De senaste dagarna har varit så svarta. Inte bara vädret utan psyket. Jag får kämpa ordentligt för att inte helt tappa det och bara isolera mig i sängen.
Har ingen ork till någonting. Klarar knappt av att resa mig ur sängen på morgonen. Allt är så otroligt tungt.
Det här året har verkligen sugit kraften ur mig. Jag vet så klart att jag inte är ensam. Det är nog många som mår precis som jag gör.
Idag lyckades jag ta mig ut på en promenad med barnet och just då kände jag, varför slutade jag gå? Promenader är så lugnande. Även med en nyss fyllda 4åring som snackar och pekar. Hade jag inte haft barnet hade jag troligen redan sjunkit ner i något slags svart hål. Det är tack vare henne jag fortfarande stiger upp ur sängen, äter frukost, gör saker med henne, lagar middag, leker lite till tills dagen är slut och det är dags att sova.
Jag ska verkligen försöka ta mig ut på fler promenader. Även utan barn för att få både motion och lite tystnad. Idag började jag även ta mina sertralin igen. Vill verkligen inte må sämre. Det räcker så bra som det är just nu.
Har ingen ork till någonting. Klarar knappt av att resa mig ur sängen på morgonen. Allt är så otroligt tungt.
Det här året har verkligen sugit kraften ur mig. Jag vet så klart att jag inte är ensam. Det är nog många som mår precis som jag gör.
Idag lyckades jag ta mig ut på en promenad med barnet och just då kände jag, varför slutade jag gå? Promenader är så lugnande. Även med en nyss fyllda 4åring som snackar och pekar. Hade jag inte haft barnet hade jag troligen redan sjunkit ner i något slags svart hål. Det är tack vare henne jag fortfarande stiger upp ur sängen, äter frukost, gör saker med henne, lagar middag, leker lite till tills dagen är slut och det är dags att sova.
Jag ska verkligen försöka ta mig ut på fler promenader. Även utan barn för att få både motion och lite tystnad. Idag började jag även ta mina sertralin igen. Vill verkligen inte må sämre. Det räcker så bra som det är just nu.
