Hur godtrogen är vården egentligen?

AgentCarter

Trådstartare
Idag när jag och min sambo sökte vård för vår son (helt orelaterad sak) så hade han lyckats slå sig ordentligt i pannan på morgonen och hade världens bula.
Blev utfrågad av läkaren om denna bula hur den kom till, om han hade svimmat osv.
Först blev jag väldigt ställd och nästan förnärmad, det var inte anklagande men ändå undermeningen "gjorde ni det här?" vart ganska tydligt.

Som sagt blev jag ställd men nu när jag tänker på det ikväll så blir jag ändå glad på ett sätt, då jag var ett av barnen som "sprang in i dörrar" eller värre. Eller min kompis som "ramlade nedför trappan" och fick vara inlagd (jag behövde bara tejpa ihop skallen som värst)

Hur godtrogen är vården idag? Kan du misshandla en hel barnaskara utan att det upptäcks trots konstiga läkarbesök?
Har något ändras eller ramlar lika många i trappan utan att sanningen upptäcks?
 
Sv: Hur godtrogen är vården egentligen?

Jag vill tro att de som jobbar i vården och kommer i kontakt med dessa utsatta barn är så pass utbildade och kunniga att de "ser" och vet hur hur dom ska fråga.
Sen hur det är vet jag inte.
 
Sv: Hur godtrogen är vården egentligen?

Nej. Jag tror inte man kan misshandla sina barn utan att det till slut märks.
I skolan borde det synas märken tex på idrotten och är det nya hela tiden så kommer någon fråga till slut.
Jag är glad över att min son slår sig lika ofta i skolan som här hemma för han har alltid ett sår eller blåmärke. I omgångar ser hans ben misshandlade ut. Hade inte skolan vetat om att det är han själv som gör detta hade vi nog haft en anmälan på oss för länge länge sen.
 
Sv: Hur godtrogen är vården egentligen?

Just det där har jag funderat på några gånger också. Jag knuffades av maken och trillade så att jag skar upp ett långt sår (15 cm) som var tvunget att sys. Jag minns att framför allt sköterskan som var med faktiskt ställde lite väl många frågor om det här, både när min man var med mig i rummet och när han gick ut. Hon var inte säker på om jag talade sanning eller ljög. Jag ljög ju dock för henne, så hon hade rätt i sin känsla att jag inte talade sanning. Min egen ålder (21 år) kanske gjorde henne lite misstänksam också.

Men när dottern hoppade i soffan och slog pannan i bordet så att hon fick sys mitt mellan ögonen så var det ingen som ens verkade tänka tanken att något annat än hoppande i soffan kunde vara orsaken till skadan.

Sedan är det ju så att sjukvårdspersonalen säkert har fått lära sig på ett ungefär hur ett misshandlat barn verkar i anknytningen till föräldrarna och vilka skador och var skadorna sitter som barnet kommer in med.

Men frågan är väl om misshandlade barn hamnar i vården så ofta egentligen, eller om de hålls undan andras blickar tills skador och märken läkt ut.
 
Sv: Hur godtrogen är vården egentligen?

Vid tillräckligt allvarliga måste de det, men då pratar vi om öppna sår som måste sys, brutna ben och andra allvarliga skador.

Sen vill jag påstå att ett misshandlat barn ofta älskar sin förälder och kan mycket väl vara "trygg" med föräldern.

Matmissbrukarn: Hur skulle det ses i idrotten? Många slår så det inte syns och vi hade t.ex. manlig lärare som aldrig var där när vi bytte om.
 
Sv: Hur godtrogen är vården egentligen?

Sonen hade en olycksdrabbad sommar för 2 år sedan. Först ramlande han av gungan och bröt armen så han blev gipsad och senare när gipset var avtaget busade han med sin pappa så att armbågen ploppade ur led. Vi trodde att det var den "gamla" skadan som spökade och åkte såklart in till sjukhuset och var helt och hållet beredda på frågor om detta, men inte en enda fråga. De pratade självklart med sonen om var han hade ont, hur det hade gått till osv. och det räcker nog många gånger. Jag tror och hoppas att de har utbildning att ställa "rätt" frågor och kunna tolka barnens svar.
 
Sv: Hur godtrogen är vården egentligen?

Jag hamnade sällan på sjukhus, har snea revben och annat som minnen... Dölja blåmärken var jag expert på. Jag berättade till och med för skolkuratorn men hon tyckte att "barn säger så mycket för att få uppmärksamhet". Så att vården är lite kritiska ser jag som jättebra!
 
Sv: Hur godtrogen är vården egentligen?

Jag hamnade sällan på sjukhus, har snea revben och annat som minnen... Dölja blåmärken var jag expert på. Jag berättade till och med för skolkuratorn men hon tyckte att "barn säger så mycket för att få uppmärksamhet". Så att vården är lite kritiska ser jag som jättebra!

Fy vad jag blir ledsen när jag läser detta. Så sviken du blev av vuxenvärlden.
 
Sv: Hur godtrogen är vården egentligen?

Åh. Detta får mig att tänka på en tjej (13-14 år) som var till tandläkaren. Hon skulle sätta in en tandställning och var jätteorolig och ledsen över det. När hon kom till tandläkaren började hon gråta hejdlöst..

Förvirringen var total när sköterskan började fråga ut henne om hemförhållanden och om hennes pappa (som var i väntrummet) var snäll mot henne. Utfrågningen blev allt mer intensiv och flickan fattade ingenting.. Förrän hon förstod att hennes enorma blåklocka över ett öga var orsaken! Att gråtande försöka förklara för icke-hästkunniga att hon dagen innan hoppat och slagit i ansiktet i ett hinderstöd var inte enkelt!

Nu slutade det ju väl - och familjen var tacksam över att personalen hade "radarn på". Det hade ju kunnat vara något helt annat.. Så visst tror jag att både skolpersonal och de inom vården är uppmärksamma!
 
Sv: Hur godtrogen är vården egentligen?

Det är när man söker senare än man borde med ett skadat barn och när skadan inte stämmer överens med beskrivningen av hur det gått till och liknande saker som man blir fundersam. Lättare blessyrer är nog svårare att gissa sig till men vi försöker ha radarn på så gott det går.
/Jobbar på akuten
 
Sv: Hur godtrogen är vården egentligen?

Liknande sak hände en vän till mig, hon fick hästens bakknä rakt i nyllet när hon kratsa hovarna.
Hon åkte hem och bytte kläder innan hon åkte till akuten (misstänkte hjärnskakning)

Sambon fick inte följa med in i undersökningsrummet och sen var det tusen frågor om vad som VERKLIGEN hänt? Var hon säker på att hästen knockat henne? Om det nu var som hon sagt, var hon då rädd för hästar nu?
Tog ett tag innan hon kopplade att dom trodde sambon slagit henne. Som hon sa efteråt - man är inte så snabb tänkt med en förmodad hjärnskakning
 
Sv: Hur godtrogen är vården egentligen?

Jag snackar inte mm omklädningsrummen men där borde det ju verkligen märkas av personens vänner i så fall. Någon gång kommer dom undra. Tänkte mest på om personen inte klarar av att vara med på idrotten pga en skada. Det går inte ljuga hur många ggr som helst om sånt.

Jag vet själv hur det är då jag misshandlades nästan varje dag i 9 år. Det blev märken vissa ggr men eftersom jag hade två hästar så var det lätt att skylla på dom även om blåmärkena var gigantiska ibland.
En gång efter att vi flyttat ifrån honom som misshandlade oss så frågade mina lärare ut mig länge och hade miljoner frågor om hur jag brutit min arm. Tror inte dom trodde på mig när jag berättade att det var en häst som kastat av mig. Jag lät så ynklig när jag berättade det att jag inte lät trovärdig. Varför dom frågade om detta var för att dom visste att vi blev förföljda av mannen som slog oss. Så dom trodde väl han fått tag i mig. En tid senare så fick vi skyddad identitet så då slapp vi honom.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp