Sv: Hålla hårt i kandarstången?
Om en häst är helt självbärig då har den inte något behov av ett stöd på bettet för att hålla balansen.
Ryttarens behov av stången är då mest för lydnadens skull om hästen skulle fundera på att gå ur den samlig/kroppshållning som behövs fär att utföra rörelsen eller arbetet hästen utför.
Inte för att hålla hästen kvar i samling för då kan inte hästen röra sig avslappnat med avspänd spänst. Om man har ett för starkt bett på den självbäriga hästen blir ett ryttarmisstag som ett lite för hårt tygeltag väldigt störande för hästen och hästen kan bli försiktig och hålla igen på sin framåtbjudning.
Om det finns ett behov av att hålla hårt i en stång beror det oftast på att hästens förmåga till självbärighet saknas, att man då istället försöker hålla och tvinga hästen att vara i samlingen.
Det i sin tur beror nuförtiden ofta på en vanlig trend i verkningen. Det tas ofta inte hänsyn till att hästen för sin naturliga rörelseförmåga måste få stå på sina hovar i samma vinkel som tramdynan-strålen, precis som en hund.
Om skon/bärranden har en annan lutning än trampdynan förlorar hästen sin naturliga förmåga till samling och självbärighet, och det behövs väldigt liten skillnad för att det ska börja förstöra hästens rörelseförmåga.
Därför är en rekommenderad skoperiod bara ca 5 veckor lång.
Det står tydligt om detta i äldre hovslagarböcker men idag verkar det tyvärr i allmänhet vara bortglömt. MVH
) att många håller i stångtygeln så att stången är "vriden" så mycket det bara går.
