Hopplösa läggningar

[SpanskaLoppan]

Tvååringen är inne i nån självständighetsprocess av nåt slag. Inget oroande och lär säkert gå över.
Men kvällarna orkar jag bara inte längre. Vi borstar tänderna, läser både en och två böcker, sjunger gonattvisa och pussar gonatt, för 3 veckor sedan kunde man efter det gå ut och lämna dörren på glänt och hen sov inom 20 min.
Nu kommer hen upp inom 10 min, busar, hoppar i sängen, kastar nappar/kudde/täcke på golvet, ligger och sparkar och viftar. Håller på minst 2 timmar, ikväll tog det 3,5.timme! Inte ledsen alls utan bara skrattar och far omkring.
Varannan vecka delar hen rummet med sitt halvsyskon (inget nytt)och hen går förstås också igång på flamset.

Jag vill inte stänga in, hota, vara arg. Hittills har jag gjort som tidigare sånna här perioder och varit lugn men himla tråkig dvs vägra svara upp på beteendet. Men det funkar inte nu och jag har kört fast känner jag.
Försöker pappan lägga blir det ett himla gapande efter mamma med gråt och stök. Pappan tar det personligt och blir ledsen och jag orkar inte höra barnet gråta så då lägger jag ändå.

JAG ORKAR INTE MER. Barnet somnar EFTER den tiden jag hade behövt lägga mig när jag ska upp till jobb kl 05. Då ska jag ännu varva ner och duscha osv innan jag somnar = 3-4 timmar sömn per natt. Barnet behöver ju också mer sömn för att orka med dagarna på förskolan.
Ingenting funkar heller. Har provat att ta bort vilan på dagen vilket gav total härdsmälta från tidig eftermiddag till sen kväll när hen plötsligt däckade efter 2 timmar läggning.

Nu känns det dessutom som att detta blivit en grej som hen förväntar sig. Att läggdags är=stök och kamp och frustrerad mamma (för det märker hen säkert)istället för den mysiga stund det brukade vara.

Boktips? Egna erfarenheter, tankar, idéer? Jag gör vad som helst för att slippa denna kamp i flera timmar varenda kväll. Jag kan liksom inte komma på hur vi ska ta oss igenom det här med förståndet och relationen i behåll...

 

[Sofie.S]

Men om barnet ligger och pratar och busar i 2-3 h utan att bli ledsen, kan ni inte låta barnet vara? Bara hålla koll?
Rutiner, rutiner, rutiner! Gör alltid likadant och behåll lugnet.

Kan barnen få varsitt rum?

 

[Tassetass]

Vad händer om du helt sonika parkerar bredvid sängen och bara lägger ner barnet igen så fort hen sätter eller ställer sig upp?

 

[Javan]

Hur länge har ni haft borta dagsvilan? Äldsta sonen var runt 2 år när det slutades att sova på dagtid helt.
Är ofta en period när man får balansera när de kommer hem för de är ovana att inte ha sovit dagtid men brukar ge sig med ngn fler timme på natten och väldigt mkt enklare läggningar.

 

[SpanskaLoppan]

Men om barnet ligger och pratar och busar i 2-3 h utan att bli ledsen, kan ni inte låta barnet vara? Bara hålla koll?
Rutiner, rutiner, rutiner! Gör alltid likadant och behåll lugnet.

Kan barnen få varsitt rum?

Tyvärr funkar inte det, då far hen ut i vardagsrummet och röjer. Hoppar i vår säng, i soffan, springer runt och jagar upp sig själv... Hade hen lekt i all stillhet på sitt rum hade det varit en annan femma.
Vi har bara en tvåa och annat boende ligger minst ett år bort pga bostadsmarknaden...

 

[SpanskaLoppan]

Vad händer om du helt sonika parkerar bredvid sängen och bara lägger ner barnet igen så fort hen sätter eller ställer sig upp?

Det är så jag gjort hittills men hen verkar ha blivit immun

 

[SpanskaLoppan]

Hur länge har ni haft borta dagsvilan? Äldsta sonen var runt 2 år när det slutades att sova på dagtid helt.
Är ofta en period när man får balansera när de kommer hem för de är ovana att inte ha sovit dagtid men brukar ge sig med ngn fler timme på natten och väldigt mkt enklare läggningar.

I nån vecka bara, har varit kaos. Funkar bara om hen får sitta och se på tv från kl 15 till läggdags och får äta macka till kvällsmat. Vet inte om macka och 3-4 timmar vid tvn känns riktigt ok...?

 

[Sofie.S]

Tyvärr funkar inte det, då far hen ut i vardagsrummet och röjer. Hoppar i vår säng, i soffan, springer runt och jagar upp sig själv... Hade hen lekt i all stillhet på sitt rum hade det varit en annan femma.
Vi har bara en tvåa och annat boende ligger minst ett år bort pga bostadsmarknaden...

Ta tillbaka spjälsängen? Finns större variant för långa barn.
Vår tvååring kan ligga vaken bra länge men är trygg och nöjd i sin säng, ligger och sjunger och leker.

 

[Sofie.S]

Angående vilan på dagen - vår äldsta dotter tog det runt 2-3 veckor innan hon kom in i rutinen att vara vaken. Kanske kan vara värt att pröva en längre tid?

 

[SpanskaLoppan]

Ta tillbaka spjälsängen? Finns större variant för långa barn.
Vår tvååring kan ligga vaken bra länge men är trygg och nöjd i sin säng, ligger och sjunger och leker.

Det var nåt nytt, ska titta på om nåt kan hålla klätterapan inne på ett tryggt sätt (jag hämtar regelbundet ner honom från stuprännan....)

 

[Honungshumlan]

Tvååringen är inne i nån självständighetsprocess av nåt slag. Inget oroande och lär säkert gå över.
Men kvällarna orkar jag bara inte längre. Vi borstar tänderna, läser både en och två böcker, sjunger gonattvisa och pussar gonatt, för 3 veckor sedan kunde man efter det gå ut och lämna dörren på glänt och hen sov inom 20 min.
Nu kommer hen upp inom 10 min, busar, hoppar i sängen, kastar nappar/kudde/täcke på golvet, ligger och sparkar och viftar. Håller på minst 2 timmar, ikväll tog det 3,5.timme! Inte ledsen alls utan bara skrattar och far omkring.
Varannan vecka delar hen rummet med sitt halvsyskon (inget nytt)och hen går förstås också igång på flamset.

Jag vill inte stänga in, hota, vara arg. Hittills har jag gjort som tidigare sånna här perioder och varit lugn men himla tråkig dvs vägra svara upp på beteendet. Men det funkar inte nu och jag har kört fast känner jag.
Försöker pappan lägga blir det ett himla gapande efter mamma med gråt och stök. Pappan tar det personligt och blir ledsen och jag orkar inte höra barnet gråta så då lägger jag ändå.

JAG ORKAR INTE MER. Barnet somnar EFTER den tiden jag hade behövt lägga mig när jag ska upp till jobb kl 05. Då ska jag ännu varva ner och duscha osv innan jag somnar = 3-4 timmar sömn per natt. Barnet behöver ju också mer sömn för att orka med dagarna på förskolan.
Ingenting funkar heller. Har provat att ta bort vilan på dagen vilket gav total härdsmälta från tidig eftermiddag till sen kväll när hen plötsligt däckade efter 2 timmar läggning.

Nu känns det dessutom som att detta blivit en grej som hen förväntar sig. Att läggdags är=stök och kamp och frustrerad mamma (för det märker hen säkert)istället för den mysiga stund det brukade vara.

Boktips? Egna erfarenheter, tankar, idéer? Jag gör vad som helst för att slippa denna kamp i flera timmar varenda kväll. Jag kan liksom inte komma på hur vi ska ta oss igenom det här med förståndet och relationen i behåll...

Vi hade samma period i fjol somras, någon månad efter tvåårsdagen kom den. Nu har sonen alltid varit en kvällsmänniska utan dess like, ett personlighetsdrag, men det var extra kämpigt där och då. Att ta bort dagvilan gick inte alls, vi begränsade den till 45min dock.
Till slut så gick vi antingen en kvällspromenad så han somnade i vagnen, eller så fick han somna på oss i soffan när vi tittade på tråkig tv. Okonventionellt, ja kanske, men mönstret bröts och blev bättre efter sommarlovet, med fskrutiner och mörka kvällar igen.

 

[Jenka]

Sitta/ligga hos honom? Eller lägga honom i er säng när du behöver sova?

 

[Roxer]

Här har ljuset och värmen ställt till det. Jag har mest resignerat och lägger mig med sonen på kvällarna för att han ska få sovro. Dock är han inte riktigt lika igång som din, men det är stor skillnad mot vanliga 5 minuter nattning till 30-40 minuter. Vill mest skicka lite pepp!

 

[TinyWiny]

Är det mörkt i rummet? Riktigt mörkt alltså, inte bara persienner? Jag tyckte det var hopplöst varje sommar. Det var ljust på kvällarna och då startade barnen om istället för att somna. Idag hade jag mörklagt med mörkläggningsgardiner. Helst hela lägenheten och helst någon timme innan sovdags för att den normala tillförseln av melatoninet ska hinna komma igång. Utan den tillförseln är det så mycket svårare att somna.

 

[Badger]

Tvååringen är inne i nån självständighetsprocess av nåt slag. Inget oroande och lär säkert gå över.
Men kvällarna orkar jag bara inte längre. Vi borstar tänderna, läser både en och två böcker, sjunger gonattvisa och pussar gonatt, för 3 veckor sedan kunde man efter det gå ut och lämna dörren på glänt och hen sov inom 20 min.
Nu kommer hen upp inom 10 min, busar, hoppar i sängen, kastar nappar/kudde/täcke på golvet, ligger och sparkar och viftar. Håller på minst 2 timmar, ikväll tog det 3,5.timme! Inte ledsen alls utan bara skrattar och far omkring.
Varannan vecka delar hen rummet med sitt halvsyskon (inget nytt)och hen går förstås också igång på flamset.

Jag vill inte stänga in, hota, vara arg. Hittills har jag gjort som tidigare sånna här perioder och varit lugn men himla tråkig dvs vägra svara upp på beteendet. Men det funkar inte nu och jag har kört fast känner jag.
Försöker pappan lägga blir det ett himla gapande efter mamma med gråt och stök. Pappan tar det personligt och blir ledsen och jag orkar inte höra barnet gråta så då lägger jag ändå.

JAG ORKAR INTE MER. Barnet somnar EFTER den tiden jag hade behövt lägga mig när jag ska upp till jobb kl 05. Då ska jag ännu varva ner och duscha osv innan jag somnar = 3-4 timmar sömn per natt. Barnet behöver ju också mer sömn för att orka med dagarna på förskolan.
Ingenting funkar heller. Har provat att ta bort vilan på dagen vilket gav total härdsmälta från tidig eftermiddag till sen kväll när hen plötsligt däckade efter 2 timmar läggning.

Nu känns det dessutom som att detta blivit en grej som hen förväntar sig. Att läggdags är=stök och kamp och frustrerad mamma (för det märker hen säkert)istället för den mysiga stund det brukade vara.

Boktips? Egna erfarenheter, tankar, idéer? Jag gör vad som helst för att slippa denna kamp i flera timmar varenda kväll. Jag kan liksom inte komma på hur vi ska ta oss igenom det här med förståndet och relationen i behåll...

Det känns som att du hade jättebra som det var innan . Men vi låg med i sängen varannan kväll tills barnet var 4 i alla fall, tills han somnade. Fick inte flamsa bara försöka sova och gosa. Man kan ju också sitta bredvid sängen och läsa en bok eller någonting.
Jo det kunde ta två timmar, eller mer, eller så kunde man ha tur. Men eftersom det var varannan gång blev det ju acceptabelt.

Tror inte det är ovanligt att lägga barn så heller, vi var alltid halva föräldraskaran kvar i någon timma när vi var ute flera på landet och en i varje par la varannan kväll.

Vi körde varannan kväll rakt av oavsett om barnet ibland hade en period som var pappig eller mammig, eftersom vi var så raka så varade aldrig protester mer än någon enstaka gång att det ville hellre mamma/pappa den gången. Det känns som att vi på det sättet berättade att båda föräldrarna var lika trygga.

 

[supersonic]

@SpanskaLoppan mörkt och svalt (om det nu går med tanke på värmeböljan som varit) är viktigt här hemma men när min äldsta, som nu är fyra, haft såna dagar så här hon fått sitta uppe med oss tills hon däckat i soffan och vi burit in henne i sängen. Ett par - tre dagar sen var det lugnt igen och hon somnade normal tid (runt 20). Detta har vi gjort varje gång hon varit i en sån period, eller nä inte från början då var det massa tjafs och gråt, men sen vi började göra så här istället slipper vi konflikt och visst blir hon trött men som sagt tar det bara ett par dagar sen vill hon själv gå och lägga sig i tid. Utan tjafs.

 

[SaraXX]

Jag har samma nu med treåring. Sjukt frustrerande!

 

[Rhinos]

Jag tyckte att det var en bökig period. Sonen var för trött för att skippa dagsvilan men för pigg för att somna på kvällen . Jag var gravid när äldsta sonen (nu 3år) hade sin stökiga period, och kunde inte hålla mig vaken vid läggningarna, så jag gjorde mig helt enkelt iordning för natten och lade mig tillsammans med honom, ofta runt kl 20.30-21. Han fick sova i vår säng.

Nu har han flyttat in i eget rum, men han sover i en 120-säng så det går att sova en vuxen tillsammans med honom.

Skulle det funka om någon av er föräldrar också lade sig för att sova tillsammans med barnet?

 

[Imogen]

Vi behövde bryta en ohållbar läggnings"rutin" när sonen var ca 1,5. Vi löste det hgenom att gå på kvällspromenad och han fick somna i vagnen. Efter ett par veckor gick det bra att börja om och det gamla var glömt.

Nu kanske inte just detta funkar för er men kanske kan man annars på ett annat sätt göra helt annorlunda för att komma ur dåliga vanor?

Du beskriver att barnet kommer upp igen efter 10 minuter. Vad händer om ni inte lämnar barnet utan är kvar i rummet tills det somnar? Av vad du beskriver tycker jag mer det låter som tvärtom än självständighetsfas.

Annan tanke, när är det läggdags? Ni kanske skulle testa att natta tidigare? Vissa barn är jättekänsligs för det här med övertrötthet och missar man sovtåget (som kan gå tidigare än man tror) så tar övertröttheten över och det är kört...

Hur lång är dagvilan? Även om den behöver vara kvar så kanske ni kan prova att korta den?

 

[SpanskaLoppan]

Buke är magiskt! Så fort jag gjort en tråd här om nåt gällande barnet så löser det sig efter ett par dagar!

Tog bort dagvilan igen i början av veckan. Har varit lite kämpigt på eftermiddagen men får kompromissa just nu och låta barnet se på tv nån timme där kring kl 14-15 så får han ro att vila utan att sova. Nån dag har ljudbok fungerat också. Jag gillar inte tv-tittandet men i dagsläget får jag titta mellan fingrarna...
Läggningarna är nu tillbaka på 30 min med läsning. Här om dagen var det bara att bära in sovande barn i sängen och stoppa om