Hundåret 2018

[Silver Girl]

Hur har ert år varit, ur ett hundperspektiv?

Min hund fyllde två i augusti och hon börjar nu kännas vuxen. I våras hade hon en rejäl slyngelperiod där hon endast kunde gå lös på utvalda platser och inlärning av nya saker stod still. Strax innan sommaren släppte det och redan på första rallytävlingen fick vi ett godkänt resultat (och en diskning).

Har sedan flera godkända resultat och även en vinst. Har stannat kvar i nybörjarklass då hon inte varit redo att gå lös eller hantera frestelsen. Sista månaderna har det gått bättre så vi flyttar nog upp till våren.

Vi har varit på goldenlägret och provat apportering. Jättekul, men vi kommer hålla det på aktiveringsnivå.

I höst har vi också provat heelwork-to-music och fått ihop ett program. Jag fastnade för det direkt och det är en anledning att apporteringen får stå tillbaka. Man kan ju inte hålla på med hur mycket olika saker som helst. Funderar på tävling i vår då det finns en i närheten.

Nosework gör vi också lite som aktivering utan tävlingsplaner. Anmälde mig dock till doftprov när grannklubben hade ett men vi fick inte godkänt. Om jag vill tävla framöver byter vi nog till specialsök då det inte går på tid (om jag fattat rätt) och jag tror det upplägget passar oss bättre.

Jag har också startat upp en rallykommitte på klubben och vi har kommit igång med regelbundna träningar. Vi är ett blandat gäng från de som endast tränar för aktivering till SM-ekipage. Till våren ska vi ha vår första tävling.

 

[Monifa]

Året har varit bra. Halva säsongen gick bort pga att jag blev kejsarsnittad i februari och sen var Betty iväg på parning (och efter det tog vi det lugnt med eventuella tävlingar) men från augusti var vi igång i agilityn och tävlat endel med betydligt bättre resultat än fjolåret och är nu klara för klass 2 i både hopp och agility. Woopa.

 

[Sofie.S]

Fick efter sju års drömmande äntligen slag i verk och köpte mim drömras, en broholmer. Han importerades från Tjeckien så första tiden handlade mycket om socialisering. Vi har hunnit gå valpkurs.

Dagarna fylls nu med promenader lös i skogen som han älskar.
Jag planerar för och hoppas att familjen utökad nästa år med ytterligare en Broholmer.

 

[toughcookie]

Året har varit blandat kaos och massa lärdomar och några framgångar.
I februari gick ena halvan av hundarnas uppfödarduo bort och jag blev väldigt involverad i familjen och bodde där i långa perioder. Valkyria blev febersjuk i samma veva och var rätt dålig några veckor.
Efter det gjorde hon ett (på pappret) katastrofdåligt MH. De som var där på plats såg ju vart det brast och att hunden inte är så feg och tråkig som spindeln visar. Det var i relationen mellan henne och mig som det hade kraschat. Att hon inte gick fram till Dumpe till exempel var inte för att hon var rädd utan för att hon inte ville komma till mig som då skulle fånga henne. Skulle givetvis avstått MH just då med tanke på hur jag mådde pga dödsfallet men-men, lätt att vara efterklok och vi får göra ett bra MT framåt nästa höst i stället.

MEN vi har fått lite vettigt gjort också:
Godkänt doftprov eucalyptus
Godkänt (fast skitdåligt) appelspår
LD startklass
Godkänt BH prov
Vi har också ställt ut en del med mycket blandade resultat. Hon är stor (skitstor faktiskt ) och hon har vuxit ganska ojämt och när hon är ful är hon skitful, när hon är fin vinner hon. Finns inga mellanlägen i den här hunden.

Även om planen var att vi skulle gjort minst IPO1 och/eller BSL2 vid det här laget så måste jag vara nöjd. Hon blev faktiskt inte två år förrän sista november och vi har hunnit med JÄTTEMYCKET på den här tiden.

I de närmsta planerna finns en dragtävling i januari, klarar hon den och får meriten drh II så är hon meriterad för att ta cert och utställningschampionat. Då kan jag ta det lugnt med IPOt och vänta med att gå ut i ettan tills vi är mer eller mindre klara för trean.
Klarar hon INTE dragprovet så blir det förhoppningsvis en IPO etta tidig vår. Vi kikar lite på att ta oss till Tyskland i så fall.

Så ska hon göra UHP i april, vi i klubben arrangerar och det är bra att få det avprickat så tidigt som möjligt inför avelskorning som också är tänkt att göras 2019.

När meriten är klar ska vi väl ta oss runt på lite utställningar. Sundsvall i april (svensk vinnare) och Danmark i maj är det som är planerat i första hand.

 

[Bulldoozer]

Husses Nike har gått från klass1 till klass 2 i agility och vann KM, tror hon ligger riktigt bra till för att bli årets AgilityEtta på klubben (den med bäst poäng efter resultat vinner). På köpet har det kommit ett gott självförtroende och lite diva-later på en tidigare ganska känslig och förarbunden hund .

Nano kom i februari och är under uppväxt fortfarande men kommer nog visa framtassarna på tävlingarna nästa år med husse. Hon har gått allmänlydnadskurs med husse.

Min egen Nessie har hunnit med:
Kurs i startklass lydnad
Två uppflytt i lydnad
3:a på KM i lydnad
7:e eller 8:e plats på DM i agility
BPH
Ställts ut med excellent och vg (i efterhand så skulle jag inte ställt henne förrän nästa år i öppenklass när hon hunnit mogna)
Tävlats en del i agility med bra resultat och snubblande nära pinne flera gånger ( flera gånger mindre än ett tidsfel från pinne)
Få en kull valpar nu på hösten

Vi har en inoff agilitytävling kvar i år och en lydnadstävling, har vi flyt så får vi uppflytt och titel annars så blir det på det igen nästa år .

 

[Wingates]

På pappret har vi väl inte gjort så mycket mer än att Ammo gjorde ett godkänt MT på 385p, sen har vi startat två träningstävlingar i lydnad och så vann Ammo SDK Södras snabbaste dobermann med

Men bakom det har vi kommit otroligt mycket längre i lydnaden efter alla våra träningshelger hos uppfödaren och har lagat vårt skyddsarbete något så jag tror det kommer bli skillnad nästa år. (Som jag har en hel del planer för!)

 

[Takire]

Frejs och mitt 2018 har ärligt talat till stora delar varit ganska kasst. Har nog gnällt ganska mycket här på forumet om det .

På kvällen 3/1 var han halt på höger bak. Då hältan inte gick över var vi till veterinären 8/1 och diagnosen var senluxation. 10/1 opererades han och var sedan gipsad i sex veckor. Fram till påsk var det mest rehab men därefter så började vi med långpromenader igen, tog bort alla hindrande kompostgaller hemma och anmälde oss till spårkurs. Vi hann vara med på ett kurstillfälle. Från påsk till omkring tjugonde maj hade vi det ändå rätt bra!

Runt 20/5 lät jag Frej springa lite lös för det kändes som att det var dags. Då åkte senan på vänsterbenet ur läge. Operation av det den 31/5. Frej fick ha ortos istället för gips denna gång, vilket i efterhand känns som att det inte var det bästa för oss. Det blev i princip slagsmål när ortosen skulle av och på och det blev mer skav av den än av gipset. Skadan gick upp i juli och han opererades om 24/7. Vi hann gå på rehab ett par veckor och få friskförklaring innan senan för tredje gången kom lös den 27/9.

Vi gjorde inget åt det genast (förutom att vi besökte veterinären) utan backade bara lite med rehaben och promenadlängden. Vi gick grundkurs i nosework under hösten så lite roligt hade vi också!

I mitten av november beslöt jag i samråd med veterinär att låta Frej opereras i benet ytterligare en gång. 3/12 blev operationen av och nu är Frej med gips igen och det ska han ha till 14/1. Vi börjar alltså nästa år med att han är 100 % konvalescent, men efter rehabilitering och träning då j*klar tänker jag att 2019 ska bli vårt år . Det ska åtminstone innehålla betydligt färre veterinärbesök och Frej ska kunna få röra sig fritt.

 

[Migo]

På ett sätt helt jävla hemskt: Fridolf höll på att dö (2 ggr), jag fick åka till Norge med TVÅ nyopererade hundar lämnade hos hundvakt, sommaren var usel sett till hundträning (gick inte valla i värmen), flera skadade hundar och inga Ik2- tävlingar.

Å andra sidan helt magisk: Fridolf repade sig, Dauds rehab gick som på räls, jag har fått uppleva ett helt år ihop med mina egenuppfödda dårar och alla nio i kullen är nu på god väg i sin utbildning till användbara arbetshundar. Jag har hunnit tävla Ik1 med Rost, fodertiken har både hunnit samla på sig förstapris i Ik1 och ett godkänt VP och andra tiken är uppflyttad till klass 1 i lydnad på sin första start. Och vi har gått hela hösten utan en enda skada!

 

[Snurrfian]

Året började med sorg, älskade huliganen, mitt måndagsexemplar höll inte längre. Att till slut ta beslutet att säga adjö är en av de värre stunderna. Lite lättare blev det av att veta att @AraSlei skulle ta valpar, på Ladda som jag har önskat mig en valp efter länge. Men vi fick vänta till augusti för att få hem Ville, vårt glädjepiller. Förutom lite skräckögonblick med halt valp och unghund som var borta en halvtimme så har det ren lycka över yrvädret! Han går från klarhet till klarhet och det känns som om 2019 kan bli ett fantastiskt år!

 

[emma82maria]

Tävlingsmässigt har vi inga resultat värda att nämna mer än när det kommer till utställning. Aldrig trodde jag min lilla blondin skulle växa upp och bli så vacker att hon blir BIR på en rasspecial med tysk domare. Inte heller att hon skulle följa upp det med två 2:a bästa tik placeringar på de andra specialerna.

Saulos blev 9 år gammal och när han på lägret i maj går in och gör ett galet bra startklass program efter 5 månaders träningsvila och blir 2:a blir jag sugen på att starta honom officiellt igen. Tyvärr hann vi inte det då han fick prostata problem i slutet på juni och jag beslutade att pensionera honom. Men annars har både han och Impa fått vara friska vilket jag är tacksam för.

 

[bollen__]

Det har varit ett år med ganska mycket resande.
Lemmy har tagit 3 championat, Sid har gjort bph, och Lemmy har fått en kull valpar.
Zeppe är ställd 5 ggr med bästa hane placeringar på alla utställningar, BIM på en.
Sid är ställd 7 ggr med 2 ck och en BH-4.
Lemmy är..jag vet inte riktigt hur många gånger jag ställt honom men en BIG-3 i Norge som bäst.
Lemmy har debuterat i Rallyns AKL, inget vidare resultat. Han har också debuterat agility

 

[AraSlei]

2018 har varit ett spännande hundår, tycker jag.

Med skräckblandad förtjusning bestämde jag mig för att para Ladda på våren, vilket resulterade i 8 små vildar Jag konstaterade snart att jag nog inte ska hålla på med uppfödning, även om det var otroligt mycket glädje och lycka för de små liven var det också mycket oro och ångest över allt som kunde gå fel. Jag har förstått att det inte är helt ovanligt vid första kullen dock, så kanske blir det ändå någon mer kull i framtiden
Efter att ha hittat fantastiska valpköpare till alla 8, blev det ändå en som fick stanna hos oss pga ett bettfel - Finn
Han är en väldigt älskvärd kille, även om han oroat oss rejält den sista tiden när han fått akutopereras pga en strumpa som fastnat i tarmen och turerna efter det. Det ska bli spännande att få följa honom, han påminner mycket om vår gamla wachtelhane som togs bort för 5-6 år sedan. Stabil, trygg och en tänkare.
Jag får härliga och regelbundna rapporter om de andra valparna och de verkar sköta sig fint i sina nya hem. Har haft den stora förmånen att få följa flera av dem på nära håll under höstens valpkurs, vilket så klart är extra roligt

Otis fick efter en tids funderande flytta till ett nytt hem i somras, vilket även med facit i hand var det bästa beslutet för honom. Han bor hos en härlig ung kille där han får jaga massor och där han är ensamhund med all uppmärksamhet för sig själv. Det passar honom! De har jagat ihop sig fint under säsongen och gjorde ett godkänt vildsvinsprov häromhelgen.

Floyd har utvecklats massor under 2018 och är en ren fröjd att träna. Han har fått ett tredjepris och ett förstapris i NKL, startat ett apporteringsprov och gått några WT:n med fina poäng. Personligen är ettan i NKL och fina 83p på Unghundsderbyt de proven som jag tittar tillbaka på med störst värme i magen.
Jaktligt har det så klart hänt otroligt mycket och jag längtar redan efter nästa säsong, även om vi har lite kvar på denna.
Vi har även testat på lite tävlingslydnad, som dock inte riktigt var vår kopp te

 

[startpompe]

Vilken bra tråd! Fick mig att tänka tillbaka på året och påminna mig om många saker

Labradoren och jag har tagit ett första pris i nybörjarklass vilket var årets målen och ett godkänt anlagsprov i viltspår samt ett fint bph. Sen utan att glömma allt roligt som inte syns på pappret, roliga kurser vi gått,fina fågeljakter, skidåkning osv. Det har varit roligt att hon äntligen är vuxen så de går att göra alla grejer och att äntligen ha en hund utan sociala rädslor, de gör de mesta så mycket enklare

Gråhunden har haft ett lite svajigare år med krånglig mage. Men även bra jakter med

 

[Red_Chili]

Mitt hundår har varit icke-existerande. Vi har inte tävlat något alls, skippade t.o.m. årets höjdpunkt - EM, trots att jag hade kämpat för att få Ebrah kvalad dit. Aysu har i vanlig ordning skadat sig, om än inte jätteallvarligt och jag har varit allmänt omotiverad till exakt allt.

Det som varit bra? Hundarna har finfint anpassat sig till att jag nu arbetar heltid utan möjlighet att ha med dem på jobbet. Det är otroligt skönt. Ebrah har också börjat kännas mer vuxen och sådant uppskattas. Hon har blivit helt fantastisk att träna med också. Vi har även fått några nya hundkompisar.

Nu funderar jag på att försöka sparka igång mig till nästa år istället. Det finns lite vaga planer både för nästa och nästnästa år, och det vore jävligt kul om det kunde bli något av vissa av dem. Får bara hundarna slippa skador och jag orkar lämna soffan så blir det kanske hur bra som helst.

 

[Tuggben]

Mitt hundår har varit spännande om än med vissa motgångar

I början av året gick vi noseworkkurs, något som Ebbe uppskattade väldigt. Så mycket att vi även gått steg 2 och 3 under övriga året. Målet nästa år är att gå övriga steg, samt även göra doftprov på eucalyptus (inte haft tid för det i år)

Vi har även gått allmänlydnadskurs - tyvärr utan större framgångar. Ebbe har varit och är fortfarande inne i en jobbig slyngelperiod. Framförallt är det koppelgåendet som vi inte alls får kläm på. Min förhoppning är att detta blir bättre när han fyller 2 år i april.

I juni gjorde Ebbe ett jättefint BPH och i augusti tog han ett cert på första utställningen (!) vilket såklart gjorde husse stolt. En till utställning hann vi med för säsongen, om än inte lika fint resultat som första.

Vi har även upptäckt att vi både älskar personspår, vilket så klart är en superkul och enkel aktivitet.

Vi avslutar "året" genom att stå i rasklubbens monter på MyDog

 

[machafuko]

Jag blev med valp och det kan väl delvis sammanfattas med en återblick på några inlägg jag gjort i trådar här.

Men för att utveckla... Hela våren gick till att vänta på drömkombon samtidigt som jag letade alternativ i fall det inte skulle bli från kaktiken. Jag hade en känsla av att bli utan, men hade turen att få hem en liten tik trots allt. De föddes 1a juni och i slutet av juli hämtade jag hem henne.

Fick även en tik jag föll lite extra för, men som jag inte trodde att jag skulle få då jag hade förväntat mig att den skulle stanna kvar hos uppfödaren eller en annan valpköpare med vana av tollare sen innan. Lilla Cessna var en riktig vilding i kullen, den som bet mest, aldrig var stilla, lyckades klättra över allt så att uppfödaren fick sätta upp kompostgaller i hela hemmet. Men hon var också den mest sociala och den som gillade att krya upp i knä på alla.

Hon är en väldigt speciell liten typ, med en hel del envishet men samtidigt stor vilja att vara till lags. Hon är intensiviteten herself och är ganska mycket "göra först - tänka sen" . Under året har vi hunnit med tvådagars puppy camp för Jessica Johansson, vi har även gått en valpkurs med inriktning tävlingslydnad för Lotta Linusson.

Hon är snart 7 månader och jag är väldigt nöjd med henne hitintills även om vi fortfarande har en hel del att jobba med innan hon blir en enklare hund. Hon har väldigt hög energinivå och en del förväntan så passivitet och att lära sig ha tråkigt har varit ett stort fokus för oss. Än är hon ju bara liten tänker jag, så det kommer väl hehe. Men det mesta är så otroligt kul med den här hunden. Just i skrivande stund ligger hon och sover i min famn.

 

[russinbulle]

Hm - det har väl varit ett rätt lugnt år utan vare sig tragedier eller himlastormande grejer
Fick min första kull efter min egenuppfödda älskade hane Skalman, vilket iofs var helt underbart Väldigt nöjd med dom valparna än så länge. Dom är 6 månader nu.
Fick in kennelhosta när jag hade valpkullen, vilket var rätt trist men alla klarade sig bra även om två valpisar fick käka antibiotika. Alla 4 fick superfina hem och jag sparade avelsrätten för en kull på den som flyttade hem till en vän. Hoppas hon kommer hålla måttet som vuxen.
Det har varit ovanligt lite utställningar, då jag missade två just pga kennelhostan, men vi avslutade året med att Skalman i alla fall tog sitt andra cert på Älvsjö. Hade hoppats på att ha hunnit få honom till svensk utställningschampion i år, men så blev det inte. Nåja, det är ingen panik - vi hinner Vi har kul ihop och det är det viktigaste och för hans del är noseworkträning roligare än allt annat och det gör vi lite då och då.
Tanten Mini blev äntligen kastrerad och blev efter det mer lekfull och busig, vilket är superkul
Vi avslutar året med att Skalman får "göra valpar" här och nu och håller nu tummen det blir något.
I övrigt så är det bara mitt j***a knä som satt stopp för en hel del under året. Väntar nu på ny röntgen i januari för att få se om det blivit sämre och om jag ev kan få till ett knäbyte. Både hundarna och jag saknar riktiga långa promenader som jag nu inte klarar av pga artrosen i knät.

 

[Elegant machinery]

Mitt hundår har haft toppar och djupa dalar.

Två veckor in i jaktsäsongen beslutade vi oss att omplacera Morris, han jagade alldeles för stort för våra marker och vi fick alltid kasta oss i bilen för att genskjuta honom när det drog iväg mot större vägar. Han visade också att han mycket hellre ville jaga älg än gris, och vår tilldelning är för liten för att erbjuda honom tillräckligt med jakt.

Han flyttade ner till Skillingaryd till en man som jagar mycket och har en 6 mån jämte som Morris klickade jättebra med. Såhär i efterhand har det inte kunnat bli bättre, tror de är uppe i fem fällda älgar för honom och många riktigt fina arbeten där det tyvärr varit fel djur. Hans nya husse har målet att ställa ut honom mer under våren och starta honom på jaktprov nästa säsong när de fått bättre inkallning ().


Doris, vår nya förmåga har visat framtassarna på höstens drevjakter. Hennes jaktsätt passar oss bra och samspelet mellan henne och sambon blir bara bättre och bättre. Vi hade tänkt att starta jaktprov med henne nu här i december men det har varit svårt att få tag på domare. Förhoppningsvis kan det bli något i januari om det inte blir för mycket snö.

Hon har öppnat dörrar för oss så vi har blivit medbjudna på till större jakter på viltrika marker vilket har varit jätteroligt!

På hemmaplan har det visat sig att hon inte gillar andra hundar alls. Hon omplacerades för att hon inte gick ihop med tidigare ägares tik, men vi misstänker att problemen var större än då. Hon verkar osäker och tro att anfall är bästa försvar. Naiva som vi var trodde vi att det inte skulle bli några problem eftersom hon var tik och Frank var hane och han älskar tjejer, men så blev det tyvärr inte.


Därför fick Frank flytta till Jonas föräldrar och bli pensionärshund. Det är min största sorg, han var verkligen min hjärtehund men det kändes inte schysst mot honom eller Doris att de skulle fortsätta bo under samma tak. Vi har inte tillräckligt med rutin att träna bort Doris beteende, och med hennes frenesi och Franks försvarslust och kraftiga bett känns risken för stora skador allt för överhängande.

Hans hälsa gjorde också att han fick pensioneras som jakthund. Hans beteende förändrades under året och efter en lång smärtutredning och många undersökningar så tror veterinärerna att det är sena biverkningar av hans kastrering. Det upptäcktes också en medfödd missbildning på blodkärlen mellan hjärta och lever, vilket kunde förklara hans bristande uthållighet. Veterinärens bedömning var att han skulle funka som sällskapshund, men inte för jakt.

Jag trodde han skulle bli uttråkad som sällskapshund men han verkar nöjd, Jonas mamma har gått med i brukshundsklubben där de bor och tränar lite enkla personspår och lydnad med honom. Så sålänge han verkar må bra och vara glad och smärtfri så får han vara kvar där.

 

[Wenniz]

Vårat år blev inte vårat år alls. Vi har inte lyckats komma ut på tävling alls förutom på några inoff träningstävlingar. På träningssidan har vi haft mer flyt som tur.
Jag åkte på 2 operationer, en hjärnblödning samt proppar i hjärtat samt lungorna så hunderiet har inte legat alls på topp detta år bara för jag har varit sjuk länge.

Året slutade dock med en parning för Fenna som jag verkligen hoppas tar sig för då har inte 2018 varit helt skit trots allt.

 

[Raderad medlem 94602]

Här har varit både plus och minus 2018.
-Vår parade tik gick tom.
- Jarla röntgades med armbågsfel och därmed rök vår kommande avelstik. Hon omplacerades till en god vän.

+ Helga kom in i vårat liv.
+ Helga, Jarla och min fd Calibra gjorde mycket fina MH.
+ Helga fixade IPO1