Hur hanterar ni utspel?

[Mabuse]

Kusen är helt enkelt en bortskämd ponny som inte tycker att han behöver jobba när han blir så här spänd och känner sig ensam. Som synes släpper det allteftersom.

Jag känner ju inte din häst, men på filmen ser det inte ut så. Bortskämd och tycker inte han behöver jobba? Osäker och stressad av situationen, och tappar därför lusten att ägna sig åt dressyrprogram, snarare. Det ser inte ut som en bortskämd häst, utan som en osäker häst, som inte är klar över sin uppgift, och som inte tycker det är särskilt kul att vara inne på dressyrbanan.

Det släpper väl eftersom för att han blir lite mer trygg med situationen, helt enkelt.

Att tävla med häst handlar ju mycket om att motivera den och känna sig trygg med sin uppgift, och det är ju ryttarens jobb. Med en del hästar är det jobbet svårare än med andra, men jag tror det är svårt att komma nånstans om man har inställningen att hästen är bortskämd och lat. Omotiverad, osäker och lat, möjligtvis - men om den inte gillar att jobba, så är den nog inte särskilt lämplig som dressyrhäst ändå.

 

[Mabuse]

Inte förstår?! Vad är det prickigt djur inte skulle förstå? Att man ska trava runt en volt och inte kasta och resa sig?

Han förstår alldeles utmärkt. Han tränar LA med den äran och tävlingen helgen efter gick han som en klocka (om än spänd, men istället seg).

Nej, att man ska vara själv inne i ridhuset med staket och publik och domare, och rida program. Uppenbarligen, eftersom han tvekar och reser sig, och inte vill gå fram. Han ser ut att tycka att situationen är så obehaglig, att han tappar motivationen för dressyr.

Hästar tänker annorlunda än vi, volten var nog det minsta problemet, jämfört med tävlingssituationen. Det är lite som att jag skulle säga åt dig att blunda och gå baklänges rätt ut på motorvägen - om du då vägrade, vore det rätt analys att säga att det är för att du är bortskämd, eftersom du visst förstår att du ska blunda och gå baklänges? För det kunde du ju göra när jag bad dig göra samma sak i sovrummet?

Det är ju inte baklängesgåendet du skulle ha svårt att förstå, utan varför i all världen jag vill att du ska göra det på motorvägen, eftersom det ju är farligt. Det handlar troligen inte om att du är bortskämd, utan att du inte förstår varför du ska göra nåt så onödigt och farligt som att gå runt på motorvägen utan att se nåt.

 

[Fiorano]

@Mabuse Klart att hästen är obekväm i situationen. Men jo han är bortskämd. Tidigare har han alltid fått slippa undan och aldrig få någon press på sig när han blir spänd. Han har därmed satt det hela i ett visst system. För han vet att det fungerar. Vi har haft exakt samma "diskussioner" i hemmasituationer här under våren. Men där han nu bara gillar läget och gör vad man säger åt honom.

Sen är jag både hård och krass inför att hästar beter sig på detta viset även om de är spända. Att vara spänd är helt okej-men att resa sig och kasta sig för att man är spänd är inte det.

Din jämförelse med motorvägen köper jag inte. Det som naturligtvis också fallerar för oss är att han inte litar på mig att inget farligt kommer att hända, han har inte accepterat mig som ledare. Det kommer så småningom.

 

[Mabuse]

@Mabuse Klart att hästen är obekväm i situationen. Men jo han är bortskämd. Tidigare har han alltid fått slippa undan och aldrig få någon press på sig när han blir spänd. Han har därmed satt det hela i ett visst system. För han vet att det fungerar. Vi har haft exakt samma "diskussioner" i hemmasituationer här under våren. Men där han nu bara gillar läget och gör vad man säger åt honom.

Sen är jag både hård och krass inför att hästar beter sig på detta viset även om de är spända. Att vara spänd är helt okej-men att resa sig och kasta sig för att man är spänd är inte det.

Din jämförelse med motorvägen köper jag inte. Det som naturligtvis också fallerar för oss är att han inte litar på mig att inget farligt kommer att hända, han har inte accepterat mig som ledare. Det kommer så småningom.

Varför köper du inte liknelsen med motorvägen? I hans värld är ju dressyrbanan som en motorväg för dig. Du vet att dressyrbanan inte är farlig att vara ensam på, men han vet inte det. Han är bara en häst, de är inte så listiga alla gånger. Så ur hans perspektiv känns dressyrbanan likadan för honom, som motorvägen känns för dig. Ska du kunna motivera någon till att följa dig, så behöver du kunna se saker ur dennes perspektiv, oavsett om det är en häst eller en människa. Fattar man hur hästen tänker, så är det också lättare att få den med sig.

Sen är det absolut en förtroendefråga också, för när du säger "Lita på mig, det blir bra det här, det är inget farligt" så tror han inte på dig.

Jag skulle inte kalla det bortskämd om någon har lärt hästen att det är bra att spänna sig, för då får man en belöning (får vila). Möjligen att någon har lärt hästen fel, så du håller på att träna om den, och lära den att "du måste göra som jag säger, fast du tycker det är jobbigt, annars kommer jag slå dig". Eller förhoppningsvis: "Lita på mig, gör du som jag säger så kommer det bli bra." Man får ju balansera lite mellan positiv och negativ förstärkning, givetvis.

Min erfarenhet av rädda och spända hästar är att de ibland kan tycka det är rätt skönt om ryttaren tar kommandot, lite som att de tycker att "Åh vad skönt, har du koll? Jag tycker det här är skitläskigt och fattar inte vad vi ska göra egentligen, men du verkar veta. Vad bra!" Alltså inte att man är dum, utan stadig och stabil, och visar hästen vad det är meningen att den ska göra. Jag tycker ofta det är det som fallerar när en häst blir spänd/istadig/seg/osäker på tävling, den fattar inte vad den ska göra, och vad tävlingssituationen går ut på. Hästar som har lärt sig, och gillar att tävla, brukar ju tvärtom bli mer ivriga när de fattar att det är tävling. Så ryttarens jobb är ju att få hästen dit, givetvis. Sen är det väl också så att en del hästar tycker det är skitkul att tävla, och andra aldrig kommer längre än att det är något nödvändigt ont som man gör mest för att ryttaren tycker det.

 

[Fiorano]

Jag skulle inte kalla det bortskämd om någon har lärt hästen att det är bra att spänna sig, för då får man en belöning (får vila). Möjligen att någon har lärt hästen fel, så du håller på att träna om den, och lära den att "du måste göra som jag säger, fast du tycker det är jobbigt, annars kommer jag slå dig". Eller förhoppningsvis: "Lita på mig, gör du som jag säger så kommer det bli bra." Man får ju balansera lite mellan positiv och negativ förstärkning, givetvis.

Min erfarenhet av rädda och spända hästar är att de ibland kan tycka det är rätt skönt om ryttaren tar kommandot, lite som att de tycker att "Åh vad skönt, har du koll? Jag tycker det här är skitläskigt och fattar inte vad vi ska göra egentligen, men du verkar veta. Vad bra!" Alltså inte att man är dum, utan stadig och stabil, och visar hästen vad det är meningen att den ska göra. Jag tycker ofta det är det som fallerar när en häst blir spänd/istadig/seg/osäker på tävling, den fattar inte vad den ska göra, och vad tävlingssituationen går ut på. Hästar som har lärt sig, och gillar att tävla, brukar ju tvärtom bli mer ivriga när de fattar att det är tävling. Så ryttarens jobb är ju att få hästen dit, givetvis. Sen är det väl också så att en del hästar tycker det är skitkul att tävla, och andra aldrig kommer längre än att det är något nödvändigt ont som man gör mest för att ryttaren tycker det.

Det är just så som jag rider honom. Att jag slår honom på halsen är bara för att han inte ska resa sig. Det blir som för farligt. Min plan är att hålla min linje och rida på och inte heller göra en stor grej av hela situationen.

På vilket annat sätt tycker du jag ska rida honom? Jag är uppriktigt nyfiken då ponnyn egentligen är himla fin och målet är förstås att han ska fungera bra i tävlingssituation. Senast gick han ute och fungerade helt utan att kasta sig. Det blir mer pedagogiskt för honom att kunna se andra hästar. Som det ser ut nu kommer vi inte alls starta honom när han måste vara ensam i ridhus.

Problemet grundar sig dock i bortskämdheten. Eftersom han alltid tyckt det varit otäckt att vara ensam har han heller inte utsatts för det. Han är nio år och det är först denna våren sen jag börjat rida honom (och han därmed varit tvungen att vara själv då) som han tex står lugnt och avslappnat ensam inne i stallet när man gör i ordning honom. Förr har man varit tvungen att alltid släppa ut honom först för annars har han hållt på att riva stallet. Nu kan man lämna honom kvar själv utan att det ens blir en grej. Det går även att rida ut ensam på honom nu utan att han härjar. Så framstegen har faktiskt kommit väldigt fort så fort han bara accepterat den ram av beteende han måste hålla sig inom.

Han är lite ful ärligt talat för första gångerna han kastar sig gör han det för att han uppriktigt är rädd. Om man då bara klappar och vill lugna och sen ber honom gå framåt igen blir han sju resor värre (kan vara att han tolkar det som om hans rädsla är befogad iofs). Om man istället direkt sätter hårt mot hårt köper han det och går. Tro mig, jag har provat alla varianter.

 

[MorvanMorr]

En intressant fråga och en intressant diskussion!
Jag har ett väldigt talande exempel från den kurs jag var på under påsk (för Mads Hendeliowitz). Första gången vi red i ridhuset "ville" min häst inte gå ner till ena kortsidan där det satt folk och inte gå ut i hörnen där nere. Hon var också allmänt spänd, småstegrade lite och stökade runt (märra..). Mads bad att få sitta upp en stund och hade öht inga problem att rida min häst på kortsida och i hörnen - han behövde inte använda några som helst "hårda" metoder - han bara satt och gav ett stabilt stöd - alltså visade min häst att "jo, du kan lita på mig, jag vet att vi kan gå här och du kan bara slappna av och gå med". Inte nog med att det "gick" - min häst var utomordentligt avspänd, koncentrerad och väldigt väldigt flott
Så. På sätt och vis ganska nedslående (gav mig inte mer självförtroende som ryttare precis..) men också uppmuntrande - om man förmår rida konsekvent, stabilt och tydligt ger man också hästen möjlighet att jobba avspänt och med förtroende. Och jag tycker också att det uppmanar till ödmjukhet inför hästen - har jag verkligen ridit så väl att jag gett hästen möjligheten att arbeta avspänt och med förtroende? Om inte, har jag inte rätt att "bestraffa" den för att den är obekväm med en viss situation.

 

[MorvanMorr]

Att förutsätta att alla hästar alltid är snälla och gör sitt bästa stämmer inte. Ibland krävs faktiskt korrigeringar.

Nej, det kan man ju inte förutsätta.
Om man ska "korrigera" (knepigt begrepp tycker jag..) måste man ju vara helt säker på att hästen är med på vad man vill. Men om den inte går fram för skänkeln, t.ex. för att den är spänd, eller om det är en läskig soptunna man ska gå förbi - hamnar man ju i dilemmat att hästen "vet" att den ska gå fram för skänkeln men att situationen stör. Är det då konstruktivt att lägga till spöt och kanske riskera att få en ännu mer spänd och "obehaglig" häst. Vad händer då nästa gång man hamnar i en liknande situation? Jag tycker verkligen inte att det är solklart vad som är bäst strategi, det beror ju mycket på vilken häst man har.

 

[Fiorano]

@MorvanMorr De flesta problem brukar gå att lösa genom att ryttaren helt enkelt rider bättre. Prickig ponny hade troligen också gått som ett ljus med en GP-ryttare i sadeln. Men om man tänker så hela tiden får man ju bara ångest och vill sluta rida.

 

[salladfinger]

Jätteintressant att läsa vad ni skriver!
Här sätter jag punkt för @Fiorano s film, det var inte den söta ponnyn som skulle diskuteras,
som sagt, alla har olika åsikter och hon gör det som hon tycker är rätt för hennes ponny
(som jag antar att ingen annan här suttit på eller känner lika väl.) så inget mer trådkapande tack.

 

[Ray]

Rent hypotetisk fråga, hur skulle ni hantera följande scena

En intressant fråga och en intressant diskussion!
Jag har ett väldigt talande exempel från den kurs jag var på under påsk (för Mads Hendeliowitz). Första gången vi red i ridhuset "ville" min häst inte gå ner till ena kortsidan där det satt folk och inte gå ut i hörnen där nere. Hon var också allmänt spänd, småstegrade lite och stökade runt (märra..). Mads bad att få sitta upp en stund och hade öht inga problem att rida min häst på kortsida och i hörnen - han behövde inte använda några som helst "hårda" metoder - han bara satt och gav ett stabilt stöd - alltså visade min häst att "jo, du kan lita på mig, jag vet att vi kan gå här och du kan bara slappna av och gå med". Inte nog med att det "gick" - min häst var utomordentligt avspänd, koncentrerad och väldigt väldigt flott
Så. På sätt och vis ganska nedslående (gav mig inte mer självförtroende som ryttare precis..) men också uppmuntrande - om man förmår rida konsekvent, stabilt och tydligt ger man också hästen möjlighet att jobba avspänt och med förtroende. Och jag tycker också att det uppmanar till ödmjukhet inför hästen - har jag verkligen ridit så väl att jag gett hästen möjligheten att arbeta avspänt och med förtroende? Om inte, har jag inte rätt att "bestraffa" d

jätteintressant!
Hade lite samma upplevelse med min tittiga hopphäst. Med en skicklig ryttare försvann inte problemet helt som du beskriver. Men en skicklig ryttare kunde mycket enklare inverka positivt på hästen i spänt läge och komma ur spänningen samtidigt som jobbet blev gjort!
I samma läge måste jag släppa på kraven för att få avspänning.
Just den orubbliga tydligheten, konsekvensen, och känslan för balans i hästen blev så obönhörligt tydlig... Som magi fast bara bra grundridning.
Angående skickliga ryttares hantering av problem älskade jag PK när han testred fyra åringarna på breeders förra året. Utan att bråka eller konfrontera hästarna fick han dem att slappna av en liten bit i taget

 

[Alexandra_W]

Rent hypotetisk fråga, hur skulle ni hantera följande scenarion (förutsatt att häst är frisk, stadigt grundutbildad har rätt utrustning och är införstådd med vad du ber den om)

Hästen går emot skänkeln?
Hästen sparkar mot skänkeln?
Hästen sparkar bakut/slår högt?

Hästen kastar med/drar ned huvudet?
Hästen biter tag i bettet/drar?
Hästen sticker i full galopp?

Hästen vägrar gå framåt?
Hästen reser sig/lättar fram vid drivning?
Hästen backar okontrollerat?

Hästen bockar lätt i högt tempo?
Hästen bockar tydligt vid tempoväxling (ex. Galoppfattning)?
Hästen skjuter rygg (utan retning av skänkel/hand) och bockar intensivt med avsikt att kasta av dig?


Vill gärna höra varför ni gör som ni gör, har ni några knep ni "alltid" tar till? Sitter ni av frivilligt vid en viss punkt? eller sker tillrättavisning på instinkt? alla reagerar och tycker olika, så inget munhuggande tack!

Svar på samtliga situationer utom "bockar lätt i högt tempo" är:
Försöker räkna ut om jag är anledning till reaktionen, om nej så ringer jag veterinärkliniken och bokar en tid.
Helt enkelt för att mina inte beter sig så om allt är okej.

Men annars generellt så förtydliga, insistera och rid igenom/rid ut.