nevin
Trådstartare
Jag har två barn i ålder 7 och 8, båda går i en liten skola med gott om lärare och engagerade föräldrar.
Det kunde ha varit helt perfekt.
Tyvärr är det ju inte det då. Ett av barnen är ganska stökig, och det är mycket knytnävar med i hans reportoar. Min minsta son bankar tillbaka och är inte alls så utsatt för den här större pojkens utagerande beteende, men min stora pojk får sig en omgång då och då. Senast i fredags då hans klasskamrat ( de går i samma klass) tryckte ner honom i sandlådan och matade honom med sand.... Lärarna gör vad de kan, på dem kan jag inte skylla något, men de hinner inte se allt som denna pojke hittar på. Egentligen behöver de punktmarkera honom nonstop och det är ju lite svårt på 16 elever och en lärare. Den här gången sprang andra barn och sa till, så tog läraren tag i det hela med samtal och allt som hör till.
Det här har varit ett problem sedan 2 år, vi har pratat med skolan, rektor, kuratorn, barnet, sagt till vår son att han FÅR slå tillbaka HÅRT, och gud vet vad. INGET hjälper. Det senaste i historien är att den här pojken styrs av en tjej som säger åt honom vem han ska slå idag...... Och han gör precis vad hon säger..... Han har troligen en diagnos och är lätt att styra, de gånger han varit hemma hos oss på kalas har han varit en underbar pojke som sköter sig jättebra. Jag har då varit med i gruppen och varit stenhård på hur man sköter sig hemma hos oss, och det har fungerat klockrent då, med mig som stödperson. Men jag kan ju inte vara i skolan jämt, där problemen är.
Min fina D är så snäll, han säger att den här killen inte menar det han gör, och det stämmer många gånger, han styrs av sina impulser och den här tjejen. Men han mår inte bra av att hela tiden vara orolig att det är hans tur att få däng. Vi har som sagt pratat med lärarna, som står rådlösa och ber om resurser, pratat med rektor som säger att det inte finns några och kuratorn som säger att klassen har fler med problem som också behöver resurser...... Idag lackade jag ur och skrev ett långt mail till rektor, där jag beskriver situationen, hur länge den pågått och att vi nu tröttnat. I mailet refererar jag till skollagen, angående studiero och trygghet, samt kräver att något görs snarast. Jag kommer att vara med i klassen för att styra upp lite, och göra en polisanmälan om misshandel av min son.
Vad mer gör jag? Jag kan ju inte skicka iväg D varenda morgon med vetskapen att han kan råka ut för det här mer. Han går fortfarande till skolan med glatt hjärta, han är som sagt snäll och vet att pojken inte riktigt styr över det här själv, så han är väldigt förstående. Han leker ofta med honom med, för att vara snäll, men rätt som det är smäller det och det blir så fel. Han har också bjudit hem honom flera gånger, för att inte göra likadant tillbaka. Men fan, jag blir så trött på det hela, ärligt talat vill jag bara ta ungjäveln och köra hem honom till föräldrarna och säga att de kan behålla honom hemma! Varenda unge i skolan är ju rädd att råka illa ut!!!
Jag kommer att ta kontakt med pojkens föräldrar också, men det är känsligt då det pågår en utredning kring honom och de har nog haft många samtal med skolan de med gällande det här. Men de kan nog behöva få prata med en förälder som inte skriker att ungen är dum i huvudet, det är han inte alls, utan han behöver bara strama ramar och hjälp att hålla sin vardag i ordning.
Men hur i hela friden stöder jag min D nu? Minsta grabben är som sagt tuffare ( de går i samma fritidsklass så de möts varje dag) och har klappat tillbaka så den stora killen törs inte gå på honom mer. Men lilla D, så snäll och godhjärtad, han kommer ju gå sönder. Hur stärker jag mitt barn i det här, tills vi får en förändring till stånd?
Förlåt för väldigt långt inlägg, hoppas några av er orkar läsa.
Det kunde ha varit helt perfekt.
Tyvärr är det ju inte det då. Ett av barnen är ganska stökig, och det är mycket knytnävar med i hans reportoar. Min minsta son bankar tillbaka och är inte alls så utsatt för den här större pojkens utagerande beteende, men min stora pojk får sig en omgång då och då. Senast i fredags då hans klasskamrat ( de går i samma klass) tryckte ner honom i sandlådan och matade honom med sand.... Lärarna gör vad de kan, på dem kan jag inte skylla något, men de hinner inte se allt som denna pojke hittar på. Egentligen behöver de punktmarkera honom nonstop och det är ju lite svårt på 16 elever och en lärare. Den här gången sprang andra barn och sa till, så tog läraren tag i det hela med samtal och allt som hör till.
Det här har varit ett problem sedan 2 år, vi har pratat med skolan, rektor, kuratorn, barnet, sagt till vår son att han FÅR slå tillbaka HÅRT, och gud vet vad. INGET hjälper. Det senaste i historien är att den här pojken styrs av en tjej som säger åt honom vem han ska slå idag...... Och han gör precis vad hon säger..... Han har troligen en diagnos och är lätt att styra, de gånger han varit hemma hos oss på kalas har han varit en underbar pojke som sköter sig jättebra. Jag har då varit med i gruppen och varit stenhård på hur man sköter sig hemma hos oss, och det har fungerat klockrent då, med mig som stödperson. Men jag kan ju inte vara i skolan jämt, där problemen är.
Min fina D är så snäll, han säger att den här killen inte menar det han gör, och det stämmer många gånger, han styrs av sina impulser och den här tjejen. Men han mår inte bra av att hela tiden vara orolig att det är hans tur att få däng. Vi har som sagt pratat med lärarna, som står rådlösa och ber om resurser, pratat med rektor som säger att det inte finns några och kuratorn som säger att klassen har fler med problem som också behöver resurser...... Idag lackade jag ur och skrev ett långt mail till rektor, där jag beskriver situationen, hur länge den pågått och att vi nu tröttnat. I mailet refererar jag till skollagen, angående studiero och trygghet, samt kräver att något görs snarast. Jag kommer att vara med i klassen för att styra upp lite, och göra en polisanmälan om misshandel av min son.
Vad mer gör jag? Jag kan ju inte skicka iväg D varenda morgon med vetskapen att han kan råka ut för det här mer. Han går fortfarande till skolan med glatt hjärta, han är som sagt snäll och vet att pojken inte riktigt styr över det här själv, så han är väldigt förstående. Han leker ofta med honom med, för att vara snäll, men rätt som det är smäller det och det blir så fel. Han har också bjudit hem honom flera gånger, för att inte göra likadant tillbaka. Men fan, jag blir så trött på det hela, ärligt talat vill jag bara ta ungjäveln och köra hem honom till föräldrarna och säga att de kan behålla honom hemma! Varenda unge i skolan är ju rädd att råka illa ut!!!
Jag kommer att ta kontakt med pojkens föräldrar också, men det är känsligt då det pågår en utredning kring honom och de har nog haft många samtal med skolan de med gällande det här. Men de kan nog behöva få prata med en förälder som inte skriker att ungen är dum i huvudet, det är han inte alls, utan han behöver bara strama ramar och hjälp att hålla sin vardag i ordning.
Men hur i hela friden stöder jag min D nu? Minsta grabben är som sagt tuffare ( de går i samma fritidsklass så de möts varje dag) och har klappat tillbaka så den stora killen törs inte gå på honom mer. Men lilla D, så snäll och godhjärtad, han kommer ju gå sönder. Hur stärker jag mitt barn i det här, tills vi får en förändring till stånd?
Förlåt för väldigt långt inlägg, hoppas några av er orkar läsa.
