domesticus
Trådstartare
Finns det något man kan ge en tik för att hon (mentalt) ska stanna i någon slags "löp-mode"? Min tioåriga tik har nämligen alltid påverkats relativt mycket av sina hormoner, men det har blivit värre och värre med åldern. Hon har fått svårare att umgås med andra hundar, tikar och kastrerade hanar går inte alls. Även hundmöten med dessa två sistnämnda kategorier har blivit jobbigare. När hon är i sina värsta perioder kan hon omrikta om man tar i henne när hon har låst sig på en annan hund och jag är lite nervös över när min lilla dotter börjar gå...
Ett par månader efter varje löp blir hon extremt skendräktig, vilket är jobbigt för både henne och oss människor. Efter skendräktigheten fäller hon ur precis all ull plus en del av täckhåren. Någon månad efter det, dvs ca en månad innan nästa löp blir hon stressad och ännu mer bitchig mot andra hundar (läs ovan om "värsta perioder"). Hon behöver bara känna lukten av en annan tik för att spänna sig något helt otroligt.
Men, när hon väl börja löpa blir hon ängeln själv! Hundmöten går 9 av 10 gånger helt smärtfritt, oavsett kön på mötande hund och hon är lugn, tillfreds och "sig själv".
Finns det något man kan ge för att hon ska stanna i detta sistnämnda tillstånd (gärna minus själva blodet och den delen av löpet)? Kastration borde väl innebära att sannolikheten att det blir i något av de andra stadierna? Hon börjar ju bli till åren och jag vill gärna att hon ska få några fina sista år, utan onödig stress orsakad av hormoner.
Ett par månader efter varje löp blir hon extremt skendräktig, vilket är jobbigt för både henne och oss människor. Efter skendräktigheten fäller hon ur precis all ull plus en del av täckhåren. Någon månad efter det, dvs ca en månad innan nästa löp blir hon stressad och ännu mer bitchig mot andra hundar (läs ovan om "värsta perioder"). Hon behöver bara känna lukten av en annan tik för att spänna sig något helt otroligt.
Men, när hon väl börja löpa blir hon ängeln själv! Hundmöten går 9 av 10 gånger helt smärtfritt, oavsett kön på mötande hund och hon är lugn, tillfreds och "sig själv".
Finns det något man kan ge för att hon ska stanna i detta sistnämnda tillstånd (gärna minus själva blodet och den delen av löpet)? Kastration borde väl innebära att sannolikheten att det blir i något av de andra stadierna? Hon börjar ju bli till åren och jag vill gärna att hon ska få några fina sista år, utan onödig stress orsakad av hormoner.