett att tiden inte räcker till och då är det bättre om hon får komma till någon som kan ge henne det hon behöver.

 

[pulkaskurk]

Sv: Hur klarar ni av det?

Byter man häst ofta så tror jag att man går in med inställningen att det är en häst och den ska fungera och fungerar den inte måste man byta för att ta sig dit man vill.
Rent krasst är det ju så att man har inte råd att spara på hästar som inte räcker till och vill man bli en av de bästa ryttarna så måste hästen matcha det.
Jag tror inte att de som byter hästar ofta har samma känslomässiga band till hästarna generellt sätt jämfört med någon som köper häst med ambitionen att ha hästen resten av dennes liv.

Jag har varit i en liknande situation som du för ungefär ett år sen.
Min älskade lilla pojke och jag ville inte samma saker och han räckte inte till för det jag ville göra.
Jag klarade dock inte av att sälja honom, så jag har lånat ut honom på foder till en superbra tjej
Så köpte jag en till häst som passar mig bättre istället och vi har mkt roligare ihop eftersom vi vill samma saker.
Men jag saknar fortfarande min prins...

Så jag tror iaf att det är bättre att byta häst till en som man passar ihop med på flera plan än att hålla kvar bara för att.
Det svider i hjärtat och man är ledsen och gråter men det mildras med tiden.
Jag storbölade i flera månader för att min prins skulle till en fodervärd jag känner..

 

[Liten]

Sv: Hur klarar ni av det?

Nu skulle jag inte påstå att jag byter häst ofta. Men jag sålde min första häst efter att ha haft henne i knappt tre år (varav ett år ute på foder), för att jag kände att hästen och fodervärden utvecklades mer ihop än jag och hästen gjort den senaste tiden innan utlåningen på foder. Hästen behöver gå mycket och ordentligt för att må bra, och tycker att ridning på ridbana är pest och pina. Jag vill kunna rida dressyr, och ha möjlighet att tävla i det om jag vill. Jag visste när jag köpte henne att hon tyckte att det var tråkigt på banan, och tyckte inte att det var någon big deal då, men med tiden blev det viktigare för mig att kunna göra det (inte minst för att stall nr 2 hade sämre uterittsmöjligheter vintertid). Och jag vill att hästen ska tycka att det är lika roligt som jag tycker. Annars är det inte roligt, utan ett nödvändigt ont, och så kan det väl få vara med avmaskningen - men inte med träningen. När ett år hade gått ville jag tillbaka in i hästägandet igen, men kände att den fantastiska, harmoniska tillvaron som hästen hade hos fodervärden kunde jag inte erbjuda för tillfället, och valde därför att sälja henne till nämnda fodervärd. Dessutom fanns en häst som jag träffat som tonåring, och velat ha redan då, som jag saknade innerligt och ville köpa - och jag hade inga möjligheter att ha två hästar.

Det beslutet är något av det svåraste jag tagit. När jag första gången, innan hon lånades ut, bestämde mig för att det var dags att sälja henne grät jag nästan oavbrutet i veckor. Jag kan fortfarande känna ett smärtsamt hugg i hjärtat när jag tänker på att jag släppte den hästen. Hon är en på miljonen, på många sätt. Men hon hade inte kunnat få ett bättre liv, och jag är fruktansvärt stolt över hästen hon utvecklades till, och var när jag sålde henne. Vi var ett bra team, så länge det fungerade, och jag är övertygad om att jag tog helt rätt beslut. Det mest rättvisa gentemot både mig själv och hästen.

 

[TheRedLightning]

Sv: Hur klarar ni av det?

Det är så eliten gör för att komma någon vart, troligen också varför det är mer män där uppe i toppen än kvinnor. För att männen är mer beredda på att byta häst för att ta sig vidare.

Själv anser jag att det beror på vad man är ute efter, vill du framåt och lyckas med tävlingen ja då måste du ta det tunga beslutet att byta häst när du inte kommer längre om du inte har råd att ha flera olika hästar, eller om du nöjer dig med din häst och bara vill ha roligt tillsammans så är det upp till var och en.