Jag råkade ramla in på en blogg som drivs av några kostinriktade författare som jag har uppfattat som engagerade, seriösa och medvetna. I deras blogg hade de publicerat ett inlägg som spred kritik mot och felaktig info om en miljöfråga. Eftersom det rörde sig om ett av de områden jag ändå är ganska engagerad i och informerad om, så kunde jag bara inte låta det stå oemotsagt. För ingen av de kommentarer de redan hade fått på blogginlägget berörde det faktum att informationen i blogginlägget var felaktig. Så jag skrev ett svar där jag förklarade hur det funkar, med länkar som hänvisade vidare till lagtext och myndighetsinformation för den som ville fördjupa sig mer.
Men mitt inlägg publicerades aldrig.
Bloggsvaren skulle godkännas av admin stod det, och först tänkte jag att det kanske kunde ta lite tid. Men sen såg jag att inläggssvar efter mitt hade godkänts och visades. Och sen såg jag också att bloggförfattaren hade skapat fler blogginlägg. Så det gick definitivt inte att skylla på inaktivitet.
Självklart vet jag att det är deras blogg och att de väljer själva vad som ska publiceras eller ej. Men det jag blev förvånad över var att dessa personer, som jag ändå har uppfattat som seriösa och journalistiska, uppenbarligen inte tålde att bli emotsagda. Jag skrev såvitt jag kan bedöma inget konstigt, utan försökte att vara saklig och informativ. Jag trodde i ärlighetens namn först att den felaktiga informationen i blogginlägget berodde på okunskap. Men nu inser jag att det kanske inte handlar om det, utan istället kan vara ett aktivt ställningstagande för att sprida en åsikt – fint förklädd som ”fakta”... Bara det att ”faktan” i det här fallet inte alls är fakta.
Det fick mig att fundera över det här med källkritik och vad man ska tro på. Jag har läst en bok av dessa författare och tyckte att den var bra och informativ. Men plötsligt faller all trovärdighet för boken och författarna i mina ögon. Men - hade jag inte läst deras blogg just i detta nu och bestämt mig för att skriva ett svar på deras inlägg, så hade jag aldrig förstått att de var oseriösa i den meningen att de väljer bort de argument som de inte vill höra... Då hade jag förmodligen fortfarande sett dem som seriösa good guys.
Jag kan också tycka att det är märkligt rent generellt att man vill välja att förtränga fakta som presenteras både med vetenskapligt stöd, myndighetsstöd och lagstöd. Jag vet att det finns en hel del konspirationsteoretiker (sk ”foliehattar”) som missionerar sin åsikt om att staten är ond, vetenskapen köpt och vi alla är lurade (obs – jag påstår inte att de alltid har fel, ha ha...
). Men de är ofta ganska tydliga och lätta att urskilja. De missionerar ofta på ett visst sätt när de för fram sin åsikt - om det så är i en bok, på en blogg eller som talare. Det som var lurigt är att de här personerna inte alls kommunicerar på det sättet. De VERKAR logiska, vetenskapliga, vettiga och trovärdiga....
Jag har aldrig blivit censurerad förut, och det känns faktiskt lite märkligt. Jag blev även förvånad över att jag känner mig så lurad, men samtidigt är jag lite glad och stolt. För jag anser att godtrogenhet till viss del är en positiv egenskap. Hade jag aldrig känt mig blåst nångång så hade det med största sannolikhet inneburit att jag hade varit extremt cynisk och misstänksam. Och en sån person vill jag inte vara. Förhoppningsvis kommer jag att fortsätta tro på folk som verkar vettiga och seriösa. Men det var helt klart en intressant upplevelse!
Men mitt inlägg publicerades aldrig.
Bloggsvaren skulle godkännas av admin stod det, och först tänkte jag att det kanske kunde ta lite tid. Men sen såg jag att inläggssvar efter mitt hade godkänts och visades. Och sen såg jag också att bloggförfattaren hade skapat fler blogginlägg. Så det gick definitivt inte att skylla på inaktivitet.
Självklart vet jag att det är deras blogg och att de väljer själva vad som ska publiceras eller ej. Men det jag blev förvånad över var att dessa personer, som jag ändå har uppfattat som seriösa och journalistiska, uppenbarligen inte tålde att bli emotsagda. Jag skrev såvitt jag kan bedöma inget konstigt, utan försökte att vara saklig och informativ. Jag trodde i ärlighetens namn först att den felaktiga informationen i blogginlägget berodde på okunskap. Men nu inser jag att det kanske inte handlar om det, utan istället kan vara ett aktivt ställningstagande för att sprida en åsikt – fint förklädd som ”fakta”... Bara det att ”faktan” i det här fallet inte alls är fakta.
Det fick mig att fundera över det här med källkritik och vad man ska tro på. Jag har läst en bok av dessa författare och tyckte att den var bra och informativ. Men plötsligt faller all trovärdighet för boken och författarna i mina ögon. Men - hade jag inte läst deras blogg just i detta nu och bestämt mig för att skriva ett svar på deras inlägg, så hade jag aldrig förstått att de var oseriösa i den meningen att de väljer bort de argument som de inte vill höra... Då hade jag förmodligen fortfarande sett dem som seriösa good guys.
Jag kan också tycka att det är märkligt rent generellt att man vill välja att förtränga fakta som presenteras både med vetenskapligt stöd, myndighetsstöd och lagstöd. Jag vet att det finns en hel del konspirationsteoretiker (sk ”foliehattar”) som missionerar sin åsikt om att staten är ond, vetenskapen köpt och vi alla är lurade (obs – jag påstår inte att de alltid har fel, ha ha...
). Men de är ofta ganska tydliga och lätta att urskilja. De missionerar ofta på ett visst sätt när de för fram sin åsikt - om det så är i en bok, på en blogg eller som talare. Det som var lurigt är att de här personerna inte alls kommunicerar på det sättet. De VERKAR logiska, vetenskapliga, vettiga och trovärdiga....Jag har aldrig blivit censurerad förut, och det känns faktiskt lite märkligt.
Jag blev även förvånad över att jag känner mig så lurad, men samtidigt är jag lite glad och stolt. För jag anser att godtrogenhet till viss del är en positiv egenskap. Hade jag aldrig känt mig blåst nångång så hade det med största sannolikhet inneburit att jag hade varit extremt cynisk och misstänksam. Och en sån person vill jag inte vara. Förhoppningsvis kommer jag att fortsätta tro på folk som verkar vettiga och seriösa. Men det var helt klart en intressant upplevelse! 
