Hur började du? Spin off på "för få utövare"

movgli

Trådstartare
Funderade på detta medans jag läste i tråden om för få utövare.

Hur började du med distans? Vad var din första kontakt med sporten och vad fick dig att stanna kvar och komma vidare?

Själv så har jag alltid varit lite nyfiken på distans men jag kände INGEN som visste någonting eller hade intresse av distans, eller kanske snarare ingen som hade något intressa av att ta reda på hur man fick veta mera om distans. Tack vara Buke :love: så hittade jag information om hur, var och när. Visade sig att Rönningens kör & ridklubb hade en tävling med bra förstagångenreseavstånd och efter den första clear rounden så var jag fast, trots att vi åkte ut på stentramp efter första 3 milen.

Om vi vänder på frågan från "hur ska vi bli fler" till "hur blev vi så många som vi är idag" så kanske vi hittar nya sätt att nå flera på. Så hur började du?
 
Sv: Hur började du? Spin off på "för få utövare"

Jag kände egentligen inte heller någon aktiv distansutövare. Dock är jag nära vän med uppfödaren till min häst och i och med att hon fött upp flertalet duktiga distanshästar blev jag lite mer nyfiken på sporten. Så förra året fick jag fingrarna ur, skaffade grönt kort och startade min första PP. I år har jag hittills startat ännu en PP men jag ska försöka klämma in några fler ritter och förhoppningsvis hinna med en CR :)

Jag hade fram till för ett år sen inte något grönt kort, jag vet att det diskuterades i förra tråden att det skulle vara på tok för krånligt att ta, något som jag inte tyckte det var. Nu hade jag visserligen ridit på den ridskolan tidigare så något ridprov behövde jag aldrig avlägga, ridläraren visste ju redan vad jag kunde. I övrigt var det ju bara skriva upp, vilket inte är så krångligt bara man vet hur man slår i TR.
 
Sv: Hur började du? Spin off på "för få utövare"

Klokt tänkt Movgli:-) Första kontakten var att en ägaren till en av våra första inackorderingar (arab) var intresserad av distans. Tyckte själv att det verkade vara en lätt obegriplig och vansinnig sport. Nästa steg blev möte med en mkt duktig distansryttare i skogen. Hon tittade på min häst o sa "den där ska du väl prova distans med?". Hon blev senare hyresgäst i mitt stall och då var det svårt att blunda för sporten m två kanonduktiga arabhästar i stallet m en exremt skicklig tränare.
Och så började vi själva småstarta m våra travare. Visst, grönt kort måste fixas för oss båda, men det löste sig på lite olika vis. Resan har varit krokig med mkt sjuka och skadade hästar (inget ridrelaterat), men min första CR var 2005 och i år fixde jag äntligen min första 8a.
Och varför är vi kvar? För att det är kul! Spännande att ha tydliga mål med konditionsträningen och se om de funderingar man har funkar eller om man bör ta hjälp. Det är verkligen kul att se andra delar av Sverige från hästryggen och förhoppningsvis sitta på en vältränad häst!
Vad har vi lärt oss so far?
Köp en bra häst..
Ta hjälp av tränare och ta till dig alla goda råd som man faktiskt får. Alla är inte hemliga till sin natur:-)
Träna på och ge inte upp! Förr eller senare är både häst o ryttare i startkondis.
Var nyfiken och testa olika sätt att träna och fodra tills du hittar det optimala för just din häst.
Är du det minsta osäker på hur en sadel ska inpassas, åk till en sadelutprovare. Kostar mkt mindre än att byta sadel i tid o otid.
 
Sv: Hur började du? Spin off på "för få utövare"

jag kände inte heller någon distansare när jag klev in i sporten. Var nyfiken på Distans och fick tag på en artikel från Karolinerritten som jag lusläste. På den tiden så tränade jag travhästar på heltid och hade ingen som jag direkt kunde ta till distansen, då.
Men då en av mina montehästar gång efter gång blivit över"körd" i lopp och jag bestämt mig för att han skulle få ett sabbatsår från travet - då började jag fundera på om han inte skulle må bra av att gå distans ett tag. Dels för att bibehålla konditionen samt att få göra något helt annorlunda.
Fick då se en artikel i NWT om ett Värmlands ekipage som skulle åka till Barein och tävla. Tack vare det så fick jag tag på ett namn...ringde upp en av dessa Värmländska eldsjälar. Hade tur för Värmland skulle ha en PP & KM.

Förstår att han måste tyckt att jag var lite udda - då han frågade vad jag hade för häst så svarade jag: En gammal travare..när han fick reda på åldern - som då var 6 år...blev det lite tyst i luren och sen hörde jag ett skratt:). Då trodde jag att: jaha min häst är nog för gammal...

He, he den kan jag gott bjuda på!

Min travare gjorde flera fina Distanssäsonger och jag högaktar min häst för det. Trots att han var stor och tung så gick han ändock en gdk 12-milare på 12 km/h. Sabbats året från travet blev långt och jag beslutade att han inte skulle starta trav ngt mer.
Tyvärr finns han inte kvar längre men jag hoppas att vi lämnat ett avtryck "att travare kan och passar i denna sport".
 
Sv: Hur började du? Spin off på "för få utövare"

Roligt att höra hur andra har hittat hit! En sak som jag tycker mig ha märkt är att när man väl har testat på distans så tycker alla att det är så jätteroligt. Har aldrig hört någon säga att det var tråkigt eller för svårt eller löjligt (!?)(har hört dessa kommentarer om både dressyr, hoppning och körning tidigare)

Visningsstatistiken säger att det är 235 visningar på denna tråd men vi är tydligen bara fyra som tränar/tävlar distans. Det intressanta är ju då att intresset tydligen finns men hur skall vi få de öviga 231 st att starta?
 
Sv: Hur började du? Spin off på "för få utövare"

Jag har ju inte tävlat än men planerar för det. Har ridit sen jag var fem men hördes talas om distansritt först för tre år sen (när jag var 20). Var av ens slump som jag hittade en tjej på bilddagboken som tränade distans. Det första var att jag blev helt kär i utrustningen (massa färg :love:). Började läsa en del och blev mer och mer nyfiken.

Jag hade turen att vara medryttare på en häst i samma stall som Ingrid Boström har sina hästar. Efter ett tag så blev jag medryttare på hennes hästar och fick lära mig en massa om sporten. Var på väg ut på tävling två gånger hos henne men första gången blev hästen sparkad i hagen veckan innan och andra gången blev jag själv tokförkyld.

Är medryttare på ett annat stall nu på en liten arabtjej som varit riden 1,5år nu. Ägaren är ganska allround och har inget emot att jag tränar och senare tävlar distans med hästen. Så just nu håller vi på att träna på, det svåra med den här hästen är att hon är väldigt rädd av sig men det går framåt - det vi har kvar nu är att göra henne lite mer trafiksäker innan jag vågar starta på henne (och så det där med att lasta och åka transport också..). Skulle gissa på att vår första start blir i höst eller vår beroende på hur det går med träningen och om det finns någon tävling som kan passa in.
 
Sv: Hur började du? Spin off på "för få utövare"

Kom på en sak jag glömde skriva sist. Jag tror det är väldigt många som inte ens vet att distans existerar. Eller som vet att det finns en gren som heter så men ändå inte vet vad det går ut på.
Många hästmänniskor jag pratat med blir jättenyfikna; distans - vad är det? hur går en tävling till? hur tränar man? osv. är de frågor som brukar komma.
Jag jobbar i ett tävlingsstall för dressyr där hon som äger hästarna har tävlat svåra klasser och hon hade ingen aning om vad distans var. Däremot är hon jättenyfiken och frågar hela tiden hur det går med träningen, om jag inte ska tävla snart, och diverse frågor som rör sporten i allmänt och så. Tror tyvärr inte det är speciellt ovanligt att många är väldigt omedvetna om sporten.
 
Sv: Hur började du? Spin off på "för få utövare"

Eller som vet att det finns en gren som heter så men ändå inte vet vad det går ut på.

Huvudet på spiken. Precis så upplever jag det också. De flesta har hört själva ordet distansritt men vet ingenting om sporten i sig.
En del är riktigt nyfikna och frågar massor men tyvärr så har jag även mötts av en mer högdragen attityd, som om det är någon sorts oseriös flängridning vi ägnar oss åt. -Att rida ut är ju ingen riktig ridning har jag bla fått höra. :mad:
 
Sv: Hur började du? Spin off på "för få utövare"

Såna kommentarer är ju bara ren och skär okunskap. Ungefär som de som aldrig suttit på en häst kläcker att "Det är väl inte ansträngande att rida, det är ju hästen som gör allt jobb. Du bara sitter ju där och åker med"
 
Sv: Hur började du? Spin off på "för få utövare"

Jag får ofta höra av ej insatta att distans är skogslufferi med kaffetermos, tycker man ska profilera sporten som den tuffa uthållighets sport det är.
 
Sv: Hur började du? Spin off på "för få utövare"

När jag har förklarat för mina "travarvänner" så har de tyckt att Distans är en "riktig" ridsport!
Men de har undrat varför vi prompt måste rida så långt som typ 8-mil!
 
Sv: Hur började du? Spin off på "för få utövare"

Jag kom i kontakt med distanssporten redan som 10-11-åring då jag var med som funktionär (sprang med tidlappar i grind) på Karolinerritten som Bergs Hästklubb arrangerade. Naturligtvis (!) var det Gitz Johansson som fanns med i bakgrunden och jag brukar säga att det är tack vare henne som jag idag rider distans :D

Detta var alltså i mitten av det glada 80-talet och mitt möte med distansen satte helt klart djupa spår... så djupa att när jag långt senare, som 32-åring, "halkade över" möjligheten att återuppta ridningen och därmed också köpte min första häst, så var det bara ARAB som gällde för jag skulle rida DISTANS! :banana:

Augusti 2008 gjorde jag och min lilla Bandy debut på en prova-på-ritt och ja, jag var FAST! 2010 nådde vi första delmålet - en godkänd 8-milare. Där kanske vi blir kvar ett tag, men i fjärran hägrar målet att genomföra även en riktig lång distans... får se om vi når dit, men siktet är inställt! ;)

...snacka om att de där första stegen som arrangör in en av grindarna på Karolinerritten gjorde intryck...! :bow:
 
Sv: Hur började du? Spin off på "för få utövare"

Jag började med två ointresserade föräldrar. :p När jag fick egen häst 1993 så fick jag också veta att ville jag träna och tävla, så fick jag rida dit jag skulle...

Många mil senare läste jag om distansritt (1999? 2000?) och förstod att det var grenen för mig. Sedan dess har jag tränat fyra olika hästar för distansritt och hinkat åt flera olika ekipage.

Tyvärr måste jag säga att det är svårt att få in en "fot i gänget". Nu har jag som sagt inte tävlat än, kanske blir det lättare då? :confused: Men jag har varit funktionär på tävling, hinknisse flertalet år, åkt på distansgala och diverse föreläsningar. Visst finns det ett par personer som jag känner och kan prata med, men överlag känns det som ett slutet sällskap och jag önskade att jag blivit "uppfångad" på ett helt annat sätt.

Nu tränar jag i min ensamhet, hoppas att jag inte gör fel :angel: och ser fram emot debuten 2012.
 
Sv: Hur började du? Spin off på "för få utövare"

Jo den har man ju hört några gånger. Då brukar jag svar med att: Visst, det är hur lätt som helst att åka häst, men att RIDA häst det är en annan sak.
Som tonåring så beklagade jag mig för en ridlärare med att det blev ju bara jobbigare och jobbigare för varje gång jag red och då fick jag svaret att det var ju för att nu hade jag ju börjat rida, på riktigt. :idea:
 
Sv: Hur började du? Spin off på "för få utövare"

Nej vad tråkigt att du upplevt det så! Jag tycker att "distansens anda" är precis tvärtom, att det är lätt att få kontakt med folk, att alla är så hjälpsamma och välkomnande. För några år sedan flyttade jag tillbaka till Sverige efter fem år utomlands. Jag flyttade inte ens hem, utan jag kände i princip ingen. Jag blev välkomnad med öppna armar i distansklubben :) och har nu många goda vänner inom sporten. Jag kavlade iof upp ärmarna och väldigt engagerad i sporten idag, som tävlingsarrangör, sitter i styrelsen för klubben och i Skånes distanskommittée där vi ska arbeta för att sprida distansen i just Skåne. Och så tävlar jag förstås, som hobby.

Det hela började för många år sedan, jag hade en d-ponny som jag tävlade hoppning med. Min mamma klippte ur en stor artikel från SMålandsposten om distansritt och Johanna Sundberg (mamma tyckte det lät som en mycket mindre farlig sport än hoppning...) och jag blev eld och lågor.

Ponnyn fick dock aldrig starta distans, men när han var såld var jag medryttare hos några olika distansryttare tills jag kunde köpa min egen tävlingshäst :)
 
Sv: Hur började du? Spin off på "för få utövare"

När jag var liten ponnytjej på 90-talet så red jag också alltid dit jag skulle. Och var ofta ute hela dagen i skogen med min ponny. Jag hade ett uppehåll med hästarna i nästan tio år, men när jag skaffade häst nu för ett par år sedan så slumpade det sig så att jag fick stallplats som inackorderad hos en inbiten distansryttare. Jag blev helt fascinerad över att det jag tycker bäst om att göra (rida långt ute) faktiskt är en tävlingsgren. Så med hjälp av en alldeles egen tränare i stallet har hästen och jag nu gjort ett par godkända 8or och har inga planer på att sluta rida distans. :)
 
Sv: Hur började du? Spin off på "för få utövare"

Minns inte riktigt hur jag halkade in. Antagligen på ett bananskal.
Hade en travare som inte räcket till för någon annan gren egentligen och eftersom jag ändå provar på det mesta så blev det till att testa distans också:D
Första ritten var Vätternritten och jag tror årtalet var -95. Inte helt säker.




Ett av distansens "problem" eller hur man ska säga är nog att det inte är en publiksport. Man kan ju inte som vid andra grenar sitta på en läktare på en ridskola och se någon utföra något.
Många börjar ju sin ryttarbana på just ridskolor och det är få sådana som överhuvudtaget nämner distans.
 
Sv: Hur började du? Spin off på "för få utövare"

Nu räknas kanske inte jag eftersom jag utövar sporten i USA men några guldkorn har jag nog ändå att erbjuda. Jag hade inte ridit på 20 år när jag flyttade till Texas men längtan tillbaka till hästarna var mycket stark. Ödet förde mig till Darolyn Butlers gård i närheten (Darolyn har 48 000 ridna km, 5 amerikanska mästerskap samt varit med i amerikanska landslaget) och jag började rida hennes hästar. Om ni vill läsa mer om den här bakgrunden finns storyn på http://blog.seattlepi.com/horsebytes/2010/09/09/cecilia-strahle-engquist-and-the-mystery-man/. Men det var faktiskt ett kort klipp från Sportspegeln (eller något) i början av 2000-talet som först lät mig veta att distans fanns och som sedan bet sig fast.

För mig var en bra förebild och mentor den absolut viktigaste anledningen till min fortsatta medverkan i sporten. Någon som var villig att ge tid och dela med sig av kunskap, erfarenhet och hästar. I USA har AERC (distansföreningen) ett mentorsystem man kan anmäla sig till. Folk i olika regioner skriver helt enkelt upp sig med kontaktinformation så att nya i sporten kan höra av sig med frågor. Kan det funka i Sverige eller finns det redan? Annars är det nog en bra ide.

Gemenskapen på tävling är också mycket viktig och här går man ju runt på tävlingsplatsen och besöker varandras trailers, lagar mat ihop, kollar in varandras utrustning och hjälpmedel och produkter etc. För mig är det ju också en extra dimension då det är mycket barfotafolk inom distansen här och vi alltid har saker att prata om.
 
Sv: Hur började du? Spin off på "för få utövare"

Jag läste en artikel om distansritt för "1000 år sedan" i tidningen Hästen och tänkte att det där hade jag velat göra. Vi hade dock ingen transport/dragbil så det blev till att tävla i sådant som fanns nära och gick att rida till (ponnygalopp på Jägersro, hopp- och dressyrtävlingar på ridklubbar i närheten. Tanken fanns dock alltid kvar, så när vi väl flyttade till egen gård stod det distanshäst på shoppinglistan. I samma veva åkte jag på distansgalan som jag fått tips om från en galoppmänniska som sålt en arabgaloppör tidigare till en distansryttare. Åkte till distansgalan utan att känna en kotte eller tränat en meter distansritt tidigare... Ja, som ni vet är distansgalan alltid väldigt inspirerande, så sedan var det bara att sätta igång!
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Har legat vaken i minst 1,5 timme i sängen. Min son på 7 månader har vaknat till några gånger och sökt närhet. Ammar fortfarande lite...
Svar
8
· Visningar
2 374
Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 804
V
Hundavel & Ras Hej! Planen är att köpa en valp men jag är inte helt säker på ras eller uppfödare/föräldradjur än. Haft finsk lapphund tidigare. Är ute...
4 5 6
Svar
100
· Visningar
10 757
Senast: valpköpare
·
Skola & Jobb Jag vet att det finns en tråd för de som redan studerar men jag tänkte att det kanske finns intresse för en för oss som fortfarande...
Svar
12
· Visningar
1 263
Senast: Araminta
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Kattsnack 11 🐈‍⬛🐈
  • Mål och Planer 2025
  • Retrievertråden

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp