ztsu
Trådstartare
Jag vet att det finns hundratals trådar i ämnet häst som gapar men jag har läst igenom dem alla utan att hitta någon som stämmer överens med mitt problem. Om tråden ligger fel får moderator gärna flytta den.
Min häst är 16 år gammal och jag har ägt honom sedan årsskiftet. När jag köpte honom var han stöpt i girafform och vi har arbetat mycket med att han skall komma fram och ner och ta stöd på bettet. Problemet är bara att så fort han börjar närma sig lodplan börjar han gapa. Mycket. Han knäpper gärna av nacken och kör ner huvudet, krullar ihop sig och gapar frenetiskt. Ibland fipplar han så mycket att tungan hamnar på fel sida av bettet.
Jag har testat allt.
Olika typer av bett (raka, tvådelade, tredelade, tredelat som låser sig, gummiklädda, applemouth, sötvatten, rörliga ringar, fasta ringar, små ringar, stora ringar), olika typer av nosgrimma, utan nosgrimma, jag har satt betten på olika höjd i munnen, jag har tom i ett desperat läge testat att spänna en snokrem runt käften på honom (den åkte dock av lika snabbt igen).
Det spelar ingen roll om jag rider med korta tyglar eller på längre tyglar, så fort han har kontakt gapar han. Även med bettlöst gapar han. Enda gångerna han inte gapar är på helt fri tygel (utan kontakt) och när han kör upp huvudet och går som en giraff.
Tandläkaren har varit ute och grejat med munnen på honom och kommer snart igen, men han har inga större fel där. Eftersom han gapar även när jag rider bettlöst funderar jag på om det kanske inte alls har med själva munnen att göra utan nacken. Han har en liten och enligt vet. obetydlig pålagring på atlaskotan och mina funderingar går nu kring hur obetydlig den egentligen är. Kan det vara så att när han söker sig framåt neråt så känner han något i nacken och börjar gapa pga det obehaget snarare än vad han har i munnen?
När han tömkörs syns det väldigt tydligt att det är precis i det läget när han hamnar på lodplan som han börjar gapa och då kör han gärna ner huvudet så han nästan biter sig i bogen och fipplar frenetiskt.
Vår vet. är på semester nu, när hon kommer tillbaka skall jag konsultera henne men fram tills dess kanske ni har några bra tips och ideer? Jag tycker att ju starkare han blir i kroppen och ju mer han går i en korrekt form snarare än i girafform, ju värre har det blivit.
Här är två halvkassa bilder för att illustrera hur det kan se ut när han kör ner huvudet och sätter igång.
Min häst är 16 år gammal och jag har ägt honom sedan årsskiftet. När jag köpte honom var han stöpt i girafform och vi har arbetat mycket med att han skall komma fram och ner och ta stöd på bettet. Problemet är bara att så fort han börjar närma sig lodplan börjar han gapa. Mycket. Han knäpper gärna av nacken och kör ner huvudet, krullar ihop sig och gapar frenetiskt. Ibland fipplar han så mycket att tungan hamnar på fel sida av bettet.
Jag har testat allt.
Olika typer av bett (raka, tvådelade, tredelade, tredelat som låser sig, gummiklädda, applemouth, sötvatten, rörliga ringar, fasta ringar, små ringar, stora ringar), olika typer av nosgrimma, utan nosgrimma, jag har satt betten på olika höjd i munnen, jag har tom i ett desperat läge testat att spänna en snokrem runt käften på honom (den åkte dock av lika snabbt igen).
Det spelar ingen roll om jag rider med korta tyglar eller på längre tyglar, så fort han har kontakt gapar han. Även med bettlöst gapar han. Enda gångerna han inte gapar är på helt fri tygel (utan kontakt) och när han kör upp huvudet och går som en giraff.
Tandläkaren har varit ute och grejat med munnen på honom och kommer snart igen, men han har inga större fel där. Eftersom han gapar även när jag rider bettlöst funderar jag på om det kanske inte alls har med själva munnen att göra utan nacken. Han har en liten och enligt vet. obetydlig pålagring på atlaskotan och mina funderingar går nu kring hur obetydlig den egentligen är. Kan det vara så att när han söker sig framåt neråt så känner han något i nacken och börjar gapa pga det obehaget snarare än vad han har i munnen?
När han tömkörs syns det väldigt tydligt att det är precis i det läget när han hamnar på lodplan som han börjar gapa och då kör han gärna ner huvudet så han nästan biter sig i bogen och fipplar frenetiskt.
Vår vet. är på semester nu, när hon kommer tillbaka skall jag konsultera henne men fram tills dess kanske ni har några bra tips och ideer? Jag tycker att ju starkare han blir i kroppen och ju mer han går i en korrekt form snarare än i girafform, ju värre har det blivit.
Här är två halvkassa bilder för att illustrera hur det kan se ut när han kör ner huvudet och sätter igång.