aiquen
Trådstartare
Jag fick väldigt oväntat och väldigt fint beröm tidigare i dag. Förutom att jag förstås blev glatt överraskad, så fick jag minst sagt anledning att reflektera över hur extremt dålig jag tydligen är på att hantera att få beröm.
Jag inser ju att det är något positivt och jag blir ju glad, men jag kan liksom inte riktigt KÄNNA mig glad. Istället exploderar en laddning av katastroftankar och jag börjar noja över hur jag tog emot berömmet gentemot personen som gav mig det, undrar hur fan jag har kunnat förtjäna detta, känner som någon slags press över hur jag ska kunna leva upp till detta i fortsättningen ... Jag kan fortsätta. I hyfsat orimliga proportioner till vad det ens gällde, egentligen.
Jag är allmänt ganska bra på att klanka ner på mig själv, men det känns tråkigt att jag vänder även positiv bekräftelse utifrån, till att bli något negativt. Det var såklart inte alls menat att uppfattas som något minsta negativt från den andra personens sida. Säkert redan som glömt och ur världen dessutom. Medan jag sitter kvar här med en smått kaosig hjärna.
Men, hur gör man? Hur hanterar man beröm utan att bli som mentalt helt knäsvag? Hur är era tankar och känslor inför att få (och ge) beröm?
Jag inser ju att det är något positivt och jag blir ju glad, men jag kan liksom inte riktigt KÄNNA mig glad. Istället exploderar en laddning av katastroftankar och jag börjar noja över hur jag tog emot berömmet gentemot personen som gav mig det, undrar hur fan jag har kunnat förtjäna detta, känner som någon slags press över hur jag ska kunna leva upp till detta i fortsättningen ... Jag kan fortsätta. I hyfsat orimliga proportioner till vad det ens gällde, egentligen.
Jag är allmänt ganska bra på att klanka ner på mig själv, men det känns tråkigt att jag vänder även positiv bekräftelse utifrån, till att bli något negativt. Det var såklart inte alls menat att uppfattas som något minsta negativt från den andra personens sida. Säkert redan som glömt och ur världen dessutom. Medan jag sitter kvar här med en smått kaosig hjärna.
Men, hur gör man? Hur hanterar man beröm utan att bli som mentalt helt knäsvag? Hur är era tankar och känslor inför att få (och ge) beröm?