Sv: Hästaveln långt efter?
Att könssortera spermier finns det teknik för på hästsidan också, men jag tror det är för dyrt för att vara av intresse för de flesta uppfödare (det är inte precis standard på kosidan heller). Sen tror jag man får något lägre fertilitet med de sorterade spermierna också.
När man sedan pratar förärvningsstatistik så är det ju av flera anledningar lättare på kosidan. För det första är SRB och SLB mycket mer homogena populationer än SWB. För det andra så är generationsintervallen kortare, en genomsnittlig svensk mölkko kalvar in när hon är 28 månader och blir väl runt 5 år innan hon går till slakt. Sedan är, som redan nämnts, de egenskaper man mäter sådant som kan bedömmas objektivt: mjölkmängd, fetthalt, dotterfertilitet, det är rena siffror. Inte som när man på ridhästsidan ska försöka bedömma vad som är en bra trav eller bra ridbarhet, det är subjektiva bedömningar. Dessutom klarar ju inte ridhästfolket ens en gång av att enas sinsemellan om vad som är bra temperament och bra ridbarhet, man strävar efter olika saker, medan alla kobönder vill ha mycket mjölk och hög dotterfertilitet. Till det ska läggas att hästfolk (med visst undantag för travfolk) ofta verkar vara väldigt lömska på allt som kallas "vetenskap" eller "forskning". Då pratar jag naturligtvis inte om det upplysta folket på bukefalos
, men det är en alltför vanlig attityd ute i stallarna.
Sen betyder inte det att man inte ska se och lära, det finns mycket att förbättra. Personligen skulle jag vilja se en bättre fertilitetsstatistik, tex redovisning av dräktighetsprocent för olika seminstationer. Dessutom borde man kunna kategorisera stona efter hur lätta eller svåra de varit att få dräktiga innan, och således undvika att hingstar (och stationer) med bra fertilitet får oförtjänt dåliga siffror för att de rekommenderas till krångelston. Man skulle då kunna se att hingsten ligger på 92% på unga maidenston, 86% på äldre maidenston, 98% på tidigare problemfria ston och 46% på krångelston, och konstatera att det är riktigt bra, fast det bara blir 73% sammantaget.
Även på exteriörsidan finns mycket att göra, men där behöver man dela upp bedömningen betydligt mer än idag. Ska jag välja hingst så vill jag till mitt sto ha en som kan kompensera för hennes något lågt ansatta hals, då vill jag ju veta vad hingsten lämnar för halsansättning, inte övergripande betyg på "huvud hals bål". Om man delar upp exteriören i halslängd, halsansättning, rygglängd, osv... så blir det lättare att göra en objektiv bedömning på varje punkt, det blir lättare att få fram pålitlig förärvningsstatistik och det blir lättare att hitta en hingst som matchar och kompletterar ett visst sto. Även för hoppning och gångarter borde det vara möjligt med en viss uppdelning, tex skilja på frambensteknik och bakbensteknig i hoppningen och steglängd och ryggaktivitet i skritten.
Slutligen vill jag dock höja ett varningens finger och påminna om att de snabba avelsframstegen inom lantbruket inte bara är av godo. Genom att fokusera för ensidigt på enskilda egenskaper har man genom åren lyckats ta fram kor som knappt kunnat stå och gå för att man glömt bort extremiteternas betydelse, grisar med längre ryggar som visserligen gav en extra kotlett, men som ibland knäcktes av sin egen tyngd innan de var slaktfärdiga, mjölkkor som mjölkade som tusan men som var direkt folkilskna och köttdjur med så mycket muskler ivägen att de varken kan betäcka naturligt eller kalva utan kejsarsnitt. Listan på misstag kan göras obehagligt lång och i många fall har man räddats av de "bakåtsträvare" och "hobbylantbrukare" som inte velat följa med i den hektiska utvecklingen utan kunnat bistå med "nya" sunda gener från besättningar som inte avlats sönder. Därför tycker jag vi ska vara rädda om den bredd vi har inom hästvärlden, och vara glada att det finns folk som är beredda att betäcka sitt sto bara för att hon är en sund och trevlig individ. Ska vi lära av lantbruket bör vi lära av deras misstag också!