alice
Trådstartare
Igår em när jag kom hem från jobbet kom bara ena kissen hem. Jag ropade på den andra, men hon dök aldrig upp. Blev lite konfunderad, men hon har gjort så tidigare så jag blev inte jätteorolig. Tänkte att hon kommer säkert när sambon kommer hem. Det brukar hon ju göra.
När jag kom hem från stallet hade kisse fortfarande inte kommit hem! Frågade sambon om han sett henne, men det hade han inte gjort. Vi ropade och ropade, men ingen kisse. Vi trodde hon skulle komma när hon hörde att sambon höll på och jobbade ute med en lampa, men ingen kisse.
Jag gick en bit på grusvägen åt det hållet som sambon trodde att han sett henne när han åkte hem. Han hade nämligen sett ett par ögon och sen en liten brun figur som sprang i full fart över grusvägen. Det var mycket misstänkt en liten kisse och det var absolut ingen hare! Men ingen kisse kom!
Vi bestämde oss för att äta middag och sen gå ut och leta efter henne. Hon kommer ALLTID in på kvällen för att sova! Om hon varit ute hela dagen så har hon alltid kommit in senast kl 18 när sambon kommer hem, men oftast sitter båda två på trappen och väntar på mig när jag kommer redan vid halv fem.
Efter middagen tog vi lampor och gick ut för att försöka hoppas på turen att komma så nära henne att hon hör oss och vi hör henne. Vi gick säkert en drygt 1,5 km på grusvägen innan sambon stannade till och tittade in i skogen; "Jag tyckte jag såg en reflex.....!" Vi lyste båda två och pratade lite om var han såg den. Då plötsligt hör vi någon skrika för full hals inne från skogen!!! Vi ropade hennes namn och hon svarade omedelbart! Hon jamade kraftfullt ett par gånger och vi hann båda två tänka att "hon sitter fast", men sen hörde vi att jamandet (nja, skriket mer) kom närmare och närmare tills vi såg henne. Det var nog den lyckligaste stunden för både mig och sambon!!!
Sambon bar hem henne hela vägen och hon var väl inte överlycklig över att bli buren. Hon gjorde lite halvdana försök att smita från honom samtidigt som hon spann för full hals. Vi gissar att hon var lite rädd och därför inte ville sitta i knäet för då kunde hon inte fly när hon själv önskar. Ju närmare hemmet vi kom, ju lugnare blev hon.
Väl inne kastade hon sig över maten. Hon var riktigt hungrig! Lilla älsklingen! Sen aktade hon sig väldigt för att gå nära ytterdörren och var otroligt gosig!
Imorse ville hon inte alls gå ut. Hon kom ner när jag gick upp och åt en stadig frukost och sen gick hon upp och la sig med sambon igen. Hon ville inte heller gå ut när sambon gick upp utan låg kvar i sängen och trynade!
Dumma kisse, att hon inte förstår att matte och husse blir alldeles ifrån sig av oro när hon inte kommer hem! Samtidigt kan jag undra om hon hade kommit hem så småning om ändå. Det hade hon med all säkerhet gjort. Var vi dumma som gick och letade efter henne? Tänk om hon nu "lärt" sig att matte och husse kommer ändå och hämtar mig? Varför kom hon inte hem när vi ropade? Hon ville ju bevisligen hem med tanke på hennes reaktioner när hon hörde oss och hur hon betedde sig när hon kom hem. Hade hon gått vilse? Hade hon blivit skrämd av någon djur och därför blivit för rädd för att gå hem? Frågorna är många och kommer aldrig att få något svar! Vi får bara hoppas på att hon lärt sig något och att hon hädanefter håller sig närmare hemmet.
Den andra kissen tillbringade kvällen mysades framför kaminen totalt opåverkad om dramat som utspelades under kvällen.
//Alice
När jag kom hem från stallet hade kisse fortfarande inte kommit hem! Frågade sambon om han sett henne, men det hade han inte gjort. Vi ropade och ropade, men ingen kisse. Vi trodde hon skulle komma när hon hörde att sambon höll på och jobbade ute med en lampa, men ingen kisse.
Jag gick en bit på grusvägen åt det hållet som sambon trodde att han sett henne när han åkte hem. Han hade nämligen sett ett par ögon och sen en liten brun figur som sprang i full fart över grusvägen. Det var mycket misstänkt en liten kisse och det var absolut ingen hare! Men ingen kisse kom!
Vi bestämde oss för att äta middag och sen gå ut och leta efter henne. Hon kommer ALLTID in på kvällen för att sova! Om hon varit ute hela dagen så har hon alltid kommit in senast kl 18 när sambon kommer hem, men oftast sitter båda två på trappen och väntar på mig när jag kommer redan vid halv fem.
Efter middagen tog vi lampor och gick ut för att försöka hoppas på turen att komma så nära henne att hon hör oss och vi hör henne. Vi gick säkert en drygt 1,5 km på grusvägen innan sambon stannade till och tittade in i skogen; "Jag tyckte jag såg en reflex.....!" Vi lyste båda två och pratade lite om var han såg den. Då plötsligt hör vi någon skrika för full hals inne från skogen!!! Vi ropade hennes namn och hon svarade omedelbart! Hon jamade kraftfullt ett par gånger och vi hann båda två tänka att "hon sitter fast", men sen hörde vi att jamandet (nja, skriket mer) kom närmare och närmare tills vi såg henne. Det var nog den lyckligaste stunden för både mig och sambon!!!
Sambon bar hem henne hela vägen och hon var väl inte överlycklig över att bli buren. Hon gjorde lite halvdana försök att smita från honom samtidigt som hon spann för full hals. Vi gissar att hon var lite rädd och därför inte ville sitta i knäet för då kunde hon inte fly när hon själv önskar. Ju närmare hemmet vi kom, ju lugnare blev hon.
Väl inne kastade hon sig över maten. Hon var riktigt hungrig! Lilla älsklingen! Sen aktade hon sig väldigt för att gå nära ytterdörren och var otroligt gosig!
Imorse ville hon inte alls gå ut. Hon kom ner när jag gick upp och åt en stadig frukost och sen gick hon upp och la sig med sambon igen. Hon ville inte heller gå ut när sambon gick upp utan låg kvar i sängen och trynade!
Dumma kisse, att hon inte förstår att matte och husse blir alldeles ifrån sig av oro när hon inte kommer hem! Samtidigt kan jag undra om hon hade kommit hem så småning om ändå. Det hade hon med all säkerhet gjort. Var vi dumma som gick och letade efter henne? Tänk om hon nu "lärt" sig att matte och husse kommer ändå och hämtar mig? Varför kom hon inte hem när vi ropade? Hon ville ju bevisligen hem med tanke på hennes reaktioner när hon hörde oss och hur hon betedde sig när hon kom hem. Hade hon gått vilse? Hade hon blivit skrämd av någon djur och därför blivit för rädd för att gå hem? Frågorna är många och kommer aldrig att få något svar! Vi får bara hoppas på att hon lärt sig något och att hon hädanefter håller sig närmare hemmet.
Den andra kissen tillbringade kvällen mysades framför kaminen totalt opåverkad om dramat som utspelades under kvällen.
//Alice