Hjälp! Siamesen deppar!

[Petruska]

Vad ska jag ta mig till?

Min man är bortrest och jag tar under tiden hand om katterna. Det är hans katter. Förut när han har varit bortrest har barnen ansvarat för katterna, vilket fungerar bättre för de har mer av relation till katterna än vad jag har, men barnen är vuxna nu och bor inte här längre.

När det gäller bondkatten är allt fina fisken, men när det gäller siamesen börjar jag bli orolig. Jag vill inte ringa min man och oroa honom heller, helst. Jag vet ju hur jag hade känt mig om det hade gällt min häst.

Siamesen är en enmanskatt, och då mannens. I vanliga fall är han social, även om det är mannen han mest socialiserar med. Han är alltid kräsen och har allmänt dålig aptit, men äter med lite lock och pock.

Men nu! Han äter nästan ingenting trots att jag ger honom hans favoritmatsorter och han ligger bara i ett hörn och sover. Inte ens i rummet där jag är, utan i min mans arbetsrum!

Igår fick jag inte i honom kvällsmaten! När jag går och hämtar honom för att umgås lite så att han blir gladare, händer liksom inget alls. Han varken protesterar eller spinner och sen efter en stund går han undan igen.

Vad ska jag göra??

Mannen har varit borta tre, fyra dagar och kommer hem först på torsdag. Siamesen kommer att vara märkbart smalare och ha matt päls då, om jag inte får ordning på det här.

 

[Tassetass]

Sv: Hjälp! Siamesen deppar!

Jag hade tagit det säkra före det osäkra och tolkat det där som en sjuk katt och åkt in till veterinären. En katt som blir så deppig att han blir apatisk och slutar äta behöver hur som helst få i sig vätska och näring och det kan veterinären ordna.

 

[Petruska]

Sv: Hjälp! Siamesen deppar!

En katt som blir så deppig att han blir apatisk och slutar äta behöver hur som helst få i sig vätska och näring och det kan veterinären ordna.

Jag tror inte att det handlar om sjukdom i botten, så att säga. Men du har ju rätt i att brist på mat och vatten rätt snabbt leder till sjukdom.

Jag har ingen erfarenhet av kattveterinärvård. Hur stor apparat innebär detta?

Eller, det jag undrar är egentligen om det är något som jag skulle kunna be en kompis som är smådjursveterinär att hjälpa mig med hemma?

Jag tror att katten skulle uppleva det väldigt negativt att åka till en okänd miljö tillsammans med mig som han uppenbarligen inte ser som en person att direkt anförtro sig till, så det vore toppentoppen att fixa det hemma i så fall.

Nu åt han just några bitar av sin favorit Whiskas Temptations. Om han dricker vet jag inte, jag har ställt vatten på de ställen där han brukar vilja dricka, men de dricker ju hursomhelst så lite att man tex inte ser hur det sjunker i skålen.

Det funkar inte att ha mat framme hela tiden heller för då kommer bonnkatten inom kort att rulla fram, och dessutom är maten pga bonnkatten ändå uppäten när siamesen ev kommer på idén att äta om jag inte fyller på skålen hela tiden, i princip.

 

[cili]

Sv: Hjälp! Siamesen deppar!

Kan du inte be ett av barnen att komma förbi och se om det gör någon skillnad?
Eller ge katten mat med plastspruta i munnen, det borde din veterinärkompis kunna hjälpa dig med så du får lära dig hur du ska göra. Då behöver du heller inte åka iväg med katten.

 

[Tassetass]

Sv: Hjälp! Siamesen deppar!

Jag tror inte att det handlar om sjukdom i botten, så att säga. Men du har ju rätt i att brist på mat och vatten rätt snabbt leder till sjukdom.

Jag har ingen erfarenhet av kattveterinärvård. Hur stor apparat innebär detta?

Eller, det jag undrar är egentligen om det är något som jag skulle kunna be en kompis som är smådjursveterinär att hjälpa mig med hemma?

Jag tror att katten skulle uppleva det väldigt negativt att åka till en okänd miljö tillsammans med mig som han uppenbarligen inte ser som en person att direkt anförtro sig till, så det vore toppentoppen att fixa det hemma i så fall.

Nu åt han just några bitar av sin favorit Whiskas Temptations. Om han dricker vet jag inte, jag har ställt vatten på de ställen där han brukar vilja dricka, men de dricker ju hursomhelst så lite att man tex inte ser hur det sjunker i skålen.

Det funkar inte att ha mat framme hela tiden heller för då kommer bonnkatten inom kort att rulla fram, och dessutom är maten pga bonnkatten ändå uppäten när siamesen ev kommer på idén att äta om jag inte fyller på skålen hela tiden, i princip.

Hur mycket som behöver göras beror ju på hur illa veterinären bedömer att det är. Jag tror man kan komma långt på det cili föreslog.

Om siamesen mest hänger i sambons arbetsrum är det kanske möjligt ställa in en låda, mat och vatten där och sedan stänga dörren och därmed låta honom ha fri tillgång?

 

[Petruska]

Sv: Hjälp! Siamesen deppar!

Kan du inte be ett av barnen att komma förbi och se om det gör någon skillnad?

Jo, jag har just pratat med sonen och han lovar att hänga här framför teven ett par timmar framåt kvällen. Förhoppningsvis då med siamesen spinnande i knäet.

Det där med plastspruta låter bra, det kan jag be min veterinärkompis om! Jag kan nog själv om jag verkligen vill, men det känns bättre att jag inte gör något obehagligt med katten när han ändå är så distanserad till mig och samtidigt helt utlämnad till mig.

Jag kanske överdrev en aning också, det är inte medicinskt illa med katten, högst troligt, han är inte apatisk, snarare något för passiv, om nyansskillnaden är klar?

Han hänger inte som en trasa om jag lyfter upp honom, men han relaterar heller inte som han borde, varken positivt eller negativt. I vanliga fall, när min man är hemma, så visar siamesen antingen tydligt att det är roligt som omväxling att prata med mig lite, eller så visar han tydligt att han inte vill. Nu är liksom tydligheten borta.

Stängda dörrar funkar galet dåligt med våra katter. Jag kan testa Tassens tips, men jag är rädd att resultatet blir en gråtande katt på vardera sidan om den stängda dörren.

 

[cili]

Sv: Hjälp! Siamesen deppar!

Tvättar han sig? I så fall kan du stryka på lite blötmat på pälsen, men då är det smidigast med sådan i mousseform (finns på ica i liten "lyxförpackning" för ca 7kr, så det är billigt att testa). Då får han i sig lite energi och vätska tills vidare.
Om du är osäker på om han dricker så är det lika bra att ge honom vätska i plastspruta så snart som möjligt, så han inte riskerar att bli uttorkad.

 

[Tassetass]

Sv: Hjälp! Siamesen deppar!

Stängda dörrar funkar galet dåligt med våra katter. Jag kan testa Tassens tips, men jag är rädd att resultatet blir en gråtande katt på vardera sidan om den stängda dörren.

Känner igen det där. Isola tycker fortfarande att det är satans fräckt att vi har dörren in till klädkammaren stängd.

 

[Sol]

Sv: Hjälp! Siamesen deppar!

Separationsångest är inte helt ovanligt hos siameser, tyvärr. Jag skulle också försöka få dit något av barnen och se om det gör någon skillnad. Annars finns det kosttillskott, tex. Zylkene, som kan hjälpa vid "social stress" dvs. när en katts sociala miljö förändras på något sätt. Tyvärr är väl risken att kosttillskott inte ger omedelbar effekt utan tar en vecka på sig och då är ju mannen redan tillbaka.

Annars är det väl bara att försöka omge katten med sådant som luktar husse. Otvättade kläder, en kudde eller något. Det kanske kan hjälpa?

 

[Petruska]

Sv: Hjälp! Siamesen deppar!

Svarar alla:

Ja, det är väl ingen slump att han ligger i husses arbetsrum. Efter att ha läst Sols kommentar har jag grävt upp ett par av husses plagg ur tvättkorgen och bäddat fint med på sängen. Faktum är att husse brukar lägga någon lagom smutsig tröja på en stol bredvid sig ibland, när han gärna sällskapar med katten men behöver ha händerna ifred för att tex kunna laga någons dator. Eller äta.

Vi vet ju att katten har separationsångest och är väldigt bunden till husse, men förut har han snarare blivit mer på och tjatig av att lämnas ensam med mig, inte så här avslagen. Jag inser ju nu hur mycket jag föredrar tjatet.

Han har ätit och druckit ganska bra nu! Det känns som att det blivit lite bättre av att jag verkligen har tänkt på honom. Jag tror att han känner var jag har min mentala energi. Och så har jag ju ändå varit hemma under dagen idag, och då går ju bondkatten och jag och småpratar och då har han kommit och velat vara med oss lite då och då nu under eftermiddagen!

Och så ställde jag ett glas på bordet, där husse brukar lämna sitt glas på morgonen, och då drack han ordentligt ur det. Tack och lov!

Nu känns det liiite bättre i alla fall. Katten deppar fortfarande, men mindre än förut. Jag är tacksam för alla tips och att alla tar det här på allvar!

Nu kommer sonen framåt kvällen, jag hoppas att katten blir så pass glad av det att han även börjar leka och kolla in saker och sådant igen.

 

[Petruska]

Sv: Hjälp! Siamesen deppar!

Känner igen det där. Isola tycker fortfarande att det är satans fräckt att vi har dörren in till klädkammaren stängd.

Ja, det är verkligen dålig stil att hindra Isolas fria själ på det där viset!

 

[cili]

Sv: Hjälp! Siamesen deppar!

Härligt att han druckit ordentligt och fått i sig mat! Då behöver du inte oroa dig för att han behöver tas till veterinären i alla fall

 

[Petruska]

Sv: Hjälp! Siamesen deppar!

Nej, nu oroar jag mig "bara" för att han faktiskt deppar.

Det lägger en dyster stämning över hemmet med ett deppigt djur.

 

[Sjalen]

Sv: Hjälp! Siamesen deppar!

Separationsångest är inte helt ovanligt hos siameser, tyvärr.

Tell me about it!

Jag hade ändå bara en halvsiames i tonåren men det satt hårt. Båda gångerna som jag var på långresor och mamma (som han också bodde med) var upptagen så att han fick vara hos moster eller på landet så rymde han. Detta trots att han älskade landet och vi trodde att det skulle vara helt OK just där. Han gick en promenad hos moster och hamnade på ett sjukhem där de ringde oss efter några dagar (polisen hade inte kopplat ihop det med mosters anmälan) och på landet hade han gått genom granskogen flera kilometer till närmaste större by och hade sexton fästingar när min kusin åkte och hämtade honom efter att han hungrigt jamat utanför ett hus.

Han var supersocial och sprang gärna fram till okända och hälsade men att bli lämnad...nix.

När min hundälskande man nu gick med på katt och vi skulle ha en oriental för att jag gillar sociala katter och han ville ha något ganska "hundlikt" så blev det nu en burma istället av just den anledningen. Jag orkar inte med en enmanskatt som bara fäster sig vid en av oss. Min man är nu den som är hemma mest men vi har nu alla olika roller med vår burma. Jag är den han helst reser med och dottern såklart den man anfaller bakom draperier mest.

 

[MissFideli]

Sv: Hjälp! Siamesen deppar!

Isola