Har en häst här hemma som vi har kämpat med nu hela hösten & vintern. Då han kom till oss så var han rädd för allt: höpåsar, snabba rörelser, höga röster, bilar, traktorer, saker som blåste med i vinden, grimskaft som dinglade, spön.... jaaa, you name it.
Han gick inte att leda, han kom aldrig fram i hagen, man fick aldrig fast honom (inte ens med godis/havre/annat gott) utan man fick hålla på i en evighet innan man fick tag på honom. Då man ledde honom kunde han sticka iväg helt utan förvarning, och speciellt då han skulle ut på morgonen. Otaliga färder har vi gjort på rumpan/magen/fötterna efter honom. Han kunde inte stå stilla då man ledde honom, inte ens den lilla sekund det tog att knäppa loss grimskaftet, utan han for iväg som skjuten ur en kanon direkt. Han kunde inte vara ensam överhuvudtaget, inte ens kortare stunder.
Han var tänkt som ridhäst, men eftersom det inte fungerade att kommunicera från marken så har vi inte heller ridit honom ännu.
Nu då har vi, som sagt, kämpat hela hösten & vintern, och nu går han att leda, han kommer fram i hagen utan problem, man kan gå fram till honom utan att han sticker iväg i 400km/h, han kan stå stilla, höpåsarna är inte längre farliga, grimskaft bryr han sig inte om, snabba rörelser & höga röster är inte längre såååå skrämmande, men visst händer det fortfarande att han kan reagera. Han kan stå ensam kortare stunder, men blir det för länge så blir han nervös och börjar jaga upp sig.
Bilar hoppar han inte rätt ner i diket för längre, men kommer dom för fort eller för nära så då är det kört. Möter vi en bil på vägen till/från hagen, så måste vi vara snabba med att svänga in på någon sidoväg och svänga honom så att han ser bilen. Då står han snällt stilla och bryr sig inte. Att vara på vägen tillsammans med bilen går inte riktigt ännu. Jag kan ju säga att jag har blivit en hejjare på att höra bilar på lååååångt avstånd
Traktorer drar han inte en repa för i hagen längre om dom kommer och kör förbi, utan nu kan han stå lugnt och fortsätta tugga sitt hö eller bara titta på dem. Att möta dem på vägen har vi inte vågat oss på ännu.
Spö är han fortfarande livrädd för, men vi jobbar på det, och lite bättre har det blivit. Nu vågar han åtminstone fram och nosa på det, tidigare så räckte det med att se ett spö så började hans ögon rulla, slängde upp huvudet så långt det gick och kastade sig precis vart som helst.
Jag vet inte så mycket om hästens historia, men eftersom han var så här då han kom till oss, så misstänker jag att han kanske inte har fått den allra skönaste behandlingen tidigare, tyvärr. Men, som sagt, jag vet inte.
Nu känner jag dock att det är dags att gå vidare i träningen, men vet inte riktigt vart jag ska gå. Ska vi börja longera lite, tömköra, eller försöka rida? Han är riden sen tidigare också, men nu har ingen ridit honom på över 1 år och ingen har gjort något med honom, han har bara gått och dragit i hagen. Jag vill ju inte ta ett för stort steg, och riskera att allt vi har byggt upp ramlar sönder.
Spö, ensamhetsträning och bilar ska ju tränas på mer, och det gör vi varje dag, och jag vet att detta kommer att ta en tid ännu innan vi har honom så pass "bra" som jag vill, men han behöver också börja jobba med något, och inte bara gå mellan stall-hage och endast traska på i hagen dag ut och dag in. Man märker också på honom att han börjar få mer och mer tråkigt av att inte göra något om dagarna. Han står mest i ett hörn och hänger och vill inte alls göra något tillsammans med sin kompis och är bara allmänt less på allting.
Han är rätt känslig, och begär man för mycket så blir han genast rädd/osäker så man måste träna i små steg med honom, blir det för stort hopp i träningen så är man genast 5 steg tillbaka och får börja om igen.
Så vad skulle ni göra som nästa steg med en sådan här häst? Tips och idéer? Och, med tanke på att han inte har gjort något på länge, hur skulle ni lägga upp tränings schemat dag för dag nu i början, för att få honom i kondition, utan att det blir för jobbigt för honom varken fysiskt eller psykiskt?
Han gick inte att leda, han kom aldrig fram i hagen, man fick aldrig fast honom (inte ens med godis/havre/annat gott) utan man fick hålla på i en evighet innan man fick tag på honom. Då man ledde honom kunde han sticka iväg helt utan förvarning, och speciellt då han skulle ut på morgonen. Otaliga färder har vi gjort på rumpan/magen/fötterna efter honom. Han kunde inte stå stilla då man ledde honom, inte ens den lilla sekund det tog att knäppa loss grimskaftet, utan han for iväg som skjuten ur en kanon direkt. Han kunde inte vara ensam överhuvudtaget, inte ens kortare stunder.
Han var tänkt som ridhäst, men eftersom det inte fungerade att kommunicera från marken så har vi inte heller ridit honom ännu.
Nu då har vi, som sagt, kämpat hela hösten & vintern, och nu går han att leda, han kommer fram i hagen utan problem, man kan gå fram till honom utan att han sticker iväg i 400km/h, han kan stå stilla, höpåsarna är inte längre farliga, grimskaft bryr han sig inte om, snabba rörelser & höga röster är inte längre såååå skrämmande, men visst händer det fortfarande att han kan reagera. Han kan stå ensam kortare stunder, men blir det för länge så blir han nervös och börjar jaga upp sig.
Bilar hoppar han inte rätt ner i diket för längre, men kommer dom för fort eller för nära så då är det kört. Möter vi en bil på vägen till/från hagen, så måste vi vara snabba med att svänga in på någon sidoväg och svänga honom så att han ser bilen. Då står han snällt stilla och bryr sig inte. Att vara på vägen tillsammans med bilen går inte riktigt ännu. Jag kan ju säga att jag har blivit en hejjare på att höra bilar på lååååångt avstånd
Traktorer drar han inte en repa för i hagen längre om dom kommer och kör förbi, utan nu kan han stå lugnt och fortsätta tugga sitt hö eller bara titta på dem. Att möta dem på vägen har vi inte vågat oss på ännu.Spö är han fortfarande livrädd för, men vi jobbar på det, och lite bättre har det blivit. Nu vågar han åtminstone fram och nosa på det, tidigare så räckte det med att se ett spö så började hans ögon rulla, slängde upp huvudet så långt det gick och kastade sig precis vart som helst.
Jag vet inte så mycket om hästens historia, men eftersom han var så här då han kom till oss, så misstänker jag att han kanske inte har fått den allra skönaste behandlingen tidigare, tyvärr. Men, som sagt, jag vet inte.
Nu känner jag dock att det är dags att gå vidare i träningen, men vet inte riktigt vart jag ska gå. Ska vi börja longera lite, tömköra, eller försöka rida? Han är riden sen tidigare också, men nu har ingen ridit honom på över 1 år och ingen har gjort något med honom, han har bara gått och dragit i hagen. Jag vill ju inte ta ett för stort steg, och riskera att allt vi har byggt upp ramlar sönder.
Spö, ensamhetsträning och bilar ska ju tränas på mer, och det gör vi varje dag, och jag vet att detta kommer att ta en tid ännu innan vi har honom så pass "bra" som jag vill, men han behöver också börja jobba med något, och inte bara gå mellan stall-hage och endast traska på i hagen dag ut och dag in. Man märker också på honom att han börjar få mer och mer tråkigt av att inte göra något om dagarna. Han står mest i ett hörn och hänger och vill inte alls göra något tillsammans med sin kompis och är bara allmänt less på allting.
Han är rätt känslig, och begär man för mycket så blir han genast rädd/osäker så man måste träna i små steg med honom, blir det för stort hopp i träningen så är man genast 5 steg tillbaka och får börja om igen.
Så vad skulle ni göra som nästa steg med en sådan här häst? Tips och idéer? Och, med tanke på att han inte har gjort något på länge, hur skulle ni lägga upp tränings schemat dag för dag nu i början, för att få honom i kondition, utan att det blir för jobbigt för honom varken fysiskt eller psykiskt?
