KarinStarfighter
Trådstartare
Hej,
Risken är att det här blir långt, men, men. För ca 18 mån började jag få ont i en fot. Först vid löpning och sedan även vid gång. Efter ett par månaders smärta träffade jag en sjg som sa att det är plantar fasciit. Jag fick övningar, köpte hålfotsinlägg och fick rådet att inte springa/ gå mer än nödvändigt. Det blev inte bättre trots att jag följt rekommendationerna. I februari/mars testade jag en omgång med stötvåg men inget resultat. I maj började jag få ont även i vä fot.
I juni började jag gå hos en annan sjg som inte tror att det är plantar fasciit utan en överansträngning under stortån (sesambenen). Börjar tejpa fötterna. Lindrar smärtan. Fortsätter med sjukgymnastik under hösten. I augusti röntgar jag foten. Röntgen visar inget.
För två veckor sen var jag hos distriktläkare. Fick kortisonspruta, men har inte än märkt något resultat. Har varit hos ortopedtekniker och provat inlägg (komb hålfot och pelott) men får snarare mer ont av dem.
Är en person som älskar att röra mig och vara ute, men börjar ärligt talat känna mig uppgiven. Gråter flera gånger i veckan för att jag är så orolig för att aldrig bli bra och för att jag är så begränsad i allt jag tycker om att göra.
Någon med kloka tankar att dela med sej av?
Risken är att det här blir långt, men, men. För ca 18 mån började jag få ont i en fot. Först vid löpning och sedan även vid gång. Efter ett par månaders smärta träffade jag en sjg som sa att det är plantar fasciit. Jag fick övningar, köpte hålfotsinlägg och fick rådet att inte springa/ gå mer än nödvändigt. Det blev inte bättre trots att jag följt rekommendationerna. I februari/mars testade jag en omgång med stötvåg men inget resultat. I maj började jag få ont även i vä fot.
I juni började jag gå hos en annan sjg som inte tror att det är plantar fasciit utan en överansträngning under stortån (sesambenen). Börjar tejpa fötterna. Lindrar smärtan. Fortsätter med sjukgymnastik under hösten. I augusti röntgar jag foten. Röntgen visar inget.
För två veckor sen var jag hos distriktläkare. Fick kortisonspruta, men har inte än märkt något resultat. Har varit hos ortopedtekniker och provat inlägg (komb hålfot och pelott) men får snarare mer ont av dem.
Är en person som älskar att röra mig och vara ute, men börjar ärligt talat känna mig uppgiven. Gråter flera gånger i veckan för att jag är så orolig för att aldrig bli bra och för att jag är så begränsad i allt jag tycker om att göra.
Någon med kloka tankar att dela med sej av?