Hua, lugna mig och säg att allt kommer bli bra!

[Singoalla]

I helgen fick vi hem vår lilla bebis, en sphynxhane på 13 veckor. Han anpassar sig bra till nya hemmet och har varit rena drömmen. Äter, sover, leker och är väldigt social. Vi har planerat från början att skaffa en kompis till honom så fort ekonomin tillåter då vi tror att han skulle må mycket bättre av att ha en till katt i hemmet. Så går ringde en tjej som vi haft kontakt med tidigare, hon har varit tvungen att omplacera sin 2,5 åriga hona då hon blivit av med hennes kattkompis pga. en oseriös uppfödare som hon haft fodervärdsavtal med. Hon har skrikit efter en kompis sedan dess och dom känner inte att dom har möjlighet att skaffa en ny nu.

Nu är det en familj som haft henne på "prov" en vecka för att se om hon gått ihop med deras andra katt. Men dom hade tydligen bara gett varandra stryk och fräst hela veckan så igår kom missen hem igen. Ägaren blev väldigt ledsen dels för att behöva få hem henne igen men även för att hon tyckte att dom potentiella köparna hade gett det för lite tid. Enligt ägaren kan det ta upp till en månad tills de anpassar sig. Vi åkte ut och hämtade honan igår. Stackarn skrek och dreglade i sin bur. Vilken dag det måste varit för henne Ägaren ville vara säker på att vi verkligen skulle ge henne en chans för hon kan vara väldigt tjurig i början, men har alltid levt med andra katter tidigare så hon borde ge med sig.

Nu har hon visserligen bara hunnit vara här en dag, men att se henne ge vår lilla prins smäll efter smäll så han blir alldeles stel av skräck känns helt hjärtskärande Nu vill han inte ens gå ut ur sovrummet och hon har placerat sig under ett täcke i soffan.

Hur lång tid kan man räkna med att det tar innan dom slutar puckla på varandra (LÄS: innan hon slutar puckla på honom)? Stället är ju nytt för både han och henne så jag förstår att det är jobbigt för båda. Vi tänkte att det kanske skulle vara enklare eftersom han är så liten men hon tuffsar till honom som om han vore vuxen. Vad tror ni, kan jag sluta vara så orolig som jag är?

 

[MonteRose]

Sv: Hua, lugna mig och säg att allt kommer bli bra!

Försök ha dem separerade i olika rum med typ ett kompostgaller emellan så de kan se men inte röra varandra till de vant sig.

Mata dem bredvid varandra.

Det kommer säkert fler tips här.

Det kommer säkert att gå bra

 

[Singoalla]

Sv: Hua, lugna mig och säg att allt kommer bli bra!

Tack för svar!

Det går sakta men säkert framåt här hemma. Hon är framme och nosar på honom lite försiktigt. Han blir stel som en pinne dock stackarn Men dom har inte bråkat något mer idag, hon fräste vid ett tillfälle när han var framme och nosade på henne när hon sov men det är allt.

Åh, hoppas verkligen dom ska kunna bli vänner!

 

[Sassy]

Sv: Hua, lugna mig och säg att allt kommer bli bra!

Jag hade in te släpt ihop dem så fort. Ge henne en chans att hinna ta in det nya hemmet och lukterna innan hon måste konfrontera en ny katt. Det är verkligen inte naturligt för en katt att påtvingat byte revir, så det tar tid innan man kan se om det kommer funka eller inte. Ju mer tålamod man har, desto mindre är risken att det går snett. Inte skulle man väl ta en ny häst till stallet och slänga ut den i hagen med hela hästflocken första dagen? Det är att be om bekymmer.

Håll dem i skilda rum tills hon känns lugn och trygg där, sedan kan ni gå över till att låta dem se varandra genom tex en nätdörr. Därefter kan det vara läge att släppa ihop dem. Jag går visserligen sällan hela den här långa vägen med mina egna katter, trots att jag har en tjurapa hemma. Dock får de aldrig vara ensamma innan hon slutat morra, och skillnaden i mitt fall är ju att jag känner min egen hona väldigt väl och vet ungefär hur mycket som är bara snack och när det börjar vara fara å färde.

 

[Sassy]

Sv: Hua, lugna mig och säg att allt kommer bli bra!

Om de redan börjar varva ner bör det inte vara några problem. Var bara noga med att inte utsätta någon av dem för ytterliga stress på ett bra tag nu, så att de verkligen hinner stabilisera sig. Ofta resulterar stressade katter i att de pucklar på varandra, oavsett om det var den andra katten som var problemet från början. Har striden väl börjat kan det vara svårt att bryta mönstret. Men som sagt, en liten grupp med kastrerade, temperamentsmässigt likartade katter brukar oftast gå bar att få ihop, och har de väl blivit vänner har de ju all glädje av varandra.

Stackars liten som fått flänga runt så, inte undra på att hon är spänd

Jag visar den här bilden hur ofta som helst, men:

Katten längst bort i bild kom till mig som åttaåring för att han slogs så i sitt förra hem. Katten närmast i bild är min egen hona, som morrar och hotar grovt så fort hon ser en främmande katt. Den flinande saken i mitten är min egen uppfödning, som kom tillbaks från fodervärden när hon var 10 mån gammal och lagom tonårig. Den som hörde dem första veckan hade nog svårt att tro på det här.

 

[Singoalla]

Sv: Hua, lugna mig och säg att allt kommer bli bra!

Vilka fina katter du har! Skönt att höra att det löst sig så för dig! Det är ju såklart min önskedröm att mina missar också ska kunna tycka om varandra så mycket. Inatt kom hon och la sig med oss i sängen, intill elementet bara en halvmeter från lillkillen. Det kom en tafatt morrning halvt i sömnen innan vi alla slocknade. Senare på natten satt hon på soffan och jamade så jag tog mitt täcke och gick upp och la mig hos henne, då började hon spinna och har sovit med mig under täcket resten av natten. Hon har börjat ty sig lite till mig och sambon, första dygnet fick man inte röra henne men nu kan hon bli riktigt kelig. Fast på hennes villkor såklart, ofta vill hon vara själv.

Jag känner nu i efterhand också att vi borde delat lägenheten åt dom. Jag trodde att det skulle bli så att det var han som kutade efter henne och att hon skulle markera att hon inte ville ha honom nära. Men det har varit tvärtom, hon som sökt upp honom och gett honom en smäll när han har hållit sig borta. Vilket känns lite obehagligt. Lillkillen blir helt förvirrad och det är givetvis lika viktigt för honom att känna sig trygg här hemma som det är för henne.

En tanke, hon är inte steriliserad utan äter p-piller i dagsläget. Förmodligen tänkt att hon skulle avlas på från början men att det aldrig blev av. Gör detta någon skillnad i hennes temperament?

 

[sillysinta]

Sv: Hua, lugna mig och säg att allt kommer bli bra!

Det är möjligt. Men mest är det väldigt farligt för kroppen. Jag skulle fråga ägaren om ni kunde kastrera så fort som möjligt istället.

 

[Singoalla]

Sv: Hua, lugna mig och säg att allt kommer bli bra!

Jaså, farligt på vilket sätt? Vi ska givetvis sterilisera så fort som möjligt eftersom vi inte ska avla.

 

[sillysinta]

Sv: Hua, lugna mig och säg att allt kommer bli bra!

Biverkningar som diabetes, livmoderinflammation, cancer och juverförändringar förekommer. Grinigt humör verkar rätt vanligt också.

 

[Sassy]

Sv: Hua, lugna mig och säg att allt kommer bli bra!

Jag håller med. P-piller gör vissa honor grinigare, andra blir värre av att gå utan. Det blir hur som helst i 99% av fallen bättre (eller ännu bättre ) när de är kastrerade. Sedan tillkommer ju alla hälsorisker med att gå fertil, både med och utan p-piller.

TS: Det kommer säkert bli hur bra som helst när de kommit tillrätta och hon dessutom blir kastrerad. Ett rörigt liv som fertil kan knäcka vilken katt som helst, och kastrering och en stabil familj brukar lösa problemet och då visar det sig vilka underbara katter de är därinne.

Alla mina har vid något tillfälle i livet (som fertila) bedömt som "ovanligt svåra", och de lever idag som en stabil och trygg kattgrupp trots att jag ibland har kullar här och dessutom bor på gränsen ytmässigt. De beter sig verkligen som en riktig bullerbyidyll med tre vuxna katter som uppfostrar ungarna. Ungarna får ungefär samma omvårdnad från sin mormor som av mamman, så fort mamma är där är mormor framme och tvättar och erbjuder sina tomma spenar . Dock kommer jag aldrig utmana ödet och ta in ytterligare en katt i den här gruppen, gruppdynamik hos kattdjur är så känsligt eftersom de saknar många redskap för konflikthantering som de urpräglade flockdjuren är bättre på.

 

[Sassy]

Sv: Hua, lugna mig och säg att allt kommer bli bra!

Mer tips:

Köp en dosa Feliway (eller två, beroende på bostadens storlek). I just revirhantering verkar Feliway ofta bra.

Se till att det aldrig behöver bli konflikt om något "kattviktigt". Flera kattlådor, matplatser, klösplatser och trygga sovplatser minskar risken för konkurrens.