Sv: Hundpratare... (djurkommunikatör) ?!
Jag följde med min syster till en kommunikatör,med hennes husky.
Han var en alert sak som inte gick att ha lös,samt det var en omplacering och vi visste inte mycket om hans bakgrund.Därav provade syrran detta.
Han var aldrig hoppig eller klängig utan väldigt egen hund dvs han var inte mycket för klapp och kel.
När vi kom dit så kommer kommunikatören ut till oss innan vi släppt ut hunden från bilen. Hon säger då: Oj han är jätte rädd för vad som ska hända nu. Vi såg ut så här då
Ialla fall han fick gå en runda för att kissa av sig sedan gick vi in till K. Vi sätter oss i en halv cirkel med hunden fritt gående i rummet,han nosar överallt och vi småpratar om ditt och datt. Sedan får vi uppge namn,ålder,och ras.Sen är det tyst.
Hunden ifråga börjar efter en stund bli orolig, och vi får då veta att detta är normalt vid en första kontakt mellan K och hund. Inget vi ska bry oss om.
Stunden efter börjar denna hunda klättra på mig, blev riktigt jobbig och var inte alls kontaktbar med att få honom lugn.Han klättrar ,river och gnäller (ingen dominans eller sådant utan bara klättrig och jobbbig)K säger då till min syster att för min skull koppla honom så jag får vara ifred. Hjälper föga.Systern min verkar vid det här laget handlingsförlamad och hunden fortsätter med sina försök att komma upp hos mig.Han har vid det här laget rivit sönder mina armar.
När dessa 30 minuter har gått som K ger varje djur så säger hon - Du (pekar på mig) har du nämnt avlivning i samband med hundens tillvaro nu?
Jag skäms och svarar ja.
Ja säger hon, hunden ser dig som den starka av er 2 och att det är lite av ditt avgörande som gäller..
Jaha
svarar jag,ja säger K du har även nämnt att omplacera honom också men det är just detta med avlivning som hunden känner sig väldigt rädd för och därav hans beteende mot dig med att klättra osv nu.
Sen efter div andra sakers framkomst säger K: Jag vet inte om jag tolka honom rätt men kan det vara varg i honom??
VA
säger vi i kör?
Ja säger K det är något med varg och hans beteende som gör att jag får den bilden. Ja svarar vi ,vi vet ingenting om hans bakgrund så det kan vi inte svara på.
Ok säger K han vill absolut inte dö utan hellre till nya ägare .
Nåväl det var en massa annat som kom fram och som verkade stämma med den tiden min syrra haft honom.
Efter några månader så bestämmer sig syrran för att försöka omplacera honom med villkor och allt vad det innebar. Jag annonserar på internet inne på draghunds sidor etc.
En dag så ringer det en karl till mig, han frågar om jag vet vart ifrån hunden är kommen från början,dvs uppfödaren och så mycket hade vi fått fram ialla fall. Det visade sig då att hans tik hade blivit stulen för några år sedan och denna tik var denna hunds mamma(uppfödarens namn och bostads ort stämde med gubbens uppgifter). Han säger då att det är 25% varg i denna tiken. Det förklarar ju då lite om när vi var hos K och hon kände något med varg.
Så ja jag tror 100% att kommunikation med djur fungerar MEN då ska man vara noga med deras seriositet. Jag har anlitat till mina hästar och hundar och det mesta har stämt.Både att K kommit hit men också anlitat via distans.
Vi betalade 150:- men det är några år sedan. Kontakt fick vi genom den hundförmedling jag jobbade med vid den tidpunkten,hon ville ingå ett litet samarbete med förmedlingen men vi avstod då min medhjälpare vid den tiden inte ansåg kommunikatörer var seriösa och att det inte fanns någon sanning i kommunikation mellan djur och människor på K sätt.
