Sv: Hur är eran raskatt i temperamentet?
Jättesvårt att svara på utan ledande frågor.
Jag har/har haft 3 britter, alla är lika på vissa saker men olika på andra.
Julia, min första britt var nog den mest korkade katt jag någonsin kommer träffa. Fick hon syn på nått utanför fönstret så tog hon sikte på det och gick däråt. Att det var ett mellanrum på 50 cm mellan bordet och fönsterbrädan märkte hon när hon trillade ner. Detta upprepades dagligen. Klåfingrig till max, skulle pilla på allt!! Öppnade alla byrålådor och skåp som fanns i hela bostaden, det gällde att hålla ordning även inne i garderoberna
Vissa byråer fick jag tejpa fast lådorna på, hon drog ut alla lådor och sen hoppade huskatten ner i den översta lådan varav hela byrån välte framåt. Nu klickade nog inte hon och jag helt, hon placerades om efter 2,5 år hos mig och trivdes nog ännu bättre i sitt nya hem där hon fick en egen gubbe att uppfostra.
Yoga, ett dam med en enorm portion humör och åsikter. Jättetrevlig här hemma, jag kan göra vad som helst med henne. Men otroligt känslig för förändringar. Detta började dock på et utställning, så jag tror inte det direkt har med hennes personlighet eller ras att göra utan en traumatiskt upplevelse vid fel tillfälle. Yoga är tvärtemot Julia ruskigt smart. Har Yoga kommit på nått hon ska göra så gör hon det även om hon får jobba för det. En riktig liten gosgris är hon, nattar mig genom att ligga bredvid min kudde tills jag somnat, sen går hon därifrån och sover nån annanstans. Hon är gärna vid mig, ganska mammig mot mig men tydlig i vad hon vill och ska.
Abbie är dottern till Yoga och inte lik sin mamma någonstans. Genomsnäll, lite tillbakadragen och ganska osocial mot andra. Tycker mycket är läskigt och vill därifrån, men har aldrig medvetet bitit eller rivit mig under sina 5 levnadsår.
Både Yoga och Abbie är nog annars rätt typiska britter. Lite enmanskatter, hälsa på andra kan man göra, men bara matte duger helt. Lagom mycket bus, lagom mycket ivägen, lagom mycket gos, lagom mycket allt egentligen. Många av oss brukar säga att britten är lagom i allt utom fällandet, jisses vad dom fäller! Pratar endel, men med en rätt normal samtalston. Det som utmärker britterna enligt mig är att det är kvadratmeterkatter. Annars brukar man säga att katter lever på kubik, dvs man kan ha en ganska liten bostad men med många hyllor uppåt. Jag anser inte att britten passar så, det är en stor och tung ras som generellt är ganska markbunden och hellre rusar fram och tillbaka på golvet och upp i låga möbler än upp och ner i ett klätterträd. Julia hoppade nästan inte alls, åt henne fick jag bygga mellanlägen till allt högt. Yoga hoppar om hon vill och måste. Abbie hoppar också bara om det krisar, men hon har fel på sina knän så det kan tänkas att det påverkar. Jag möblerar så att dom har mellanlägen att hoppa på när dom ska upp i fönster osv. Då menar jag lite högre möbler, soffa, säng (normalhöjd) och stolar hoppar dom upp på.
Man kan nog dock säga att det enda britten och bengalen har gemensamt är att dom är korthåriga katter samt tunga. I sättet ska dom vara helt olika, britten är nog en ren soffpotatis jämfört med en Bengal.
