Saeta
Trådstartare
Jag kan räkna till 6-7st blåsor i munnen nu, och dom är av alla dess storlekar. Dom flesta är rätt små, men det finns någon som är kanske en halv cm eller något sånt. Dom är vita till färgen och sitter både på tungan, innanför läpparna (där slemhinnan börjar), kinderna och uppe i gommen + på tandköttet. Vad jag än gör så svider det och jag börjar få svårt att prata.
Jag har så länge jag minns alltid fått blåsor i munnen till och från. Oftast vid förkylning. Men ibland kan det komma bara ändå, utan någon förkylning. Men det gör så vansinnigt ont att jag blir tokig. Vad 17 kan man göra? Finns det ens något att göra? Jag blir liksom helst sänkt av dessa små vidunder. Nu kanske jag bara överreagerar eftersom jag är lite extra smärtkänslig, men det är riktigt jobbigt och jag blir hängig och "seg".
Är det vanligt att få blåsor i munnen? Jag får det kanske... Varannan månad eller något sånt. Oftast får jag kanske bara 1-2st små jäklar och det går att stå ut. Om dom sätter sig på bra ställen. Men just nu sitter dom ju på alla jobbiga ställen vilket gör att jag får ont när jag äter och dricker. Nu är jag så glupsk att jag får i mig mat ändå (och det hade bara varit bra om jag fick i mig mindre...) men det är smärtan jag inte orkar med. Det och att jag blir så medtagen.
Jag har så länge jag minns alltid fått blåsor i munnen till och från. Oftast vid förkylning. Men ibland kan det komma bara ändå, utan någon förkylning. Men det gör så vansinnigt ont att jag blir tokig. Vad 17 kan man göra? Finns det ens något att göra? Jag blir liksom helst sänkt av dessa små vidunder. Nu kanske jag bara överreagerar eftersom jag är lite extra smärtkänslig, men det är riktigt jobbigt och jag blir hängig och "seg".
Är det vanligt att få blåsor i munnen? Jag får det kanske... Varannan månad eller något sånt. Oftast får jag kanske bara 1-2st små jäklar och det går att stå ut. Om dom sätter sig på bra ställen. Men just nu sitter dom ju på alla jobbiga ställen vilket gör att jag får ont när jag äter och dricker. Nu är jag så glupsk att jag får i mig mat ändå (och det hade bara varit bra om jag fick i mig mindre...) men det är smärtan jag inte orkar med. Det och att jag blir så medtagen.