bigganl
Trådstartare
Är i en situation som skulle kunna utvecklas till osämja mellan oss grannar om vi inte gör något bra av detta. Vill gärna ha era tankar kring detta med löptikar och hanhundar. Blir kanske lite långt så hoppas ni orkar läsa.
Vi har alltså en hane och vi har grannar 1,5 km från oss som har två tikar. Det finns tikar närmare, men de bryr han sig inte så mycket om. (Vi bor alltså ute på landet, fast det kanske alla förstod?) Anledningen är troligen att just dessa två hundar alltid går promenad förbi vårt hus varje dag så det är ju gott om doftspår. De andra hundarna går nästan aldrig här.
Vår hane går nästan alltid lös hemma och det funkar bra, förutom när någon av dessa tikar löper. Då sticker han iväg så fort man vänder ryggen till. Man hinner knapt se bort så är han iväg. Vi har förstås åkt och hämtat tillbaka honom med en gång, men så kan man ju inte göra gång på gång så därför har vi honom kopplad när vi förstått att någon av dem löper. Jag har bett dem säga till när löpning är på G för att vi ska kunna koppla i tid, men det har de inte gjort, så vi förstår alltså att det är löpning där när han har stuckit iväg en gång. Det funkar ju hyfsat, men är inte helt optimalt.
Förra veckan insåg jag att det var löpdags igen så nu har hunden varit kopplad när jag är ute ti llstallet och grejar på morgonen, eftersom jag då inte kan ha full kontroll på honom. I morse hände en "olycka". När jag skulle ut till hästarna var inte hunden inne och det visade sig att han gått ut tidigare samtidigt som yngste sonen. Jag skyndade mig ner för att släppa ut hästarna och morgonfodra innan jag skulle åka och hämta jycken.
Då kommer tikarnas matte och är rasande. Hon gormar som besatt och skriker att vår hund är hos dem varje dag både mornar, mitt på dagen och på kvällarna. Att han trampat sönder deras rabatter mm. Till och med att han är där så sent att vi gått och lagt oss och då har vi ju ingen hund ute. Eftersom jag vet att detta inte stämmer försöker jag försvara mig. Hon fortsätter bara skrika att jag ljuger. Jag vet ju att det inte är sant eftersom jag själv alltid har hunden på mornarna. Mitt på dagen är ingen av oss hemma så då är hunden alltid inne i huset. På kvällarna jobbar jag ibland så de kvällarna kan jag inte svära på vad som hänt, men de kvällar jag är hemma vet jag ju att han inte varit där. Jag försöker förklara att vi måste prata mer med varandra för att det ska fungera bra. Hon menar att de inte behöver ringa och tala om när deras hundar löper för det borde vi märka. Ja, det märker vi, men det är ju för att han då sticker och det vill jag undvika.
Jag frågar också varför bara vi ska ha kontroll på vår hund eftersom deras ena tik ofta kommer hit ensam och stannar här en timme eller två. Hon skriker att det hänt en gång för länge sedan. Verkligheten är att det skett många gånger under hösten. Jag har inte gjort någon affär av det (bara ringt och sagt att hon är här) för jag känner ju både hunden, husse och matte och vet att de kommer och hämtar henne eller så går hon hem själv när hon tröttnat på att leka med vår hund. Om hon däremot kommer hit under löptiden är det ju inte lika roligt, men det har hon inte gjort än.
Jag vill inte bli osams med mina, i vanliga fall, väldigt trevliga grannar. När det börjar flyga lögnaktiga anklagelser känns det inte alls bra. Jag vill styra det här rätt igen innan det går alltför långt. Jag har aldrig hört ett ljud från dem tidigare om att något varit problematiskt så jag blev rätt paff nu när hon kom och även skrek om tillfällen ett par år tillbaka.
Vi har haft tik i huset brevid tidigare och vi har som sagt gjort så att vi kopplar hunden när det är löptik på G. De ringde alltid och förvarnade så det funkade smidigt. Sen är vi 4 i familjen. Det har såklart hänt tidigare att något av barnen släppt ut hunden av misstag, men då gäller det att vi hämtar hem honom direkt.
Vad har ni för tankar? Finns det ett bättre system för att det ska fungera bra både för löptikarna och för hanhundarna?
Hur gör ni andra som är i liknande situation?
Vi har alltså en hane och vi har grannar 1,5 km från oss som har två tikar. Det finns tikar närmare, men de bryr han sig inte så mycket om. (Vi bor alltså ute på landet, fast det kanske alla förstod?) Anledningen är troligen att just dessa två hundar alltid går promenad förbi vårt hus varje dag så det är ju gott om doftspår. De andra hundarna går nästan aldrig här.
Vår hane går nästan alltid lös hemma och det funkar bra, förutom när någon av dessa tikar löper. Då sticker han iväg så fort man vänder ryggen till. Man hinner knapt se bort så är han iväg. Vi har förstås åkt och hämtat tillbaka honom med en gång, men så kan man ju inte göra gång på gång så därför har vi honom kopplad när vi förstått att någon av dem löper. Jag har bett dem säga till när löpning är på G för att vi ska kunna koppla i tid, men det har de inte gjort, så vi förstår alltså att det är löpning där när han har stuckit iväg en gång. Det funkar ju hyfsat, men är inte helt optimalt.
Förra veckan insåg jag att det var löpdags igen så nu har hunden varit kopplad när jag är ute ti llstallet och grejar på morgonen, eftersom jag då inte kan ha full kontroll på honom. I morse hände en "olycka". När jag skulle ut till hästarna var inte hunden inne och det visade sig att han gått ut tidigare samtidigt som yngste sonen. Jag skyndade mig ner för att släppa ut hästarna och morgonfodra innan jag skulle åka och hämta jycken.
Då kommer tikarnas matte och är rasande. Hon gormar som besatt och skriker att vår hund är hos dem varje dag både mornar, mitt på dagen och på kvällarna. Att han trampat sönder deras rabatter mm. Till och med att han är där så sent att vi gått och lagt oss och då har vi ju ingen hund ute. Eftersom jag vet att detta inte stämmer försöker jag försvara mig. Hon fortsätter bara skrika att jag ljuger. Jag vet ju att det inte är sant eftersom jag själv alltid har hunden på mornarna. Mitt på dagen är ingen av oss hemma så då är hunden alltid inne i huset. På kvällarna jobbar jag ibland så de kvällarna kan jag inte svära på vad som hänt, men de kvällar jag är hemma vet jag ju att han inte varit där. Jag försöker förklara att vi måste prata mer med varandra för att det ska fungera bra. Hon menar att de inte behöver ringa och tala om när deras hundar löper för det borde vi märka. Ja, det märker vi, men det är ju för att han då sticker och det vill jag undvika.
Jag frågar också varför bara vi ska ha kontroll på vår hund eftersom deras ena tik ofta kommer hit ensam och stannar här en timme eller två. Hon skriker att det hänt en gång för länge sedan. Verkligheten är att det skett många gånger under hösten. Jag har inte gjort någon affär av det (bara ringt och sagt att hon är här) för jag känner ju både hunden, husse och matte och vet att de kommer och hämtar henne eller så går hon hem själv när hon tröttnat på att leka med vår hund. Om hon däremot kommer hit under löptiden är det ju inte lika roligt, men det har hon inte gjort än.
Jag vill inte bli osams med mina, i vanliga fall, väldigt trevliga grannar. När det börjar flyga lögnaktiga anklagelser känns det inte alls bra. Jag vill styra det här rätt igen innan det går alltför långt. Jag har aldrig hört ett ljud från dem tidigare om att något varit problematiskt så jag blev rätt paff nu när hon kom och även skrek om tillfällen ett par år tillbaka.
Vi har haft tik i huset brevid tidigare och vi har som sagt gjort så att vi kopplar hunden när det är löptik på G. De ringde alltid och förvarnade så det funkade smidigt. Sen är vi 4 i familjen. Det har såklart hänt tidigare att något av barnen släppt ut hunden av misstag, men då gäller det att vi hämtar hem honom direkt.
Vad har ni för tankar? Finns det ett bättre system för att det ska fungera bra både för löptikarna och för hanhundarna?
Hur gör ni andra som är i liknande situation?