Lördagen började med att jag var sen hämta upp dottern, som just när hon satte sig i bilen kom på "kameran". Ringde hästägaren som svarar "jag är också sen"
Jaja, vi hade fortfarande gott om tid packa ihop grejerna, mocka boxen och hämta in hästen.
Dottern lindade bakbenen och satte på bootsen så han skulle vänja sig innan lastningen. Urk tyckte Silver om att få på något på bakbenen. Men han lugnade sig ganska snart.
S (ägaren) går ut för att öppna upp transporten men kommer tillbaka rätt fort "hållaren till bommen är trasig, har ringt min man han kommer snart med verktygslådan"
Jaha, in med hästen i boxen så länge (vilket han inte hade något emot, fanns ju hö kvar där)
S man kommer och nödlagar hållaren till bommen. Inga problem vi har fortfarande gott om tid.
Dottern hämtar hästen.....som bestämmer sig för att han inte vill åka med.
Efter lite övertalning går han så på, fortfarande lugnt och gott om tid. Det är ju ganska nära som tur är.
Väl framme så springer S och betalar, Silver får spel inne i transporten så jag får stå och låta honom slicka min hand tills S och dottern är tillbaka så han inte fullkomligt välter hela ekipaget.
Lastar ur och hör, shit klassen startar. Men vi hinner nog, dom startar ju sist som nr 18.
På med grejerna......VA! är nr 15 inne på banan, det kan ju inte stämma, klassen startade ju precis
Visade sig att typ hälften (lite överdrivet) av de startande strukit sig.
Vi insåg att det inte fanns en sportsmössa dotterns skulle hinna rida fram till sin starttid som nr 3 i nästa klass, så hennes kompis sprang till bandomaren och frågade om det gick senarelägga starten.
Ja, det var helt ok. Men det var fortfarande tight om tid.
In och värma upp hästen på en hyfsat kaosartad framhoppning, men man kan inte annat än imponeras av denna fyra-åring på sin tredje "tävling" i livet är hur stencool som helst. Bara ett stopp på oxern, men det var för att två ekipage var i vägen när de red mot, så dottern hann inte räta upp honom mot hindret (som dessutom var polkagrisrandigt) Nästa språng var klockrent.
När hon kände de var hyfsat halvfärdig skrittade hon ut ett varv, kom till baka och tog räcket och oxern igen.....som visade sig vara höjda till 80, oups.
Som sagt eftersom vi var så sena hann hon inte gå banan, så den pluggades via S telefon och genom att titta på två ekipage innan start. Bästa uppladdningen absolut, på en oerfaren unghäst, eller hur?
Så vad gör dom? Jo, de går in och nollar sin första 70-bana som det vore ingenting och får till och med kommentaren "väl riden runda" av bandomaren. Sen att piloten inte mådde så bra efter ritten och fick lov kasta sig ut ur ridhuset är en annan femma.
Tror att det här ekipaget kan klättra ganska snabbt upp i höjderna efter vintervilan. Han är envis, och kan vara lite bråkig och är gärna lite tittig när han kommer in på banan. Men jäklar när han får startsignal, då åker öronen fram och han är fokuserad till tusen. En riktig tävlings"ponny"
Sen att matte S fick bli lite argsint när vi skulle lasta för att fjanthästen skulle gå på, behöver vi ju inte nämna
Jaja, vi hade fortfarande gott om tid packa ihop grejerna, mocka boxen och hämta in hästen.
Dottern lindade bakbenen och satte på bootsen så han skulle vänja sig innan lastningen. Urk tyckte Silver om att få på något på bakbenen. Men han lugnade sig ganska snart.
S (ägaren) går ut för att öppna upp transporten men kommer tillbaka rätt fort "hållaren till bommen är trasig, har ringt min man han kommer snart med verktygslådan"
Jaha, in med hästen i boxen så länge (vilket han inte hade något emot, fanns ju hö kvar där)
S man kommer och nödlagar hållaren till bommen. Inga problem vi har fortfarande gott om tid.
Dottern hämtar hästen.....som bestämmer sig för att han inte vill åka med.
Efter lite övertalning går han så på, fortfarande lugnt och gott om tid. Det är ju ganska nära som tur är.
Väl framme så springer S och betalar, Silver får spel inne i transporten så jag får stå och låta honom slicka min hand tills S och dottern är tillbaka så han inte fullkomligt välter hela ekipaget.
Lastar ur och hör, shit klassen startar. Men vi hinner nog, dom startar ju sist som nr 18.
På med grejerna......VA! är nr 15 inne på banan, det kan ju inte stämma, klassen startade ju precis
Visade sig att typ hälften (lite överdrivet) av de startande strukit sig.
Vi insåg att det inte fanns en sportsmössa dotterns skulle hinna rida fram till sin starttid som nr 3 i nästa klass, så hennes kompis sprang till bandomaren och frågade om det gick senarelägga starten.
Ja, det var helt ok. Men det var fortfarande tight om tid.
In och värma upp hästen på en hyfsat kaosartad framhoppning, men man kan inte annat än imponeras av denna fyra-åring på sin tredje "tävling" i livet är hur stencool som helst. Bara ett stopp på oxern, men det var för att två ekipage var i vägen när de red mot, så dottern hann inte räta upp honom mot hindret (som dessutom var polkagrisrandigt) Nästa språng var klockrent.
När hon kände de var hyfsat halvfärdig skrittade hon ut ett varv, kom till baka och tog räcket och oxern igen.....som visade sig vara höjda till 80, oups
. Som sagt eftersom vi var så sena hann hon inte gå banan, så den pluggades via S telefon och genom att titta på två ekipage innan start. Bästa uppladdningen absolut, på en oerfaren unghäst, eller hur?
Så vad gör dom? Jo, de går in och nollar sin första 70-bana som det vore ingenting och får till och med kommentaren "väl riden runda" av bandomaren. Sen att piloten inte mådde så bra efter ritten och fick lov kasta sig ut ur ridhuset är en annan femma.
Tror att det här ekipaget kan klättra ganska snabbt upp i höjderna efter vintervilan. Han är envis, och kan vara lite bråkig och är gärna lite tittig när han kommer in på banan. Men jäklar när han får startsignal, då åker öronen fram och han är fokuserad till tusen. En riktig tävlings"ponny"
Sen att matte S fick bli lite argsint när vi skulle lasta för att fjanthästen skulle gå på, behöver vi ju inte nämna
