Finkänsligt sätt att säga att någon annans häst är fet...

[Pox]

Jag jobbar med hästar och får se en hel del. Anser inte mig vara någon expert på hullbedömning, men ibland kommer man till stall där samtliga hästar går med rejält överhull. Detta är ofta i kombination med att hästagarna anser att det är så en häst ska se ut, ett halvblod med fettnacke har så fiina muskler i halsen & har börjat gå i form...

Normalt lägger jag inte mig i hur folk har sina hästar, bara dom inte lider av det. Men ponera följande scenario:
Hästagare: Har du sett vad vackert Brunte har blivit musklad på senaste? Den där nya proteingivan gjorde susen.
Jag trycker in tummen uppe i sidan av hästen för att känna av revbenen och finner _inget_. Svarar mmmh.. Jag tycker inte om att lägga mig i om man inte direkt frågar mig om råd, men kanske jag borde?

 

[Aionee]

Tycker egentligen att man ska kunna säga det rätt ut, alltså "han är lite i överhull tycker jag" osv. Förstår inte varför man ska ta illa upp av det. Min häst vet jag är tjock, men tar inte alls illa upp om någon säger något.
Min har även fri tillgång så man får väl säga vad man vill om det, inte mycket att göra pga att det är en sån långsam process om man vill att hästen inte ska lida av t.ex. magsår osv på grund av för lite grovfoder. Fast kanske tar jag inte illa upp pga att jag har stenkoll på vad han stoppar i sig och vet att det sakta men säkert blir mindre mage? Äsch, bara säg som det är utan att låta som om du attackerar henne för att hon överföder hästarna.

 

[MonteRose]

Usch, det där är skitsvårt.
"Du kan säga vad du vill om mig, att jag är fet, ful och dum men säg inte ett ont ord om min häst".

 

[Pox]

Såna som har stenkoll brukar jag inte behöva ta upp frågan med. Brukar få reda på varför hästen är rund innan jag behöver föra det på tal, och jag brukar inte heller nämna nåt om det sen när ägaren så uppenbarligen är medveten om situationen.
Det är dom andra som är jobbigare, såna som inte har koll. Men formuleringen "Han är lite i överhull" var iaf mycket bättre än "Han är katastrofalt fet"
Så sant MonteRose.

 

[annie_]

Jag skulle ha svarat med en motfråga (artigt frågande) "Hur menar du nu? För jag upplever honom i överhull utifrån det jag kan/vet. Om du känner här, så känner du inte revbenen något -vilket man vill känna. Känner du? (Pedagogiskt frågande o inte översittar-attityd!) Du kan även känna över nacken/halsen att det inte är någon muskel. Var lite försiktig med proteinet, så att han inte blir dålig," etc etc. Säg det på ett artigt sätt, har du kunskap som ägaren inte besitter så tycker jag att man informerar. Sen är det ju upp till ägaren att ta till sig om denne vill eller ej o söka vidare på informationen du sagt!
Blir det sura miner så är det bara att be om ursäkt om denne tog illa upp, för att det var inte så du menade det.

 

[Lavinia]

Hej!

Jag upplever lite samma problem, fast jag står i stallet där normen är feta hästar på fri tillgång (jag gissar att alla anser att min är supermager, men hon är i verkligheten på gränsen till för högt hull). Jag har försökt ta upp det i ordalag utifrån min egen häst "min såg så himla musklad och fin ut när hon var fet (för det har hon varit), men sen insåg jag att hon bara var fet..." och "på min kan man känna revbenen oavsett hur fet hon är, så jag får titta på andra saker tex här *visar fettdepåer i nacke och över länd*".

Tyvärr är de feta hästarna smalare än de är på betet så "det är ingen fara".

Om folk uttryckligen säger "så fin och musklad han blivit" säger jag vad jag ärligt ser, oavsett om de vill höra det eller ej. För hästens skull. Men så lider jag av fångest också...

/Lavinia, som inte förstår varför det är ok att övergöda sin häst sjuk men inte ok att svälta hästen sjuk.

 

[Pox]

Tack för svaren, ska öva in ett pedagogiskt framställningssätt! Det är så enkelt att man får tunnelseende och bara tänker "Men herregud, är människan blind?". Jag har övar mig till att inte säga nåt spydigt i alla fall. Är det fångvarning på djuret säger jag till oberoende vad ägaren vill höra, det är lugnt Lavinia. :

 

[Lovisaleonora]

Jag tycker att ärlighet med vänlighet är bäst.

"Fast det där är inte muskler, det är en rätt farlig fettdepå som jag absolut tycker du ska försöka åtgärda snarast. Det är en hälsorisk för hästen..." etc. Utan att låta som en besserwisser så klart.

 

[Lavinia]

Tack för svaren, ska öva in ett pedagogiskt framställningssätt! Det är så enkelt att man får tunnelseende och bara tänker "Men herregud, är människan blind?". Jag har övar mig till att inte säga nåt spydigt i alla fall. Är det fångvarning på djuret säger jag till oberoende vad ägaren vill höra, det är lugnt Lavinia. :

Tänk om de velat lyssna också... Men "den har varit fetare innan och inte fått fång, så det är ingen fara"... *facepalm*

/Lavinia

 

[Blandrastik]

Jag hade nog sagt nåt i stil med: "Ja, den är inte mager i alla fall" eller utgå från mig själv: "Själv vill jag ha min häst mycket tunnare."

 

[Alexandra_W]

Enklaste tycker jag är att ta det via "han är ju lite rund, är han lättfödd?" Det ger en möjlighet diskutera hullet men utan att ägaren behöver känna sig påhoppad, då "alla" ju vet hur svårt det kan vara med en lättfödd.

Sen kan man gå över till depåer, farligheten av dem, tips och råd osv. Men utan en ägare i försvarsställning. Oftast.

 

[Smulan75]

Som sagt var så länge man inte blir tillfrågad och hästen inte uppenbarligen far illa - så säger jag inget till hästägare. Det är först man blir tillfrågad av hästägare om en åsikt som man kan uttrycka sig med midre risk att trampa på någons tår - men man får nog ändå formulera sig lite smidigt

Skulle någon lägga den kommentaren - titta vad min häst är fint musklad - när man själv tycker den är fet, hade jag hållt tyst. Hen har uppenbarligen redan bildat sig en åsikt om sin hästs hull och är nöjd med det. Hade hen däremot frågat - vad tycker du om min hästs hull? - hade jag sagt att jag tyckte nog att hennes häst lagt på sig lite för mycket.

 

[As_Vegas]

Det här med djurs vikt är ju överlag känsligt, men jag blev väldigt positivt överraskad när jag bad min mamma att åka iväg till veterinären för att få hjälp att banta sin katt (rejält fet). Det visade sig att de hade ett jättebra program där katten först fick en ordentlig hälsokoll, "skrevs in" på ett viktminskningsprogram och tilldelades en veterinärassistent. Katten fick en dietplan och gratis (!) återbesök för vägning hos "sin" veterinärassistent. Enligt mamma var assistenten jättepedagogisk och peppande och gav bra råd utifrån hur mamma beskrev sin katt. Idag är katten normalviktig.
Det skulle finnas något liknande för hästar, så att det blir något positivt att sträva mot att hålla hästen i normalt hull och inte bara ett misslyckande att hästen blev fet från början.

 

[Linnpan]

Jag tycker absolut att du ska vara ärlig och säga som det är om hästen är fet. Det kan vara svårt att se på sitt eget djur hur den är i hullet, man blir liksom hemmablind.
För några år sen gjorde jag en kemisk kastrering på min hund och jag märkte att han gick upp lite i vikt. Det var väl inget mer med det än att ta lite längre promenader tänkte jag. När vi sen skulle träna för vår hunsistruktör kastade hon bara ett öga på min hund innan hon utbrast
- Herregud, han har ju blivit smällfet!!!
Jag är super tacksam att hon sa som det var, och min hund fick banta! Jag tror att många kanske inte är medvetna om att deras djur är överviktiga och då är det jätte viktigt att instruktörer och annat kunnigt folk kan säga som det är! Inte bara med vikt utan med allt, jag är ju ny häst ägare och jag skulle inte vilja göra massor av fel i min häst hållning utan att någon säger något!!!
Bryr man sig om sin häst vill man höra sanningen om man råkar göra något som inte är bra för den.
Mvh Linn

 

[Shaggy]

Första vintern jag hade häst så tyckte jag att hon tappade muskler. Det var dock folk som sa att hon musklade sig så fint så jag tänkte att jag bara var osäker i min hästägarroll och ställde för stora krav på mig själv. Till slut kom det iallafall en persons som försynt bad om ursäkt för att hon la sig i men att hon tyckte hästen tappat mycket muskler under vintern. Jag blev så glad att hon la sig i och bekräftade det jag tyckte mig se men blev tubbad av andra att inte se. (Ja jag ändade foderstaten och hästen tog sig snabbt)
Ibland är den där överdrivna vänligheten ovänligt både mot djuret och ägaren. Ägarna kanske tycker att något känns fel men vågar inte fråga rent ut om. Om man i den situationen inte vågar säga som det är så har man istället för att vara snäll mot ägaren dragit ner på henoms självförtroende ytterligare en bit.

 

[Lovisaleonora]

Enklaste tycker jag är att ta det via "han är ju lite rund, är han lättfödd?"

Jag hade absolut inte ljugit om en fet häst. Lite rund är just det. Fet är något annat och att "godkänna" ett allvarligt tillstånd genom att förminska allvaret i situationen tycker jag ger helt fel signaler.

Man kan säga allvarliga saker utan att skälla, på ett bra sätt utan att lägga in "liksom", "typ" och/eller "lite".

"Oj, den här hästen var verkligen överviktig, är du inte rädd att kroppen tar skada?" kan faktiskt sägas på ett vänligt eller neutralt sätt.

 

[Alexandra_W]

Det är lätt både bli hemmablind och påverkas av andra. Jag tyckte en av mina började bli tjock som åring. Folk tyckte att det var väl bara lite gräsmage, att bättre lite rund än för tanig osv. Så okej jag var skadad och jmf honom (ponny) med fbl, och han var för smal innan och kanske jämförde för mycket med det.

Betet efter blev han tjockare. Men det var ju inte så farligt, lite rund bara jmf med innan. Satte honom på lite diet - men för sent.

Idag kan jag se att han var tjock respektive fet. Dvs jag hade rätt från början men lät mig påverkas och blev sedan hemmablind. Tjock blev normal, och då är det lätt missa när det smyger sig på mer.

När han var i perfekt hull fick jag kommentarer om att han var mager. Hade jag inte bestämt mig för att BARA lyssna på vet om hullet hade jag blivit osäker där igen, eftersom jag själv var orolig att jag i rena skräcken för nytt fånganfall skulle dra ner vikten för långt.

Så jag tar inte illa upp om nån påpekar, men föredrar de gör det med öppet sinne/förstående och inte fördömande. Min fyraåring är för tjock just nu. Jag är fullt medveten om det. Jag har dock av olika anledningar jag gärna skulle förklara för den som ville veta, valt att "ta det" med hullet just nu då andra fördelar överväger. Så jag skulle bli kanske trött på "men herregud den är ju tjock, det där måste du genast göra något åt och varför har du låtit det bli så", men inte alls stött av "oj, det var en liten trind en, är han en sån där lättfödd kanske?" Eller "hoppsan en liten tjockis Har du provat sådana där nät?". Etc.

 

[Yrja]

Om jag anlitar nån till min häst så vill jag att denna ska vara trovärdig och ärlig. Nu vet jag inte vad du arbetar med men min ryggkille har ärligt sagt till mig att min häst behöver gå ner ett antal hundra kg - när jag själv tyckte att han var fin. Sen letade vi revben tillsammans och hittade inga. Nu är ju han anlitad i egenskap av kiropraktor som sagt, och det kan ju påverka. Men om jag sagt till min tränare att "kolla va smal han är" så hade jag inte heller tagit illa upp om hon flinade och sa "jaså, det säger du?" för att sen ärligt påpeka att nog hade han några kg för mycket. Men såklart är alla olika. Såklart får man anpassa sig efter personen man bemöter, men tar man upp hästens vikt så får man ju ta att den man tar upp det med är ärlig med sin åsikt. Kan jag tycka. Om man inte tar upp vikten behöver man inte påpeka den dock, om man inte är anlitad i egenskap av veterinär eller liknande.

 

[Kirie]

Problemet tycker jag brukar vara att det som verkligen har FETA hästar inte kan se det själva. I vårt stall hälften dressyrtanter, hälften hoppgalningar, brukar dressyrhästarna få extra dressyrmuskler under betet på sommaren och det skojar vi friskt om allihop.

Ett tag stod världens fetaste häst i stallet men ägaren bara tvärvägrade inse att hästen var supertjock. Inte ens när veterinären sade att hästen behövde bantas rejält gick det in. Däremot höll hen med när vi skojade om våra tjockisar (gräsmagar) om att våra hästar var tjocka!

 

[supersonic]

Jag jobbar med hästar och får se en hel del. Anser inte mig vara någon expert på hullbedömning, men ibland kommer man till stall där samtliga hästar går med rejält överhull. Detta är ofta i kombination med att hästagarna anser att det är så en häst ska se ut, ett halvblod med fettnacke har så fiina muskler i halsen & har börjat gå i form...

Normalt lägger jag inte mig i hur folk har sina hästar, bara dom inte lider av det. Men ponera följande scenario:
Hästagare: Har du sett vad vackert Brunte har blivit musklad på senaste? Den där nya proteingivan gjorde susen.
Jag trycker in tummen uppe i sidan av hästen för att känna av revbenen och finner _inget_. Svarar mmmh.. Jag tycker inte om att lägga mig i om man inte direkt frågar mig om råd, men kanske jag borde?

Om någon riktar sig till mig på det här sättet, som i"har du sett..." alt "vad tycker du" säger jag alltid ärligt. Går jag däremot förbi några som pratar och jag inte håller med lägger jag mig oftast inte i om det inte är så att jag känner dem väl. Uppskattar själv när folk är ärliga mot mig om min häst/hantering eller vad som. Om det hade varit tal om en fet häst hade jag kontrat nåt i stil med, nja jag tycker hästen snarare går mot det feta hållet, känn efter revbenen här/kolla fettnacken etc.