Förälskad!

[Jozze]

På ett av SJs tåg genom Mälardalen, avgånget från Stockholms Central, med destination Eskilstuna, träffades mitt hjärta av en av Amors pilar! I en kupé bredvid min obokade sittplats hystes tre till fyra Saluki! Som en som alltid tyckt att dessa hundar ser väldigt taniga, håglösa och nästan skrämda ut, liksom andra typer av vinthundar, blev denna oförmåga att sluta smygtitta på de graciösa hundarna ytterst förvånande. Jag måste erkänna att den tik jag såg mest utav inte imponerade på mig utseendemässigt, men dock hanen som hade något mer hull, glänsande päls, imponerande storlek och en blick som var fantastisk! Att en av dem gav sig ut på busstreck och gick sonika ut ur kupén för att undersöka cafeterian gjorde inte mitt intryck sämre

I två dagar har jag nu läst på Salukiringens hemsida, och de verkar ju vara väldigt trevliga hundar. Men varför får man inte jaga med dem i Sverige, då det ändå har varit deras primära användningsområde i flera tusen år? Är det pga tekniken som man använt, eller varför?

Ni som har eller har haft saluki får gärna dela med er av erfarenheter, bilder, negativa kommentarer och positiva kommentarer, samt gärna berätta hur den fungerar som hästhund. Risken finns att förälskelsen gått över tills dess jag har möjlighet att skaffa en egen hund, men tills dess står den på topp tre "vill ha"-listan!

 

[JennyF]

Sv: Förälskad!

Ja dom är minst sagt väldigt vackra!

Det med jakten TROR jag beror mest på att vi inte har så många öknar som dom faktist mest jagade på... Sen om man får eller ej kan jag ej svara på.

Vi har haft saluki sen 1 maj och det är verkligen en ras jag gillar! Men vi tog hand om honom när han var nästan 4 år och bott på kenneln hela sitt liv. Han hade vart på några utställningar men inga topvinster. Sen ville de helst ha tikar. Lättast för alla. Spec eftersom dom har just nu 6 stycken tikar.

Så hans var inte miljötränad och inte heller så koppelvan. Väldigt reserverad (lite mer än vad som sägs om rasen) Men han är enormt snäll och väldigt lung fast allt var helt nytt!

Att han är reserverad kan man se som både possetiv och negativ men för oss var det bara anorlunda för vår andra hund är väldigt "på" och gillar att mysa! Men det sen måste man ju tänka att vi inte har haft honom sen valp.

Men dom är väldigt lugna inne och överlag. Men vill man ha fart kan man ha det också!

Som hästhund vet jag inte så mkt om men att ha och rida med är de nog inte den bästa rasen då inkallningen kräver mkt arbete och kanske inte blir det resultat man vill ha när man rider.

MVH Jenny

 

[Dentaku]

Sv: Förälskad!

Anledningen till att man inte får jaga med vinthundar är att de är avlade för hetsjakt; att hinna ikapp och döda/hålla fast bytesdjuret, vilket inte är förenligt med djurskyddsregler(andra jaktraser driver eller ställer ju endast viltet).

Jag tycker också att saluki är en jättevacker ras! Jag är svar för de flesta vinthundsraserna, men deras psyke passar inte riktigt mig - jag vill ha en lättdresserad och samarbetsvillig hund. Men när jag har ett stort gods i framtiden ska jag ha ett par skotska hjorthundar...

 

[cassiopeja]

Sv: Förälskad!

Vi hade en Saluki i familjen när jag var barn/tonåring. Han var en jättecool kille, en kung om man frågade honom själv. Lugn och stolt (och inte ett dugg intresserad av lydnadsträning ). Det var svårt att ha honom lös, eftersom han hade oändligt mycket spring i benen och inkallningen aldrig fungerade 100%. Han var enormt vacker och brukade charma även hundrädda människor, som tyckte att han var mer som en katt i sitt beteende. Vi hade under en kort period en salukitik på foder, men hon var av en annan typ. Hon var flamsig och tramsig och intensiv och virrig, och inte alls den nobla aristokrat till sättet som vår andra saluki.

 

[lady_vip]

Sv: Förälskad!

Just jaktbiten har ju Dentaktu svarat på, helt enkelt att den typen av jakt är förbjuden till en viss gräns. Dock är det ju tillåtet att släppa hundar på drev, men salukin driver ju inte. De är ögonjägare och det är inte önskvärt. Man har haft vissa problem inom jaktlabbarna där man har avlat in whippet, eftersom de gärna jagar med just ögonen.

//E

 

[Jozze]

Sv: Förälskad!

Dentaku och lady_vip:

Misstänkte som sagt att det hade med sättet de jagar på att göra.

Alla:

Har de saluki(s?) ni hade; hade de mycket jaktinstinkt? På saluki.se står det att många kan bli väldigt duktiga i lydnad, men att det självklart är svårare ju mer utpräglad jaktinstinkt de har. Utöver denna jaktinstinkt, som kan ge svårigheter med inkallningen, tyckte ni att det var en lättarbetad ras? Rolig att jobba med? Will to please, eller passar det bara när den själv vill?

Någon som har erfarenhet av den som hästhund? De satt väl med i sadlarna förr i tiden, tills de skulle hoppa ner och jaga ifatt något?

 

[lady_vip]

Sv: Förälskad!

En saluki har väl i stort sett ingen will-to-please... De är sociala mot sin ägare, men inte en arbetshund på det sättet. Hade jag skaffat en saluki så hade jag berömt alla inviter till kontakt från 8 veckor och börjat lägga an en viss will-to-please, att den ska älska att göra saker med dig.

När det gäller jaktinstinkten så handlar det om lydnad faktiskt... Jag har 3 jakthundar som jagar aktivt, dvs de har dessutom fått smaka på viltet och det är det roligaste de vet. MEN jag kan stoppa allihopa och kan utan problem ha dem lösa i stort sett överallt. Min weimaraner går lös i dreven bredvid min sida när de andra driver för fullt och djuren hoppar omkring henne, men hon rör inte dem... Jag har tränat stadga sen hon var liten och hon vet att hon tjänar mer på att vara med matte än att jaga hjort. Hon kan nämligen bli percis likadan som en saluki om hon skulle vilja springa i fatt och hinner lätt fram...

//E

 

[cassiopeja]

Sv: Förälskad!

Har de saluki(s?) ni hade; hade de mycket jaktinstinkt? På saluki.se står det att många kan bli väldigt duktiga i lydnad, men att det självklart är svårare ju mer utpräglad jaktinstinkt de har. Utöver denna jaktinstinkt, som kan ge svårigheter med inkallningen, tyckte ni att det var en lättarbetad ras? Rolig att jobba med? Will to please, eller passar det bara när den själv vill?

Nu var jag ganska liten när vi hade vår saluki, men han var inte direkt någon "hund" på det sättet om man snackar i termerna "will to please" och "något att arbeta med", för det går inte att applicera dom termerna på honom... Han var mer som en jämlike. Han var oerhört stolt. Du kunde BE honom göra saker, aldrig kommendera. Om du försökte säga åt honom "sitt", "ligg", "hit" etc så såg han oerhört sårad ut, tittade på dig med en förkrossad blick och liksom frågade "Vem tror du egentligen att jag är? Någon slags flåsande byracka eller?" Om man däremot frågade honom "skulle du möjligtvis kunna tänka dig att slå dig ner här en stund?" så kunde han visst tänka sig att sitta. Han var underbar att kommunicera med, men "att vara till lags" skulle aldrig falla honom in. Behandlade jag honom med tillbördig respekt så var han oerhört lätt att ha att göra med, men någon lydnadshund skulle han aldrig bli. Han var mer som min nobla bror....

Han hade en hel del jakt i sig. Han höll koll på allt som rörde sig. Han kunde till och med stå och titta på fåglar som flög i himlen. Det var inte så att han jagade bilar, men nästan allt annat som rörde sig ville han gärna dra efter. Han hade ett oändligt spring i benen, det tog aldrig slut! Släppte man honom så drog han iväg i full fräs, sen fick man liksom fånga in honom i farten och sätta koppel på honom för att få honom att sluta. Lydnad och bruks hade vi aldrig en tanke på med honom, däremot så tränade vi både hundkapp och lure coursing, vilket han såklart älskade!