F
Frasseoo
Jag har en unghäst (6år) som antingen uppför sig som en ängel och jobbar på som bara den eller som raka motsatsen.
När han inte tycker att det är kul eller det tar emot på något sätt så sätter han sig på tvären, och det rejält.
I går hände följande.
Min dotter (10) red. Allt var frid och fröjd. Han jobbade på ett strålande sätt. Jag tänkte precis att vi skulle bryta eftersom det var lite tungt i snön och de hade varit jätteduktiga.
Jag bad dottern trava honom lite lågt så han fick sträcka sig nedåt framåt. Hon red på en stooor volt i ena ändan av ridbanan.
Då bestämmer sig pållen att nu rackarns var det nog.
När han kom nära grinden ut tvärnitar han.
Dottern sitter kvar och ger honom en liten smäll med spöt och skäller på honom. Okej, ett varv till....nehej samma sak igen.
Då tar vi in honom på en lite mindre volt och på tygeln. Det går fint ett par varv. Bra då slutar vi säger jag. Dottern klappar pållen.
De skall nu bara trava lite fint på fyrkantspåret så skall vi skritta ut en sväng.
Vad händer: Pållen tvärnitar vid grinden (120) och hoppar stilla stående . Självklart gick det åt .
Grinden blev kaffeved. Hästen backade med grinddelar hängande runt benen. Han tar ett litet skutt ur delarna och travar glatt iväg ett par meter för att sedan stanna så dottern som hänger och klänger runt halsen kan kravla sig upp i sadeln igen.
Varken hästen eller dottern skadade sig .
Jag satte upp de grindspjälor som var tillräckligt långa för att spärra utgången.
Sedan ställde jag mig för. Dottern och hästen presterade tre fina varv i trav. Sedan gick vi en promenad. Allt gick fint.
VARFÖR gör han så här
Han är kollad från mule till svansspets - frisk som en nötkärna.
Det är en mycket intelligent herre, jag antar att han inte accepterar att det är jobbigt/tråkigt/tar emot.
VAD skall jag göra för att han inte skall göra så här
(jag försöker alltid avbryta när det går bra, vi kör inga jättepass)
/Frasse
När han inte tycker att det är kul eller det tar emot på något sätt så sätter han sig på tvären, och det rejält.
I går hände följande.
Min dotter (10) red. Allt var frid och fröjd. Han jobbade på ett strålande sätt. Jag tänkte precis att vi skulle bryta eftersom det var lite tungt i snön och de hade varit jätteduktiga.
Jag bad dottern trava honom lite lågt så han fick sträcka sig nedåt framåt. Hon red på en stooor volt i ena ändan av ridbanan.
Då bestämmer sig pållen att nu rackarns var det nog.
När han kom nära grinden ut tvärnitar han.
Dottern sitter kvar och ger honom en liten smäll med spöt och skäller på honom. Okej, ett varv till....nehej samma sak igen.
Då tar vi in honom på en lite mindre volt och på tygeln. Det går fint ett par varv. Bra då slutar vi säger jag. Dottern klappar pållen.
De skall nu bara trava lite fint på fyrkantspåret så skall vi skritta ut en sväng.
Vad händer: Pållen tvärnitar vid grinden (120) och hoppar stilla stående . Självklart gick det åt .
Grinden blev kaffeved. Hästen backade med grinddelar hängande runt benen. Han tar ett litet skutt ur delarna och travar glatt iväg ett par meter för att sedan stanna så dottern som hänger och klänger runt halsen kan kravla sig upp i sadeln igen.
Varken hästen eller dottern skadade sig .
Jag satte upp de grindspjälor som var tillräckligt långa för att spärra utgången.
Sedan ställde jag mig för. Dottern och hästen presterade tre fina varv i trav. Sedan gick vi en promenad. Allt gick fint.
VARFÖR gör han så här
Han är kollad från mule till svansspets - frisk som en nötkärna.
Det är en mycket intelligent herre, jag antar att han inte accepterar att det är jobbigt/tråkigt/tar emot.
VAD skall jag göra för att han inte skall göra så här
(jag försöker alltid avbryta när det går bra, vi kör inga jättepass)
/Frasse