Praefatio
Trådstartare
Några fler här inne som känner igen sig, som är hästägare men tillfälligt står utan häst, och genomsyras av känslan av att inte vara ex-hästägare, utan snarare hästlös hästägare?
Blev tvungen att ta bort min häst i september pga nästan ett år av återkommande, diffusa hältor som ingen lyckades bli riktigt klok på. Veterinären konstaterade tillslut att det "troligen berodde på hans dåliga exteriör/benställning", dvs. att det var förslitningar både här och var. Det stämde säkert då jag visste redan dagen då jag köpte hästen att han var skev och skulle få problem med förslitningar, men räknade med att kunna ha honom i i alla fall tio år till... Nu fick jag ha honom i 3,5 år. Han blev bara 13.
Och jag har fortfarande inte kommit över det. Har haft två hästar tidigare, som jag visserligen inte varit lika fäst vid, men jag har varit hästägare i hela mitt vuxna liv. Det är en sjukt stor del av min identitet, det försvinner inte hur som helst.
Trots detta har jag valt att inte skaffa någon ny häst än. Delvis vill jag sörja klart, delvis ta igen mig träningsmässigt (dvs. rida intensivt för tränare och gå kurser, vilket jag inte hade råd med så ofta som jag ville när jag hade hästräkningar att betala) och delvis... ptja, känna hur det är att inte ha häst. Känna hur det är att lägga tid och pengar på något annat (läs: mig själv) ett tag. Känna hur det är att inte behöva åka ut till stallet jämt, oroa sig för hästen när det är storm, planera hela sitt liv kring hur vädret kommer se ut i veckan.
Men en dag, om något år eller kanske två, ska jag ha häst igen. Och fasiken vad jag längtar. Har kvar all min gamla utrustning, inkl. mina nästan sprillans nya bomlösa AR-sadel, och tar fram allt då och då, tvättar och putsar, bara för att känna att jag kan ta emot en ny häst när jag är redo. Håller örnkoll på marknaden och försöker lista ut exakt vad för slags häst jag vill ha. Planerar. Skriver listor. Drömmer.
Som sagt, finns det några som vet hur det är? Hade varit skönt att prata med liksinnade: de som haft häst länge, identifierar sig som hästägare men just nu inte kan ha.
Talk to me!
Blev tvungen att ta bort min häst i september pga nästan ett år av återkommande, diffusa hältor som ingen lyckades bli riktigt klok på. Veterinären konstaterade tillslut att det "troligen berodde på hans dåliga exteriör/benställning", dvs. att det var förslitningar både här och var. Det stämde säkert då jag visste redan dagen då jag köpte hästen att han var skev och skulle få problem med förslitningar, men räknade med att kunna ha honom i i alla fall tio år till... Nu fick jag ha honom i 3,5 år. Han blev bara 13.
Och jag har fortfarande inte kommit över det. Har haft två hästar tidigare, som jag visserligen inte varit lika fäst vid, men jag har varit hästägare i hela mitt vuxna liv. Det är en sjukt stor del av min identitet, det försvinner inte hur som helst.
Trots detta har jag valt att inte skaffa någon ny häst än. Delvis vill jag sörja klart, delvis ta igen mig träningsmässigt (dvs. rida intensivt för tränare och gå kurser, vilket jag inte hade råd med så ofta som jag ville när jag hade hästräkningar att betala) och delvis... ptja, känna hur det är att inte ha häst. Känna hur det är att lägga tid och pengar på något annat (läs: mig själv) ett tag. Känna hur det är att inte behöva åka ut till stallet jämt, oroa sig för hästen när det är storm, planera hela sitt liv kring hur vädret kommer se ut i veckan.
Men en dag, om något år eller kanske två, ska jag ha häst igen. Och fasiken vad jag längtar. Har kvar all min gamla utrustning, inkl. mina nästan sprillans nya bomlösa AR-sadel, och tar fram allt då och då, tvättar och putsar, bara för att känna att jag kan ta emot en ny häst när jag är redo. Håller örnkoll på marknaden och försöker lista ut exakt vad för slags häst jag vill ha. Planerar. Skriver listor. Drömmer.
Som sagt, finns det några som vet hur det är? Hade varit skönt att prata med liksinnade: de som haft häst länge, identifierar sig som hästägare men just nu inte kan ha.
Talk to me!