Förlorat självförtroende som ryttare.

[Colombus]

Hejsan!
När jag slutade högstadiet slutade jag även rida eftersom att jag skulle flytta ensam till en annan ort och hyra för elevhem + ridskola blev för dyrt. Eftersom att hästar har varit en så stor del av mitt liv ville jag inte ge upp och började därför söka efter en medryttarhäst. Nu har det gått tre år och med bara några provridningar här och där känner jag att mitt självförtroende börjar sjunka rejält.

Den senaste provridningen jag var på gick katastrofalt dåligt, jag var så himla nervös och hästen ville inte alls lyssna, jag kunde inte ens få till en ordentlig gallopp fattning!

Jag har ridit i åtta år, tävlat och haft tre tidigare medryttarhästar. Men nu känner jag mig som värsta nybörjaren och vet inte riktigt om jag ska fortsätta våga leta efter en medryttarhäst. Jag vet att jag inte är en dålig ryttare och jag har haft så otroligt roligt med hästar och längta verkligen tillbaka men självförtroendet ställer verkligen till det för mig.

Så min fråga är nu om någon har något tips till mig?
Hur ska jag lyckas få tillbaka mitt självförtroende igen och våga kasta mig ut i hästvärlden?

 

[Mariaauto]

Sv: Förlorat självförtroende som ryttare.

börja på nån grupp som passar på en ridskola, under tiden du rider där så kan du provrida andras hästar. När du hittat den häst du vill rida så slutar du på ridskolan och börjar rida för instruktör istället.

 

[Hepzheba]

Sv: Förlorat självförtroende som ryttare.

Har du bara provridit en gång/häst? För i så fall tycker jag att du ska be om fler ggr, om det inte är något som är katastrofalt dåligt och du inte vill prova samma häst igen (vissa hästar/människor har man ju ingen kemi med och då kan det ju vara lönlöst att ens försöka fler ggr). När jag började som medryttare hade jag inte suttit på en häst på över fem år! Du kan ju tänka dig hur dålig jag kände mig då, balansen var ju urkass! Det kommer ju dock tillbaka ju mer man rider. Det som jag tycker verkar vara med privathästar är att de i vissa fall kan vara mycket mer svårridna än ridskolehästar. Ridskolehästarna kan lära sig att galoppskänkeln kan tas på flera olika sätt med olika ryttare som har olika skicklighetsgrad medan privathästen ju är van vid sin ryttares ridning och då inte alls är med på noterna om någon annan sitter på. Att du är nervös påverkar ju med största sannolikhet också hur du rider och hur hästen reagerar. De är inte så dumma som man ibland kan tro, de där hästarna... Hoppas det hjälper dig lite grann

 

[hljomalind]

Sv: Förlorat självförtroende som ryttare.

Min uppfattning är att många hästägare hellre vill ha en medryttare som är ödmjuk och villig att ta tips från ägaren för att utvecklas, än en som är kaxig och kommer in med ett supersjälvförtroende där de vet bäst från start.
Jag har också haft riktigt risiga provridningar ett par ggr, då jag ängslats över om jag dugt, men ägaren har då ändå velat ge mig chansen att fortsätta då de tyckt jag verkat vara en bra person med hästvett och rätt attityd, och det har blivit riktigt bra sen. De flesta förstår nog att man är nervös när man ska provrida. Så kämpa på, du kommer att hitta din häst!

 

[Monifa]

Sv: Förlorat självförtroende som ryttare.

Självförtroende kan byggas om hästägaren är rätt skulle jag vilja säga. Mitt självförtroende var i botten så sent som i början av september men la ut en medryttarannons där jag klart och tydligt skrev att jag hade tappat enormt mycket i ridningen men ville träna och hitta tillbaka. Döm till min förvåning när majoriteten av de som svarade på annonsen hade Msv B+ hästar Känn ingen press liksom.

Jag la upp det så att jag ville komma två gånger varav första gången fick ägaren rida själv och visa hästen. Om jag tyckte ägaren red trevligt och hästen såg trevlig ut ville jag själv prova att rida. Var ägaren knasig (kollade på en häst där ägaren de första 5 minuterna redan hade berättat hur dyra sadlarna var, att jag inte fick välja tränare själv och allt annat som var dyrt / jag inte fick göra) så var det inte intressant att provrida.

Hästen det blev har gått grand prix dressyr och höjer mitt självförtoende till skyarna men bäst av allt är att ägarna nog är bland de ödmjukaste och hjälpsammaste hästmänniskorna jag träffat på många år. Får gratis träningar utav dottern som tävlat han innan och jag har noll krav förutom att det ska vara kul.

Så kasta dig ut, förklara att du tappat en del och att ditt självförtroende är dåligt men att du vill hitta tillbaka till banorna.
Och nä jag kunde inte fatta galopp på medryttarhästen heller de första fem ridpassen Så var inte orolig, det kommer.