Mli
Trådstartare
Vi har två hundar, en OEB och en OEB/Bully.
Tikar, uppvuxna tillsammans, nu 1,5 och 1,3 år. De skulle ha kastreras efter första löp men då hade den ena en kortisonbehandling som satte stopp för op. Fick ny op-tid 3,5 månad senare men då gick den ena in i löp två dagarna innan.. summan av detta är alltså att vi inte kunde kastrera innan könsmognad och ta bort en riskfaktor för bråk mellan dem.
Den ena tiken, korsningen A, har ett intensivt beteende medans den andra, H, är mer soffpotatis. A har i ett spänt läge bitit ihjäl en av våra katter. Och efter lite smågruff mellan hundarna har hon nu blivit extremt känslig för triggers från H och attackerar för att döda. Det kan vara allt från häftiga rörelser, att hon kommer för nära, etc. H visar att hon inte vill bråka ”viker ner sig”, men så fort hon vänder bort blicken attackerar A.
Sista gångerna hemma (de lyckades smita in till varandra) så slogs de så det inte gick att gå emellan och bryta. Vi fick vara tre som hjälptes åt, men A vägrade släppa taget. H blev ordentligt skadad.
A flyttade då hem till en vän till familjen. Där fungerade hon utmärkt med deras hanvalp, men har nu börjat titta på katterna och har nu tagit ihjäl en. Så där kan hon inte bo, de har flera katter.
Så nu står jag med funderingar på hur mycket en kastration hade hjälpt i detta läge. Hade det kunnat göra henne mindre våldsbenägen?
Att omplacera till ett nytt okänt hem känns inte aktuellt. Eller är det bästa för alla att avliva?
Tikar, uppvuxna tillsammans, nu 1,5 och 1,3 år. De skulle ha kastreras efter första löp men då hade den ena en kortisonbehandling som satte stopp för op. Fick ny op-tid 3,5 månad senare men då gick den ena in i löp två dagarna innan.. summan av detta är alltså att vi inte kunde kastrera innan könsmognad och ta bort en riskfaktor för bråk mellan dem.
Den ena tiken, korsningen A, har ett intensivt beteende medans den andra, H, är mer soffpotatis. A har i ett spänt läge bitit ihjäl en av våra katter. Och efter lite smågruff mellan hundarna har hon nu blivit extremt känslig för triggers från H och attackerar för att döda. Det kan vara allt från häftiga rörelser, att hon kommer för nära, etc. H visar att hon inte vill bråka ”viker ner sig”, men så fort hon vänder bort blicken attackerar A.
Sista gångerna hemma (de lyckades smita in till varandra) så slogs de så det inte gick att gå emellan och bryta. Vi fick vara tre som hjälptes åt, men A vägrade släppa taget. H blev ordentligt skadad.
A flyttade då hem till en vän till familjen. Där fungerade hon utmärkt med deras hanvalp, men har nu börjat titta på katterna och har nu tagit ihjäl en. Så där kan hon inte bo, de har flera katter.
Så nu står jag med funderingar på hur mycket en kastration hade hjälpt i detta läge. Hade det kunnat göra henne mindre våldsbenägen?
Att omplacera till ett nytt okänt hem känns inte aktuellt. Eller är det bästa för alla att avliva?