U
ulda
Är hemma på "permission" från barnakuten efter ett rätt dramatiskt besök där igår. Vi vaknade i förrgår natt av att Sara skrek som tokig. Hon brukar ju aldrig göra det men en gång har det hänt och då hade hon röd stjärt, så jag gick upp och bytte blöja och mycket riktigt var stjärten lite röd. Jag satte på inotyolsalva och vi gick och lade oss igen.
Sara slöt ögonen men öppnade dem snart igen. Blicken hon gav mig var aldeles tom. Jag viftade med handen framför ögonen men jag fick ingen kontakt. Jag berättade detta för min man, som låg på andra sidan henne, och då tog han tag i hennes arm och skakade den lite. Hon var helt livlös! Vi båda for upp som ett skott, vände på Sara och bultade henne i ryggen. Först då verkade hon vakna till liv och började skrika litegrann. Vi blev jätterädda och jag blev helt klart chockad, började
. Men tillslut somnade vi alla om.
På förmiddagen hade vi ännu inte smält det som hänt, utan vi bestämde oss för att åka till barnakuten. Vi tänkte att ifall det skulle hända nåt mer skulle vi ju aldrig förlåta oss om vi inte kolla upp det. Väl där blev vi mycket väl bemötta och de undersökte Sara. Inget verkade vara fel, men de tyckte att vi skulle stanna över natten för observation.
Vi stannade därmed och de tog blodprover (hon var jätteduktig) men allt verkade helt normalt. När hon skulle sova middag kopplades ett andningslarm (10 sek) på och gissa om vi blev skräckslagna när det började pipa. Men hon vaknade när vi ruskade i henne och syresättningen var även den bra. Larmet pep ytterligare en gång med samma händelseförlopp.
Två uppskakade föräldrar och en rar liten bebis lade sig för att sova. Andningslarmet (nu förlängt till 20 sek) pep två gånger i början av natten och vi blev jätteskraja igen, men hon vaknade ju när vi väckte henne. Sen, under resten av natten, strulade larmet ytterligare - det pep fastän hon var vaken och skrek (och andades!) och sen pep det jättemycket (de bytte batteri och strulade) och vi fick inte sova långa perioder.
Två mycket trötta föräldrar och en trött bebis (som dessutom hunnit bli förkyld under natten) fick på förmiddagen lämna sjukhuset... Vi kommer förmodligen aldrig få veta vad som hände eller om vi bara inbillat oss allithopa (kanske åkte vi till akuten pga att vårt barn somnade...
Nån som varit med om nåt liknande? Ni som har andningslarm - brukar de gå igång av misstag (?) så ofta?
Sara slöt ögonen men öppnade dem snart igen. Blicken hon gav mig var aldeles tom. Jag viftade med handen framför ögonen men jag fick ingen kontakt. Jag berättade detta för min man, som låg på andra sidan henne, och då tog han tag i hennes arm och skakade den lite. Hon var helt livlös! Vi båda for upp som ett skott, vände på Sara och bultade henne i ryggen. Först då verkade hon vakna till liv och började skrika litegrann. Vi blev jätterädda och jag blev helt klart chockad, började
. Men tillslut somnade vi alla om.På förmiddagen hade vi ännu inte smält det som hänt, utan vi bestämde oss för att åka till barnakuten. Vi tänkte att ifall det skulle hända nåt mer skulle vi ju aldrig förlåta oss om vi inte kolla upp det. Väl där blev vi mycket väl bemötta och de undersökte Sara. Inget verkade vara fel, men de tyckte att vi skulle stanna över natten för observation.
Vi stannade därmed och de tog blodprover (hon var jätteduktig) men allt verkade helt normalt. När hon skulle sova middag kopplades ett andningslarm (10 sek) på och gissa om vi blev skräckslagna när det började pipa. Men hon vaknade när vi ruskade i henne och syresättningen var även den bra. Larmet pep ytterligare en gång med samma händelseförlopp.
Två uppskakade föräldrar och en rar liten bebis lade sig för att sova. Andningslarmet (nu förlängt till 20 sek) pep två gånger i början av natten och vi blev jätteskraja igen, men hon vaknade ju när vi väckte henne. Sen, under resten av natten, strulade larmet ytterligare - det pep fastän hon var vaken och skrek (och andades!) och sen pep det jättemycket (de bytte batteri och strulade) och vi fick inte sova långa perioder.
Två mycket trötta föräldrar och en trött bebis (som dessutom hunnit bli förkyld under natten) fick på förmiddagen lämna sjukhuset... Vi kommer förmodligen aldrig få veta vad som hände eller om vi bara inbillat oss allithopa (kanske åkte vi till akuten pga att vårt barn somnade...
Nån som varit med om nåt liknande? Ni som har andningslarm - brukar de gå igång av misstag (?) så ofta?
