- Svar: 9
- Visningar: 1 254
Äntligen är veckan slut igen. Det har varit en rätt intensiv vecka. I tisdags red jag vita ponnyn, i onsdags red jag ridlektion på brun ponny, i torsdags satt jag 1½ timme hos tandläkaren och idag var jag hos psykologen.
I helgen skulle jag ha provridit en häst, men nu blev det skitväder igen med is överallt, så det finns inte riktigt något bra ställe att rida på. Så vi skjuter på det ytterligare. Synd, för jag hade sett fram emot att testa den. Jag tror den skulle kunna passa mig bättre än den vita ponnyn. Förvisso är det inget fel på vita ponnyn, men jag klickar inte riktigt med honom. Han är supersnäll jämt. Han är snäll att hämta i hagen, snäll att leda, när man tagit in honom i stallet så parkerar man honom bara lös i stallgången och går själv tillbaka och stänger dörren. Sen går man vidare med honom till uppställningsplatsen. Han visar aldrig en sur min när man drar sadelgjorden. Han är liksom helt exemplarisk hela tiden, vad man än gör. I ridningen gör han också alltid det man ber om (men inte mer än så). Men han är långsam och den här snällheten gör honom lite slätstruken om man säger så. Ibland när jag rider så kan jag lyckas få honom att bjuda framåt med ett sug. Det är en riktigt trevlig känsla, men inträffar inte så ofta. Utvecklingen med honom har ju ändå gått framåt en hel del. Det är skillnad mot när jag började rida honom och det kan ju bli ännu bättre. Så jag har ju absolut ingenting emot honom, men önskar att han hade mer gnista.
Onsdagens ridlektion var kul. Den bruna ponnyn gick mest som en giraff, men ibland hittade jag rätt och han blev riktigt trevlig. Ridläraren är uppmuntrande och säger att snart så kommer jag att lära känna honom så jag hittar formen snabbare. På slutet när vi galopperade så fick jag ingen skön känsla alls, men ridläraren menade att ponnyn ofta la sig i handen på ryttaren (för att ryttaren gav det stödet), men att jag löste det bra. Han galopperade utan att ligga på och i nergången till trav så blev det också ett bra tempo direkt. Tydligen så brukar han rusa i traven efter galoppen. Jag känner mig peppad på att rida mer på honom, men nu kommer det dröja några veckor innan jag bokar nästa lektion.
På söndag ska jag rida vita ponnyn igen. Det är sånt dåligt underlag överallt så jag vet inte riktigt var jag ska rida. Enligt prognosen ska det vara minusgrader på söndag, så ridbanan lär vara helt knagglig. Och inte lär det vara bättre i skogen heller. Sist red jag i en av deras sommarhagar då det var ett antal minusgrader och så hade det kommit ett flertal nya centimeter snö. Men det är ju lite tungt att rida i skarsnö.
I helgen skulle jag ha provridit en häst, men nu blev det skitväder igen med is överallt, så det finns inte riktigt något bra ställe att rida på. Så vi skjuter på det ytterligare. Synd, för jag hade sett fram emot att testa den. Jag tror den skulle kunna passa mig bättre än den vita ponnyn. Förvisso är det inget fel på vita ponnyn, men jag klickar inte riktigt med honom. Han är supersnäll jämt. Han är snäll att hämta i hagen, snäll att leda, när man tagit in honom i stallet så parkerar man honom bara lös i stallgången och går själv tillbaka och stänger dörren. Sen går man vidare med honom till uppställningsplatsen. Han visar aldrig en sur min när man drar sadelgjorden. Han är liksom helt exemplarisk hela tiden, vad man än gör. I ridningen gör han också alltid det man ber om (men inte mer än så). Men han är långsam och den här snällheten gör honom lite slätstruken om man säger så. Ibland när jag rider så kan jag lyckas få honom att bjuda framåt med ett sug. Det är en riktigt trevlig känsla, men inträffar inte så ofta. Utvecklingen med honom har ju ändå gått framåt en hel del. Det är skillnad mot när jag började rida honom och det kan ju bli ännu bättre. Så jag har ju absolut ingenting emot honom, men önskar att han hade mer gnista.
Onsdagens ridlektion var kul. Den bruna ponnyn gick mest som en giraff, men ibland hittade jag rätt och han blev riktigt trevlig. Ridläraren är uppmuntrande och säger att snart så kommer jag att lära känna honom så jag hittar formen snabbare. På slutet när vi galopperade så fick jag ingen skön känsla alls, men ridläraren menade att ponnyn ofta la sig i handen på ryttaren (för att ryttaren gav det stödet), men att jag löste det bra. Han galopperade utan att ligga på och i nergången till trav så blev det också ett bra tempo direkt. Tydligen så brukar han rusa i traven efter galoppen. Jag känner mig peppad på att rida mer på honom, men nu kommer det dröja några veckor innan jag bokar nästa lektion.
På söndag ska jag rida vita ponnyn igen. Det är sånt dåligt underlag överallt så jag vet inte riktigt var jag ska rida. Enligt prognosen ska det vara minusgrader på söndag, så ridbanan lär vara helt knagglig. Och inte lär det vara bättre i skogen heller. Sist red jag i en av deras sommarhagar då det var ett antal minusgrader och så hade det kommit ett flertal nya centimeter snö. Men det är ju lite tungt att rida i skarsnö.