Hantera ranghög vs ranglåg?

[finapina]

Vad har ni för erfarenheter kring detta ? Är en häst som är ranghög i hagen också mer " tuff" att hantera och rida eller hänger det inte ihop ? Är en ranglåg häst mer kelig och tillgiven att hantera än den ranghöge? Eller är det ingen skillnad? Min valack är en riktig hårding mot andra hästar men snäll i all hantering och ridning, men man får vara konsekvent och inte vara för slapp med ordning och reda . Då börjar han försöka "ta över" i smyg ( Han har hittills inte lyckats ).Han är inte speciellt gosig av sig.Mera ensamvarg- syndromet både med mskr och andra hästar.

 

[Lager]

Vad har ni för erfarenheter kring detta ? Är en häst som är ranghög i hagen också mer " tuff" att hantera och rida eller hänger det inte ihop ? Är en ranglåg häst mer kelig och tillgiven att hantera än den ranghöge? Eller är det ingen skillnad? Min valack är en riktig hårding mot andra hästar men snäll i all hantering och ridning, men man får vara konsekvent och inte vara för slapp med ordning och reda . Då börjar han försöka "ta över" i smyg ( Han har hittills inte lyckats ).Han är inte speciellt gosig av sig.Mera ensamvarg- syndromet både med mskr och andra hästar.

Alltså - det blir en förenkling att bara prata om hierarki. Hästar har olika uppgifter i sin flock, som inte måste vara kopplade till rang.

Men om vi nu ska generalisera - min erfarenhet är att det brukar vara de ranglåga som försöker vara "tuffa" i hagen och annars. Det är de som försöker hävda sig. Det är de som är lite osäkra på gränser.

De ranghöga brukar vara stabila, och tryggare.

Kelighet är för mig inte samma sak som att vara trygg dock. Vissa individer gillar inte att man håller på och pillar på dem bara. Även om de måste acceptera rykt och viss hantering så behöver man inte tränga sig på dem i så fall. Respektera hästens gränser också.

Sedan är vi människor och inte hästar. Även hästarna är fullt medvetna om att vi inte är hästar. Vi kan aldrig spela på deras planhalva. Jag blir aldrig alfamärr liksom, jag är ju bara där tre-fyra timmar per dygn.... Jag är människa och sätter människoregler som hästen får finna sig i.

 

[TheRedLightning]

Jag personligen tycker inte det är någon skillnad, min häst är ranghög men jag tycker inte hon är någon skillnad att hantera.
Förvisso har vi den i stallet som hanterar ledaren och om jag förstått det rätt, så innan har den hästen varit bråkig, men samtidigt tror jag inte att det beror på rangen, då vi har en ranglåg häst i stallet som tjafsar med sin ägare, typ hugger och hotar med sparkar.

Jag tror snarare att det beror på människan, hästar märker om de kan ta över och de vill nog helst försöka klättra i rangordningen om det ges möjlighet till det.
Det är vad jag tror lite så här spontant.

 

[TheRedLightning]

Men om vi nu ska generalisera - min erfarenhet är att det brukar vara de ranglåga som försöker vara "tuffa" i hagen och annars. Det är de som försöker hävda sig. Det är de som är lite osäkra på gränser.

Oh, det där känner jag igen. Det är dom som försöker klättra i rang. Märktes tydligt när vi släppte ihop en ranglåg häst ihop med flocken. Den försökte hävda sig rejält, så det stämmer att det oftast är lite ranglägre hästar som bråkar, men det finns säkert såklart undantag också.

 

[cirkus]

mitt ena sto har flyttat från en flock med hingstföl (hennes var yngst och därför fick hon gå kvar ganska länge) till en stoflock. Från högst i rang till nånstans i mitten. Ingen skillnad på hur hon är att hantera. Jag tror inte att rangen på nå¨got sätt är statisk. Jag tror inte heller att det är något som påverkar hur de är emot människor. Det är andra delar av personligheten som styr tror jag

 

[Boj]

Jag upplever nog att rang låga hästar har en tendens till att vilja testa människor, medan de mer ranghöga inte har samma behov.

Men sedan beror mycket också på uppfostran, i något enstaka fall vill mycke ha mer. Dvs, även någon ranghög häst har prövat mitt ledaskap fast utan önskat resultat.

 

[Centaur]

Nej. Dessutom är rang som en pyramid helt felaktig, det är inte en enda häst som bossar runt alla andra och stjäler deras mat. En sån häst är inte riktigt frisk och normalfungerande och skulle i en riktig hästflock snarast få ändra beteende eller stötas bort. Om en häst tar de svagares mat blir de ännu svagare och då blir flocken sårbar och utsatt.

Hästflocken är uppbyggd i cirkel, där alla individer har sin specifika viktiga uppgift! De som syns mest är försvararen som driver bort och attackerar hot och som i en vild flock nästan alltid är en större kraftfull hingst och i en tam flock en likadan valack (ofta sent kastrerad och med mycket hingstkaraktär). Den andra är spejaren som alltid är på vakt och varslar faror, det är en alert häst med blixtsnabba reaktioner, god syn och hörsel och som har förmåga att springa fort.

Sen finns det massa andra roller, ju större flock ju fler roller kan man utskilja. Tex vattensökare, födosökare, fölansvarig, innovatör etc. I en liten människoskapad flock måste människan inlämmas i flocken och få en roll, samt att samma individ bär flera roller. De har dock alltid en huvuduppgift som de är bäst på. Försvarare och spejare måste de ha, så har man bara två hästar måste de ha dessa uppgifter. Ibland är en eller båda inte alls lämpade för sin uppgift och det skapar stressade och oroliga hästar. Tänk dig att jobba med matematik när du är mycket bättre på språk.

Jag har en häst som är vad som traditionellt uppfattats som mycket ranghög. Det är han inte. Han är en försvarare! Sent kastrerad, stor och stark. Har sett han in action när hundar kommit in i hagen och om man säger såhär, det var tur att hunden var snabb och att de fanns ett staket som stoppade hästen... Han har mycket stor integritet och det går absolut inte att tvinga honom till att göra något. Det behövs dock inte heller, så länge man inte är tuff mot honom är han världens snällaste och gör det jag ber om bara för att han vill samarbeta. Han är jättegosig. Hans kompis får lov att äta gräs ur hans mun.

Så nej, det har ingen påverkan på om de tycker om att kela etc. De hästar som bråkar med människor och är besvärliga att hantera är nästan aldrig de tuffare, det är de som är osäkra och inte vet var de hör hemma riktigt. Jag läste en blogg där ägaren trodde att hästen var ett mycket ranghögt ledarsto pga att den sprang helt hysterisk runt så fort den släpptes i större hage och den inte hade koll på alla hästar. Men sån häst är inte alls någon ledare, men en ung och osäker spejare som inte fixar sin uppgift än och därför får panik när det blir svårare att ha koll.

Jag är övertygad om att människors umgänge med hästar skulle bli otroligt mycket bättre om de glömmer denna förlegade ide om att rang och hackordning och att människan måste vara hästens flockledare och all träning måste bygga på dominans och makt.

 

[Grazing]

Vad har ni för erfarenheter kring detta ? Är en häst som är ranghög i hagen också mer " tuff" att hantera och rida eller hänger det inte ihop ? Är en ranglåg häst mer kelig och tillgiven att hantera än den ranghöge? Eller är det ingen skillnad? Min valack är en riktig hårding mot andra hästar men snäll i all hantering och ridning, men man får vara konsekvent och inte vara för slapp med ordning och reda . Då börjar han försöka "ta över" i smyg ( Han har hittills inte lyckats ).Han är inte speciellt gosig av sig.Mera ensamvarg- syndromet både med mskr och andra hästar.

Jag ser det lite som att båda två kan vara jobbiga på liknande sätt men av olika anledningar. Mycket handlar även om personlighet helt enkelt.

Om en häst är gosig eller inte har inte så mycket med hur tuffa psyken dom har utan vad dom uppskattar helt enkelt.

 

[TinyWiny]

Nej. Dessutom är rang som en pyramid helt felaktig, det är inte en enda häst som bossar runt alla andra och stjäler deras mat. En sån häst är inte riktigt frisk och normalfungerande och skulle i en riktig hästflock snarast få ändra beteende eller stötas bort. Om en häst tar de svagares mat blir de ännu svagare och då blir flocken sårbar och utsatt.

Hästflocken är uppbyggd i cirkel, där alla individer har sin specifika viktiga uppgift! De som syns mest är försvararen som driver bort och attackerar hot och som i en vild flock nästan alltid är en större kraftfull hingst och i en tam flock en likadan valack (ofta sent kastrerad och med mycket hingstkaraktär). Den andra är spejaren som alltid är på vakt och varslar faror, det är en alert häst med blixtsnabba reaktioner, god syn och hörsel och som har förmåga att springa fort.

Sen finns det massa andra roller, ju större flock ju fler roller kan man utskilja. Tex vattensökare, födosökare, fölansvarig, innovatör etc. I en liten människoskapad flock måste människan inlämmas i flocken och få en roll, samt att samma individ bär flera roller. De har dock alltid en huvuduppgift som de är bäst på. Försvarare och spejare måste de ha, så har man bara två hästar måste de ha dessa uppgifter. Ibland är en eller båda inte alls lämpade för sin uppgift och det skapar stressade och oroliga hästar. Tänk dig att jobba med matematik när du är mycket bättre på språk.

Jag har en häst som är vad som traditionellt uppfattats som mycket ranghög. Det är han inte. Han är en försvarare! Sent kastrerad, stor och stark. Har sett han in action när hundar kommit in i hagen och om man säger såhär, det var tur att hunden var snabb och att de fanns ett staket som stoppade hästen... Han har mycket stor integritet och det går absolut inte att tvinga honom till att göra något. Det behövs dock inte heller, så länge man inte är tuff mot honom är han världens snällaste och gör det jag ber om bara för att han vill samarbeta. Han är jättegosig. Hans kompis får lov att äta gräs ur hans mun.

Så nej, det har ingen påverkan på om de tycker om att kela etc. De hästar som bråkar med människor och är besvärliga att hantera är nästan aldrig de tuffare, det är de som är osäkra och inte vet var de hör hemma riktigt. Jag läste en blogg där ägaren trodde att hästen var ett mycket ranghögt ledarsto pga att den sprang helt hysterisk runt så fort den släpptes i större hage och den inte hade koll på alla hästar. Men sån häst är inte alls någon ledare, men en ung och osäker spejare som inte fixar sin uppgift än och därför får panik när det blir svårare att ha koll.

Jag är övertygad om att människors umgänge med hästar skulle bli otroligt mycket bättre om de glömmer denna förlegade ide om att rang och hackordning och att människan måste vara hästens flockledare och all träning måste bygga på dominans och makt.

Bara gilla räcker inte på det här inlägget

 

[Grazing]

Jag är övertygad om att människors umgänge med hästar skulle bli otroligt mycket bättre om de glömmer denna förlegade ide om att rang och hackordning och att människan måste vara hästens flockledare och all träning måste bygga på dominans och makt.

Hur man än vrider och vänder på det så måste människan vara över hästen i "rang" som "ledare" eller vad man ska kalla det. Vilket ord är bättre att använda då hästen faktiskt alltid måste acceptera att vi har sista ordet oavsett?

Det blir lätt farligt annars. Det fungerar inte ute på vägar eller så ifall hästen inte ser människan som en "ledare" som faktiskt har sista ordet. Hästen kan och får inte gå ut på vägen hur taggad och energifylld den än är och hur mycket den än vill, den måste respektera att människan säger nej där. Den respekten kommer tror jag ifrån att människan är konsekvent och tydlig vilket blir ett litet dominant beteende.

Man kan inte vara helt jämsides i relation till en häst på det sättet, hästar får inte ta egna beslut i alla situationer och då blir vi dominanta över hästen automatiskt. Sen måste man inte utnyttja den "makten" i onödan bara för att liksom.

Det är orden "ledare" och "dominans" som verkar vara lite infekterade ord. Trots allt så är vi dominanta gentemot hästar, vi har alltid sista ordet även om vi inte alltid måste utnyttja den "makten". Precis som en ranghög häst i flocken har "makten" att flytta på olika hästar om den vill, det betyder inte att den gör det om det inte behövs.

Det finns många sätt att träna hästar på och olika individer kräver olika sätt. Vissa hästar mår bättre när man är tydlig och rak och inte velar utan visar att såhär är det. Vissa hästar klarar av personer och fortsätter respektera dom trots att dom är veliga och okonsekventa och utnyttjar inte det ett dugg. Är hästen skarp och självsäker och tuff och vet vad den vill så kör en sådan häst lätt över en velig och osäker person.

Målet ser jag som att man ska bli och vara så jämsides som möjligt i relationen, ge och ta så mycket som det fungerar för den enskilda individen. Dock så krävs det olika sätt att komma dit med olika individer. Vissa hästar måste man vara hyperkonsekventa med i början av relationen för att sedan kunna släppa på det mer och mer ju närmare man kommer varandra då hästen respekterar en mer och mer.

 

[kryddelydd]

Vad har ni för erfarenheter kring detta ? Är en häst som är ranghög i hagen också mer " tuff" att hantera och rida eller hänger det inte ihop ? Är en ranglåg häst mer kelig och tillgiven att hantera än den ranghöge? Eller är det ingen skillnad? Min valack är en riktig hårding mot andra hästar men snäll i all hantering och ridning, men man får vara konsekvent och inte vara för slapp med ordning och reda . Då börjar han försöka "ta över" i smyg ( Han har hittills inte lyckats ).Han är inte speciellt gosig av sig.Mera ensamvarg- syndromet både med mskr och andra hästar.

Antagligen gör jag inte som jag tror att jag gör...

men jag har ett gäng grabbar i en lösdriftsflock. De är självklart olika i rang.
Jag inbillar mig att jag hanterar dem ganska lika: tydlig med ramarna, klapp och kli får de allihop (den mest ranghöge får mest eftersom de andra går undan när han kommer och vill bli kliad). Alla ska fråga "får jag komma och bli kliad?" och inte bara "buffla på".

Ridmässigt ingen större skillnad heller utifrån "rangposition" även om de är olika personligheter.
Någon av dem har jag lite svårt att se var de ligger i rang egentligen, men flocken är lugn och konfliktfri (vilket kan vara ett skäl till att jag inte riktigt ser rangordningen).

Jag har nyligen utnyttjat det faktum att jag har ett par tydliga "chefer" i flocken till att introducera häst som blev aggressiv när han blev "för" ranghög i sitt förra hem. Här blev han fint satt på plats, dock utan skador, och får nu gå undan för ALLA efter att tidigare ha varit en (ganska otrevlig) småchef.

 

[Yrja]

Hästar är mer komplexa än så. Ranghög och ranglåg ska heller inte blandas ihop med dominant och inte dominant. Sen har hästar olika personligheter, precis som vi. En del är osäkra, andra är självsäkra. Introvert och extrovert.

Ranghög innebär att man har en hög rang i gruppen. En ranghög häst är trygg och pålitlig och som har goda egenskaper för att vägleda. En ranglåg häst är en häst som inte har starta ledaregenskaper utan kanske snarare behöver vägledning för att känna sig trygg och må bra. En ranghög häst behöver inte säga något för att andra ska följa, en ranglåg häst lever runt och slåss för sin rang.

En dominant häst är en häst som demonstrerar sin dominans. En ranglåg häst kan alltså vara dominant. En ranghög häst kan också vara dominant. En häst är dominant när den behöver hävda sig. En ranghög häst är sällan dominant. En osäker häst kan vara dominant, varför det ofta är de ranglåga hästar som upplevs dominanta. De försöker hävda sig, demonstrera och utmana. Inte för att dom vill bestämma, utan för att dom är osäkra.

En hsät som lever rövare i hagen och styr och ställer är i dom allra flesta fall en osäker häst, en ranglåg häst, som är i behov av en ranghög, trygg ledare. Men som sagt, det är mer komplext än bara ranghög/ranglåg.