S
Sasha
Har ett halvblod på 7 år som jag köpte i somras. För att göra en lång historia kort så blev jag lurad på hästen och det visade sig att han har spatt i båda bak, inget han har ont utav nu och glidlederna är sammanvuxna.
Nu till problemet.. Jag visste när jag köpte honom att han var lite stressad och hade väldigt mycket motor, vilket jag också märkte. Men det visade sig även att han kunde skena när han blev missförstådd (kan tillägga att jag gjort utredening på klinik samt gett honom smärtstillande under en period för att se om problemet kvarstod, vilket det gjort). Han är en extremt känslig häst, nyfiken men samtidigt väldigt rädd utav sig. De har ridit honom hårt (hade blödande sår i mungiporna när jag fick hem honom, samt massa är av mugg i karlederna). Jag har försökt börja om från marken och inte fokuserat så mycket på ridningen och från marken funkar det mesta bra. Men när man sätter sig upp i sadeln höjer han huvudet för att försöka se mig, det verkar som att han är rädd för det han inte ser, alltså mig på ryggen. Han tål heller inte när man lägger an skänklarna utan då krålar han sig och försöker springa ifrån skänklarna.
Han blir även rädd om jag rör mig för mycket i sadeln, bara jag vrider på huvudet så blir han rädd och kastar sig fram två steg. Efter att man skrittat honom i ungefär 45 minuter så brukar han börja slappna av, sänka huvudet och frusta. Då kan jag också lägga an skänklarna och börja rida honom mer. Det som är lite läskigt är att det känns som att han är rädd för mig, förstår inte vad jag vill och att han inte ser mig gör det ännu värre. Skulle min skänkel råka sticka ut i hans synfält så kan han sätta full fart framåt. Har nu börjat träna mycket miljöträning och lägger mycket saker på ryggen på honom och försöker få han att lita på mig, även om han inte ser.
Långt och luddigt inlägg, men någon som varit med om liknande eller har några tips att ge?
Nu till problemet.. Jag visste när jag köpte honom att han var lite stressad och hade väldigt mycket motor, vilket jag också märkte. Men det visade sig även att han kunde skena när han blev missförstådd (kan tillägga att jag gjort utredening på klinik samt gett honom smärtstillande under en period för att se om problemet kvarstod, vilket det gjort). Han är en extremt känslig häst, nyfiken men samtidigt väldigt rädd utav sig. De har ridit honom hårt (hade blödande sår i mungiporna när jag fick hem honom, samt massa är av mugg i karlederna). Jag har försökt börja om från marken och inte fokuserat så mycket på ridningen och från marken funkar det mesta bra. Men när man sätter sig upp i sadeln höjer han huvudet för att försöka se mig, det verkar som att han är rädd för det han inte ser, alltså mig på ryggen. Han tål heller inte när man lägger an skänklarna utan då krålar han sig och försöker springa ifrån skänklarna.
Han blir även rädd om jag rör mig för mycket i sadeln, bara jag vrider på huvudet så blir han rädd och kastar sig fram två steg. Efter att man skrittat honom i ungefär 45 minuter så brukar han börja slappna av, sänka huvudet och frusta. Då kan jag också lägga an skänklarna och börja rida honom mer. Det som är lite läskigt är att det känns som att han är rädd för mig, förstår inte vad jag vill och att han inte ser mig gör det ännu värre. Skulle min skänkel råka sticka ut i hans synfält så kan han sätta full fart framåt. Har nu börjat träna mycket miljöträning och lägger mycket saker på ryggen på honom och försöker få han att lita på mig, även om han inte ser.
Långt och luddigt inlägg, men någon som varit med om liknande eller har några tips att ge?