Sv: Första uteritten!
Jag förstår både Suuz och åke.
Suuz är jättestolt över sin lilla fina unghäst som hanterade situationen precis som man kan önska, och Suuz var dessutom lite orolig iinann för hur det skulle gå. Då är man självklart jätteglad! På samma sätt som de flesta är glada när de galopperat sin lilla unghäst första gången och det gått bra, även om man inte räknade med annat än att det skulle gå bra.
åke och sin sida reagerar på att (som jag fattar det) skriva ett inlägg om något 'självklart', då de flesta unghästar är väldigt okomplicerade och coola. Dvs om man ridit in etts törre antal så är det inte samma 'wow', och tycker inte att det kan tillskrivas ett psyke av stål utan snarare ett normalt, bra psyke.
Jag förstår båda sidor, då jag inte ridit in så många unghästar att jag är blasé och kan förstå glädjen hos Suuz, men samtidigt har ridit in så många unghästar att jag instämmer i åkes inlägg att det snarare är normalt psyke än ett psyke av stål. Min lilla är inriden utan medhjälpare i skogen, hon reds ut från dag ett och har aldrig reagerat på det.
men jag tycker åkes ton var lite otrevlig. Låt Suuz glädjas åt sin lilla tjej, och det kan vara första gången för Suuz hon är i den beskrivna situationen, och då är det inte konstigt om man är bubbelglad och vills kriva ett inlägg (däremot ligger det fel väl?Borde väl ligga på gnägg?)