Försiktig hund

[Ajda]

Jag behöver få skriva av mig lite om vår ena hund.

Alba 5 årig golden. Haft henne sen hon var valp. Vår första egna hund. Jag är uppvuxen med hund sen jag var liten, men inga goldens.

Vi valde rasen då vi såg oss som nybörjare och ville ha en enkel ras som första hund. Och enkel är hon. Hon har i princip inte krävt någon uppfostran alls. Skötsam delux. Vi har nog aldrig höjt rösten åt henne.
Hon är frisk och sund. Men som jag skrivit tidigare är hon vek. Jättevek. Hon rör sig inte fritt i huset. Alla rum är det fritt fram att vara i. Men hon är bara i hallen, vardagsrummet och halva köket och yttersta delen av sovrummet Hon är rädd för plötsliga ljud. Som när man råkar skramla med något i köket. Eller när det blåser och något låter på altanen. Då går hon undan.
Kattmaten kan stå på golvet i köket för hon går inte in så långt i rummet. Likadan hos våra hundvakter. Så det är inte bara här hemma.

Skotträdd såklart. Och det blir värre och värre upplever jag med åren. Det är ju eg bara ett problem kring nyår.

Hon är lugn, genomsnäll, foglig, lydig. Men hon är transparent. Hon bara är…
Hon lever upp när hon får vara lös i skogen. Det älskar hon! Annars är hon väl förhållandevis likgiltig.

Nu skaffade vi en till hund i somras som bara mer och mer visar att hon är allt vi drömt om i hundväg. Stor personlighet, glad (jo det är Alba också men inte lika full av liv), humoristisk…

Som sagt, jag behövde bara få skriva lite.
Alba blir kvar här, hon är en familjemedlem. Men vi sörjer att hon inte vågar leva fullt ut.

 

[Daff]

Jag behöver få skriva av mig lite om vår ena hund.

Alba 5 årig golden. Haft henne sen hon var valp. Vår första egna hund. Jag är uppvuxen med hund sen jag var liten, men inga goldens.

Vi valde rasen då vi såg oss som nybörjare och ville ha en enkel ras som första hund. Och enkel är hon. Hon har i princip inte krävt någon uppfostran alls. Skötsam delux. Vi har nog aldrig höjt rösten åt henne.
Hon är frisk och sund. Men som jag skrivit tidigare är hon vek. Jättevek. Hon rör sig inte fritt i huset. Alla rum är det fritt fram att vara i. Men hon är bara i hallen, vardagsrummet och halva köket och yttersta delen av sovrummet Hon är rädd för plötsliga ljud. Som när man råkar skramla med något i köket. Eller när det blåser och något låter på altanen. Då går hon undan.
Kattmaten kan stå på golvet i köket för hon går inte in så långt i rummet. Likadan hos våra hundvakter. Så det är inte bara här hemma.

Skotträdd såklart. Och det blir värre och värre upplever jag med åren. Det är ju eg bara ett problem kring nyår.

Hon är lugn, genomsnäll, foglig, lydig. Men hon är transparent. Hon bara är…
Hon lever upp när hon får vara lös i skogen. Det älskar hon! Annars är hon väl förhållandevis likgiltig.

Nu skaffade vi en till hund i somras som bara mer och mer visar att hon är allt vi drömt om i hundväg. Stor personlighet, glad (jo det är Alba också men inte lika full av liv), humoristisk…

Som sagt, jag behövde bara få skriva lite.
Alba blir kvar här, hon är en familjemedlem. Men vi sörjer att hon inte vågar leva fullt ut.

Jag förstår litegrann hur du känner. Min storpudel har en del ljudrädslor och jag kan bli så ledsen för hennes skull när jag ser att hon tex vill gå in i köket men inte vågar för att golvet knakar eller inte vågar äta för att torrfodret låter mot skålen. Eller blir jätterädd för mig på en promenad då att jag skrattar för högt åt en podd och vill då absolut inte vara nära mig och jag måste koppla henne för att vi ska kunna ha en vettig promenad.

Om hon är lite uppe i varv glömmer hon att vara rädd och sen har jag anpassat en hel del efter henne, hon får numera torrfodret på golvet och har ställt vatten och matskålen i vardagsrummet istället för köket. Och lyssnar på roliga poddar vid andra tillfällen än promenader.

Jag brukar tänka att det nog är tur att hon bor hos just mig som vet hur är det är att ha ångest men kan ändå bli sjukt frustrerad på vissa rädslor, hur kan jag helt plötsligt bli jättefarlig bara för att jag skrattar?

Har ni provat med någon lugnande medicin? Har läst att det finns även till hundar men har inte själv känt att det behövs.

 

[Ajda]

Jag förstår litegrann hur du känner. Min storpudel har en del ljudrädslor och jag kan bli så ledsen för hennes skull när jag ser att hon tex vill gå in i köket men inte vågar för att golvet knakar eller inte vågar äta för att torrfodret låter mot skålen. Eller blir jätterädd för mig på en promenad då att jag skrattar för högt åt en podd och vill då absolut inte vara nära mig och jag måste koppla henne för att vi ska kunna ha en vettig promenad.

Om hon är lite uppe i varv glömmer hon att vara rädd och sen har jag anpassat en hel del efter henne, hon får numera torrfodret på golvet och har ställt vatten och matskålen i vardagsrummet istället för köket. Och lyssnar på roliga poddar vid andra tillfällen än promenader.

Jag brukar tänka att det nog är tur att hon bor hos just mig som vet hur är det är att ha ångest men kan ändå bli sjukt frustrerad på vissa rädslor, hur kan jag helt plötsligt bli jättefarlig bara för att jag skrattar?

Har ni provat med någon lugnande medicin? Har läst att det finns även till hundar men har inte själv känt att det behövs.

Nej aldrig provat lugnande. Tänker du på nyår? Tack och lov sitter inte rädslan för smällare i länge. När det lugnat sig återgår hon till sitt vanliga tillstånd. Det är enda gången hon går upp på övervåningen. På nyårsafton.
Hon är även rädd för dammsugaren. Inte bara när den är på utan även när den är framme. Är sladden i väggen kan hon inte korsa den. Måste dra ut den och stäla undan för att hon ska våga gå till köket och äta.

Känner igen det där med matskålen. Men keramikskål fungerar bra.

Båt har vi åkt med henne sen hon var valp. Hon hatar den.
Älskar att bada men simmar bara ut max 10 meter sen vänder hon in igen.

Sambon har haft med henne i skogen vid jakt (inte reagerat på skott då faktiskt, men då är hon väl helt uppslukad av skogen), då vågar hon sig inte fram till fikaplatsen där de samlas. Vet inte varför. Men 10 gubbar i mörka kläder är tydligen farligt.

Det är så mycket hon reagerar på men man lär sig ju acceptera, anpassa sig och leva med det.

 

[Whisperia86]

Nej aldrig provat lugnande. Tänker du på nyår? Tack och lov sitter inte rädslan för smällare i länge. När det lugnat sig återgår hon till sitt vanliga tillstånd. Det är enda gången hon går upp på övervåningen. På nyårsafton.
Hon är även rädd för dammsugaren. Inte bara när den är på utan även när den är framme. Är sladden i väggen kan hon inte korsa den. Måste dra ut den och stäla undan för att hon ska våga gå till köket och äta.

Känner igen det där med matskålen. Men keramikskål fungerar bra.

Båt har vi åkt med henne sen hon var valp. Hon hatar den.
Älskar att bada men simmar bara ut max 10 meter sen vänder hon in igen.

Sambon har haft med henne i skogen vid jakt (inte reagerat på skott då faktiskt, men då är hon väl helt uppslukad av skogen), då vågar hon sig inte fram till fikaplatsen där de samlas. Vet inte varför. Men 10 gubbar i mörka kläder är tydligen farligt.

Det är så mycket hon reagerar på men man lär sig ju acceptera, anpassa sig och leva med det.

Har hon kollats upp ordentligt? Vår förra hund var lite likadan, visade sig att hon såg lite dåligt så mycket blev obehagligt för henne. På henne hjälpte det att öva upp hennes självförtroende, börja enkelt. Ta hjälp av en duktig instruktör som jobbar med mjuka metoder o positiv förstärkning

 

[Ajda]

Har hon kollats upp ordentligt? Vår förra hund var lite likadan, visade sig att hon såg lite dåligt så mycket blev obehagligt för henne. På henne hjälpte det att öva upp hennes självförtroende, börja enkelt. Ta hjälp av en duktig instruktör som jobbar med mjuka metoder o positiv förstärkning

Njae hon är inte grundligt kollad så. Jag tror inte hon ser dåligt. Vi satt nyss och kastade små kycklingbitar som hon stensäkert fångar i luften.
Aldrig annars reflekterat över att hon skulle se dåligt. Säker på foten i kuperad terräng.

 

[Fibusen]

Jag behöver få skriva av mig lite om vår ena hund.

Alba 5 årig golden. Haft henne sen hon var valp. Vår första egna hund. Jag är uppvuxen med hund sen jag var liten, men inga goldens.

Vi valde rasen då vi såg oss som nybörjare och ville ha en enkel ras som första hund. Och enkel är hon. Hon har i princip inte krävt någon uppfostran alls. Skötsam delux. Vi har nog aldrig höjt rösten åt henne.
Hon är frisk och sund. Men som jag skrivit tidigare är hon vek. Jättevek. Hon rör sig inte fritt i huset. Alla rum är det fritt fram att vara i. Men hon är bara i hallen, vardagsrummet och halva köket och yttersta delen av sovrummet Hon är rädd för plötsliga ljud. Som när man råkar skramla med något i köket. Eller när det blåser och något låter på altanen. Då går hon undan.
Kattmaten kan stå på golvet i köket för hon går inte in så långt i rummet. Likadan hos våra hundvakter. Så det är inte bara här hemma.

Skotträdd såklart. Och det blir värre och värre upplever jag med åren. Det är ju eg bara ett problem kring nyår.

Hon är lugn, genomsnäll, foglig, lydig. Men hon är transparent. Hon bara är…
Hon lever upp när hon får vara lös i skogen. Det älskar hon! Annars är hon väl förhållandevis likgiltig.

Nu skaffade vi en till hund i somras som bara mer och mer visar att hon är allt vi drömt om i hundväg. Stor personlighet, glad (jo det är Alba också men inte lika full av liv), humoristisk…

Som sagt, jag behövde bara få skriva lite.
Alba blir kvar här, hon är en familjemedlem. Men vi sörjer att hon inte vågar leva fullt ut.

Våran golden vi hade när jag var liten var också väldigt ”vek”. Rädd för sin egna skugga ibland, försiktig och osäker. Vågade aldrig ta för sig. Vi köpte henna just för att det skulle vara en sån bra familjehund, men hon var en riktig enmanshund. Mamma hade haft hund ”hela livet”, och pappa med, men dom hade varit utan under flera år pga husköp och sen kom jag och brorsan. Vi köpte hunden när jag hade fyllt 10 år, (-96) och även om hon aldrig var dum på något sätt så var det som sagt verkligen inte den familjehund mamma och pappa hade hoppats på.

Hon högg mig en gång, men det var helt och hållet ett misstag. Jag hade tappat en pärla på golvet och kastade mig ner för att ta upp den, när hon låg under bordet och sov djupt så hon blev rädd och nafsade till så jag fick ett jack under näsan. Sen skämdes hon i veckor, vågade knappt titta på mig.

Lika när grannhunden smet och sprang rakt emot henne, hon kastade sig i diket och SKREEEEK, så grannen trodde ju att hans hund hade attackerat henne, men han hann inte ens komma i närheten av henne.

En underbar hund på många sätt, men absolut inte i en barnfamilj. Och jag tror inte att alla golden är såhär, långt ifrån, men jag har hört flera som sagt att deras också var väldigt osäker.

Våran historia slutade när det visade sig att lillebror var superallergisk och trots att vi testade allt och medicin så var det inte hållbart. Vi sålde henne till ett par utan barn när hon skulle fylla 3, där fick hon leva sen livet ut, och även om dom hade liknande strul som vi hade så blev det bättre. Kanske blev det för stressigt för henne med oss barn, även om vi aldrig var på och störde henne.

Jag kommer själv aldrig köpa en golden, trots att dom ska vara så trevliga, och är den vackraste hund jag vet.

 

[Ajda]

Våran golden vi hade när jag var liten var också väldigt ”vek”. Rädd för sin egna skugga ibland, försiktig och osäker. Vågade aldrig ta för sig. Vi köpte henna just för att det skulle vara en sån bra familjehund, men hon var en riktig enmanshund. Mamma hade haft hund ”hela livet”, och pappa med, men dom hade varit utan under flera år pga husköp och sen kom jag och brorsan. Vi köpte hunden när jag hade fyllt 10 år, (-96) och även om hon aldrig var dum på något sätt så var det som sagt verkligen inte den familjehund mamma och pappa hade hoppats på.

Hon högg mig en gång, men det var helt och hållet ett misstag. Jag hade tappat en pärla på golvet och kastade mig ner för att ta upp den, när hon låg under bordet och sov djupt så hon blev rädd och nafsade till så jag fick ett jack under näsan. Sen skämdes hon i veckor, vågade knappt titta på mig.

Lika när grannhunden smet och sprang rakt emot henne, hon kastade sig i diket och SKREEEEK, så grannen trodde ju att hans hund hade attackerat henne, men han hann inte ens komma i närheten av henne.

En underbar hund på många sätt, men absolut inte i en barnfamilj. Och jag tror inte att alla golden är såhär, långt ifrån, men jag har hört flera som sagt att deras också var väldigt osäker.

Våran historia slutade när det visade sig att lillebror var superallergisk och trots att vi testade allt och medicin så var det inte hållbart. Vi sålde henne till ett par utan barn när hon skulle fylla 3, där fick hon leva sen livet ut, och även om dom hade liknande strul som vi hade så blev det bättre. Kanske blev det för stressigt för henne med oss barn, även om vi aldrig var på och störde henne.

Jag kommer själv aldrig köpa en golden, trots att dom ska vara så trevliga, och är den vackraste hund jag vet.

Vi har ju också barn. Men de är 11 och 13 år nu. Inte pyttesmå. De vet ju om problematiken så de är sällan på henne.
Jag litar inte helt på henne. Hon har aldrig bitit någon men hundar som är rädda är ju de som lätt kan bli trängda och då vet man ju vad som kan hända…

Vår granne är hundvakt ibland. Två pensionärer som har det hellugnt hemma. Men hon är likadan där. Så miljön verkar inte spela så stor roll. Hos oss är vi ju fler och det blir lite stimmigare.

Kommer inte heller skaffa golden igen. De är vackra, men en sånn här hund vill jag inte ha igen.

 

[Red_Chili]

Kommer inte heller skaffa golden igen. De är vackra, men en sånn här hund vill jag inte ha igen.

Är det inte hyfsat vanligt med mentalitetsbeskrivningar på golden? Mycket med rädslor är ärftligt, och med tanke på hur du beskriver henne skulle det förvåna mig om ingen av de nära släktingarna också har liknande mentalitet och rädslor. Har du pratat med uppfödaren om det här och vad säger i så fall denna?

Inom de flesta raser finns det rädda hundar, uppfödare som avlar på sådant för att hundarna är tjusiga, eller fungerar i hemmet, eller för att de helt enkelt är okunniga och inte vet om att de är det. Risken finns alltid att man köper sig en hund som är rädd för mycket pga dess genetiska arv. MEN genom att köpa hund från mentalitetsbeskrivna linjer, där man kan se att det inte finns några rädslor osv så minskar risken extremt mycket.

När min nu äldsta tik kom till mig som unghund så beskrevs hon som en hund med hopplöst dålig mentalitet, rädd för allt, lättstressad, klarade ingenting. Jag kände måånga av hennes nära släktingar väl och insåg direkt att det är i princip omöjligt att den beskrivningen stämmer, för sådan mentalitet finns inte i den släkten. Hon kom till mig och det visade sig snabbt bara vara en fantastisk hund i helt fel hem. Men, hade hon varit från linjer jag inte kände lika väl, då hade jag aldrig tagit hem henne. Just att veta mycket om släkten till en hund är guld värt.

 

[Ajda]

Är det inte hyfsat vanligt med mentalitetsbeskrivningar på golden? Mycket med rädslor är ärftligt, och med tanke på hur du beskriver henne skulle det förvåna mig om ingen av de nära släktingarna också har liknande mentalitet och rädslor. Har du pratat med uppfödaren om det här och vad säger i så fall denna?

Inom de flesta raser finns det rädda hundar, uppfödare som avlar på sådant för att hundarna är tjusiga, eller fungerar i hemmet, eller för att de helt enkelt är okunniga och inte vet om att de är det. Risken finns alltid att man köper sig en hund som är rädd för mycket pga dess genetiska arv. MEN genom att köpa hund från mentalitetsbeskrivna linjer, där man kan se att det inte finns några rädslor osv så minskar risken extremt mycket.

När min nu äldsta tik kom till mig som unghund så beskrevs hon som en hund med hopplöst dålig mentalitet, rädd för allt, lättstressad, klarade ingenting. Jag kände måånga av hennes nära släktingar väl och insåg direkt att det är i princip omöjligt att den beskrivningen stämmer, för sådan mentalitet finns inte i den släkten. Hon kom till mig och det visade sig snabbt bara vara en fantastisk hund i helt fel hem. Men, hade hon varit från linjer jag inte kände lika väl, då hade jag aldrig tagit hem henne. Just att veta mycket om släkten till en hund är guld värt.

Nej jag har faktiskt inte lyft detta med uppfödaren. Jättedumt såhär i efterhand.
Första 2 åren var vi nog lite blinda för hennes rädslor, rättade oss snabbt in i ledet att det är såhär hon är.
uppfödaren har varit sjuk sista året så jag har inte velat störa henne heller. Nu har det gårt så lång tid så nu känns det nästan för sent.
Sen är jag väl lite rädd för att kränka hennes avel. Jag hörde mig för endel inför val av uppfödare och fick tips om denne som har en liten kennel.
Jag tyckte ändå att jag läst på mycket om rasen, men att de kunde ha rädslor gick förbi mig totalt.

Föräldrarna har inte gjort mentalitetstester vad jag vet. Vet inte heller hur man kan kolla upp det i efterhand. Hade varit intressant att se.
Vad syskonen gör eller hur de är vet jag inte.

 

[Lingon]

Nej jag har faktiskt inte lyft detta med uppfödaren. Jättedumt såhär i efterhand.
Första 2 åren var vi nog lite blinda för hennes rädslor, rättade oss snabbt in i ledet att det är såhär hon är.
uppfödaren har varit sjuk sista året så jag har inte velat störa henne heller. Nu har det gårt så lång tid så nu känns det nästan för sent.
Sen är jag väl lite rädd för att kränka hennes avel. Jag hörde mig för endel inför val av uppfödare och fick tips om denne som har en liten kennel.
Jag tyckte ändå att jag läst på mycket om rasen, men att de kunde ha rädslor gick förbi mig totalt.

Föräldrarna har inte gjort mentalitetstester vad jag vet. Vet inte heller hur man kan kolla upp det i efterhand. Hade varit intressant att se.
Vad syskonen gör eller hur de är vet jag inte.

Om du går in på: https://hundar.skk.se/hunddata/Hund_sok.aspx

Och skriver in en hunds fullständiga namn så finns alla tävlingsresultat där inkl. MH (mentaltest).

 

[Acto]

Nej jag har faktiskt inte lyft detta med uppfödaren. Jättedumt såhär i efterhand.
Första 2 åren var vi nog lite blinda för hennes rädslor, rättade oss snabbt in i ledet att det är såhär hon är.
uppfödaren har varit sjuk sista året så jag har inte velat störa henne heller. Nu har det gårt så lång tid så nu känns det nästan för sent.
Sen är jag väl lite rädd för att kränka hennes avel. Jag hörde mig för endel inför val av uppfödare och fick tips om denne som har en liten kennel.
Jag tyckte ändå att jag läst på mycket om rasen, men att de kunde ha rädslor gick förbi mig totalt.

Föräldrarna har inte gjort mentalitetstester vad jag vet. Vet inte heller hur man kan kolla upp det i efterhand. Hade varit intressant att se.
Vad syskonen gör eller hur de är vet jag inte.

För raser som inte är bruksraser finns BPH, vilket är en beteende – och personlighetsbeskrivning. Du kan läsa mer om det här:
https://www.skk.se/sv/uppfodning/mentalitet/beteende-och-personlighetsbeskrivning-hund-bph/

Det är alltså en mentalbeskrivning där man bla tittar på hur lekfull, trygg, energisk, glad i människor hunden är. BPH och MH ger, om tillräckligt många hundar i en valps släkt är beskrivna, en uppfattning om hur valpens mentalitet (troligen) kommer bli.

Om en hund har gjort BPH så finns resultatet (beskrivningen) registrerad på avelsdata som @Lingon nämnde ovan.

Om du går in på: https://hundar.skk.se/hunddata/Hund_sok.aspx

Och skriver in en hunds fullständiga namn så finns alla tävlingsresultat där inkl. MH (mentaltest).

Jag skulle säga att BPH är bättre lämpat för golden. Troligen även vanligare inom rasen också.

 

[inverterad]

Jag behöver få skriva av mig lite om vår ena hund.

Alba 5 årig golden. Haft henne sen hon var valp. Vår första egna hund. Jag är uppvuxen med hund sen jag var liten, men inga goldens.

Vi valde rasen då vi såg oss som nybörjare och ville ha en enkel ras som första hund. Och enkel är hon. Hon har i princip inte krävt någon uppfostran alls. Skötsam delux. Vi har nog aldrig höjt rösten åt henne.
Hon är frisk och sund. Men som jag skrivit tidigare är hon vek. Jättevek. Hon rör sig inte fritt i huset. Alla rum är det fritt fram att vara i. Men hon är bara i hallen, vardagsrummet och halva köket och yttersta delen av sovrummet Hon är rädd för plötsliga ljud. Som när man råkar skramla med något i köket. Eller när det blåser och något låter på altanen. Då går hon undan.
Kattmaten kan stå på golvet i köket för hon går inte in så långt i rummet. Likadan hos våra hundvakter. Så det är inte bara här hemma.

Skotträdd såklart. Och det blir värre och värre upplever jag med åren. Det är ju eg bara ett problem kring nyår.

Hon är lugn, genomsnäll, foglig, lydig. Men hon är transparent. Hon bara är…
Hon lever upp när hon får vara lös i skogen. Det älskar hon! Annars är hon väl förhållandevis likgiltig.

Nu skaffade vi en till hund i somras som bara mer och mer visar att hon är allt vi drömt om i hundväg. Stor personlighet, glad (jo det är Alba också men inte lika full av liv), humoristisk…

Som sagt, jag behövde bara få skriva lite.
Alba blir kvar här, hon är en familjemedlem. Men vi sörjer att hon inte vågar leva fullt ut.

Jag tycker det låter som ett oerhört plågsamt liv att vara så rädd hela tiden. Att vara rädd i sitt eget hem är otroligt stressande - den trygga plats där allt ska vara lugnt och bra. Jag tycker verkligen ni ska prata med veterinären om det finns något sätt att medicinera henne så att hon mår bättre, för det du beskriver är inget roligt hundliv, tyvärr.

Den här mentaliteten är inte typisk för golden utan typisk för vissa linjer av golden där uppfödarna helt struntat i mentaliteten. Det går till viss del att undvika genom att titta på kennlar som går MH och/eller BPH med sina hundar. Tyvärr visar din hund på vikten att köpa valp efter en släkt som är mentalt utvärderad, även om en "bara" ska ha hunden till sällskap.

 

[lilstar]

Usch vad jobbigt Jobba aktivt med att göra hunden tryggare och modigare är förstås viktigt men om ni inte kommer någon vart kan det vara värt att prata med en veterinär som är kunnig inom beteende. Det finns hundar som får ett mer drägligt liv av ångestdämpande.

 

[Ajda]

Vad jag kan se när jag kollar så finns inga BPH på varken föräldrar eller kullsyskon. Bara utställning och spår. Någon kanske är intresserad och kan hjälpa mig titta?

Jag skrev faktiskt till uppfödaren och ägaren till hennes mamma och frågade lite. Inget svar än.

 

[inverterad]

Vad jag kan se när jag kollar så finns inga BPH på varken föräldrar eller kullsyskon. Bara utställning och spår. Någon kanske är intresserad och kan hjälpa mig titta?

Jag skrev faktiskt till uppfödaren och ägaren till hennes mamma och frågade lite. Inget svar än.

Om du PM:ar din hunds regnummer och/eller fullständiga namn så kan jag kolla runt lite om du vill.

 

[Ajda]

Usch vad jobbigt Jobba aktivt med att göra hunden tryggare och modigare är förstås viktigt men om ni inte kommer någon vart kan det vara värt att prata med en veterinär som är kunnig inom beteende. Det finns hundar som får ett mer drägligt liv av ångestdämpande.

Jag vet inte riktigt hur vi kan hjälpa henne på annat sätt än vi gjort. Nu har vi accepterat läget och försöker anpassa oss.

Ångestdämpande känns... sorgligt om det skulle behövas.

Uppfödaren svarade. Inga rädslor i släkten vad hon vet om. Någon som var rädd för dammsugaren bara.

 

[Ajda]

Fick fin respons från uppfödaren som var ledsen för vår skull. Tog också upp syn och hörsel. Hörseln kan ju vara värt att kolla upp. Haft lite problem med öronen till och från och blivit behandlad för öroninflammation. Samtidigt som problemet funnits längre än öronproblematiken...

 

[lilstar]

Jag vet inte riktigt hur vi kan hjälpa henne på annat sätt än vi gjort. Nu har vi accepterat läget och försöker anpassa oss.

Ångestdämpande känns... sorgligt om det skulle behövas.

Uppfödaren svarade. Inga rädslor i släkten vad hon vet om. Någon som var rädd för dammsugaren bara.

Visst är det sorgligt när hundar (eller människor) behöver ångestdämpande för att må bra! Samtidigt är det ännu sorgligare om de inte får den hjälp de behöver. Jag hade inte valt det som första, andra eller tredje lösning men om hunden har konstanta rädslor som inte går att få ordning på kanske det kan vara värt att diskutera med en veterinär som är kunnig inom området.

 

[inverterad]

Jag vet inte riktigt hur vi kan hjälpa henne på annat sätt än vi gjort. Nu har vi accepterat läget och försöker anpassa oss.

Ångestdämpande känns... sorgligt om det skulle behövas.

Uppfödaren svarade. Inga rädslor i släkten vad hon vet om. Någon som var rädd för dammsugaren bara.

Det är klart att det känns sorgligt, men att vara rädd för golv, och inte kunna röra sig fritt i sitt eget hus, och att bli rädd för vardagliga ljud som kastruller etc, är ännu mer sorgligt enligt mig. Om medicinering kan hjälpa henne bli tryggare så är det väl ändå värt att testa?

 

[Silver Girl]

Är det inte hyfsat vanligt med mentalitetsbeskrivningar på golden? Mycket med rädslor är ärftligt, och med tanke på hur du beskriver henne skulle det förvåna mig om ingen av de nära släktingarna också har liknande mentalitet och rädslor. Har du pratat med uppfödaren om det här och vad säger i så fall denna?

Inom de flesta raser finns det rädda hundar, uppfödare som avlar på sådant för att hundarna är tjusiga, eller fungerar i hemmet, eller för att de helt enkelt är okunniga och inte vet om att de är det. Risken finns alltid att man köper sig en hund som är rädd för mycket pga dess genetiska arv. MEN genom att köpa hund från mentalitetsbeskrivna linjer, där man kan se att det inte finns några rädslor osv så minskar risken extremt mycket.

När min nu äldsta tik kom till mig som unghund så beskrevs hon som en hund med hopplöst dålig mentalitet, rädd för allt, lättstressad, klarade ingenting. Jag kände måånga av hennes nära släktingar väl och insåg direkt att det är i princip omöjligt att den beskrivningen stämmer, för sådan mentalitet finns inte i den släkten. Hon kom till mig och det visade sig snabbt bara vara en fantastisk hund i helt fel hem. Men, hade hon varit från linjer jag inte kände lika väl, då hade jag aldrig tagit hem henne. Just att veta mycket om släkten till en hund är guld värt.

Tyvärr inte så vanligt som man skulle önska med tanke på att det är en så stor ras, det har inte slagit igenom på bred front. Det var bara ett par år sedan de uppnådde antalet genomförda BPH för att kunna göra ett rassnitt.
Men det borde inte vara svårt att hitta uppfödare som tycker det är viktigt och har det som ett verktyg i aveln.