Föl som första häst?

alehajo

Trådstartare
Hej!

Jag går väl så smått i tankar på egen häst när jag slutat skolan...funderingen just nu är om det är en tokdålig idé att börja med ett föl?

Planen är isåfall att skicka iväg fölet på inridning när det är dags. Visserligen har jag ridit och utbildat unghästar innan, men aldrig ridit in och vill att det ska bli rätt från början så jag är helt inställd på att få skicka iväg fölet när det är dax. Även senare kommer jag ta hjälp under den fortsatta utbildningen av hästen. Är detta rimligt eller är jag helt ute och cyklar tycker ni?
 
Har du haft häst förut? Annars är ett föl kanske inte det bästa sättet att börja sitt hästägande utan det blir roligare med en häst som kan ridas på en gång.

Tänker du att du kan forma ett föl helt själv? Hästar föds också med olika personligheter, vissa passar man inte ihop med trots att man har dem från början. Har själv erfarenhet av en egenuppfödd häst som jag inte passade ihop med. Andra har erfarenhet av att den egenuppfödda hästen inte passar till den ridning man vill utöva. Därför kan det vara bättre att köpa en vuxen häst som man kan provrida.
 
Beror lite på hur mkt har du hanterat föl innan. Har du möjlighet till bra sällskap (gärna yngre i samma ålder eller vuxen erfaren häst) till fölet när det är avvant?
 
Hej!

Jag går väl så smått i tankar på egen häst när jag slutat skolan...funderingen just nu är om det är en tokdålig idé att börja med ett föl?

Planen är isåfall att skicka iväg fölet på inridning när det är dags. Visserligen har jag ridit och utbildat unghästar innan, men aldrig ridit in och vill att det ska bli rätt från början så jag är helt inställd på att få skicka iväg fölet när det är dax. Även senare kommer jag ta hjälp under den fortsatta utbildningen av hästen. Är detta rimligt eller är jag helt ute och cyklar tycker ni?
Vad är syftet med att skaffa ett föl? Det kommer inte bli billigare än att köpa en färdig häst och det är lite av ett lotteri eftersom du inte vet om det är en häst du kommer tycka om eller funka ihop med i ridningen sen, och med lite otur blir den dessutom svårsåld. Det tar ju i regel dessutom några år av ridning innan hästen blir trygg och stabil, om den blir det alls, så är du ute efter en viss typ av häst till något specifikt så är det säkrare, och i regel billigare, att köpa en färdig häst som du kan provrida.
 
Hej!

Jag går väl så smått i tankar på egen häst när jag slutat skolan...funderingen just nu är om det är en tokdålig idé att börja med ett föl?

Planen är isåfall att skicka iväg fölet på inridning när det är dags. Visserligen har jag ridit och utbildat unghästar innan, men aldrig ridit in och vill att det ska bli rätt från början så jag är helt inställd på att få skicka iväg fölet när det är dax. Även senare kommer jag ta hjälp under den fortsatta utbildningen av hästen. Är detta rimligt eller är jag helt ute och cyklar tycker ni?
Jag har haft min nuvarande häst från hon var föl, just för att jag ville lära mig mer om unghästhantering och inridning. Att skicka iväg henne på inridning har inte funnits på kartan, jag köpte henne som föl för att jag ville forma henne. Dock har jag haft hjälp av kunniga tränare på vägen. Jag har haft några unghästar innan men detta var mitt första föl. Det har varit jätteroligt och mycket jobb och jag har många gånger tänkt ”tur att detta inte var min första häst”. Jag rekommenderar dig att köpa en häst som är utbildad som första häst.
 
Det kan mycket väl gå bra med föl som första häst om och det är två om.
1. Att du fortfarande har råd att fortsätta rida och hålla igång dina egna kunskaper.
2. Att du förstår att ett föl inte är en vuxen häst utan bara ett litet barn. Det är väldigt lätt att överhantera ett föl och i slutända få en riktigt odräglig unghäst.

Men har man tiden och orken att vänta ut fölungens uppväxt och samtidigt möjligheten att hålla igång sig själv under dessa åren kan det gå bra.
Tyvärr klarar inte många förstagångs ägare det, de flesta tycker att det är jobbigt att i långa perioder i princip bara gå och titta på sin häst. Speciellt när andra rider, åker på träning och tävlar runt om en.

Själv köpte jag mins första häst som föl. Men jag jobbade hos hästens uppfödare som beridare och fulltupp med hästjobb och ridning förutom mitt föl.
 
@alehajo tycker du fått superbra reflektioner av alla i tråden.

Det går självklart att skaffa ett föl om du vill det, men du gör det helt klart mer komplicerat än om du skaffar en utbildad ridhäst som första häst, samt är redo att lägga din egen ridning åt sidan under tiden dessa år- såvida du förstås inte har möjlighet att rida andra hästar regelbundet ändå på annat håll.

Tänk också på att fölungen under de första åren behöver stå uppstallad (i första hand på lösdrift) tillsammans med andra jämnåriga för att utvecklas mentalt och fysiskt på ett sunt sätt.
 
Det kan mycket väl gå bra med föl som första häst om och det är två om.
1. Att du fortfarande har råd att fortsätta rida och hålla igång dina egna kunskaper.
2. Att du förstår att ett föl inte är en vuxen häst utan bara ett litet barn. Det är väldigt lätt att överhantera ett föl och i slutända få en riktigt odräglig unghäst.

Men har man tiden och orken att vänta ut fölungens uppväxt och samtidigt möjligheten att hålla igång sig själv under dessa åren kan det gå bra.
Tyvärr klarar inte många förstagångs ägare det, de flesta tycker att det är jobbigt att i långa perioder i princip bara gå och titta på sin häst. Speciellt när andra rider, åker på träning och tävlar runt om en.

Själv köpte jag mins första häst som föl. Men jag jobbade hos hästens uppfödare som beridare och fulltupp med hästjobb och ridning förutom mitt föl.
Lite OT.
Bara lite nyfiken här. Hur kan man överhantera ett föl? Har inte hört det innan, så blev lite nyfiken på vad det innebär (så man inte går i den fällan själv). :)
 
Lite OT.
Bara lite nyfiken här. Hur kan man överhantera ett föl? Har inte hört det innan, så blev lite nyfiken på vad det innebär (så man inte går i den fällan själv). :)

Många börjar fixa med mycket med fölet väldigt tidigt utöver det bara vardagliga . Tror många gör det för att de är så pepp och sugna på att egentligen göra mer med sin häst och i tron att ”de vinner tid” gällande fölets kommande framtid som ridhäst osv.

Men ett föl är ett (häst)barn och främst behöver de som sagt få leva och umgås med andra föl/unghästar på större marker efter avvänjning. Annat än att lära sig bli ledd (vilket man lär dem snabbt tillsammans med mamma långt innan avvänjning, bli verkad/kunna lyfta fötter , så behövs inte mycket mer.

En del börjar mecka med sina föl väldigt mycket mer och det kan bli lite för mycket.
 
Lite OT.
Bara lite nyfiken här. Hur kan man överhantera ett föl? Har inte hört det innan, så blev lite nyfiken på vad det innebär (så man inte går i den fällan själv). :)
Finns många gamla trådar om det. Men i grunden kan man säga att man gör så mycket med fölet så att det tröttnar på en och vissa tappar också respekten för människor. Tröttnar fölungen börjar den bråka precis som vilket litet barn som helst. Då är det lätt att fölet får övertaget och lär sig en massa saker som är fel. Saker som sparka mot människor, resa sig när den leds, slänga sig när den uppbunden o s v. Det är lätt hänt att fölet upplever det som positivt att den sluppit ifrån det jobbiga och kommer ihåg vad den gjorde.

Finns många trådar om föl och åringar som inte går leda eller hålla i grimma m m
 
Spontant känner jag, nej. Nej, jag tycker inte att ett föl gör sig bra hos någon som ska köpa sin första egna häst. Jag ska dock vara noga med att poängtera att jag i min ståndpunkt behöver dra till med en massa antaganden, eftersom jag i detta fall inte kan något om personen i fråga - dvs dig, TS. Jag antar här att du aldrig haft en häst tidigare, aldrig riktigt arbetat med föl eller haft föl som en del av ditt vardagliga liv, om än att de ägts av andra. Mitt svar utgår således från ovanstående och kan komma att ändras med mer information.

För det första vet man inte helt säkert vad det är man får i slutändan. Jag menar, det finns en drös med högst kompetenta människor som spenderar sina liv åt att föda upp dessa fantastiska djur, som ändå blir häpna av "slutprodukten" läs; den vuxna hästen. Givetvis kan man sätta sig in i och göra allt man kan vad gäller stam, exteriör, historik och på individnivå för att det ska bli just rätt häst i slutändan, men det går inte att undvika det faktum att det är otroligt mycket enklare att köpa en vuxen individ. Man vet förhoppningsvis mer om vad man faktiskt får/köper och man kan på ett bättre vis "säkra" att hästen faktiskt är lämplig för det man vill hålla på med.

För det andra så vet jag inte om jag tycker att föl gör sig så bra som enmanshästar heller. Har man ingen annan häst så vill man nog gärna göra "det lilla extra" med "sin lilla bebis" vilket kan resultera i (enligt mig) att man gör för mycket. Jag tycker man lite (väl) krasst kan slänga in fölägare i två läger; I det ena lägret ska man förbereda fölen på allt och den hanteras i mångt och mycket mest hela tiden. Dessa tror att ju mer man hanterar de små desto bättre blir de att hantera och rent mentalt för framtiden. I det andra läget, som jag tillhör, låter man de vara i största möjliga mån. Man hanterar de när de behövs hanteras, i det vardagliga, men resten av tiden får de helt enkelt gå och leka vildhäst med sina jämnåriga kompisar i hagen. Eftersom jag som sagt tillhör läger nr 2 så vet jag inte om jag tycker att föl är så roliga att äga om man bara har en häst och vill vara socialt aktiv med sin häst.

Det är en fröjd att se de små växa upp och visst är det något visst med att ha varit med från början, men riskerna är överhängande och jag tror att många har en snudd på romantisk bild av hur de likt hundföraren med sin hund ska lära fölet det ena med det andra, ta långa promenader och umgås i det oändliga.

Men jag kan ha fel i mångas fall, det krävs som sagt en väldans massa antaganden och generaliseringar när man ska uttala sig om någons situation man kan så lite om, på ett forum :)
 
Hej!

Jag går väl så smått i tankar på egen häst när jag slutat skolan...funderingen just nu är om det är en tokdålig idé att börja med ett föl?

Planen är isåfall att skicka iväg fölet på inridning när det är dags. Visserligen har jag ridit och utbildat unghästar innan, men aldrig ridit in och vill att det ska bli rätt från början så jag är helt inställd på att få skicka iväg fölet när det är dax. Även senare kommer jag ta hjälp under den fortsatta utbildningen av hästen. Är detta rimligt eller är jag helt ute och cyklar tycker ni?

Det beror ju alldeles på var man är i sin hästkunskap och erfarenhet när man skaffar sin första häst, tycker jag! Själv skaffade jag en oinriden unghäst som "första häst", dvs den första häst jag själv köpte och ägde. Men då hade jag redan ridit i 22 år, hade hanterat och ridit andras unghästar, tävlat, hanterat problemhästar mm mm... Så jag var ju rätt erfaren! :)

Generellt angående att köpa ett föl, så anser jag att ett föl i första hand bör växa upp tillsammans med andra hästar i flock på stora marker och med ganska liten mänsklig inblandning... Jag skulle därför tycka att det vore "för tråkigt" att ha ett föl som enda häst jag äger, för hela uppväxten skulle ju vara lite av en transportsträcka för mig. Just av det skälet valde jag att köpa unghäst i "inridningsklar" ålder istället - då kunde jag ju börja med en gång!
 
Lite OT.
Bara lite nyfiken här. Hur kan man överhantera ett föl? Har inte hört det innan, så blev lite nyfiken på vad det innebär (så man inte går i den fällan själv). :)

Folk som har dåliga förutsättningar just för ett föl och tror att brist på kompisar och vettig hästhållning för en unghäst kompenseras med "träning och stimulans" - då bärjar de gå promenader, longera, träna trick, lägga på sadel och än det ena eländet efter det andra - på fölungar som är 8-10 månader. Resultat i många fall - odrägliga unghästar som är knappt hanterbara trots motsatta intentionen
 
Lite OT.
Bara lite nyfiken här. Hur kan man överhantera ett föl? Har inte hört det innan, så blev lite nyfiken på vad det innebär (så man inte går i den fällan själv). :)

Det finns de som tror att föl måste tränas och tränas och tränas för att kunna fungera. När jag fick mitt första föl för 13 år sedan fick jag höra att hade jag inte fått på honom grimma det första dygnet skulle det aldrig gå. De måste ledtränas och bindas upp och borstas och lyftas fötter på redan från början så att de vande sig. Sen ska man tidigt på med träns och sele och sadel och allting annat. Många som tränas så blir uttråkade och kan förlora respekt för människan genom att bli buffliga. Har man följt andras uppfödningar här och på andra sociala medier har man kunnat se att många hästar som blivit överhanterade blir trotsiga och respektlösa unghästar som ger sin ägare problem. Minns t o m någon som lekte med sitt föl, sprang ikapp och annat, och som sedan fick jätteproblem med att fölet ville leka på samma sätt när det blev större eftersom det inte hade lärt sig att människor fick man behandla annorlunda än hästar.

Föl och unghästar har störst behov av att umgås med jämnåriga under uppväxten. De behöver lära sig att människor och hästar är annorlunda och att det är andra hästar som ska ge dem utlopp för sina behov att leka. Så tränar de bäst sin kropp och utvecklas mentalt. Det finns de som vill ha sina hästar hemma för att knyta band med dem och som därför låter dem växa upp utan jämnåriga och i värsta fall med bara mamman. Själv har jag haft alla mina uppfödningar inackorderade och en del har jag haft uppstallade många mil hemifrån för att de ska få bra jämnårigt sällskap. En bodde i Borlänge medan jag bor i Stockholm. Jag har aldrig haft några problem med band till mina uppfödningar. De första två åren har de gått med jämnåriga och de enda krav de haft på sig är att kunna ledas och verkas. Sen hade de fått sadel och träns på sig och lärt sig longering och körts in och eftersom unghästar är så lättlärda behöver man inte nöta utan det räcker med ett par gånger så fattar de. Man behöver heller inte underhålla det de lärt sig utan de kommer ihåg ändå. Tänk hästminne :)

Med min yngsta kunde jag inte låta bli att gulla för mycket med henne vilket självklart ledde till en väldigt bufflig häst. Jag behärskade mig och slutade gulla och hästen slutade buffa. Hästar är oftast inte mer komplicerade än så om man inser i tid vad man gör för fel och inte gör det till ett större problem som blir befäst i hästen.
 
Min första egna häst var åtta månader gammal när jag fick hem honom. I fyra månader hade jag honom hemma i ett inackorderingsstall och pillade med honom lite lätt men inget avancerat. Efter det åkte han iväg på hingstbete och gick där i fyra/fem månader. När han kom hem så började jag sakta men säkert lära honom bära sele, träns osv. Efter han fyllt två tömkördes han, mycket lugn och fin individ på alla sätt och vis va han. Tidigt på våren som tvååring fick han komma ut igen på bete med andra unghästar i fyra månader och smälta det han lärt sig. Väl tillbaks hemma fortsatte vi med lätta grejor och när det var dags att rida in honom på våren då han fyllt tre var det inga problem. Vi åkte iväg och löshoppade och så reds han och utbildades. Sålde honom när han var fem.

Ska tillägga att jag har arbetat nästan bara med unghästar/föl innan jag köpte den hästen. Hade det inte varit så hade jag inte gett mig på det! Hästar är olika och jag hade turen att hitta en fin och klok häst.

Tycker som några andra här att det vore enklare att satsa på en klar häst om det inte är så att du har möjlighet att rida under tiden och har ett bra och vettigt ställe att ha fölet/unghästen på. Det är långa perioder där det inte händer så mycket mer än leda till och från hagen liksom.
 
Jag köpte ett föl som första häst, och ångrar det stort. Jag önskar så att jag istället köpt mig en läromästare (eller egentligen att jag inte köpte någon alls). I början gick det bra, men möjligen att jag överhanterade henne något som beskrivet ovan och sedan klarade jag inte av henne. Hon var för mycket häst för mig och jag hade för lite kunskap (även om jag hade kunskap sedan barnsben och utbildning). Skickade henne på inridning men då var jag egentligen redan för rädd för henne och det blev aldrig bra mellan oss. Sålde henne som treåring och hon är nu en fullt fungerande och älskad vuxen häst (12 år i år O_o), så hon fick nog inga men av det hela.

Det behöver såklart inte bli så för dig, men för mig blev det bara en tråkigt och dyr historia som jag ångrar än idag...
 
Saker som sparka mot människor, resa sig när den leds, slänga sig när den uppbunden o s v. Det är lätt hänt att fölet upplever det som positivt att den sluppit ifrån det jobbiga och kommer ihåg vad den gjorde.

Finns många trådar om föl och åringar som inte går leda eller hålla i grimma m m
En sån fick jag ta över under ett år då hon såldes till en kompis som inte hade stallplats förrän året därpå och hade tagit över rejält. Det var första socialiseringshästen jag hade och oj vad vi hade kul tillsammans när jag första kvällen med ett bestämt bett i hennes mule klargjorde att det INTE var okej att hugga folk i ansiktet. Ingen hade gjort ett skit med henne, alla var rädda för henne men oj vilken rolig kompis det blev efter den minnesbetan.

Min filosofi är att ska man säga ifrån så får det gärna svida rejält och det ska räcka med en enda gång och aldrig mera. Hästar som fräser ifrån åt varann håller aldrig på och duttar utan där smäller det en gång och sen är det bra. Håller man på och duttar gör man alla en otjänst för hästen slutar snart bry sig, tjaffsa däremot för tjaffsandets egen skull är helt okej, huvudsaken alla är med på noterna och har kul.

Denna hästen blev mer hund än häst och gick alltid att ha lös överallt, visslade jag så kom hon för det var jag som bestämde och var den där roliga kompisen hon ville vara med oavsett om det kom andra hästar eller vad som än hände. Unghästar och föl är som vilka barn som helst, testar gränserna men vinner dom inget på att bråka så slutar dom för dumma är dom inte dom små "kräken". :D
 
Min första häst hade jag från det att hon var föl. Jag hanterade henne mycket, framför allt genom att promenera på alla möjliga och omöjliga ställen, och hon blev en stabil och orädd rid- och körponny som gick fram överallt. Likaså hennes två söner. Min nuvarande häst är också mycket hanterad under föltiden, är snäll och lydig och lär nu små knattar att rida. Om jag köper en ny häst efter honom är det inte osannolikt att det blir ett föl.
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Gammal användare, men vill gärna vara anonym så ingen som läser det känner sig utpekad. Jag har en lång historia i hästvärlden med egen...
Svar
19
· Visningar
2 424
Senast: Mia_R
·
Träning Är i planerna att skaffa häst efter några års uppehåll. Ridit i hela mitt liv. Hyr nu lägenhet på gård med hästar så har möjlighet att...
3 4 5
Svar
81
· Visningar
7 648
Senast: Mia_R
·
Gnägg Är det någon mer än jag här på Buke som har en häst som är helt tokig i snö? :D Alltså min H.H är ju verkligen...helt tokig i det där...
2
Svar
28
· Visningar
2 727
Senast: sthu
·
Hästmänniskan Hej hopp allihop! Efter att ha ridit på ridskola och varit medryttare i X antal år känner jag sug på att köpa min första alldeles egna...
Svar
15
· Visningar
3 834
Senast: Kattennizze
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp