prinsessfeminist
Trådstartare
Nu har jag varit utan mina hundar i drygt en månad. Verkligen en lååång tid!
Imorgon får jag hem dem och jag känner mig både spänd, rastlös, lycklig och förväntansfull på samma gång. Den senaste veckan har varit särskilt jobbig med en påträngande längtan som liksom växer inombords och inte lämnar mig ifred.
Nu lider jag dessutom skuldkänslor eftersom jag, handen på hjärtat, längtar mer efter den ena hunden än den andra.
Jag vet att hundarna haft den bästa omsorg man kan tänka sig. Ingenting hat fattats dem, tvärtom så har de inte visat att de saknat mig ett dyft.
Men jag känner mig som ett litet barn som längtar efter mamma, så där så det värker...
Hur känner ni när ni varit hundlösa ett tag?
Imorgon får jag hem dem och jag känner mig både spänd, rastlös, lycklig och förväntansfull på samma gång. Den senaste veckan har varit särskilt jobbig med en påträngande längtan som liksom växer inombords och inte lämnar mig ifred.
Nu lider jag dessutom skuldkänslor eftersom jag, handen på hjärtat, längtar mer efter den ena hunden än den andra.
Jag vet att hundarna haft den bästa omsorg man kan tänka sig. Ingenting hat fattats dem, tvärtom så har de inte visat att de saknat mig ett dyft.
Men jag känner mig som ett litet barn som längtar efter mamma, så där så det värker...
Hur känner ni när ni varit hundlösa ett tag?